fanlogo.gif (9221 bytes)

Aktuellt
Vardagsliv
Vardagslydnad
Jakt
Kurser
Prov
Viltspår
Utställning
Award
Länkar

Fannys guestbook

fanmal.jpg (4843 bytes)

 

Fanny på prov

 

Distriktsmästerskap 1997 | 1998

Jaktprov Nybörjarklass | Öppenklass

Lydnadsprov Klass 1

 


 

Distriktsmästerskap 1997

Vi hade inte tränat någon lydnad alls och bara lite vattenapportering på hela sommaren. Jag var därför väldigt i valet och kvalet om jag skulle anmäla oss till DM. Det var första gången jag skulle delta och visste ingenting om hur kvalificerat det var. Jag ringde till informationen och fick då veta att hela tävlingen skulle vara lättsam med goda råd och tips i stället för dödsallvarlig. Och hon jag pratade med tyckte absolut att jag skulle anmäla. Så vi anmälde oss till dummyklass och startklass i lydnad.

Tanken var att vi skulle träna en hel del de tre veckor som var kvar, men jobbet tog all min tid, så det var bara sista veckan vi tränade lite lydnad måndag, tisdag och torsdag. Eller rättare sagt vi drog igenom lydnadsklass 1 program rakt av och hon fick sin boll efteråt, i stället för mellan momenten. Hon var mycket undrande först att hon skulle göra flera moment i följd. Det märktes också mycket tydligt att vi inte tränat på flera månader. På måndagen var det väldigt ringrostigt. På torsdagen gick det hyfsat. Ståendet under gång fungerade däremot inte alls. Det har jag kommit på nu att när jag vill att hon skall komma till mig sträcker jag ut handen mot henne. Och när jag tränade ståendet sträckte jag ut handen på samma sätt, fast med syftet att stoppa henne. Inte konstigt att hon blev förvirrad.

Utställning och lydnad var på lördagen, medan jaktdelen var förlagd till söndagen. Vi kom iväg alldeles för sent på lördagen och kom en halvtimme efter utsatt tid, och det var bara vi som kom sent, så det kändes lite pinsamt. Hanarna hade redan börjat bedömas. Fanny var glad och pigg, men kunde ligga stilla på sin filt utan att vi höll i henne. När det blev hennes tur att gå in i ringen skötte hon sig jättebra. Trots att vi inte tränat utställning sedan i april eller så. Men hon blev utslagen genast i konkurrensen. Av alla hundar totalt kom hon tredjen sist på sina poäng. Det är bara att konstatera att hon har mer jakttyp än utställningstyp. Inte mycket att göra åt, men hon skötte sig så bra i ringen att matte var glad ändå. Och Fanny fick sin boll när vi kom ut igen och var jätteglad hon med.

På lydnaden gick det mycket bättre. Startklassen bestod av alla klass 1 momenten förutom stående och hopp, man fick också välja på linförighet (fot i koppel) och fritt följ. Platsliggningen var borttagen från samtliga klasser. Tandvisningen gick bra med en 10a. På linförigheten satte hon sig nästan vertikalt ut från mig, vilket hon annars aldrig gjort. Tror att det berodde på att jag var nervös och hon har aldrig känt mig sådan och satte sig snett för att söka kontakt. Vid sista svängen, som var till vänster, gick hon för långt fram och vi snubblade in i varandra och hon fick gå runt mig för att sätta sig. Jag tyckte att vi gjort massor av fel, men fick ändå en 8a.

På läggande valde jag att lägga under gång, för dels är det det vi tränat och dels måste man göra det numera i klass 1. Hon gick någon meter innan hon lade sig så betyget blev därefter. På inkallningen kom hon in i full fart, men gick inte att hejda. Först trodde jag hon skulle rusa iväg helt och hållet men hon vände när jag ropade och satte sig snett bredvid mig. På helhetsintrycket fick vi en 8. Matte var jätteglad att det gått så bra trots en träningsfri sommar. Och framförallt för hennes entusiasm. Hon låg på sin filt flera timmar tills jag tog fram strypkedjan och hon studsade upp och nosade på den. Jag sade till henne att nu skall vi göra något skoj och hon blev heltänd.

Nu var dagens tävlingar över och jag kunde slappna av. Vi gick bort till en gräsplan i närheten. När kopplet togs av rusade hon runt hej vilt flera minuter och njöt av att få sträcka ut och få utlopp för all den upplagrade energin. Och matte började bli nervös för jakten.

På söndagen kom vi i tid! Dummyklassen skulle börja med vattendelen, en landmarkering, rutan och avsluta med en dirigering. Inga skott. Det var många hundar före henne och hon hade svårt först att sitta bunden vid ett träd och se andra hundar jobba i vattnet. När hon blev bunden vid markdelen tog tålamodet slut och hon stormskällde. Att husse sa till henne hjälpte inte mycket, men efter att matte varit där och hotat höll hon tyst. Vi insåg att det skulle dröja flera timmar innan det var hennes tur så vi lade henne i bilen istället.

Hon var väldigt ivrig att gå ner till stranden när det äntligen blev vår tur. En enkelmarkering i vass och en längre på blankvatten. Dessa klarade hon bra. Även landmarkeringen gick bra. På rutan, som vi bara tränat en enda gång hemma utomhus (annars bara med apporter och strumpor i köket), trodde jag inte att hon skulle ge sig in i skogen för att leta. Men hon sökte av gräset och gav sig sedan glatt in i skogen. Hon hade bra näsa och tog genast förvånat in den som låg närmast. På så kort avstånd som ca 15 m hade vi inte tränat. Sedan plockade hon in 4 apporter till. Men det märktes tydligt att hon började tröttna vid sista apporten, så jag bröt där.

Dirigering har vi tränat en hel del, mest bakåt och åt sidorna och det kan fungera även om hon inte ens har en fundering på att det kan finnas någon apport. Men framåt fungerar det inte alls om hon är helt ovetande om att det kan finnas en apport. Vi provade och hon flippade ut på sidorna, kom visserligen tillbaka på min visselsignal, men fattade inte alls vad hon skulle göra. Jag provade igen, med samma resultat. Då fick en gå och lyfta i apporten enligt domarens anvisning, och då sprang hon rakt fram till den. Vad jag som efterklok naturligtvis skulle ha gjort var att först provat att skicka henne åt sidan, eftersom det fungerat flera gånger på helt dolda apporter. Och om inte det fungerat, skickat henne från så kort avstånd att hon inte skulle ha missat den. Strunt samma att få en nolla. Bättre om hon lyckats med den dolda apporten istället för att någon talade om att det fanns en apport.

Matte och husse var helt förbluffade att det gått så bra. Och att hon var så motiverad. Vi hamnade i mitten av dummyklassen, och slutade totalt bland de 20 bästa (av 30-talet hundar). Mycket drogs ner av utställningen, hade hon fått bättre poäng där hade vi nog kommit bland de 15 bästa. Men det var vårt första DM och hon är bara drygt 1 år och gjorde en mycket bra prestation. Det blev många godbitar den kvällen.

Det var roligt att se på samtliga grenar att trots att vi var väldigt otränade hade jag definitivt igen alla små minutövningar som vi ägnat oss åt dagligen inomhus hela hösten och våren. Det kändes bra att de givit resultat och också att få bekräftat att jag tränat jakten på rätt sätt.

Tävlingsformen som sådan, med alla 3 grenarna, gav mycket mersmak. Och framförallt den lätta stämningen gjorde sitt till att vi kommer igen nästa år.

Överst


 

Distriktsmästerskap 1998

Så har det gått ett helt år och det är dags för DM igen. Fanny är betydligt mognare i år och startar i lydnadsklass 1 och i nybörjarklass jakt. Upplägget var samma som förra året, dvs utställning och lydnad på lördagen och jakten på söndagen.

Först blev Fanny lämnad i bilen, men hon blev väldigt sur. Vi hämtade henne snart. Och upptäckte att hon blev helt hysterisk när vi ville lämna henne på sin filt vid våra stolar. För ett par veckor sedan var vi på en utställning där matte visade en annan hund. Fanny fick följa med som sällskap. När vi var inne i ringen ville husse se lite bättre och litade inte på att Fanny skulle stanna där hon var utan han band henne vid klappstolen. Fanny drog lite och välte stolen. Hon blev rädd och sprang iväg, men stolen följde efter. Hon var i upplösningstillstånd när stolen fastnade efter en bra bit och husse äntligen kunde komma ifatt och ta bort den otäcka stolen. Hon hade sprungit i panik runt domartältet och hade ca 1 meter kvar in i ringen. Vi i ringen hade dock vare sig sett eller hört det hela. Resultatet för Fanny blev att dessa stolar var otäcka saker som kom efter en om inte husse eller matte satt på dem. Och hon tänkte INTE sitta kvar bredvid dem om vi reste oss. Hon kunde sitta 8-10 meter ifrån och skaka, med sneglingar mot stolarna, om vi gick. De som satt bredvid oss trodde hon var jättenervös och inte ville bli lämnad ensam.

Själva utställandet gick bra, men hon kom sist i sin klass. Det gick bättre för hennes uppfödare. Såg sedan på sammanställningen att hon kom näst sist på hela utställningen. Den som kom sist var en utpräglad jaktgolden. Men det var vad vi väntat oss.

Lydnaden gick betydligt bättre. Platsliggningen var inte med. På linförigheten och det fria följet fick vi 7 respektive 7,5. Hon byter fortfarande position och gör vida svängar. Bara något snett sättande dock. På platsläggandet fick jag göra dubbelkommando, men vi fick 8,5. Inkallningen gick i full galopp med en 9, ståendet var väldigt sent så det blev bara 6. Hoppet gick också bra med en 9. Som helhet fick vi 8,5. Vi insåg att om det varit officiellt hade det gett 163,5 p, alltså ett första pris. Visserligen var domaren lite snäll i sin bedömning, men hon är nog mogen att börja tävla nu. Var jättekul!

Vår uppfödare gjorde ett lysande lydnadsprov och vann hela lydnaden totalt.

Söndagens nybörjarjaktprov var uppdelat på två olika domare. Första hund bedömde de tillsammans för att vara enhetliga. Fanny fick vänta ganska länge bunden vid ett träd. Hon var ganska sprallig när jag hämtade henne, men jag visste att hon inte skulle ha lika bra fart och intresse som hon haft på goldenprovet. Vi hade tränat trut hela veckan och det var först dagen före, alltså lördag kväll, som hon tagit in utlagd trut alldeles av sig själv. Mitt mål var att hon skulle ta in alla fåglar. På rutan fanns också kanin, och det trodde jag inte hon skulle ta. Det fanns också en liten, brun and och den fanns det chans att hon skulle ta.

Vi började med ett dubbelt närsök på en kråka och en trut. Hon hittade truten först och kom snabbt in med den. Kråkan tog det längre tid att hitta. Därefter gick vi till vattnet. Kastaren satt i en båt, antog att Fanny inte skulle tycka om den. Var lite gles vass precis vid strandkanten, men annars var det blankvatten. Två skott och en dubbelmarkering. Skytten stod precis vid vattnet rakt framför oss. Fanny sprang omedelbart fram till honom vid första skottet, stannade och markerade när fågeln plaskade. Fick gå fram och hämta henne och sedan hålla i henne. Hon slängde sig i vattnet när hon fick apportkommandot, men jag såg på henne att hon sneglade mot båten, men den backade undan så hon simmade rätt på fågeln utan att tveka. När hon gick ut andra gången simmade hon först lite i den glesa vassen innan hon kom ihåg att fågeln fanns långt ute.

En enkelmarkering på land, sedan var det rutan. Det första hon träffade på var kaninen. Den tog hon inte. När hon nosat en stund och struntat i mina apportkommandon tänkte hon gå vidare. Domaren tänkte då, som hon gjort med andra hundar, leka lite med den och locka henne. Men jag bad att jag fick gå och stoppa in den istället, för det har vi ju sett på bla jaktkursen att det där med att locka går inte, och framförallt inte om någon annan gör det. Jag stoppade försiktigt in kaninen i munnen, sa apport och håll fast och backade och lockade. Hon följde med och lämnade av den på utgångsstället. Ut igen. Hon sprang inte så fort, men hittade alla vilt. På ena utskicket försvann hon ur sikte till höger och syntes inte på länge, jag var övertygad om att hon befann sig långt framför oss då hon brukar söka ut långt framåt innan hon söker ut långt på sidorna. Men domaren trodde hon försvunnit ur området och sa att jag skulle kalla in henne. Då dök hon snabbt upp rakt framför oss och domaren uttryckte sin förvåning att hon var kvar sökandes inom området. Hon hittade det sista viltet, och kom in med det. Anden hade hon också tagit men sprungit över den först.

Domaren ansåg att det var en liten försiktig fröken som tycker att vilt är ganska äckligt. Markeringsförmåga, näsa och vattenarbetet var bra. Hon hade gjort ett av dagens absolut bästa vattenarbete. Farten och apportlusten på vilt var ganska låg. Fick vi henne att tycka att viltet var roligare, skulle hon bli duktig, för hon är noggrann och metodisk.

Sent på eftermiddagen var det dags för sammanställning och prisutdelning. Fanny kom 12 totalt av 20 hundar, så vi var jättenöjda. Och Fannys uppfödare tog hem hela segern efter att ha vunnit lydnaden och jakten och placerat sig bra på utställningen. Ett jättegrattis till henne!

Fanny tog in alla fåglarna på jakten, vilket varit målet, så nu är det kanin som gäller inför Labradorklubbens prov om några veckor.


Överst


 

Goldenklubbens inofficiella prov hösten 1998

Nu har vi anmält oss till vårt första jaktprov. Nybörjarklass på ett av Goldenklubbens inofficiella prov. Vi var runt 10 Golden, några Labradorer och en Flat. Dagen började med värme och solsken, vilket vi inte sett mycket av under denna sommaren. Jag kände mig ganska nervös när vi kom dit. Det var första gången både jag och husse bevistade ett jaktprov. Först fick vi förare "gå banan" och domaren berättade om de olika momenten. Hund nummer ett startade och alla övriga förare följde med runt banan.

Fanny var bunden i ett träd och verkade acceptera situationen. Hon varken gnällde eller skällde. Hon har lyckats lära sig lite mer tålamod sen förra höstens DM. Vår väntan blev mycket lång. Inte förrän sent på eftermiddagen blev det vår tur. Jag var jättenervös innan vi kom in, men då släppte det helt.

Första momentet var en enkelmarkering på land. En skytt stod ca 20 m framför oss och i riktningen rakt framför skytten, på krönet av en skogsbacke, stod kastaren. När skottet gick kastades fågeln rätt upp i luften men nedslagsplatsen var dold. Jag hade undrat hur Fanny skulle reagera på skotten och hon studsade ca en halv meter i luften när skottet gick. På mitt kommando rusade hon rakt förbi skytten och tog fågeln och gjorde en fin avlämning. Det var bra att se att hon inte var ett dugg tveksam till att passera precis bredvid skytten.

Nästa moment var en enkelmarkering i vatten, kastad från land över gles vass. Denna gång studsade hon en halv meter åt sidan när skottet gick. När jag kommenderade kastade hon sig i vattnet och simmade snabbt ut. På vägen in fick hon ett band med vass runt bringan som hejdade henne. Men hon kämpade och kämpade. Fågeln fastnade en gång, och jag trodde en sekund att hon skulle släppa, men då såg man hur hon tog ett fastare grepp om den och ryckte till så hon fick den med sig. Hon rörde sig cm för cm närmare stranden och kämpade säkert 5 minuter innan hon kom loss. Både domare och publik hejade på henne. Hon kände säkert att hon ändå rörde sig framåt, för är det helt stopp brukar hon backa och simma en annan väg. Det är förunderligt att se vilket go det är i henne utomhus, och framför allt i vatten, när hon kan vara så fullständigt handikappad inomhus om en stol råkar stå lite fel. För att inte tala om om dammsugaren står mitt på golvet. Då är det hur besvärligt som helst att gå förbi, ens på flera meters håll. Och utomhus finns det inget hinder i världen som stoppar henne. Avlämningen gjordes i min hand en bit upp på stranden innan hon skakade sig.

Efter detta var det ett närsök med en fågel snett till vänster och en snett till höger. Jag har tränat detta kanske 3 gånger förut. Jag visste inte ens att momentet fanns förrän jag såg öppenklasshundarna på DMet förra året. Jag visste att jag kan få henne att söka nära om jag för handen långsamt precis över markytan. På första fågeln gick det bra och hon tog in den med en gång. På den andra var jag lite för yvig och hon sökte ut. Visste inte om jag skulle ropa in och skicka igen så jag avvaktade lite men fick till sist ropa in. Hon löd pipan och kom genast. Jag gjorde om det mycket tydligare och då funkade det.

Rutan bestod av 6 vilt, varav 2 trutar. Fanny plockade raskt in 3 fåglar. Därefter skulle ett linjetag göras. Hon gick ganska rakt fram men missade först fågeln som låg en bit ifrån den naturliga raksträckan. Hon ringade lite och hittade den. Ut på rutan igen. Plockade in den fjärde fågeln. Sedan stötte hon på den första truten, en gråspräcklig som vi tränat lite på. Hon stannade genast vid den, men ville inte ta upp den. Efter lite påtryckning tog hon dock in den. Sedan stötte hon på trut nummer två, en svart en som vi aldrig tränat på. Samma sak igen. Men denna vägrade hon att ta, trots påtryckning. Efter en stund sökte hon vidare istället. Jag kallade in och skickade henne igen. Hon sprang raka vägen fram till truten men ville inte ta den. Sökte ut på sidorna, jag stoppade henne med pipan (och hon stannade omedelbart) och dirigerade henne höger. Hon sprang genast fram till truten igen men vägrade fortfarande att ta den. Då avbröt vi det.

Sista momentet var en ny enkelmarkering i vatten. Denna gång från båt och därmed lite längre ut. När skottet gick rusade hon mot skytten, hörde plasket, markerade och satte sig ner igen. Hon hann väl springa ca 5 meter mot skytten. Jag valde på att ta in henne och att kommendera, men valde att kommendera för hon satt fast. Hon tog in den utan problem. Avlämningen gick lika bra denna gången också.

Vi gick tillbaka till utgångsläget och domaren gav sin kritik. Han tyckte att vi hade jättefin kontakt och att det var härligt att se oss tillsammans. Kritiken var att hon var något yvig på det ena närsöket och linjetaget men löst det. På rutan var hon mycket effektiv och bröt hela tiden ny mark. Hon visste hela tiden exakt var hon varit och inte varit, men hon ratade en trut och tog den andra efter lite strul. Hon reagerade något på skotten. Så domaren ansåg att det inte räckte ända fram för att få något pris, dels skotten, men huvudgrunden var vägran att ta vilt.

Därefter skulle vi sitta passiva och se på när hunden efter oss gjorde sin landmarkering som en test i passivitet. Det gick bra men hon hade gärna velat springa efter fågeln.

Trots nollan var Fanny jätteduktig, så vi var jätteglada. Hon vägrade att ta trutarna, men att lösa uppgifterna hade hon inga som helst problem med. Hon reagerar lite på skotten, men mest med att hon vill springa TILL skytten. Hon anser att när ett skott går faller det en fågel och den faller hos skytten!

Vi fick med oss två trutar hem från provet, så nu skall det tränas trut.

Jag säger inget om att hon fick en nolla efter att ha vägrat ta vilt. Men det känns ändå lite konstigt som jägare att hundar som inte HITTAT alla vilt, eller springer rakt över, som några hundar gjorde över den ena av trutarna, kan få pris, även 1 pris. Vi i publiken såg klart att detta hände, men tydligen inte domaren? För jag antar att det inte är OK att hunden springer rakt över? Och dessa hundar fick pris. Är jag ute och jagar och råkar skadskjuta en fågel tycker i alla fall jag att det är mycket allvarligare om inte hunden hittar fågeln än om den markerar fågeln ordentligt men inte tar in den. Då får jag ju tag i fågeln och kan avliva den. Som jägare kan jag faktiskt inte förstå att det inte är lika allvarligt att inte hitta fågel som att inte ta in det som hittas. Ännu allvarligare tycker jag att det är om hunden springer rakt över! Jämför man med ex räddningshundar är det definitivt inte OK att inte hitta alla figuranter. Det räcker med att hunden missar en enda så blir den inte godkänd. Vilket är helt riktigt, man kan inte använda en räddningshund om man vet att den har dålig förmåga att hitta. Och framförallt kan man inte använda en räddningshund som hittar, men struntar i att markera. Men det är klart, här gäller det ju bara en fågel. Och det gör väl inte så mycket om en sådan ligger skadskjuten kvar, eller? Fast proven kanske i och för sig inte är tänkta att efterspegla levande jakt?




Överst


 

Labradorklubbens inofficiella prov hösten 1998

Jaktprovet skulle vara på lördagen, och på söndagen skulle vi tävla i lydnad, trodde matte. Men jag hade strulat till det med anmälningarna och det visade sig att även lydnadsprovet skulle gå på lördagen!

Alltså började vi dagen med att tävla i lydnad och åkte sedan direkt till jaktprovet. Regnet strilade ner så Fanny fick stanna i bilen när vi kom fram. Det var en 11-12 labradorer, Fanny och en Flat som skulle tävla.

Fanny startade näst sist, dvs klockan var runt 4 halv 5 på eftermiddagen. Husse och Fanny hade tillbringat den mesta tiden i bilen. När hunden före mig startade värmde vi upp och rastade ordentligt. Sedan fick vi vänta utanför en grind. Det tyckte Fanny inte alls var roligt. Varför sitta här när det händer så mycket roligt där inne?

Vi började med en enkelmarkering medan föregående hund tittade på. Den här gången studsade hon inte alls när skottet gick, men jag fick hålla lätt i henne för att hon inte skulle springa till skytten. Markeringen gick bra och hon hittade den snabbt. Sedan fick hon sitta passiv medan föregående hund tog in en markering. Det gick också bra.

Rutan bestod av 6 vilt,varav en kanin, en korp och en duva. Marken var väldigt sumpig och av någon anledning gick Fanny väldigt långsamt och försiktigt. Hon tog in en kråka, och duvan utan problem. Sedan hittade hon korpen. Och den kämpade hon med länge! Det var en stor rejäl korp och eftersom hon skulle bära den ute i ena vingen så hade hon uppenbara problem. Men hon kämpade på och efter ca 5 minuter var hon inne med den. Alla skrattade hjärtligt och hejade på henne. Hon tog sedan in 2 vilt till, totalt 5 av 6, då domaren bröt och sa att vi skulle gå vidare.

Nästa moment var ett mellanting mellan linjetag och närsök. Syftet var att föraren skulle förmå hunden att stanna inom ett visst område och söka. Viltet var en stor, flerfärgad and. Fanny hittade den fort, men tog lite tid på sig innan hon beslöt att ta in den. Därefter gick vi till vattnet. Stranden var väldigt stenig, och jag har märkt förut någon gång att hon är lite försiktig med att gå i då. Stenar i vattnet däremot bryr hon sig inte om. Kastaren befann sig i en båt även på detta prov. Det var en liten vik med vass runt där en dubbelmarkering kastades på båda sidor om viken där vassen tog slut. Fanny sprang först ut på den brygga som fanns, men den var väldigt hög i förhållande till vattnet så hon hoppade inte. Sedan sprang hon omkring lite innan hon gick i. Hon hittade den ena apporten snabbt och kom in med den. Avlämnade först i min hand och skakade sig sedan. Vid apportkommando nummer 2 hade hon problem med att ta sig i vattnet så till slut fick jag kliva ut lite i vattnet och verkligen peka "apport". Då gick hon i. Hon kom ihåg apporten och tog in den.

Eftersom hon inte hittat kaninen på rutan skulle hon testas på om hon tog kanin på ett litet närsök. Hon hittade den och grabbade tag med framtänderna i lite päls och skinn och fick in den. Provets avslutning var passivitet när nästa hund gjorde sin första markering och att Fanny därefter fick ta in en markering medan nästa hund tittade på. Båda sakerna gick bra.

Muntlig kritik. Domaren tyckte att hon var en försiktig liten dam som verkade gilla det sumpiga underlaget i rutan lika bra som vi människor gillade det. Han trodde att hon gick bättre och snabbare på ett torrare underlag. Hon verkade inte heller gilla viltet alltför mycket och hade ett väldigt nätt grepp, borde vara fastare. Men hon var metodisk och fick in 5 vilt på rimlig tid. Markeringarna och anden hade gått bra. Hon hade lite strul att komma i vattnet, men kom ihåg läget på båda apporterna. Han trodde att om man skulle ha med henne på praktisk jakt skulle man ändå ha nytta av henne, därför fick hon ett TREDJE pris.

Jippi, vårt första pris på jaktprov!!!! Vi var jätteglada och fick en fin gul rosett, den hänger så fint bland Fannys och våra andra hundars rosetter innanför glas och ram och matte blir så stolt varje gång hon går förbi, (lite fåfäng får man ju vara.) Nu blir det träning inför våren då vi hoppas starta officiellt.



Överst


 

SSRKs officiella prov Sala 1999

Dags för första officiella provet. Det är mitt i augusti men var ändå inte alltför varmt. Matte är nervös.
Vi började med en dubbelmarkering på vatten. Den ena låg på blankvatten och den andra låg innanför ett gungfly. Hon hade inga problem att lokalisera båda. Men det var besvärligt att gå ner från gungflyt med en stor trut i munnen, så det var väldigt omständligt en stund innan hon kom i. På rutan tog hon in allt vilt men hon sökte väldigt vitt och brett och täckte inte riktigt all mark hon skulle. Därefter var det en enkelmarkering på land. Inga problem. Inga studsningar eller tendenser att vilja springa till skytten vid skott. I kritiken sägs bla. att hon markerar utmärkt o har bra spontana upptag, apportgreppet är mjukt men slarvigt. Sammanfattningen säger: "En målmedveten tik som löser sina uppgifter men som behöver ett mera systematiskt sök för att få full effektivitet."
Hon håller fortfarande löst i viltet och tappar det ibland, men det är mycket bättre. Söket har hon tappat så himla mycket på men det kanske beror på allt trasslet med att bära vilt.
OCH hon fick ett TREDJE pris! Första officiella provet och vi fick pris! Matte och vovven var så glada så.


Överst


 

GRKs inofficiella prov sommaren 1999

Två veckor efter Sala-provet.
Vi började även här med en dubbelmarkering på vatten. Första ligger en bit ut på blankvatten, andra ligger i mycket gles vass vid en bergkant. Fanny går i och tittar efter båda apporterna och bestämmer sig för att ta in den på blankvatten först. Hon kommer ihåg den andra och simmar omedelbart dit och kravlar sig upp på klippan. Springer en bit mot mig, men tappar truten och passar också på att skaka sig.
Ett närsök på 2 apporter. Hittar båda snabbt. På rutan söker hon vitt och brett men hittar inte apporten som ligger väldigt nära mig, där hon inte söker knappt alls.
Avslut med en enkelmarkering på land. Går direkt på.
Kritiken säger även här att söket är för stort och yvigt för att ge tillräckligt marktäckning. Näsan används väl, apporteringslusten är stor. Hon har bra grepp och avlämningar. Sammanfattning: "Fanny visar en god arbetsvillighet genomarbetad, som arbetar i harmoni med sin förare. Förs med små medel. Blir innefektiv i sitt sökarbete för att nå högsta pris.
Hon får ett ANDRA pris!
Matte jättestolt och känner att det bara går framåt.
Nu är det slut på säsongen för vår del och vi satsar på ett nytt officiellt prov till våren.


Överst


 

SSRKs officiella prov Gävle 2000

Vi vart anmälda till ett tidigare prov i april men kom inte med. Denna gång gick det bra.
Husse och Fanny har tränat regelbundet hela vintern vilket gett resultat har matte märkt.
Slutet av maj. Mulet men inget regn. Lagom temperatur så vi frös inte och hundarna hade det inte för varmt.
Fanny var förväntansfull när det var vår tur.
En dubbelmarkering på blankvatten började vi med. Hon kastade sig glatt i från myrkanten och tog in båda utan problem. På rutan var det 5 vilt. Hon plockade in 4 och sedan bröt domaren och sa att vi skulle gå vidare. Hon sökte bra och med bra marktäckning. Hårvilt har hon inte sett sedan förra sommaren men hon tog in en jättekanin utan problem.
Vi gick vidare till ett annat sök på en liten halvö men en sumpig äng framför. Fanny kastade sig glatt ut i sumpen men tyckte det var väldigt blött och drog sig mot kanten. Där forcerade hon ett kraftigt vassbälte istället. Men hon hittade de 3 apporterna. När hon kom in med varje apport sprang hon alltid runt om sumpängen.
Två enkelmarkeringar på land. Första sprang hon rakt på. Den andra trodde hon låg längre ut, men hittade den efter ett tag och efter att jag ropat hitåt när hon gick alldeles för långt ut.
Sedan ville domaren att vi skulle gå tillbaka till rutan och söka efter den sista. Han trodde eventuellt att hon hade mattats och ville se om det var så. Men hon var tänd och sökte lika bra som innan. Hon gick precis i närheten av duvan men fick inte upp den. Många hundar hade problem att hitta denna apport även om de gick nästan rakt på så den måste ha hamnat konstigt luktmässigt. Då sa domaren att hon hade otur och tyckte det var synd, men tyckte att söket räckte, hon hade inte mattats.
Passivitet vid vattenmarkeringarna för nästa hund. Inga problem.
Domaren sa sedan bla att han trodde att hon kunde gå vidare. Hon kunde ha bättre fart men å andra sidan hade hon EN fart, och den behölls hela provet igenom.
I kritiken står på söket att det "Präglas av klokhet, bra fantasi och fin marktäckning." Apporteringslusten var stor och ihållande. Apportgreppet var bra avstämt, lugnt och mjukt.
Sammanfattning: "Samlat och välmotiverat arbete hela provet igenom där hundens trevliga och naturliga beteende verkligen visar sig. Bra grepp och spontana apporteringar."
Vi fick ett FÖRSTA pris!!!!! Och en stor fin rosett och ett diplom.
Matte och husse och Fanny var på ett strålande humör när vi åkte hem.
Nu hade hon fått tillbaka sitt fina sökmönster igen. Det verkar äntligen ha lossnat ordentligt. Husses regelbundna träning en gång per vecka och med mycket lek har burit frukt.
Nu blir det fortsatt träning mot öppen klass. Än så länge vet varken husse eller matte så mycket om ökl så det blir nog en jaktfortsättningskurs i höst.


Överst


 

GoldenSpecialen inofficiellt prov Härjarö 2000

GoldenSpecialen skulle detta år gå i vårt område. Hade därför tänkt anmäla, men till nybörjarklass. Hade inte förstått förrän efter Gävleprovet, när jag pratade med min uppfödare, att jag inte fick gå i nybörjarklass längre. Efter mycket funderande och lite påtryckningar från olika håll anmälde jag dock till öppen klass. Fick väl se det som en träning och vad som fattas. Hon kan inte dirigeringar tex. Sedan kunde inte matte och husse något om ökl.

Vädret var mulet, men det verkade inte bli regn.

Provet gick fredag-lördag 11-12 augusti. Vi gick sist på lördagen, som nr 14.
Vi började med en dubbelmarkering där ett vilt föll på land framför oss och ett föll i vattnet rakt ut till vänster om oss. Fanny verkade lite övertänd och okoncentrerad. Hon markerade dock mycket väl var landviltet föll. När sedan skytten började gå ner till strandkanten sprang hon iväg mot viltet, men stannade på min tillsägelse och kom tillbaka. Hon markerade även väldigt tydligt var vattenviltet föll. När hon sedan fick kommando att gå sprang hon, som enda hund, först till landviltet. Jag har sett att de få gånger jag slängt både land och vatten har hon alltid tagit landet först, även om vattnet slängdes sist. Varför vet jag inte. Så gjorde hon även nu.
Men, som jag visste, så kom hon inte ihåg nedslagsplatsen och sökte runt o kom tillbaka längs med strandkanten och ut lite i vattnet. Jag trodde först hon tänkte ändra sig och ta vattenviltet. Men det tänkte hon inte. Jag försökte också ta in henne igen, men det gick ICKE. Hon rusade ut igen i närheten av landviltet och hittade det.
Funderade först om hon skulle komma ihåg att det fallit ngt på vattnet, men det gjorde hon, för när jag skickade "apport" andra gången rusade hon rakt ut i vattnet och simmade ut, men hon kom inte ihåg nedslagsplatsen utan simmade runt lite innan hon hittade viltet. Med lite påtryckning från mig lyckade hon också bära in det ca 10 m på land och avlämna utan att skaka.
Nu var det en landirigering. Hon sprang ut på kommando men kom helt ur kurs, jag stoppade, och hon stannade och sprang faktiskt åt höger som jag visade, men kom ovanför viltet och hittade det inte. Jag tog in henne igen, och hon kom. Skickade på nytt och då lyckades hon faktiskt springa rakt på det. Duktig vovve.
Nu var det rutan. 7 vilt ute och de skulle ta in 6 innan domaren bröt. Hon sökte vitt och brett, och kom in med 5 vilt. Hängde några sekunder över kaninen och tittade på mig. Jag sa "Ja" och då tog hon den. Men det var långsam trav, visserligen samma fart hela tiden och hon var inte trött, utan det var dagens fart. Ett vilt precis rakt framför mig gick hon förbi 2-3 ggr utan att få upp det. En and långt ut till höger hittade hon inte heller.
Ett tag försvann hon så långt utåt att inte ens domaren som stod uppe på höjden såg henne, men sen kom hon tydligen i sikte igen för hon hade med sig en kaja när hon kom tillbaka.
Men hon var inte på bettet. Men hon vägrade däremot att komma in igen när domaren sa att vi skulle bryta. Jag fick hålla på en bra stund innan hon ville komma in. Hon tänkte minsann inte ge upp så där bara.
Till sist var det en vattendirigering, snett ut mot en vass där viltet låg lite inne i vassen. Det var en svår dirigering. Endast 3 hundar av 14 tog in den. Hörde att det var inte många på fredagen som tagit in den heller.
När vi gick ner från söket gick ett skott vid strandkanten. Hon blev mycket uppmärksam men gjorde inga tendenser till att springa. Jag skickade från strandkanten och hon försökte, men förstod inte vad jag ville och var helt inne på att hon skulle vara i den glesa vassen rakt framför och till höger om mig. Så fort hon kom ut lite åt rätt håll vände hon. Hon sökte också hela strandkanten fram till vassen och fortsatte en bit ut i vattnet längs med vassen men vände tyvärr.
Domaren sa att hon gav sig inte på markeringarna och att han först trott att hon bara skulle ta in dem för hon visade så väldigt tydlig markering. Dirigeringen löste hon fint på andra försöket. Hon fick in vilt på rutan, men farten var lite för låg. Vattendirigeringen försökte hon på men det räckte inte. Men han trodde att hon skulle kunna gå mer.
Sammanfattningen på den skriftliga kritiken var: "En tik som arbetar försiktigt och i låg fart. Behöver mer rutin för att komma till sin rätt".
Och vi fick ett TREJDE pris! Matte hade räknat med en 0a och hoppats på en 3a så jag var jättenöjd. Det var många 0:or, en del 3:or och 2:or och EN 1:a. I den andra gruppen på 4 hundar med annan domare och annan ruta var det 2 1:or. Fredagen vet jag inte.

Debut i ökl. Vi har inte gjort många dubbelmarkeringar på land och precis börjat med dirigering. Så hon gjorde bra ifrån sig. Och hon försökte på vattendirigeringen. Rutan gjorde hon inte speciellt bra, men hon fick ändå in 5 vilt. Hon har svårt med hörnet långt ut till höger. Får träna på det. Nu vet vi lite mer om ökl också. Provsiktet är inställt på nästa vår. Till dess blir det vatten så länge det går och dirigeringsövningar. Och pipa. Hon lyder alltid både på pipa och ord på alla promenader och rena pipövningar, men har hon fått för sig att hon skall söka och fortfarande har egna idéer kvar lyssnar hon inte alls, varken på pipa eller ord. När hennes egna idéer är slut då börjar hon lyssna bra. Men vi får väl träna vidare.


Överst


Goldenklubbens inofficiella prov våren 2001

Första öppenklassprovet för Fanny, förutom GoldenSpecialen. Hon gick som hund nr 2 i sitt ekipage. Vilket innebar att hon fick titta på den andra hundens hela jobb innan hon själv fick jobba. Det var lite oroligt när skotten gick, men hon satt kvar.
Först var det rutan med 6 vilt. När hon var på väg in med 3e viltet avlossades skott och markering kastades snett bakom mig. Skott och kast en gång till. Fanny skulle markera dubbeln, lämna av rutans vilt och sedan ta in dubbelmarkeringen. Det gick bra, hon mindes båda.
På rutan var hon sävlig och dessutom rullade hon sig på kaninen! Jädra hund. Såna tendenser har inte haft förut. Men alla vilt kom in.
Sedan var det en landmarkering. Den fick jag skicka om på flera gånger och sedan löste hon den, men mer eller mindre på fritt sök. Därefter var det en dubbelmarkering på vatten, den gick bra. Sist var det vattendirigeringen. Hon försökte, men hon förstod inte.

Sammanfattningen på den skriftliga kritiken var: "En tik som för dagen har sina främsta förtjänster i landarbetet, men som under provets gång belastar sig så mycket att hon ej kan gå till pris idag."

Inte mycket att säga, dirigering kan hon inte, så det är bara att börja träna det.



Överst

 


Goldenklubbens inofficiella prov våren 2002

Nu har vi tränat lite mer dirigering under våren, och Fanny börjar lyssna lite mer.
Vi gick som hund 2 i vårt ekipage. Provet började med en ruta och ca 12 vilt. Först fick hund1 ta in ett vilt, därefter Fanny ett vilt. Hund1 fortsatte sedan att ta in upp till 5 vilt eller om domaren sett nog bröt hon. Tror hund1 tog 4 vilt. Sedan var det Fannys tur. Det märktes att vi tränat med Fannys träningskompis att ta in vilt på rutan ihop, för det syntes på Fanny att det var en van situation. Hon tog i 3 vilt och sedan frågade domaren om jag kunde få henne mot det håll kaninen låg ca 20 meter bort. Men hon gick förbi utan att få upp den. Hon fortsatte söket utåt åt det hållet och jag tänkte att hon viker väl in igen i "rutan". Hon var borta länge och domaren gick upp på kullen en bit in i rutan. Men då kom Fanny med en kråka från samma håll hon gått.
Domaren trodde att det var markeringsfågeln hon hittat längre bort men att det spelade ingen roll. Hund1 fick nu ta in ett vilt till.
Landmarkering och landdirigering. Det gick till så att hund1 skall markera en dubbel. Fanny skulle titta på bredvid och när hund1 tagit in dubbeln skulle Fanny ta en dirigering strax bredvid. Svårigheten låg inte i avståndet, som var kort, utan i att markeringsytan kunde dra så att hunden sprang dit. Fanny sprang rakt och sökte när jag visslade "sök" och hittade viltet. Det gick jättebra.
Vatten. Nu fick Fanny börja för hund1 sprang ifrån föraren och fram till vattnet och då tyckte domaren att då fick den hunden vänta.
Skytten var ca 15 m till vänster om oss. Och när skottet gick var Fanny mer upptagen av skytten än att titta framåt, så det var knappt att hon såg markeringen. På andra skottet var hon ännu mer förbryllad. Hon simmade ut (+4 grader sa domaren att det var) och jag trodde hon skulle ta den sista först, men hon vände tvärt och tog den första istället. Sedan kom hon inte ihåg den andra, men fick hjälp av funktionärerna som kastade i en till.
Dirigering. Viltet låg en liten bit till höger om båten och där markeringarna fallit, lite uppe på land på andra sidan viken. Efter lite om och men hoppade hon i och simmade iväg. När jag tyckte att hon kommit nästan över till andra sidan visslade jag och visade åt höger och löd. Men antingen var hon längre ut än jag bedömde eller så simmade hon snett och jag tvekade en sekund om jag skulle beordra "sök", men var för sen och hon vände och simmade åt vänster och då gick det inte att få stopp på henne. Hon simmade in i en tät vassrugge och sökte igenom hela den. Och vi, jaa, vi fick stå och vänta ett bra tag tills hon var klar och lämnade vassruggen. Här lyssnade hon inte alls. Men när hon var färdig igen och simmade mot mig beordrade jag åt höger och hon lyssnade och sedan  utåt mot båten och hon lyssnade och funktionärerna slängde i en fågel till henne.
Domaren hade inställningen att det är ett inofficiellt prov och då skall man utnyttja den möjligheten att kunna hjälpa hunden. Tycker jag är en jättebra inställning.
När hon kom upp skulle vi möta med handduk hade domaren sagt innan. Fanny var jätteglad och kastade sig in handduken. Sedan gick vi lite högre upp på kullen för att titta på hund1. Fanny grävde upp halva skogen och rullade sig och höll på. Domaren sa att det kunde hon göra så att hon höll blodomloppet igång och inte satt stilla.

Fanny fick ett andra pris! Matte och Fanny blev jätteglada och fick en fin rosett.

Domaren blev mycket förtjust i Fannys avlämningar där hon bjuder upp viltet mot mig. Hon pratade och under provet med mig om hennes fart under rutan, att hon har en fart och den håller hon, hon mattas inte utan det är samma fart hela tiden. Under prisutdelningen kommenterade hon också detta att farten är lite låg, men å andra sidan är det samma fart hela tiden och ingen mattning.

Sammanfattningen på den skriftliga kritiken var: "En tik som löser sina uppgifter med förarstöd. Saknar lite fart och gnista för att uppnå full effektivitet. Härlig vilthantering.

Nu skall vi försöka få till träningen på dirigeringen regelbundet.



Överst


 

Lydnadsklass 1

Vår första officiella lydnadstävling. Matte var nervös. Jag trodde nog egentligen inte på ett första pris, snarare på ett andrapris. Platsliggningen och tandvisningen gick bra. Hon var nära att resa sig upp under tandvisningen, men satt kvar. På linförigheten och det fria följet släpade hon en del och satte sig av någon anledning sent. Jag tror inte att hon riktigt förstod att vi höll på med ett moment. Platsläggandet och ståendet var mycket sent. På inkallandet saktade hon av till trav när hon var nästan framme så hon fick avdrag för tempo-avslutning. Hoppet gick hyfsat och hon fick 7,5 på helheten. Totalt gav det 148,5 p, alltså ett andra pris. Jag var besviken ändå, men visste trots allt innerst inne att hennes nivå är ett andra pris.

En vecka senare var dags igen. Matte hade strulat till det med anmälningarna. Jag trodde att jag skulle tävla i jakt på lördagen och lydnad på söndagen, men det visade sig att båda tävlingarna gick samma dag. Jag hade fått startnummer 1, så efter konsultation med husse och båda arrangörerna beslöt vi att åka på lydnaden först och därefter åka direkt till jaktprovet.

Det var en rå och kall dag. Fanny var görsprallig när vi kom dit, men det hade mattats när det var dags att gå in i ringen. Precis som vi lagt hundarna på platsliggningen började det regna. Hon låg kvar, men satte sig inte upp på första sitt-kommandot, alltså fick vi en poängs avdrag. Hon var inte speciellt intresserad av mig och det vi höll på med. Bytte position hela tiden och satte sig snett, fick 6,5 p på båda momenten. Platsläggandet gick fortare än sist och hon fick 8. Även nu saktade hon in på inkallandet när hon närmade sig. Ståendet saktade hon bara in, så jag fick säga ett kommando till och fick därför 0. Hoppet fick vi 7,5 och jag förstod inte varför. Men när vi sedan fick kritiken hemsänd hade domaren skrivit att vi startat samtidigt, och det hade vi inte alls gjort. Hon hade börjat hoppa när jag rörde mig. Jag förstår inte alls. Hade jag varit kvar på tävlingen och tagit emot kritiklappen hade jag överklagat. Det hade inte gjort mer än 0,5 eller 1 p, men jag ska inte ha neddrag för något jag inte gjort. Inte ens med lite god vilja hade vi startat samtidigt. Helheten var 7, totalt 128 p och ett tredje pris. Hade vi fått något poäng över huvudtaget på ståendet hade det varit ett andra pris.

Nästa veckoslut. Det var en varm och skön dag. Fanny skulle starta som nummer 14. Platsliggning och tandvisning gick bra. Platsliggningen var delad i 2 grupper. I första gruppen reste sig 6 hundar av 9. I Fannys grupp reste sig 3. Jag tror aldrig jag varit på någon tävling där så många hundar rest sig. På linförigheten och det fria följet drog hon sig lite framför, nosade på koskit (vi var på ett fält) och gjorde något snett sättande. Fick 7 respektive 6,5. Sedan fick vi 8 rakt igenom. Vi gjorde nu så som vi gjort på jaktproven, att vi gick fram till planen och liksom stod och väntade på vår tur, när hunden innan gick. Det verkar funka så att Fanny förstår att snart skall vi göra något och hon blir förväntansfull. Hon var mycket spralligare än på de andra tävlingarna. Jag tror att hon också börjar förstå att linförighet och fritt följ är moment och inte bara transportsträckor där man går bredvid. Hon har också fattat att det är slut efter hoppet och blir alldeles till sig när det är färdigt. På alla tre tävlingarna hoppade hon fyrfota framför mig hela vägen ut från planerna och väntade på en "mella" och sin boll.

Jag räknade och räknade, men var inte säker på om jag fått 7 eller 8 på inkallande och stående. Kom fram till 155p, men insåg att om det var 8 skulle det bli precis 160p, som är gränsen. Det var något nervöst fram till prisutdelningen. De började närma sig med hundar som fått 148p och 153p. Då säger prisutdelaren "Jaha, då går vi över till förstapristagarna". Och jag känner bara JIPPI, det blev ett första pris. Min tur, och jag blir så överväldigad över första priset att jag bara tar kritiklappen och tänker gå utan att ta priserna. En liten statyett och en flasköppnare och en provpåse med hundmat. Fanny är mycket intresserad och vill bära statyetten. Hon verkar lika glad som jag över sakerna och ville att jag skulle visa varje sak för sig så hon kunde nosa och titta. Två 1 pris kvar, om några veckor är det dags igen, heja på Fanny.

Min kompis tog sitt LP1 (lydnadsprovsdiplom, 3 första pris i klass 1), grattis till henne!

Kvällstävling har jag aldrig varit på förut, men nu var det dags. Klockan 7 började det. Snöit och isigt, några minusgrader. Inga problem med platsliggning och tandvisning. Nu visar hon inte längre tendenser till att vilja kasta sig över domaren utan sitter lugnt kvar. Linförighet och fritt följ gick mycket bättre med två 7or. Det blir tvärstopp vid platsläggandet men när jag vänder mig om ser jag att hon står upp. 0a. Jag tror att hon missuppfattade vad jag sa. Inkallandet gick hyfsat 8,5, men hon saktade återigen in till trav när hon kom ca 3 meter framför mig. På ståendet stannar hon inte utan följer sakta efter, jag vänder mig om och säger till en gång till och hon stannar men 0an är ett faktum eftersom jag sagt 2 kommandon till skillnad från dubbelkommando. Hoppet gick bra med 9,5. Helheten 8. Tredjepris 126,5 poäng. Tråkigt med nollorna. Men det är bara att inse att hon kan inte de momenten riktigt ännu. De funkar bra hemma när hon vet jag vill, men inte vid andra tillfällen och på andra platser fullt ut.

Slutet av november och ännu en tävlingsdag, fast med sovmorgon. Vi skulle inte vara där förrän 12. Skönt. Kunde gå upp i lugn och ro, äta frukost och ta den vanliga morgonpromenaden. Det var snö och mulet men några plusgrader. Råkallt men vindstilla. Vi var 14 hundar och alltså 2 platsliggningar. Fanny fick startnummer nio och hamnade i grupp nummer 2. I första gruppen var det ingen som satte sig eller gick sin väg, i Fannys grupp satte sig 2 hundar upp. Helt annorlunda än tidigare tävlingen. När jag sa "plats" så började hon lägga sig i snön, men satte sig upp igen. Jag väste fram ett nytt mycket hårt "PLATS!!!!" och hon tittade upp på mig och lade sig ner. Puh! Resten gick bra. Tandvisningen också. Så fort vi kommit utanför planen rusade hon på husse, väl medveten om att han hade bollen. Medan vi väntade på att få gå in igen tog vi en liten promenad och tränade några plats och stående under gång. Det var inga problem. Jag hoppades verkligen att hon skulle utföra momenten denna gång. Det började bra med en mycket uppmärksam Fanny och två 8or på linförighet och fritt följ. Det har vi inte fått förut. Platsläggningen och inkallandet gick bra. Pust, nu, nu är 1 priset inom räckhåll. Jag kommenderar "stå" tycker att hon går lite men att hon sedan stannar, kanske en 5a. Men sedan hör jag att det går en nejsuck genom domaren och tävlingsledarna och förstår att hon inte stannat. När jag vänder mig om tvärstannar hon däremot. Där rök 1 priset. Hoppet gick också bra med 9,5. Verkligen jättesynd. Annars gick det ju så himla bra. En helt klar etta för övrigt. Fanny studsade som vanligt efter att hoppmomentet var klart och jag började berömma. Sedan ville hon rusa ut och bara slängde sig upp på husse för att få bollen som hon var helt övertygad om att han hade. Hon verkar inte bry sig om att inte jag har bollen, vare sig den ligger i väskan utanför eller att husse har den. Det är hon och jag som ska ha kul, sedan får man bollen någonstans ifrån.

Så nu är tävlingarna slut för i år, men till våren blir det nya friska tag. Skall träna mycket stående framöver.




Överst