Ur kapitlet I djunglen


Djoroe och hans män visade sig i alla fall synnerligen läraktiga och inom två dagar hade jag av dessa "vildar" gjort ett verkligt förstklassigt taxationslag.
   Djoroe gick själv först med kompassen i hand. Jag hade lärt honom att den lilla nålen alltid vreds åt ett visst håll av en ande. På kompassens glas satte jag ett märke, där nålen borde stå. Sedan var det bara att sikta längs kanten av dosan och ge sig iväg i den så erhållna riktningen. Jag behövde icke förklara arbetsmetoden mer än en gång för Djoroe. Han begrep genast och gick aldrig fel. Efter honom följde så tre man med bart huggande svärd, vilka högg upp en smal linje genom djungelns snår, så att vi, de efterföljande, kunde ta oss fram - utan att hugga sig fram kan man inte gå en meter rakt genom djungeln. Så kom pinnpojkarna med sitt tjugo meter långa band, och sist en klavare och en mantri som skrivare. Vi tillryggalägger vanligen tre, högst fem kilometer per dag. Vi är nu efter en vecka bra samarbetande; mina tre lag har taxerat över 50 kilometer, vilket ej är dåligt. Vi har bland annat funnit större områden med verkligt virkesrik skog.
   ...I kväll har Djoroe och hans kamrater besvärjelser och andra hyss för sig med kompassen. Den har de sista dagarna fört oss genom synnerligen påfrestande terräng, och Djoroe försöker nu förmå dess ande att i morgon leda oss genom bättre mark.


   Tillbaka till Dajak