Redaktör: Hans Båge Fisk, Fridolfs Affär, Arild Tel/fax: +46-(0)42 34 65 46 Mobåttel: 0708-446315

Fiskförsäljning: Hamnen Tis-Fre 12-14 Recept och priser finns i nätlänken + gamla nummer!

Torskfiskesäsongen är nu slut och det är dags att summera tjuvfiskejakten i Öresund. Oppositionsrådet i Höganäs Claes´s(s) attac på kommunpolitikerna i Gilleleje satte fart på den danska kustbevakningen. På 2 veckor tog danskarna 5 tjuvfiskande trålare. Detta fick den svenska kustbevakningen att vakna ur sin törnrosasömn. Det blev nu lite svårt att hävda att det var omöjligt att sätta fast tjuvtrålarna eftersom man måste ta dom på bar gärning. Svenskarna började nu att använda mer okonventionella metoder och med hjälp av bilburen radar och helikopter lyckades man också fånga några trålare.

Till dags dato har 9 trålare åkt fast; två svenska och 7 danska.

Av den svenska regeringens insatser bidde det en tumme; jordbruksminister Margareta tycker man ska vänta och se om det blir bättre av sig självt. Vår egen mullvad Buller har skrivit till Britt, som är dansk minister för Fødevarer, Landbrug och Fiskeri. Britt svarade visserligen att "Det er meget ærgerligt, at nogle få fiskere som beskrevet arbejder til skade for såvel fiskebestande som det øvrige erhvervs omdømme." Britts egna experter på Fiskeridirektoratet konstaterar emellertid, lite uppgivet, att "….myndigheterne må – trods de gode resultater, der er uppnået i den seneste tid – erkende, at man ikke har mulighed for at indsætte så mange ressourcer, at ulovlighederne helt kan bringes til ophør."

En del av problemet med tjuvfisket i Öresund är att trålfiske faktiskt är tillåtet i den s.k. Kilen, ett litet trekantigt område i norra delen av sundet. Området går i en smal spets ända ner mot Viken, söder om Höganäs. Fiskeriadministrationsmässigt tillhör Öresund Östersjön, vilket innebär att båtar som har licens för att tråla i Östersjön kan tråla i detta lilla område, där man knappt kan svänga runt utan att hamna ute på illegal botten. Är så inte kustbevakningen närvarande så är det ju frestande att ta en liten extra sväng på andra sidan gränsen där (sjö)gräset alltid är grönare.

Det enklaste administrativa draget man kan göra (Bengt!) för att spara öresundstorsken från trålarnas härjningar är att förbjuda trålfiske i hela Öresund, även den lilla kilen. Då får trålarna hålla sig ute i Kattegatt och blir mycket lättare att övervaka än när dom smyger omkring i det trafikerade Öresund.

Torsktrålarna som smyger omkring i Öresund är den ena delen i tjuvfiskeproblematiken. Dessa båtar är ofta inte från trakten utan lockas hit under jan-feb då torsken ska in i Öresund och leka. arildsfiskarnas stora problem är emellertid silltrålarna från Gilleleje som fiskar efter sill nästan året runt och periodvis följer sillen in i Skälderviken och då ofta får våra redskap som "bifångst". Då en silltrål har mycket små maskor ställer den också till stor skada på bestånden av uppväxande ungfisk.

Vi har länge haft en känsla av att myndigheterna ser genom fingrarna med detta tjuvfiske pga den betydelse det har för Gillelejes fiskeriindustri. Dom misstankarna har inte blivit mindre av att inga silltrålare fångats denna gång heller.

I många länder har man skapat konstgjorda rev för att få bukt med tjuvtrålning och sviktande fiskbestånd. För att bedriva trålfiske behövs nämligen en någotsånär jämn botten som inte river sönder trålen. Man kan då skapa konstgjorda hinder för trålarna på havsbotten. Det kan röra sig om båtvrak, gamla bildäck, betongkonstruktioner, sten, järnskrot, ja all sorts skräp o bråte som inte förstör miljön. Dom konstgjorda reven fyller den dubbla funktionen att hindra trålfiske och att skapa skydd o en ny miljö för allehanda fisk och skaldjur.

Om man på detta sätt skapade konstgjorda rev på botten i Skälderviken innanför Kullens fyr, skulle det innebära en ny bottenmiljö som skulle vara mycket positiv för att utveckla fiskbestånden. Det skulle också innebära nya intressanta miljöer för dykare och sportfiskare.

Ett franskt företag har beslutat att anställa mig för att göra en studie för ett fiskeprojekt i Eritrea. Enligt projektbeskrivningen har fisket legat i träda i 30 år pga inbördeskrig och det finns alltså massor av fisk som bara väntar på att bli uppfiskad. Enligt ett annat dokument som jag hittade på nätet finns det nästan ingen fisk kvar, den har fiskats upp av tjuvfiskande trålare från bl.a. Saudiarabien. Kustbevakningen låg nämligen också i träda under kriget. Problemställningen verkar bekant. Jag återkommer med rapporter.

Ni som vill ha färsk fisk kan ringa Björn (0708-876377). Han fiskar för tillfället i Arild, kommer oftast iland vid middagstid, men har inga fasta tider.

Jag har fiskat ett par dagar i gångna veckan, men resultatet har varit magert. Små flundror och vitlingar samt en del skrubba blev det. Torsk fick jag 1 (en) liten, men den släppte jag i igen. Kvabb och stenbit är det säsong för och även en och annan tunga och piggvar börjar dyka upp. Ring Björn för mer detaljerade rapporter.

Föreningen För Fiskets Filosofi (4F) sammanträder på fredagar 1800 på Webers. På senare tid har vi haft mycket välbesökta möten. En livlig barn och ungdomssektion har också bildats, vilket ökat chipskonsumtionen betydligt. Vi hälsar också nya krögarparet på Strand välkomna i stimmet.

Utfiskningen av haven har skördat ännu ett offer. Yngves pojk Sten har förtöjt båten vid kaj och tatt jobb som takpappsproducent. Sten har haft båten till salu sen innan jul, men det är ont om köpare i kustfiskebranchen just nu. Sten har fiskat tillsammans med mej, Nisse och Petter på "Grinopp" och när den båten såldes döpte han även sin nya enmansbåt till Grinopp. Detta är namnet på en hall (klippa) väster om Arild som lär se ut som en säl som vänder på huvet och grinar upp sig, en syn som blivit allt vanligare här.

Fiskenytt önskar Sten lycka till bland takpappen!

.

Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium har nu kommit med en andra rapport i det s.k. Torskprojektet. Projektet syftar till att ta reda på vart kusttorsken tagit vägen. De provfisken som genomförts bekräftar nu vad som i den första rapporten var en misstanke; det är trålfisket som i stort sett utraderat alla viktiga bottenfiskbestånd på västkusten.

Andra möjliga orsaker som naturliga fluktuationer och miljöpåverkan utesluts helt. Att det trots överfiskningen finns gott om små exemplar av t.ex. rödspätta, flundra och kolja tolkas som att miljösituationen är tillfredställande.

I provfisket, som utfördes med kräfttrål med 70 mm maskvidd fångades mest fisk av ca 20 cm:s längd, dvs som en liten strömming. Torsk utgjorde endast 3% av fångsten. Mest fick man flundra (45%) och rödspätta (29%).

En fiskart som avviker från mönstret är skrubban som har en i stort sett oförändrad förekomst och storlekssammansättning. Skrubban lever hela sitt liv i kustnära miljöer innanför trålgränsen. Det betyder att skrubba är en av de få, relativt storvuxna arter som inte är utsatt för trålfiske i nämnvärd omfattning.

Fiskeriverket skriver i rapporten: "….fisk vars totallängd överstiger 25-30 cm saknas nästan helt i kustområdet. Det betyder att i stort sett inga fiskbara bottenfiskbestånd existerar i de undersökta delarna av Bohuskusten. …..(detta) indikerar att grundorsaken till den nuvarande situationen skall sökas i ett högt fisketryck. Fenomenet att arter som har sin huvudsakliga utbredning innanför trålningsgränsen utgör ett undantag, understryker detta samband."

Den troliga boven här är trålfisket efter havskräfta. Detta fiskes intensifiering under den gångna 20-årsperioden stämmer väl med nedgången i fiskbestånden. Trålfisket efter kräfta bedrivs med små maskor och trålar som är specialdesignade att gräva ned sig i botten vilket gör detta fiske extra skadligt för både fiskbestånd och miljö. Vid Fiskeriverkets provfiske fångades ca 100 kg småfisk (cirka 1000 fiskar) per tråltimme. Det betyder att varje kräfttrålare slänger cirka 1 ton småfisk över bord varje dag. En stor del av denna småfisk är död eller bedövad och äts snabbt upp av måsar.

Att vi här i Skälderviken ännu har en del större fisk kvar får nog skyllas på den andra stora katastrofen för kustfisket; övergödningen. När syrebrist över stora områden började uppträda på 80-talet slogs bestånden av havskräfta i södra Kattegatt ut helt, och sen dess förekommer ingen kräfttrålning här.

Nu har vinterblomningen av alger skjutit fart ordentligt utmed den norska och svenska västkusten. Redan för 2 år sedan uppmärksammade Fiskenytt det nya fenomenet (FN 5/99). Den gången förklarade SMHI:s marinbiolog Lars att man saknade förklaring till vinterblomningen och nu säger marinbiolog Bengt till TT att det är "..högst onormalt med denna typ av algblomning så här tidigt på året."

Den ovanliga alg som blommar heter Chatonella och i Norge har hittills 680 ton odlad fisk (Norsk Röd) dött. Att genetiskt framkorsade djur, som trängs ihop i burar och stallar och matas med fiskmjöl och mediciner, är mycket känsliga för alla störningar i sin (konstlade) miljö, har vi ju fått åtskilliga exempel på senare tid.

Om marinbiologerna fortfarande saknar förklaring till varför algerna börjat att blomma och föröka sig på vintern, kan jag upprepa mitt tips att den gödning som släpps ut i havet kan ha en viss stimulerande effekt på algerna. Detta speciellt sen man, pga dom överfulla avelsanstalterna, börjat köra ut och sprida gödsel även på vintern när ingen växtlighet finns på åkrarna och tjälen gör att allt sköljs rakt ut i havet vid första regn.

Som Fiskenytt rapporterat tidigare är vitling en art som ökat i antal i Skälderviken pga utfiskningen av torsken. Numera får vi ofta mer vitling än torsk i torskgarnen, trots att vitlingen egentligen är för liten för att fastna i maskorna. Även vid fiske efter sill med garn får vi ibland en hel del vitling eftersom småvitling är av samma storlek som sillen.

Det finns alltså mycket vitling vid kusten numera, och årets kvot av vitling har följaktligen redan fiskats upp. Jag antar att kvoten är från den gamla goda tiden när torsken åt upp det mesta av vitlingen. Häromdagen fick vi därför ett brev från Fiskeriverket som förbjöd all ilandförning av vitling. Jag ringde och kollade med ansvarig handläggare och jo, det betyder att den vitling jag får som bifångst i torsk- och sillegarn skall kastas tillbaka i havet, även om den är död. Jag får inte ta iland den och sälja till fiskhungrande kullabor, den skall kastas.

Fiskenytt vädjar nu till herrar & damer fiskeriadministratörer och biologer att hitta en lösning på detta nya dilemma. Ska jag verkligen kasta förstklassig matfisk i havet där den bidrar till att förvärra övergödningen, medan BSE-skrämda arildsbor står hungrande på kajen. Tilläggas kan att varken jag eller nån annan lokal fiskare har något riktat fiske efter vitling, det rör sig om några kilo om dagen i bifångst.

Till att börja med kan trålfiske efter havskräfta förbjudas. Det finns ingen anledning att plöja upp havsbotten, bränna massor med dieselolja och utrota fisken med finmaskiga trålar, när man kan fånga havskräftor med burar på ett mycket miljöriktigare och ekonomiskt vettigare sätt. Enda anledningen till att burfisket inte fått större spridning är att det trålas på alla jämna bottnar utanför trålgränsen. Om man sätter sina burar där släpar trålarna iväg dom. Flytta ut trålgränsen, helst till 200 sjömil!

Fiskefunktionen 2001-02-22 Dm 381-6732-01

Fiskeriverket Box 423

401 26 GÖTEBORG

I Östersjön disponerar Sverige för år 2001 totalt 22083 ton torsk. Kvoten är låg i relation till det fångstbehov som föreligger hos den del av fiskeflottan som är beroende av torskfisket i Östersjön för sin överlevnad. Detta förhållande gäller i synnerhet för det småskaliga fisket på sydkusten som nära nog uteslutande bygger sin lönsamhet på ett fiske efter torsk i Östersjön. Vidare har det fattats internationella beslut om att kraftigt reducera kvoterna i Nordsjön och dessutom om att införa fiskeförbud inom stora delar av Nordsjön fr .o.m. 15 februari, 2001. Följden av detta kommer med all sannolikhet att bli att den svenska storskaliga fiskeflottan, som normalt bedriver sitt fiske i Nordsjön, kommer att öka sitt fiske i Östersjön.

För att undvika kvotstopp har tidigare vissa såväl nationella som internationella åtgärder utförts såsom införande av bifångstregler, sommarstopp och fångstransonering. Flera av åtgärderna bedöms dock, p.g.a. alltför generösa gränser eller bristande kontroll, inte ha någon egentlig effekt.

Torskbeståndet i Östersjön består idag i huvudsak av små individer från 25 till 35 cm Detta bekräftas av storlekssammansättningen på de fångster som Iandas idag samt av de preliminära uppgifter från Argos beståndsundersökning i november 2000. Andelen lekmogen fisk synes vara extremt låg .

Under våren år 2000 förekom ett mycket omfattande flyttrålsfisket på torsk som ansamlats på lekplatserna. Länsstyrelsen ser med bakgrund till det ovan nämnda fiskestoppet i Nordsjön en risk för att detta fiske kommer att utökas under 2001. En sådan utveckling kan komma att innebära ett tidigt kvotstopp under 2001 och att dagens svaga lekbestånd utsätts för en hård skattning på lekområdena. Nu gällande ransoner inom torskfisket är enligt länsstyrelsens mening alltför stora då de medger att ett fartyg på över 161 bruttoton kan fånga 32 ton torsk per vecka. Möjligheten att hålla två veckoransoner ombord innebär dessutom att dubbelt så stora landningar kan göras om man påträffar större mängder av lekfisk i området. Det storskaliga fisket sker också normalt som ett partrålsfiske

varvid de två deltagande skeppen tillsammans kan landa 128 ton torsk per vecka, vilket inte är rimligt med tanke på situationen i Östersjön. Denna mängd är vad fem garnfiskare kan förväntas fiska under ett helt år. Dessa stora fartyg fiskar normalt med dubbla besättningar och bedriver således ett kontinuerligt fiske ute på torskens lekplatser under lekperioden för torsk.

Vidare har, enligt uppgifter från ett flertal fiskare, fisket med torsktrålar där den bakre delen av trålen, lyftet, bytts ut mot ett finmaskigt lyft avsedd för sill- eller skarpsillsfiske, fått en allt större omfattning. Detta fiske klassas som ett sill- eller skarpsillfiske och omfattas inte heller av sommarstoppet på torsk under förutsättning att det sker för konsumtion. Då lastningskapaciteten hos de i Östersjön aktiva skarpsilltrålarna ofta överstiger 500 ton kan, inom ramen för de tillåtna bifångsterna på lO % , över 50 ton torsk hållas ombord och landas. Av dessa får dessutom 5 % understiga minimåttet på 35 cm.

För att dels möjliggöra ett fiske under hela 2001 för länets fiskare och dels för att till viss del skydda torsken under dess lek så måste enligt länsstyrelsens bedömning följande åtgärder omedelbart genomföras:

1. En minskning med minst 50 % av de veckoransonerna på torsk som föreskrivs idag i 3 § Fiskeriverkets författningssamling 2000:34.

2. Möjligheterna, enligt 6 § samma författning, att fiska två veckors ranson under en vecka stryks.

3. En sänkning av den tillåtna bifångsten av torsk i det svenska fisket efter sill- och skarpsill till 2 % , dock maximalt 2 ton per fångstresa.

4. En intensifierad tillsyn i det fredningsområde som Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) fastställt för att tillse att överträdelser beivras.

Genomförs ej åtgärderna befarar Länsstyrelsen att den disponibla fiskekvoten ej kommer att räcka året ut. Ett kvotstopp på torsk i Östersjön vore ett hårt slag för det redan hårt drabbade kustfisket på sydkusten. Ett omfattande fiske på lekområdena är dessutom högst diskutabelt med tanke på torskens mycket svåra situation i Östersjön.

Vad avser torskkvotens omfattning och fördelning samt den framtida förvaltningen av torskbeståndet i Östersjön så återkommer länsstyrelserna i Skåne och Blekinge i samband med presentationen av studien kring fiskerinäringen på Sydkusten. Länsstyrelsen vädjar dock till de ansvariga för förhandlingarna inom IBSFC att göra vad som står i dess makt för att höja minimåttet på torsk till 40 cm och anpassa redskapen till detta. Sker inte detta under år 2001 kornmer kustfisket i Skåne att åter stå inför en svår period med svag ekonomi.

Denna skrivelse har tagits fram i samråd med Länsstyrelsen i Blekinge län.

I detta ärendet har deltagit Länsöverdirektör Lise-Lotte Reiter, beslutande

Byrådirektör Lars Mohlin och Fiskeridirektör Johan Wagnström föredragande.

~

Lise- Lot te Reiter Johan Wagnström

För kännedom till:

Jordbruksdepartementet

Skånes Fiskareförbund

Sveriges yrkesfiskares ekonomiska förening