I Efter Ragnarök finns det två exempel på organisationer som återkommande motståndare. De som togs upp är organisationer som arbetar på ett internationellt plan. Firman är dess totala motsats; en organisation som helt håller sig på det lokala planet. Den är bara en av många tänkbara sammanslutningar i en kampanj som huvudsakligen är koncentrerad till en eller ett fåtal platser.
    Brott och brottslingar har existerat i alla tider, så också i Mutants Skandinavien. Att brottslingar organiserar sig i brottsyndikat förekommer även det. Här följer ett exempel på ett sådant.

ALLMÄNT
Firman, som det här brottsyndikatet kallar sig, är huvudsakligen verksamt i området kring Hindenburg. Många av Firmans medlemmar bor i de centrala delarna av staden. Dessa befinner sig i nästan alla samhällsnivåer, utom i Östad. De allra flesta återfinns dock i slummen. 

Firmans historia
Firmans historia är till stor del höljd i dunkel. Känt är att Firman nämns för första gången i Hindenburgpolisens register år 57 då det finns en anteckning om att ”butiksägare Hellbred säger att rånaren tillhör gatugänget ’Firman’”. Utifrån polisens anteckningar under åren 57 –60 kan man läsa sig till att Firman var ett gatugäng i slumområdet. Där behärskade gänget ett flertal kvarter och gjorde räder in i basardistriktet.
    Under åren 57-60 grep polisen ett flertal Firmamedlemmar för smärre brott som rån, stölder och misshandel. År 60 ansåg polisen att Firman var ett avslutat kapitel. Stora delar av gänget avtjänade straffarbete eller hade blivit dödade, både av polisen och i interna uppgörelser med andra gäng. Bland de gripna fanns Erik Retun (2 års straffarbete för stöld) och Hans Boff (3 års straffarbete för dråpet på en medlem i gautgänget Ulvarna). År 61 släpptes de av myndigheterna och redan i november samma år dyker Firman upp igen, men nu i en spaningsrapport: ”ryktet går i Kråkberg och Kanton att en sammanslutning av flera gatugäng håller på att ske. Ett upplöst gäng vid namn Firman tycks ha inlett förhandlingar med bland annat Ulvarna”. Några månader senare hittas ett flertal medlemmar ur flera olika gäng i ett skogsparti nära Dimsjän. Samtliga hade blivit mördade för att de ifrågasatte förhandlingarna. I rapporten om detta dåd står endast ”gärningsmän okända”.

Från gatgäng till syndikat
Efter Dimsjömorden har Firman territorium i Kråkberget etablerats och accepterats. Gränserna har inte ändrats nämnvärt sedan dess, trots ständiga gränstvister mellan gängen och det faktum att nya gäng har gjort sina intrång i området. Firmans område är sex-åtta kvarter mitt inne i Kråkberget. Denna intressesfär bevakas av flera gäng vilkas namn har skiftat under åren.
    I samband med Dimsjömorden öppnade Erik Retun och Hans Boff en mindre bar i Kråkberget. Var de fick tag på pengarna till detta är fortfarande ett mysterium. Officiellt hette det att de lagt av med brott; inofficiellt fortsatte de som ingenting hade hänt. Deras namn förekom flera gånger i spaningsrapporter som misstänkta för huvudsakligen ocker men även för andra brott. Det gick dock aldrig att få fram fällande bevis. Under åren 63-66 misstänktes de för ett flertal brott, men vid samtliga tillfällen drog vittnena, eller den som anmält brottet, tillbaka sina vittnesmål eller anklagelser. År 66 mördades ett vittne till brott Hans Boff var anklagad för, och därefter föreligger inte längre några anmälningar överhuvudtaget mot duon Retun/Boff eller ens mot firman.
    Under den heta sommaren år 73 blev Firman hårt åtgången av det stora gängkriget som rasade i Kråkberget. Striden gällde ett strategiskt kvarter i närheten av Firmans territorium. Minst 16 av organisationens medlemmar strök med. Hur många som försvann ur de andra gängen, samt hur många ”civila” som fick sätta livet till lär förbli okänt. Samma år flyttade Boff och och Retun till Hundängen, samtidigt som Erik Retun gifte sig med Jeanette Verzel. Baren övergick till en av Firmas lägre ledare. Året därefter föddes sonen Björn.

Företagsköp och beskydd
Under resten av 70-talet köpte Erik Retun flera mindre företag samtidigt som kontakterna med Firman fortsatte. Ofta fick medlemmar ur det gamla gatugänget ta hand om skötseln av dessa. Samtidigt rekryterades nya medlemmar i slummen. Trots att flera av företagen verkade gå med förlust vägrade Erik sälja vid de tillfällen något av de stora handelshusen visade intresse.
    Vid den här tiden började polisen få ta emot en ny typ av anmälningar; det rörde sig om utpressning och/eller hot mot företag i Hindenburg. Det enda gemensamma draget var själva hotet och följderna för de som inte föll till föga. När någon vägrade betala eller anmälde hoten kunde det inträffa mystiska olyckor, allt från misshandel till mordbränder. I mars 76 greps två personer på bar gärning när de misshandlade en handlare. De vägrade berätta om vem eller vilka som låg bakom, och de båda dömdes till 2 års straffarbete. En tjallare som sa sig veta något om det hela återfanns flytande med näsan ner i Åtra å.
    Samma år greps en diversehandlare, tidigare Firmamedlem, för stöld. I hans butik återfanns stora mängder stöldgods. Det visade sig vid utredningen att  butiken ägdes av Hans Boff och den gripne bara var anställd hos honom. Diversehandlaren medgav senare att han köpte stöldgods från gatugänget och att Erik Retun och Hans Boff skulle ha del i vinsten, något som dock var omöjligt att bevisa eftersom pengarna överlämnades till en okänd person. Mannen dömdes till ett års straffarbete men dödades på ett mycket brutalt sätt i fängelset. Ingen misstänkt kunde hittas. Polisen menar att det rörde sig om en intern uppgörelse.
    Under kejsar Storhands tid, 77-82, låg Firmans verksamhet på en ganska låg nivå. Eftersom medlemmarna oftast var mutanter bosatta i och runt Kråkberget, drabbades dessa av nästan dagliga trakasserier. Att Storhand inte var populär i Firman är därför förståligt. Än i dag pyr hatet hos äldre, muterade medlemmar när Storhand förs på tal.

Utrensningen
Hans Boff dog, enligt tidningarna, en naturlig död år 80. Förmodligen drabbades han av det som är den vanligaste dödsorsaken i Firman: ett hår i sidan efter en kula eller en kniv. Enligt rykten i Hindenburgs undre värld röde det sig om en uppgörelse i firman. Hans Boff följdes till graven av stora delar av den undre världen. Nästan alla större gangsterledare fanns med. Kistan var överhöljd med stora mängder blommor. Efter Hans Boffs död stärktes Erik Retuns grepp om ledningen. Flera av de medlemmar som stödde Boff återfanns döda eller bara försvann. Orsaken till utrensningen är inte känd. Samma år flyttade Erik Retun till en villa i Söderstrand.
    Som ett led i strävandena att ge Firman en mer laglydig prägel, har flera stora projekt startats. Ett av dessa är Burgbryggeriet beläget i industriområdet vid Fjärde Kanalen. Det är ett mindre bryggeri vars produkter endast säljs till ett fåtal barer och affärer i Hindenbyrg. De har en sak gemensamt: samtliga innehavare är även medlemmar i Firman. Bryggeriets tillverkning av öl och brännvin går till en stor del på export. Polisen i Hindenburg misstänker därför att bryggeriet är en täckmantel för Firmans smuggelverksamhet. Bland Retuns många inköp kan även räknas in ångfartyget Retun I som fraktar varor längs hela Österhavskusten.
    Under senare år har mycket lite hänt som rör Firman. En av de större förändringarna i ledningen var dock när Björn Retun tog över ledarskapet år 96. Firman finns och verkar i Hindenburgs undre värld och är en kraft att räkna med, även om den inte är den största brottsorganisationen i Hindenburg eller Pyrisamfundet. Brott har alltid funnits och sammanslutningar som Firman lär bestå.

Organsiation
Firman har en organisation som närmast kan liknas vid ett vanligt företag. Den styrs av en VD, eller ”Gamlingen” som denne kallas i Firman. Han styr hela verksamheten under täckmantel som affärsman. Gamlingen försöker undvika att besudla sina händer med brott. Han kan ge order om brott, men han utför inga själv.
    Snett under sig har han en ”rådgivare” som står till tjänst åt samtliga medlemmar. Denne är oftast en äldre medlem med stor erfarenhet och som har fått rådgivartiteln av Gamlingen. Hans jobb är även att melda i de konflikter som kan uppstå. Hans speciella status gör att han aldrig når högre upp i rangordningen.
    Under Gamlingen finns ”Bossen”. Han är en storts länk mellan Gamlingen och de mer laglösa medlemmarna. Han styr även Firman i Gamlingens frånvaro. Han vidrarbefodrar order, samlar in information och liknande Bossen arbetar heltid med detta och ägnar sig inte åt något annat.
    Under Bossen finns ”gängledarna”, en titel som hänger kvar sedan gängstriderna under Firmans tidiga historia. Varje Gängledare styr över en grupp brottslingar, ”soldaterna”. En grupp består vanligen av 10-20 soldater.
    Soldaterna är de ”vanliga” medlemmarna. I regel är de enkla småbrottslingar som utför Gängledarens order, men ofta nog specialister på något omårde. Inom organisationen finns exempel på allt mellan inbrottstjuvar och rena torpeder. De senares uppgift är att misshandla och skrämma folk.

Verksamheterna
Firmans verksamhet baseras på brott i alla dess former. Grunden i den är rån, misshandel, ocker och den sk beskyddarverksamheten i Kråkberget. Beskyddet betalas ut av affärsidkare som vill vara ifred, i annat fall kan butiken slås sönder eller brännas, eller så kan affärsinnehavaren slås sönder. Det rör sig helt enkelt om en form av utpressning och är vanligt förekommande i Kråkbergets slumområde. När näringsidkare i basardistriket utsätts för beskyddarverksamhet brukar det polisanmälas. Basarägarna har en egen mycket stark intresseorganisation som har lyckats hålla utomstående brottslighet från området, något som dock inte hindrar basarägarna själva kan vara ganska stora skurkar.
    Den ”legala” sidan av verksamheten består huvudsakligen av kapitalinvesteringar i företag och affärer. Kapitalet ifråga är givetvis det som flyter in som ett resultat av den illegala verksamheten. Officiellt ägs företagen av enskilda. Exempel på företag i Hindenburg är det förut nämnda Burgbryggeriet, en diversehandel, en matvaruaffär och ett stort antal barer. Många medlemmar är officiellt anställda i dessa företag, men jobbar aldrig där, då det egentligen handlar om att maskera inkomsterna från deras verkliga sysslor.
    Firman ägnar sig också åt häleri och smuggling. Det antas att fartyget Retun I används för en stor del av denna smuggling, men inget har, som vanligt, kunnat bevisas.

Medlemmarna
Firmans medlemmar kommer från vitt skilda bakgrunder och inkluderar allt ifrån muterade djur till ickemuterade människor och psi-mutanter, då rekryteringen sker bland samhällets absoluta botten i Hindenburgs slumdistrikt, vilket gör att alla varelser är välkomna. Dessa personer har oftast brottslighet som enda väg ut ur slummen. Genom Firman och andra gangstergäng får de en liten möjlighet att göra detta. Medlemmarna är därför lojala mot sina överordnade som själva har kunnat lämna slummen bakom sig. Lojaliteten på samma nivå inom gruppen är inte alls lika stor – om en medlem kan vinna något på en annans olycka ligger det nära till hands att situationen utnyttjas. Stridigheter uppstår också om högre positioner i organisationen.
    I och med att medlemmen avancerar inom organisationen, kommer han även upp sig i samhället. Han vet att om han sköter sig kan han bli gängledare, eller ännu bättre, kan få sköta en av Firmans lagliga operationer – en bar eller en butik. Samtidigt får han ett krav på sig att inte tjalla. Gör han det blir bestraffningen hård.

Allierade och motståndare
Då Firmans huvudsakliga verksamhet är olaglig har den en del motståndare, men även allierade. Firman har periodvis allierade bland gatugängen i Kråkberget, då ett område fortfarande kontrolleras där. Gatgängen är opålitliga allierade och kan när som helst bli motståndare som försöker utöka sina egna territorier. Firman är inte det enda gangstergäng i Hindenburg, så tillfälliga allianser kan även förekomma med andra sammanslutningar. Även här gäller samma villkor. Firman har inga kontakter med Järnringen även om enskilda medlemmar kan vara med i den organisationen.
    Motståndarna är desto fler. Den främsta är polisen i Hindenburg, givetvis. Nästa stora grupp är alla de privata vaktstyrkor som finns, då Firmans medlemmar vid åtskilliga tillfällen har varit inne och stökat på vaktstyrkebevakade områden. Till motståndarna kan man också räkna handelshusen som försöker bevisa att Firman använder företag som en täckmantel. Det kan även finnas enskilda som vill ha hämnd för någon oförätt.

Resurser
Firmans resurser är medelgoda. Den allra största resursen är tillgången på personal. Det finns alltid folk att tillgå om det behövs och för det mesta skilda syften, vare sig det gäller mord eller inbrott. Däremot är det inte lika bra ställt med tillgången på pengar och högteknologi. Pengarna som kommer in finansierar den lagliga verksamheten. Högteknologiska föremål i Firmans ägo är mycket ovanliga. Det som finns är i regel handeldvapen.
    En ytterligare resurs är de företag där Firmans medlemmar kan anställas, lika väl som att företagen kan dölja den verksamhet och vara platser där både stöldgods och efterlysta kan gömmas. Hit hör t.ex. Retun I.

Firman i en kampanj
Firman kan användas på flera sätt. Den kan vara en motståndare som RP kan bekämpa under en längre period. I ett sådant läge bör nog rollpersonerna tillhöra någon av de reguljära motståndarna. En variant kan vara att någon motståndare till Firman anställer rollpersonerna för att ställa till så mycket trassel för Firman som möjligt.
    Ett annat tänkbart utgångsläge är att rollpersonerna är uppvuxna i slumområden och kampanjen behandlar deras väg upp genom organisationen. De äventyren kommer då att handla om gängkrig, brott och kampen för att undkomma polisen, samtidigt som ens befogenheter inom organisationen ökar. Den sortens kampanjspel skiljer sig från det gängse eftersom spelarna måste spela brottslingar.
    Det går även att samordna dessa två varianter på så sätt att rollpersonerna skall infiltrera organisationen som ett led i polisens bekämpande av den.
    Firman kan även användas som penningutlånare (ränta 10% i månanden), informationskälla, med mera. Alternativen är faktiskt oändliga.