PSIPO och SKOPV – Det tysta brödraskapet - AV ULF ASK

 Tiden före Kejsar Hans Storhand - uppbyggnaden

     Hans Storhand inledde sin karriär som ansvarig för Pyrisamfundets polis och underrättelsetjänst. Vid denna tid var Pyrisamfundet (som så många gånger förut) indraget i en utdragen och våldsam kamp i Polen, motståndare, som så många gånger förut – Gotland. Tanken var att destabilisera Gotlands förhållandevis goda förbindelser med många av Polens adelsmän, speciellt de längs Österhavets stränder.

    Under ledning av Hans hade underrättelsetjänsten gjort en rad framsteg, både internationellt och nationellt. En rad gotländska spioner inom pyris underrättelsetjänst och andra förvaltningar (så kallade mullvadar) hade avslöjats. Man hade dessutom varit framgångsrikt när det gällde att själva infiltrera Gotlands säkerhetspolis, men de kanske främsta framgångarna var att man under början av 60-talet P.T. lyckats värva den man som många såg som Polens näste regent – Marcus Scherz.

    Hans Storhand gav med Galbar Targons goda minne stora ekonomiska och militära bistånd till en rad polska adelsmän, av vilka Marcus Scherz. Uppdraget i Polen var dock inte helt okomplicerat, dels på grund av en rad mer eller mindre allvarliga konfrontationer mellan pyrisk och gotländsk militär var man tvingad att hålla hela operationen hemlig. Dels på grund av intern kritik, vilken stundtals var hård mot den pyriska inblandningen i Polen.

    Den interna kritiken handlade mest om att många hade svårt att förstå varför Pyrisamfundet skulle bekosta ett krig så långt borta. Att dessutom många av de av Pyrisamfundet ekonomiskt stödda adelsmän hade luxuösa villor i huvudstaden gjorde inte saken bättre.
    Kritiken från Gotland var också den skarp, Gotland hade under många år ansett Polen vara deras område. Under hela Galbars tid inträffade mer eller mindre allvarliga tillbud mellan gotländska och pyriska trupper – det var främst Finlands eminenta medling som förhindrade ett storkrig mellan de två länderna.

     Pyrisamfundets påläggskalv i det polska adelskriget vid denna tid var en karismatisk ung hertig vid namn Marcus Scherz, han hade legitima krav på den polska kronan, samt var en av de mäktigaste adelsmännen längs Österhavets kust. Han hade fått merparten av det bistånd som Hans Storhand skickade till Polen.

    Men under våren/sommaren 75 P.T. inträffade dock en rad misslyckanden, en båt fylld med vapen, pengar och agenter på väg till den polske hertigen Marcus bordades och sänktes av den gotländska marinen utanför hamnen i Gdynia den 5 april. Incidenten skedde dessutom vid ett mycket olämpligt tillfälle – redan två dagar tidigare hade den Gotländska regeringen gått ut med krav på att Pyrisamfundet skulle avbryta alla aktiviteter i Polen.
    Detta var början till en rad förunderliga bakslag som den pyriska underrättelsetjänsten drabbades av under året.

    Under sommaren inträffade dock de allvarligaste bakslagen, under loppet av några dagar greps och avrättades nästan alla av Pyrisamfundets spioner på Gotland. Två spioner på den gotländska ambassaden skickades hem, och deras öde är okänt. Men vad värre var, Hertig Marcus samt två andra adelsmän som fick vapen/pengar från Pyris underrättelsetjänst mördas två månader efter incidenten med vapenleveransen. Polen kastats återigen in i ett förödande inbördeskrig där en regering mer vänligt inställt till Gotland installeras efter några veckors strider.
    Dagen efter mordet på Hertig Marcus inträffar nästa katastrof – Filip Eriksson, en köpman med mycket tvivelaktigt förflutet bosatt i Hindenburg blev avrättad av okända gärningsmän. Filip var den som skötte vapensmugglingen till Polen från Pyrisamfundet.
    På loppet av några veckor har större delen av underrättelsetjänstens långa och mödosamma arbete med att försöka infiltrera bl.a. Gotland förstörts. Inrikespolitiskt drabbas även Pyris underrättelsetjänst under hård kritik, speciellt när det gäller arbetet med att värva polska adelsmän. Inte heller blir det bättre när mordet på en köpman med något tvivelaktigt förflutet kunde sättas i samband med underrättelsetjänstens arbete i Polen.

    I panik sammankallades ett möte mellan militär, underrättelsetjänst och kejsaren. Där redogjorde Fredrik av Bergenstråle (operativ chef för Polenfrågor) att han ansåg att underrättelsetjänsten var kraftigt infiltrerad av gotländska mullvadar. Man beslutade att tillsätta en grupp som skulle utreda frågan, gruppen bestod av förutom Fredrik, även Hans Storhand och den operativa chefen för Baltikumfrågor - Tobias Görelsson.
    Under ett par hektiska dagar undersökte man fallen i jakten på det förmodade nätverkets spindel. Gruppen lämnade den 25 juni samma år en rapport där man ansåg sig ha funnit de skyldiga, man namngav också två av de huvudmisstänkta - Dean Gustavsson (en muterad räv) och Andrea Hassel (en Psi-mutant). De båda greps, och efter en summarisk rättegång avrättades de båda den 1 juli. ¹⁾

    I samband med denna händelse sprängde den pyriska polisen en terrorgrupp som misstänktes vara sponsrade av Gotland. Gruppens medlemmar bestod till största delen av mutanter, varav de flera var Psi-mutanter, bland de gripna fanns personer med förhållandevis höga positioner inom samhället, bland annat inom militären och kejsarens inre krets. ²⁾

    Dessa händelser fick stort inflytande på Hans tankevärld, plötsligt såg han potentiella spioner bland alla mutanter. Speciellt då psi-mutanter, vilka kunde använda sina förmågor till att helt ta över andra människor, tanken på en hel armé psi-mutanter som arbetade för Gotland skrämde honom.
    Hans svar på detta blev SKOPV (Statskommittén för opyrisk verksamhet), en underavdelning till underrättelsetjänsten vars enda syfte var att registrera alla mutanter – främst psimutanter. Man började med att registrera alla anställda inom militären, underrättelsetjänsten samt polisen, vilket ledde till att de allra flesta mutanter inom underrättelsetjänsten fick sparken omgående, de sista mutanterna fick sparken när Hans blev kejsare. När man kartlagt alla anställda inom underrättelsetjänsten började SKOPV att undersöka statsanställda.
     Hans var mycket noggrann att se till att Galbar Targon inte kände till SKOPVs existens, över huvudtaget kände få, eller inga till SKOPVs, än mindre vad egentligen gjorde. SKOPV var tekniskt underställd underrättelsetjänsten, men i själva verket var SKOPV helt fristående från underrättelsetjänsten, den var endast underställd Hans. För att utföra SKOPVs uppdrag, inrättades året efter PSIPO, deras uppgift blev att infiltrera och sammanställa SKOPVs register. Fredrik och Tobias rekryterade friskt bland underrättelsetjänsten, Hindenburgs universitet samt en rad andra större skolor. Man stödde även en rad anti-mutantiska organisationer ekonomiskt.

PSIPOs MAKT UTÖKAS

    Efter ett år hade registrering gjort SKOPV till en enorm byråkratisk koloss, man tvingades flytta på registerna, och anställa mer folk för att kunna klara av de allt mer krävande uppdragen. Men själva registreringen av alla mutanter var dock ett enormt fiasko, några direkta bevis för att några jobbade aktivt för Gotland lyckades man aldrig finna.

    Den 7/10 77 P.T. avled Galbar Targon 62 år gammal, Hans Storhand svor eden och nu var han redo att gripa makten. Dagarna innan kejsaren avled, lyckades en liten gotländsk commandogrupp spränga en ny vapensändning till Polen. I attacken kidnappades dessutom den nye operationella chefen för Polen – Otto Dnäv. ²⁾ Attacken gav Hans ytterligare bevis för att hans åsikter angående mutanterna var rätt.
    Den 10/10 gav Hans SKOPV fria händer, SKOPV och PSIPO var inte längre underordnat underrättelsetjänsten, utan var ett eget verk. Fredrik av Bergenstråle tillsattes som chef för SKOPV, och Tobias Görelsson blev operativ chef för PSIPO.

    Under hösten 78 P.T. förvärrades läget mellan Gotland och Pyrisamfundet, konflikten gällde som vanligt Polen, och båda länderna visade öppet vilka adelsmän de stödde. Den 10/11 siktades det gotländska fraktskeppet ”Tove” av det pyriska krigsskeppet ”Den svävande svanen”. Efter en kort jakt sänks ”Tove” av det pyriska fartyget, Gotland svarar med att sänka två pyriska handelsskepp och ett militärfartyg på väg från Muskö till Hardin.
    Dessa händelser, samt att Gotland nu öppet började sända trupper till Polen, gjorde att Pyrisamfundet nu stod på randen till krig. Hans låter nu SKOPV, avslöja alla mutanter inom armén och polisen, dessa avskedas med den enda motivationen – ”förmodad samhällsfara”. En rad högre muterade tjänstemän inom den statliga sektorn avskedas också i anslutning till detta.
    På kvällen den 20/2 sänker så det pyriska fartyget ”Kejsaren” det gotländska krigsfartyget ”Visby”. Pyri sänder också en större enhet legosoldater och material till några allierade adelsmän. Ett fullskaligt krig mellan Pyri och Gotland hotar nu, något som den pyriska militären varnar för då man vet att Gotlands flotta är överlägsen den pyriska.
    Men varken Gotland eller Pyrisamfundet anser sig ha något egentligen att vinna på kriget, och genom medling av framförallt finska diplomater avstyrs ett förmodat storkrig.

    Under hela denna mycket spända tid genomförde PSIPO en rad räder mot förmodade revolutionära grupper, främst grupperingar med en majoritet mutanter. En rad arresteringar genomfördes under ett par veckor, då ett stort antal ”celler” avslöjades, de flesta av dessa gripna försvann spårlöst. ³⁾

  DOMSTOLARNA UNDER HANS STORHAND

Allt eftersom PSIPOs befogenheter växte, blev också åtalen fler. Det blev uppenbart att de vanliga domstolarna inte längre räckte till, inte nog med detta – en allt för stor andel åtalade friades från straff av de förhållandevis liberala domstolarna.

    För att råda bot på detta inrättades en specialdomstol just för ”landsförräderi”, med andra ord – en domstol vars enda uppgift var att döma mutanter. Oftast skedde dessa ”rättegångar” utan vare sig advokat, eller för den delen några egentliga åtal – i många fall räckte det med att den åtalade var mutant för att åtalas och fängslas.
    Många fick heller aldrig någon rättegång, tortyr var legio bland PSIPOs ”åklagare”, eller som Fredrik kallade dem – ”Renhållare”. Under de första åren dömdes de flesta mutanter till straffarbete, endast personer som funnits skyldiga till landsförräderi – det vill säga medlem i någon organisation för mutanter – dömdes till döden eller långa fängelsestraff.
    Medlemmarna i dessa domstolar bestod oftast av PSIPO medlemmar eller högre armébefäl.

MOTSTÅNDET MOT HANS STORHAND

    Något organiserat motstånd mot Hans Storhands politik återfanns inte under många år, många trodde att så fort krisen med Gotland skulle lösas skulle man också få tillbaka jobben och få viss ekonomisk ersättning.
    Men allt eftersom insåg många att detta aldrig skulle inträffa, allt fler och värre lagar instiftades – alla riktade just mot mutanter. Under sommaren 79 P.T. började så många mutanter beväpna sig, eller fly från Hindenburg – eller rent av fly landet. Vid ett par tillfällen uppstod regelrätta strider mellan PSIPO och mutanter när dessa skulle gripas.

    Det var under dessa förutsättningar som ”Järnringen” skapades, de tröttnade på de äldres maningar till lugn. De ansåg sig förrådda, inte bara av Pyrisamfundet, utan även av sina egna. Under några våldsamma vårdagar 80 P.T. genomfördes en rad attentat mot PSIPO, polisen och militären, en rad bomber exploderade runt om i hela Hindenburg. Och den 17/4 mördar en grupp ur Järnringen både Fredrik av Bergenstråle och Tobias Görelsson när dessa var på väg till sitt kontor. Efter en våldsam jakt återfinner man cellens hus i ett nedslitet arbetarkvarter – under fyra timmar försöker polisen, militären och PSIPO storma huset – när man äntligen lyckas är alla utom två döda – varav en dör av sina skador. Den ende överlevande döms två dagar senare inför en offentlig domstol till döden för sitt brott.

SLUTET FÖR HANS STORHAND

Inrikespolitiskt var Pyrisamfundet på randen till inbördeskrig, landets ledning var i kaos – många av de tjänstemän som avskedats kunde inte ersättas. Allt för mycket av landets resurser lades ner på att antingen jaga mutanter eller rusta upp armén, och som detta inte var allt inledde Gotland en handelsblockad mot Pyrisamfundet.

    Återigen var det striderna i Polen som var orsak till Gotlands handling, efter en rad misslyckade försök lyckades Pyrisamfundet äntligen få Polens regering att vända Gotland ryggen. De gotländska legosoldaterna tvingades lämna landet, en rad adelsmän allierade med Gotland tvingades även de fly undan segerrika pyriska legosoldater.
    Som svar på detta inledde Gotland en effektiv blockad av Pyrisamfundet, då Pyris flotta vid denna tid var starkt underlägsen den gotländska var det inga problem för Gotland att genomföra blockaden. Som grädde på moset blev det missväxt i Pyrisamfundet – hungersnöd förväntades i de större städerna.

    Allt detta sammanföll med morden på PSIPOs chefer, Hans tillsatte en före detta legosoldat som chef för SKOPV – Dennis Wermoden och PSIPOs chef blev Anne Orre. Dennis saknade i mångt och mycket både Fredrik och Tobias färdighet att sköta en stor byråkratisk koloss – han delade dock Hans extremt paranoida syn på mutanterna. Det var också Dennis idé att alla mutanter nu skulle tvingas bo i speciella stadsdelar för att råda bot på hungersnöden, samt som ett kollektivt straff för dödskjutningarna av Fredrik och Tobias.

    Hans propagandamaskin, vilken rönt liten framgång hos den breda publiken anklagade mutanterna för att ligga bakom missväxten och att många mutanter skodde sig på Gotlands blockad, speciellt drabbade av denna åsikt var många affärsinnehavare. Under ett par heta kvällar arrangerade så grupperingar lierade med Hans en rad attacker mot affärer, bostäder o.s.v. ägda av mutanter.
    För att råda bot på det allt mer kaotiska läge som nu rådde i främst Hindenburg – lade Hans fram ett förslag 81 P.T. att alla mutanter – för deras och främst för Pyrisamfundets säkerhet – skulle sättas i interneringsläger. I detta tal – som kallats lägertalet – försvarade dessutom Hans de upplopp och kravaller som riktats mot mutanter.

    Jag har här tagit med en del av detta tal, som Hans höll den 6/5 81 inför en stor församling i Hindenburg.

    ”Folket har fått nog, folket har tröttnat på mutanternas svek mot samhället – det är dags att vi gör upp med mutanterna och visar att vi ALDRIG tänker ge oss i vår kamp för ett Pyrisamfund fritt från ogräset! Vårt fosterland är i krig, både mot en extern fiende, men även en intern! Vi måste göra vad vi kan för att bekämpa dem båda, vi har redan nu haft stora framgångar i vår kamp mot ogräset – låt vår kamp fortsätta! Låt dem som skor sig på DIN olycka inte längre få ro, bekämpa honom med alla medel! Låt inte Pyrisamfundet bli ett land där DITT barn inte längre kan gå säkert på gatorna för ogräset har blivit så vildvuxet! Jag vill utrota ogräset, inte bara från Hindenburg – utan även från hela Pyrisamfundet, endast då kommer vi att bli en makt att räkna med!”
Hans Storhand - Hindenburg 6/5 81 P.T.

    Detta var faktiskt Hans enda riktiga officiella framträdande i Hindenburg, talet varade i drygt 40 minuter, och hölls inför fanatiska anhängare. Under hösten inledde så polisen deporteringen av mutanterna, men många poliser vägrade, missnöjet bland vanligt folk jäste. Hungersupplopp skakade Hindenburg under hösten 81, och Hans tvingades kalla in militären för att fortsätta deporteringen av mutanter och förhindra kravallerna.

   Under vintern 81/82 rasade en rad kravaller och upplopp i alla fler pyriska städer, läget blev inte bättre av hungersnöden. Militären kallades in för att skapa ordning, rykten florerade om att gotländska marinen förberedde en landstigning och invasion av Pyrisamfundet och många talade om en förmodad statskupp. Det var ingen hemlighet att många inom armén var djupt missnöjda med Hans Storhands politik. Landet var på väg mot totalt kaos, och mitt i denna kris. Som många ansett vara Pyrisamfundets värst, reste Hans Storhand till Nordholmia för att jaga.
    Landet stod nu i princip inför ett inbördeskrig, och kanske till och med ockupation av Gotland. Hans sa i ett uttalande att klimatet i Hindenburg blivit allt för ohälsosamt, och att han behövde tid att få tänka igenom sin nästa åtgärd.

    I Hindenburg fortsatte kravallerna och upploppen, ibland riktade mot mutanterna, men för det mesta var kravallerna bara verket av desperata människor som inte visste vad de skulle göra åt sin allt mer hopplösa situation.
    Den enda lösningen man kom fram till var att Hans Storhand skulle tvingas bort på något sätt. Nu verkar det på något sätt som högre makter lyssnat på dessa män och kvinnor, två dagar efter det att Hans anlänt till Nordholmia och hans jaktstuga dödas han under oklara omständigheter under en jakt norr om Nordholmia. Två drevkarlar åtalas för mordet, och de döms senare till döden.⁴⁾

  PSIPO går under jorden

    När så uppgifterna om Hans Storhands död spreds till Hindenburg och övriga pyriska städer avtog upploppen, PSIPO avslutade sina deportering av mutanter och många högre SKOPV och PSIPO anställda flydde landet eller gick under jord.

    I det efterföljande kaoset klev Thorbein Huggare fram, han var kusin till Galbar, och eftersom Hans Storhand saknade någon arvinge ansåg Thorbein att han hade rätten till tronen. Thorbein ödslade ingen tid på att återställa landet, han slöt fred med Gotland, drog tillbaka många av de legosoldater som återfanns i Polen, han upplöste SKOPV och PSIPO omedelbart. Han ogiltigförklarade alla lagar mot mutanter som Hans instiftat, och erbjöd viss ekonomisk ersättning till de som drabbats av Hans politik.
    Men polisen och den pyriska säkerhetspolisen hade inte heller legat på latsidan, bara några timmar efter Hans Storhands död greps en rad höga SKOPV och PSIPO anställda av polisen eller militären. Många lyckades dock fly från landet, eller helt sonika gå under jorden. I flera månader jagade säkerhetspolisen och militären före detta PSIPO medlemmar över hela landet.

    Som ett svar på Thorbein och polisens agerande bildades en organisation vars mål var att återskapa SKOPV och PSIPO, förebilden blev något förvånande Järnringen. Under ett par år genomfördes en rad blodiga attentat som man kunnat koppla samman med Hans före detta PSIPO agenter, dessa attentat riktades främst mot kejsaren, domstolarna och mutanter.
    Våren 90 inledde så Pyris säkerhetspolis – vilken nu helt rensats från folk från Hans Storhands regenttid – en våldsam jakt på PSIPO celler. Under ett par månader greps hundratals förmodade PSIPO medlemmar eller personer knutna till organisationen. Dessa ställdes inför rätta och fick i de flesta fallen mycket hårda straff, speciellt de som kunde kopplas till tidigare övergrepp avrättades.

     Thorbein inrättade också 85 en speciell kommission som skulle granska behandlingen av mutanter (och andra som farit illa under Hans tid vid makten). Även om kommissionen på ett tidigt stadium fick hård kritik för att man inte kritiserade polisen och militären tillräckligt – är de flesta ense om att kommissionen gjorde ett bra arbete.
    Vad hände då de flesta SKOPV och PSIPO anställda? De flesta greps ganska omgående av pyrisk polis, många lyckades dock gå under jord och/eller fly till Sørland där man upprättade en bas någonstans i bergen. Dennis Wermodens öde är okänt, även om säkerhetspolisen påstår att han dödades i en eldstrid med polisen när han skulle gripas, det finns dock flera frågetecken angående Dennis vidare öden. Vissa påstår att han befinner sig i Polen, medans andra påstår att han lever i exil i Sørland.

  PSIPO idag

    PSIPO består, enligt uppgifter från säkerhetspolisen av ett drygt hundratal medlemmar – de flesta befinner sig troligen i organisationens bas i Sørland. Gruppens aktiviteter i Pyrisamfundet har under de senaste åren minskat rejält, man vet, från avhoppare och infiltratörer att SKOPV och PSIPO idag arbetar intimt med många extremistgrupper bland annat BPM (Bevara Pyri mänskligt) och andra mutantfobiska grupper.

    På senare år har dock organisationen drabbats av en rad interna uppgörelser, dessa anses höra ihop med en maktkamp mellan mer moderata och reaktionära grupperingar inom rörelsen. Organisationen lider dessutom av att de flesta högre medlemmar är ganska gamla och det behövs troligen en rejäl föryngring av organisations ledarskikt om man ska överleva.
    Under ett par månader har ett par attentat riktats mot just misstänkta PSIPO/BPM anhängare, av vilka många antas återfinnas i den politiska grenen av PSIPO. Många av de yngre PSIPO anhängarna är inte lika intresserad av att föra listor över mutanter, eller skada dem genom bojkotter – de vill bekämpa fienden med vapen.
    Ett annat problem PSIPO har är att många av de nya ledarna inte längre är skolade inom underrättelsetjänsten, eller ens jobbat för PSIPO, utan istället är anhängare till de anti-mutantiska grupper som återfinns i Pyrisamfundet. Detta gör att många äldre är rädda att PSIPO kommer förlora sin själ.   

PSIPOs inflytande över landet anses idag av många kunniga vara litet, även om många delar deras åsikter när det gäller mutanter är få idag villiga att aktivt stödja dem. Dessutom har Pyris säkerhetspolis och underrättelsetjänst varit ganska effektiv på senare år att bekämpa PSIPO, man har efter de våldsamma åren efter Hans Storhands död insett att PSIPO/SKOPV faktiskt utgör ett potentiellt hot.
    På senare år har det framkommit att PSIPO/SKOPV har bytt taktik – man har istället för terrordåd försökt stödja en rad mutantfobiska grupperingar inom samhället. Den mest kända av dessa är BPM, enligt källor från säkerhetspolisen utbildar även PSIPO/SKOPV många av BPMs medlemmar, och säkerhetspolisen håller gruppen under hård bevakning.

    Varifrån kommer då pengarna till PSIPO/SKOPV, säkerhetspolisen har namngett två huvud finansiärer – gamla medlemmar eller gamla sympatisörer inom näringslivet eller adeln. Den andra huvud finansiären är lite oväntat Gotland – som enligt källor ger PSIPO/SKOPV stora summor pengar för att destabilisera Pyrisamfundet.
    Ett annat sätt att finansiera sin verksamhet är genom ”hederliga” bankrån eller beskyddarverksamhet.

    Trots försöken att stampa ihjäl PSIPO/SKOPV finns organisationen kvar, även om den idag är endast en skugga av sitt forna jag, utgör dock den en fara för många medlemmar av vårt samhälle.
    De finns överallt, det hemliga brödraskapet eller systraskapet, ett idag grånande och trånande sällskap som alla lever på drömmen om ett Pyrisamfund utan mutanter….

  Ulf Ask

Fotnötter:  
¹⁾ Senare undersökningar i ämnet har inte kunnat peka ut dessa två. Den kommission som utredde övergrepp mot mutanter ansåg att de båda var oskyldiga. Men man kunde inte peka ut någon annan misstänkt.
    I min bok ”Pyrisamfundets hemliga krigare” läggs bevis fram för att Tobias Görelsson var den egentliga mullvaden.

²⁾ Denna händelse är dock omtvistad, min forskning har inte kunnat visa på någon som helst terrorverksamhet från denna förmodade grupp. Jag har själv gått igenom det mesta av materialet som användes i åtalet, och det är en allt mer vedertagen åsikt att den mesta bevisningen var planterad av polis.
    För de inblandade blev dock åtalen förödande, de fick inte upprättelse förrän efter Hans Storhands tid.

³⁾ Riktigt vad som hände Otto är fortfarande inte känt. Enligt källor från Gotland avled Otto av en hjärtattack på väg mot Gotland. På senare tid har dock uppgifter som gjort gällande att Otto istället var agent för Gotland släppts. Underrättelsetjänsten har inofficiellt erkänt att man idag anser att Otto var en gotländsk agent. Enligt vissa källor dog Otto 98 P.T. i Visby.

⁴⁾ Enligt mina efterforskningar försvann drygt 400 personer under dessa första raider från PSIPO. Ödena varierar från fängelse till dödsdomar, de flesta försvann dock under fängelsevistelsen. Enligt kommissionen torterades en stor mängd av de gripna, enligt samma kommission var majoriteten av de gripna totalt oskyldiga till de brott de åtalades för. 

⁵⁾ Vid den närmare granskning av omständigheterna har en lång rad misstänkta pekats ut, Järnrinen är den grupp som de flesta skyllt på. Även om det finns misstankar om att militären eller gotländska agenter var inblandade.
    Det är ingen hemlighet att området runt Nordholmia under många år varit ett tillhåll för många av Järnringens medlemmar.
    En annan, kanske mindre accepterad möjlighet är att Thorbein tillsammans med några militärer mördade Hans för att få slut på kaoset. På senare år har denna teori fått allt starkare fäste bland många forskare. Det är ingen hemlighet att Hans under slutet av sitt liv gjort sig ovän med många inom militären, det fanns också ett stort missnöje bland många militärer om hur hela frågan med Gotland sköttes. Bara dagarna före hans resa till Nordholmia avskedades en rad höga militärer och poliser av Hans efter kritik mot hans behandling av mutanter samt konflikten mot Gotland.
    Många militärer hade vid ett möte dagarna före varnat Hans för konsekvenserna av ett krig mot Gotland, ett krig många av dem ansåg att Pyrisamfundet aldrig skulle kunna vinna. Thorbein var utan tvekan den som hade mest på att vinna genom att röja Hans ur vägen, han hade dessutom starkt stöd bland både militär och polis vilket hjälpte honom i han statskuppliknande maktövertaga