Faktaruta
Yrke: Skribent på Jönköpingsposten, bl.a recensioner och kultur/nöje delen. Martin heter Röshammar i efternamn. Han är 27 år och kommer ursprungligen från Göteborg. Hans absoluta svenska favoritband är Bob hund.

Så Martin, finns det mycket kultur här i Jönköping för
dig att skriva om? Frågar vi först och får ett lite tveksamt svar…
Ja…jo det gör det väl.

Brukar du själv gå ut och testa nöjeslivet?
Ja, det händer ibland.

Vart går du då?
Karlssons, Hemma ibland…

Hur hög är Jönköpings Nöjespuls? Är den något att ha? Jag tycker att den ligger på mellan 5 eller 6 av 10. Inte
max med andra ord.

Vad finns det för ställen att gå till i Jönköping?
Jag är ju så gammal. Färdtjänsten är bra här i Jönköping. Farsor
på stan. Nej, men… konsertlivet suger rejält, det är det tristaste.
Även krogarna skulle kunna vara roligare.

Så vad drar i så fall ungdomarna till vår stad?
Äh, jag vet inte. Enstaka fester, enstaka jippon som synttjosan i helgen, då kommer det ju komma 700 syntare hit.

Vad tycker du saknas i Jönköpings nöjesliv?
(Ska man klaga måste man ha egna lösningar.)
Konserter. Någon som anordnar bra konserter. Det finns inget
mellanting här. Antigen så kommer Ulf Lundell eller så är det
lokalband. Det saknas mellanstora band.

Har du märkt av något våld på stan på kvällarna? Frågar vi
och hoppas på samma svar som vi fick av Mirre.
Men detta svaret blev inte lika positivt.
Jag har inte märkt av något våld själv, men ibland jobbar jag
som polisreporter (man går till polisstationen och kollar
statistiken) och då förekommer en del våld ibland. Så helt
lugnt är tyvärr inte Jönköping.

Varför behövs JPs nöje/kultur del?
För vi är så jävla bra. Men vi skulle nog behöva en konkurrent.
Vi har en liten nöjesredaktion, den består praktiskt taget bara
av mig. Nöje och kultur är tyvärr helt uppdelat.

Vad är kultur?
Det mesta är kultur. Sitta här på Café Bernards är kultur.
Kläder, musik och krogar.

Har du någon kommentar till utnämningen av Jönköping till
årets ungdomsstad?
Det är väldigt mycket grejor som fixas till ungdomen, men det
är bara en liten en liten del som får ta del av det, människor
som är intresserade av vissa saker t.ex elevrådsmänniskor.

Hur fick du jobbet på JP?
Sängvägen. Nej, jag sökte 50 olika jobb och fick en del vikariat
och tog detta.

Varför?
För att det var det som passade bäst, med nöje och så.

Är det inte svårt, nyss nyinflyttad?
Jo, det är svårt som fan. Det är skitsvårt fortfarande, jag känner
ju som sagt inte så himla många människor.

Har du något arbetsminne att delge oss?
Ja, jag har ett trauma. Varje gång vi är ute på reportage är det
fotografen som kör och då blir det nästan alltid Radio Rix.
Hmmmm, trauma.

Och med detta spårar intervjuven ut med snack om
droger och människor som känner honom som känner någon som
vi känner. Martin sitter kvar till 18.11 då han lämnar Bernards
för att återgå till sitt jobb.