Någon gång på dagen kunde vi i Team II stänga in Mattias och Johan i Pv:en och spänna fast "dörrarna".

Efter att ha legat i garaget efter jobbet i två veckor kunde vi äntligen glädja oss för att allt fungerade som vi ville, även att vi inte hade testat winchen, vi hoppades. Vad kunde hända?

Var det detta som väntade på oss?

Vi satte upp tältet, fixade smådetaljer och klädde oss för offroad. Men det var fortfarande flera timmar kvar så vi kröp in i tältet och vilade oss starka.

Sträcka 2.

Det kunde inte börja bättre! Vi som var rädda om winchen kunde andas ut och få fakta inom några minuter. Våran uppgift var att wincha ett stort jävla hjul över en ravin och sedan lägga tillbaka det där det låg.

Vi körde upp på höger sida om ravinen och stannade vid kanten. Vi hade förberett genom att dra ut wiren och rulla den runt frontbågen. Jag (CoDriver) var lite för snabb och drog med mig hela bunten och sprang ned för ravinen, jag kom inte långt, wiren trasslade in sig. Efter att ha rett ut trasslet kunde jag fortsätta att dra lina ned för ravinen som bestod av sprängblock och mjuk sand. Väl uppe på andra sidan fäste jag kroken i hjulet.

Anton fick order att börja wincha in hjulet och det började rassla i 8274:an. Hjulet gled ned i ravinen och nu gällde det att få upp hjulet, vi provade med enkellina förgäves. Det var linhjul som gällde, och winchen fick arbeta tungt. Det funkade, däcket släpades ned och runt ravinen och upp på andra sidan, vi backade den runt. Det var lite krångligt att placera hjulet och passera den så vi körde över den och tog på oss några straffminuter.

Vi hade nu framför oss en stenig sträcka och höga kanter runt banan. Vi körde fram till dom första stenarna och konstaterade att vi hade ett bättre spår till vänster. Efter en upptryckt tröskellåda och några undanputtade bautastenar kunde vi fortsätta upp på kanten och runda inne i skogen. Vi fastnade och började genast dra lina och wincha oss fram. Det visade sig gå trögt då hjulen stod på tvären och vi kunde rätta till dem. Ur leran och ned på andra sidan, runda några jätte block fort som fan in i mål. En regel: Codrivern är tvungen att följa med in i mål med fastspännt säkerhetsbälten. Och ni vet hur det är att dra ut ett säkerhetsbälte när man stressar och har bråttom.

Sträcka 4.

Uppgift: Kör ned för branten runda skylten och kör upp igen.

Lätt som en plätt!!!? Nej, inte med en lång Big King. Vi körde ned backen och placerade oss för en moturs lösning. Jag lotsade fram Anton och ville ha rätt vinkel på bilen innan vi kunde ta rätt linje genom dyngan och dom smala passagen mellan träden. Jag vinkade fram Anton till en björk och där fastnade vi. Vi kunde inte röra oss ur fläcken. Det tog oss hela maxtiden att få loss bilen så vi bröt denna sträckan och en Unimog fick slita fram oss.

Blindprov. Anton skulle styra bilen utan att se något, så han fick en ögon bindel i form av en hjälm på huvudet. Det var min uppgift att lotsa honom genom banan. Det skulle säkert ta sig på videofilm. Jag som har svårt för kommandon började: - kör rakt fram! - Sväng vänster! - Kör rakt fram! - Sväng höger!  - stanna! - Kör!

Anton fattade inte ett skit men gjorde som jag sa. Anton sa att han inte kunde känna om han rörde sig eller ej, om det lutade sig eller ej. Så jag frågade honom om han visste att si stod parkerad i en 45 graders uppförsbacke? Nej! blev svaret.

Lite stressad missade jag en passage och blev tvungen att be Anton backa och köra om slutet av banan. Vi fick ändå en bra tid på banan.

Nu var det kö till dom nästkommande banorna så vi kunde sova lite.

Sträcka 6.

Jag och Anton sov i bilen och jag öppnade ett öga och tittade ut genom dagget på fönsterrutan, jag kunde se ljusrampen till Team I och fick verifierad an Anton att det var vår tur att köra. Med grus i ögonen körde vi fram till startfållan, torkade vindrutan och började köra på flisunderlag. Vi tog oss bra fram och kom in i skogen där det var spårigt och lera. Vi körde vad vi kunde genom dyngan och fastnade en bit fram. Jag drog ut linan och vi drog oss ur leran. Vi körde hårt och aggressivt genom skogen och fram till ett hål där vi var tvungna att passera. Det låg några trädstockar som vi bar över som bro, vi slet som djur. Anton körde över bilen och vi plockade undan stockarna. Ut ur skogen och ut på flisgrunden, det var full fart som gällde. Vi fick en bra tid.

Vi började reka av banan och räknade med två winchningar. En i början av banan och en i slutet.

Vi körde på i början och fastnade två meter från en björk som vi winchade oss fram och fortsatte nu i hög fart. Kontrollanten kunde inte följa efter oss genom dyngan. Okontrollerat körde Anton bilen runt och fram till den sista och svåra biten. Det tog stop och jag hoppade ut genom fönsterrutan och drog linan fram till en stubbe och vi winchade upp oss. Jag såg att vi hade tappat ena bakljuset och ovetande stannade vi framför målfållan och frågade om vi var tvungna att hämta lampan först eller om vi kunde köra i mål. Vi fick köra i mål och leta upp lampan efteråt. En snabb tid.

Sträcka 1.

Specialsträcka beskriven ovan. Nu var klockan nära 06:00 och det var två bilar framför oss, Team I och ett danskt team. Otåligt bad vi till högre krafter att hinna in i startfållan innan 06:00. Två minuter innan 06:00 stod vi i startfållan. Tre, två, kör! Vi körde över en kulle och fram till dom två "mattslipersarna" som vi drog ned på en gång. Dom hamnade lite snett så Anton hamnade utanför med vänster framhjulet och blev tvungen att ta ett nytt tag. När vi kom upp skulle vi dra "mattslipersarna" till ursprungsplatts. Vi drog upp båda två samtidigt. Nu skulle vi kör upp för en sand backe med en 90 graders vänstersväng mitt i backen. Anton körde rakt fram och jag sprang fram för att dra ut wirern men då backade han bilen och tog en annan väg, lite längre upp i backen. Då tyckte jag att jag stod lite fel och tog några steg åt höger. Anton kom i ganska hög fart och vinkeln blev lite för stor och bilen började rulla på sidan. Den hamnade utanför banan på hjulen. Efter att ha tagit reda på Antons hälsa kunde vi sansat konstatera att det var bra med honom. Värre med bilen dock.

Text: Dan Hansen Team II CoDriver