Sigtuna Stad, Folkskolan 1958-64

(heter nu: St Persskolan) & personlig Sigtuna-historia

av  Britt-Marie  - ÅRGÅNG 1951

Som många andra, är jag intresserad av min barndomsstads historia och dess människor, särskilt under 1900-talet. Jag har med stor fascination läst Harriet Hjorts historie-dokumentär-romaner om Sigtunas stad under 1000 år. Mycket lärorikt, spännande och nödvändigt att ha som bakgrund för oss som bor och verkar här idag.

    Engagerade, oegennyttiga människor behövs för att bevara det unika med Sigtuna stad, men ändå varsamt utveckla den för att vara attraktiv för den moderna människans krav på god livsmiljö.

   Sigtuna stad är idag i ganska hög grad en pendlarbygd med en tämligen stor bostadsexpansion på gång. Då ska vi inte hindra utvecklingen, utan bidra till att den sker på ett anpassat sätt. Många har pensionerat sig i den härliga miljön och servicen måste anpassas även därefter.

 

Sigtuna Folkskola anno 1958, klass 1

Från vänster främre raden:
Ingvar Storm, ?minns ej?, Lars Henriksson, Per Berglund, Bengt Söderberg, ?ligger i bakhuvudet?, Jonas Björnstierna.
Från vänster mellanraden:
Ulf Helgestrand, Yvonne Grünbaum, Marianne Undén, Hélène Viotti, Gunni Andersson, Kerstin Blomberg, Margareta Nordman, Anders Flink, Mikael Andersson.
Från vänster övre raden:
Monica Gärtze, Karin Kriström, Ann Jägestedt, Maj-Lis Jansson, Britt-Marie Norelius själv bredvid vår omtyckta fröken.
(Renée Charpentier var tydligen sjuk.)

Av klädseln att döma, hade vi förvarnats om klassfotograferingen.

 

 


Vår klass fylldes på ibland och minskade ibland, samhället var dynamiskt även då. Många av oss följde varandra hela folkskoletiden (5-6 år) och även realskoletiden (3-4 år) samt gymnasietiden (på Hum - SHL idag SSHL) och jag är förvånad själv över att jag direkt kommer ihåg de flesta namnen på mina små klasskamrater från de här tidiga åren.

    Men staden var liten även då och flera bor kvar idag eller har kommit tillbaka, som jag. Eller också bor deras föräldrar kvar här.

    Man kommer uppenbarligen inte ifrån sin historia, och i Sigtuna stad inte heller sin egen personliga. Det ger samtidigt en skön trygghetskänsla, även för de äldre när de känner igen busungarna från förr.

 

 

 

 

 

Sigtuna Rådhus, byggt 1744.

Ett välkänt kännetecken på Stora torget för Sigtuna stad, minsta rådhuset i landet.

Idag museilokal och vigselrum. Klockan klämtar varje dag. På bilden ser du en keramikmodell.

Sigtuna Folkskola, den rosa, var nybyggd 1958.

Jag tillhörde således den allra första klassen i den fräscha skolan med stor aula och den fantastiska lyxen: egen gymnastiksal med swimmingpool, ett rejält berg att leka i och åka tefat utför (och bryta armar och ben i)!

   Du som känner igen dig från Sigtuna folkskola (idag St Pers skola) år 1958-1964 - hör av er till mig!

   Flera av er, eller era föräldrar, bor kvar i Sigtuna. Vår kära småskolefröken Märta Edström bor kvar i Sigtuna, precis som Gunnar Rosenqvist, och minns oss ännu! Det skulle vara kul att fixa en e-postlista oss emellan med berättelser om vad vi gör idag och vad som ledde dit. Vi skulle kunna ordna en skolträff i Sigtuna efter alla dessa år! Många som gick i Folkskolan bor kvar här. Jag står vid pilen och hade väldigt långt hår i hästsvans (som jag klippte av vid 14 års ålder) och var stark och busig...

 

 

Sigtuna stad på 50-talet

Jag tillhörde givetvis det stora Sjudargårdsgänget, eftersom jag bodde i Lilla Sjudargården, tillsammans med Kerstin och Monica från vår klass. Alla syskon ingick med automatik. Det trevliga var att ”gängen” hade bostadsområdet som gemensam nämnare och att vi i Sjudargården lekte ihop oavsett ålder de här tidiga åren bland många nybyggare på 50-talet, då hoppet om en ljus framtid spirade, men pengen satt hårt åt för de flesta. Snobbar fanns det få (liksom bilar), kulturpersonligheter fanns det en hel del, mammor, som hade hemmet som arbetsplats, många.

 

Gängen i Sigtuna beblandade sig inte de första åren. Det kändes naturligt att vi hade stark geografisk tillhörighet i Sjudargården, på Malmen, i Brännbo, på stan, på landet. Och så hade just vi i Sjudargården väldigt många lärarbarn, eftersom många villor var lärarbostäder för Hum (idag SSHL). Det var lite speciellt för oss när det gällde bus och äppelpallning

 

Varje dag gick, eller cyklade, vi i Sjudargårdsgänget tillsammans till och från skolan – det var inte tal om att bli skjutsad med bil (fast mina föräldrar alltid hade bil och pendlade till sina jobb i Stockholm redan från 1954). Underligt att lite äldre barn inte anses kunna (eller bereds möjlighet genom trafiksäkerhetsåtgärder) gå/cykla själva till skolan idag.

 

   Vi spelade mycket brännboll och kula, metade, hoppade i hässjorna, klättrade i träd, badade och byggde kojor. Vintertid åkte vi givetvis kälke, spark och skidor på tvären med matsäck samt byggde snögrottor och hade snöbollskrig. Vid busväder vidtog inomhusaktiviteter, såsom spel, ritning, teaterföreställningar, baka kakor, läsa Kalle Anka, Stålmannen, Kitty-, Biggles- och Bill-böckerna på vinden, skriva brev och berätta spökhistorier. TV och dator störde inte kreativiteten. När den första TV:n kom till Sjudargården, var det som tur var några få timmars utsändning per kväll – Sigges Cirkus, Bröderna Cartwright och sådant.

 

Och inte minns jag att vi någonsin klagade ”jag har ingenting att göööööra”, som jag hör många barn och unga tonåringar säga idag, trots mängder av leksaker, verktyg, böcker, spel och inte minst: egna huvuden och händer (!). Det är tragiskt

 

   Vi hittade alltid på saker själva – vi blev uppmuntrade att vara innovativa och använda de små medel som stod till buds. ! I mina tidiga tonår var det ju spännande att gå ner på stan och äta korv och pommes frites på grillbaren (bageri idag) och köpa isglass i Johans kiosk bredvid. Kanske har barn alltför stressigt idag, har alltför många val att göra, alltför mycket serverat och är kringgärdade av för stora restriktioner…

 

   Mig värmer det alltid att i staden idag träffa Asta (Kerstins mamma, som bjöd på saft och bullar efter skolan och ibland även middag, när mina Stockholms-pendlande föräldrar inte hunnit hem), Valborg (bästisen Yvonnes och Maries mamma, där jag nästan bodde ibland, fast mitt hem låg 100 m därifrån – mina äldre bröder var med sina kompisar och mina föräldrar pendlade som sagt på långsamma vägar till och från Stockholm varje dag), Lia (Tinas mamma, som jobbade på Laréns apotek), Renées mamma, Gertrud (Åsas  och Finns mamma i spännande skrivar- och musikhem med friare regler än vanligt), fru Persson i Uhléns hus med första TV:n i området, Gerd (Monicas mamma), Thorsten & Carin, min jympalärare på Hum Elsie, Folke, Gunnar, Märta med flera i min föräldrageneration.

Klass 6, sista före realskolan

I 6:e klass i folkskolan 1963-64 hade vi fått tillskott i klassen och några hade försvunnit. Vi ser samtliga lite mognare ut. Den käre magister Rosenqvist verkade i alla år på skolan och bor kvar i staden han också.
    Kerstin B tyckte inte om bilden på sig själv och tog bort den, innan hon skickade den till mig på Nätet. Men det var ju 60-talets början! Man såg ut så här då! Beatles hade just börjat bli berömda, så kläd- och hårstil hade ännu inte ändrats.
    Efter detta splittrades vi till olika skolor, många till Hum (SHL) som jag och flera till SS (Sigtunaskolan), som idag är sammanslagen med Hum (i SSHL). Sedan träffades vi på kondis nere på stan eller på grillbaren (där bageriet ligger idag) med världens godaste chokladglass i strut samt grillkorv och pommes frites.
    Vore kul att höra ifrån er allihopa!

 

    Lustigt att det finns 3 aktiva lokalpolitiker på detta klass-porträtt-foto! Och pappan till en ung mästerbagare i vardande – och dottern till stadens tidigare mästerbagare! Och en kommuncontroller. Och en lärare! Och…ja, här är det du som måste fylla i.

 

Efterlysning

Känner du igen dig? Mig? Oss?

Kan du berätta om någon på fotona för oss andra?

Skriv en rad och berätta!




 

Lite familjehistoria

Här intill ser du ett 50-talsfoto av min familjs kära Goggomobil, som mamma Margareta, som var född 1918, ofta rattade fullproppad med Sjudargårdsbarn till söndagsskolan på 50-talet, som hon själv ledde i den nybyggda Ansgarskyrkan uppe på Lekmannaskolan (idag Ansgarsliden). Ibland gick färden till den gamla, stora, då kalla och mörka Mariakyrkan för att höra kyrkoherde Råberger från den höga, respektingivande prediksstolen. Råberger var dock mycket jovial och skrämde inte mig ett dugg. Idag är kyrkan varm och trevlig inuti med alldeles ny orgel och många olika aktiviteter.

   

              

Goggomobil var det första bilmärke pappa sålde. Vi satt bra i Goggon alla fem i familjen, även på långfärd med messmörsmackor och saft, i den där pyttebilen från Tyskland, som introducerades på 50-talet i Sverige. Pappa sålde den i Sverige och folk runt Sigtuna provkörde. Fotot på pappa Holger är från 1984 med Finlands Vita Rosen på fracken för sina transportinsatser på Petsamo-trafiken under Finska Vinterkriget 1939-40. Han var född 1917 på Söder i Stockholm. Så sent som i år träffade jag en kille som provåkt en Goggo med pappa och visste berätta att den väsnades väldligt i kupén – inget jag minns (förträngt?).

LÄNKAR (fler kommer):

Sigtuna möte

många bilder från den årliga marknaden en augustihelg.

 

Sigtuna stad med 7.300 invånare ingår i Sigtuna kommun med 34.500 invånare – kolla in vår kommunwebb!

 

 

Sigtuna Turism

har egen webb – kolla!

Skriv eller läs gärna i min gästbok: ideer, tips, kommentarer.  Där får du också chans att hämta en egen gästbok till din egen webbsida.

  Manhattan-deckarnas, Kittys och Biggles omslagstecknare Bertil Hegland presenteras i text och bild av hans systerdotter på egen webb.

Sigtuna Museeren fantastiskt spännande historia visas i en levande historisk miljö. Ständigt nya utställningar av olika slag. Museiansvariga Sten, arkeolog och Elisabet, antikvarie, gör ett fantastiskt jobb med vårt fina museum. Nu jobbar de för att få igång permanent-utställningen Sigtuna Anno 1000. Titta in på museiwebben, så förstår du…

 

 

Webmaster:

Yours truly,

Britt-Marie

 

Gå tillbaka överst på sidan!