Hellre svenskt kött och blod i Amerika än svenskt skinn och ben i Sverige

Utvandringen från Sverige till Amerika började under nödåren i slutet av 1860 talet. Det var en väldigt tuff tid för alla. Inte förens 1930 började Sverige komma på fötter igen men då hade redan ca 1 miljon utvandrat till Nord Amerika. Det vare främst ungdomarna som utvandrade. Det var många från våran byggd som utvandrade och aldrig återvände. I Sverige fanns ingen framtid. I Amerika lockade åkermarken och guldet. I den här artikeln ska ni få veta det som känns viktigast att veta angående den stora utvandringen.

Utvandringen.

Utvandringen pågick mellan 1820 och 1930. Under hela perioden utvandrade 1.3 miljoner. Nästan alla utvandrade till Nord Amerika men det fanns också en liten del som utvandrade till Canada. Australien, Nya Zeeland och Syd Amerika. Men det var inte förens 1866 som det hela började på riktigt. De var 3 riktiga nödår i Sverige. Jorden gick inte att börda, bönderna kunde skörda. Det lilla som fick av skörden räckte knappt till mat för dagen. Det var så tufft så att till och med de minsta syskonen i familjen fick hjälpa till att plocka skörd. Stora skaror av tiggare och tattare drev runt i byarna. Det skrämde och hotade befolkningen. Under de här åren 3 åren utvandrade runt 100 000 till Amerika. Många sjukdomar spred sig under miss växten. Men samtidigt så steg antalet befolkning i Sverige. Nu vill alla till landet i väster. Där fanns ett hopp om lycka och framtid. Utvandringen avtog lite framåt 1870, men fortsatte igen 1880 och höll på till första världskriget 1914. 1919 när första världskriget var slut började man utvandra igen fram till 1930. Sen började Sverige komma på fötter igen. Framåt 1950 började Sverige industrialiseras. Nu fanns ett liv i Sverige också. Ungdomen kunde stanna kvar med hoppet om att tjäna sina egna pengar. Jordbruket avtog lite och industrin var det ledande i Sverige.

Landet i väster lockar

Amerika lockade för många Svenska karlar och ungdomar. De reste iväg för sina sista slantar. man lämnade frun och de mindre barnen hemma. Meningen var ju att man skulle återvända så fort man tjänat ihop pengar till att överleva fattigdomen i Sverige. Men så blev det inte för många. Landet i väster lockade nog lite för mycke. De var en helt ny kultur med en massa förmåner. Nästan ingen återvände till Sverige. Man skrev brev hem till Sverige och sa att man skulle bara jobba lite till och lite till. Men Svenskarna blev så besatta av makt, pengar och status att de aldrig flyttade hem igen. Visst fanns det familjer som åkte tillsammans men det var ovanligt. Detta är mina egna tankar och uppfattningar om varför många män aldrig återvände.

Resan

Resan tog 90 dagar och man bodde i last utrymmen. Det var många som inte vågade emigrera. Fartygen var långt ifrån så moderna och tekniska som de är idag. Många emigranter dog i sjukdomar och i förlista skepp. Från början var passagerarna på skeppen till USA bara en extra inkomstkälla för fartygen. Det var ingen dans på rosor att emigrera. Vid 1860 kom ångbåtarna då blev det mer säkrare och snabbare. Det var då som de stora massorna utvandrade. Från våran byggd utvandrade mest till Minnesota. Rean började i Göteborg med båt till England sen åkte man med tåg till Liverpool. Därifrån åkte man med fartyg till New York eller Quebec. Om man nu valde att åka till Minnesota så hade man långt kvar att åka efter den långa båt resan till New York.

Packningen

Bagaget var tvunget att hållas inom rimliga gränser. Man skulle ha en packning som lätt gick att transportera före och efter båtresorna, samtidigt skulle den innehålla packning för ett helt nytt liv. Man måste tänka på att packningen skulle man själv få bära på hela tiden. Det fanns inte direkt några bärare till emigranter. Den enkla drängkistan var det bästa förslaget. Det var en koffert som hade plats för väldigt mycke packning. Underst la man verktyg som man skulle använda för att bygga sitt egna lilla hus. jakten skulle bli en viktig del för mathållningen. Så bössan och krut var en självklarhet att ha med sig. Några fiske drag skadade var inte heller fel att ta med sig. Kläder var viktiga. Både varma och kalla efter behov. kamfer och lavendel var bra att ha för att hålla mögel borta.

Framkomsten

När emigranterna kommer fram till New York förs de snabbt in i mottagnings lokalen ”Castle Garden”. Där får det går igenom en hälsokontroll och en passkontroll. Visa blev avvisade om det fört med sig sjukdomar mm. Från början åkte man vidare i båt men inom kort tid tog järnvägen över alla transporter. Det fanns en stor fara för emigranterna, ”runners” de klädde ut sig till präster eller andra individer som skulle hjälpa utvandrarna. De tog allt bagage eller i alla fall det viktigaste och sprang. Som emigrant kunde man inte göra någonting. Följder och sammanfattning. Många har idag släktingar i Amerika. Det var många ungdomar från Älmhult som utvandrande. Det var många som utvandrade i så kallade guld rusher, andra utvandrade för den lilla åkermark som man kunde få att börda för en väldigt liten summa pengar .Det flesta från våran byggd åkte till Minnesota och kom aldrig tillbaks.

text skriven av Petter Johansson

källor
http://www.svenskaemigrantinstitutet.g.se/ http://www.herrljunga.se/datortek/projekt/utvandringen.htm