Intervju förd den 15 maj 2000
av Petter Johansson Smsmp1 Haganässkolan.

Personen i Intervjun ville vara anonym pga. att materialet ska läggas ut på Internet. För att underlätta allt kallar vi personen som blev intervjuad för Märta. Egentligen vet det mer en diskussion än intervju som hölls. Märta är född den 1913 den 30 juni. Innan intervjun hade jag bara förberett mig muntligt för att få en sådan öppen och givande diskussion som möjligt. Märta är en väldigt öppen och pigg person som gärna vill berätta om sina upplevelser. Jag tror inte dagens ungdomar förstår hur mycket det betyder att få lyssna på en som nästan har levt under hela 1900 talet. Intervjun är sammanfattat och redigerad för att ge dig som läsare så mycke fakta som möjligt utan att det ska bli långrandigt.

- Är du uppväxt i Älmhult?
Nej jag är uppväxt i Virestad ute på landet. Där bodde jag ett långt tag innan jag flyttade till möckeln.

- Hur var det med din skolgång?
Om vi jämför med våran skolgång under 2000 talet. Oj då det är en väldigt stor skillnad. Den första skolan jag gick i hade sin sal i en drängstuga. Lärarinnan bodde tillsammans med bonden och hans fru i huset. På skolan gick jag i 3 år. Lärarinnan var en väldigt argsint person. Själv led jag inte så mycke av det för vi var bara 2 tjejer i hela klassen. Det underlättade en hel del.

- Har du någon berättelse du vill berätta om hur det kunde vara i skolan?
En gång när min enda tjej kompis i klassen inte var där tog en pojke och kastade in mina smörgåsar i den öppna spisen, som en väldigt lugn person kunde jag leva med det. Men när han tog eldjärnet och värmde upp det för att bränna mig, så sprang jag in till lärarinnan. Då fick pojken väldigt mycket stryk, jag kommer ihåg att det var minst lika hemskt som att han skulle bränna mig. Hon la upp hans fingrar på bänken och slog honom med pekpinnen. Han vågade in ta väck dem.

- Tillbaks till skolan var hände efter de där 3 åren i dränstugan?
Då kom jag till folkskolan i kyrkbyn Virestad. Där fick vi en manlig lärare som inte var hälften så arg som min gamla lärare. Han jobbade i både kyrkan och skolan. När han var i krykan så dansade vi på bänkarna. Det kändes som om vi inte gjorde någonting i skolan. Ibland läset vi lite kanske. Jaja i alla fall sen fortsatte jag i en fortsättningskola som varade i ett halvår eller något. Sen skulle jag konfirmeras. 1928 var jag färdig med det. Jag kommer ihåg att prästen var så tjock att han fick leja 2 stycken som var häst kunniga att ta hand om hans häst varje dag när vi skulle läsa i krykan. När jag var färdig med konfirmationen satte jag aldrig min fot i krykan igen.

(Nu lämnade vi skolan och började prata om mer betydligt svårare och viktigare saker att prata om.)

- du föddes alltså ett år innan första världskriget. Kommer du ihåg någonting av det?
Jag hade en mobror som reste när jag var ett år. Han kunde aldrig återvända till Sverige igen. Han var 19 när han blev inkallad. Men han kom inte in i kriget för en sista året 1918. Han blev väldigt skakad, han hade fått gas i lungorna och en fot överkörd. Han ville inte berätta något för mormor så i breven skrev han att allt var bra men han kunde inte åka hem. Jag kommer ihåg det som igår. Jag var hemma hos min mormor då en kusin kom hem från Montana han visste inte att mormor inte skulle få veta någonting. Men det först mormor frågade var hur det var med han. Då var han tvungen att berätta. Det var så hemskt för mormor att få veta det. Min mobror han aldrig återvända till Sverige. Han dog väldigt ung. Min andra mobror var också inkallad men behövde aldrig vara med i kriget.

- Hur var det att leva i Sverige mellan första och andra världskriget? De som bodde i städerna hade de väldigt svårt. Arbetarna hade inga pengar till mat. En maffia i Sverige som kallades för galoscherna köpte upp all mat och sålde den så dyrt att arbetarklassen inte kunde köpa någonting. Hammarsköld som var statminister i Sverige under den här tiden hade en drottning som var tysk så den mat som behövdes skickades ner till Tyskland. Därefter blev Hammarsköld kallad för Hungersköld. Min moster som bodde i Helsingborg berättade att det fått tag på en kalvköttsbit engång för 100 kr det var väldigt mycket pengar på den tiden. Men då var det väldigt lyckliga.

- Var det lugnare ute på landsbygden?
Vi hade lite mat. Men de kom och kollade oss så vi inte hade för mycket mat. I våran byggd var det en gubbe från Liatorp som kom och synade oss. Vi hade väldigt många potatisar ett år men mamma lyckades smuggla undan dem. Edith en sömmerska berättade en väldigt rolig historia om hennes make som fick gömma en säck vete som han malt olagligt under en barnvagn. Kom de på att man malt en slaktat olagligt fick man böta.

- Vad har du någonsin hört om det glada 20 talet?
Oja me jag förstår inte varför man säger så. Kanske var det för att kriget var slut. Men jag ska lova er en sak så glatt var det inte. Det var kanske lite lugnare i Sverige, jazzen kom hit från Amerika. Sen in på 30 talet var det en väldigt jobbig tid. Andra världskriget bröt ut 1939. Jag kommer ihåg den 9 april när Norge och Danmark blev ockuperade.

- Blev inte Svenskarna väldigt oroliga då?
Vi blev mer än oroliga. Min Fästman Werner blev inkallad på en timme. Han skulle befinna sig i Växjö på I11. Han blev vakt på tågstationen i Alvesta. Han kom inte hem på hela sommaren. Jag kom ihåg hur jag skulle in till Älmhult och försöka handla då var det soldater överallt. Gevären hängde på axlarna. Då blev jag väldigt orolig. Folk från Malmö ockuperade vartenda hotell och vandrarhem för det vågande inte vara kvar i staden.

- Visste ni något om tyskarna redan på denna tiden?
Vi hade inte en aning om alla dessa fruktansvärda saker som hände i tyskland. Jag kom ihåg hur Werner sa till mig en gång att en ledare som Hitler behövde vi i Sverige också.

- Hur såg man på Hitler annars då?
När han kom till makten blev Tyskland ett väldigt framåt gående land. De hyllande han som en gud. Jag kom ihåg hur min systerson Rolfs fru Mona berättade om sin Mamma som var polska. Hon kom till ett Arbetsläger i Tyskland. Hennes mamma fick gå direkt till gas kammaren för hon var för svag för att arbeta. Hennes 2 åriga dotter slog de ihjäl på ren djävulsksak. En morgon skulle de springa till jobbet då snubblade hennes arbetskamrat Monas mamma försökte dra med henne men det gick inte, hon kämpade verkligen för sitt liv men orkade inte. En schäfer hund kom och bet ihjäl henne. Men Monas mamma hade tur hon kom till Strömsnäsbruk efter kriget. Då vägde hon 35 kg. Hon gifte sig och skaffade 3 barn därav var en av dem Mona.

- Från det ena till det andra, vad är det för stora skillnader från den tiden till den moderna 2000 tiden?
En av det största skillnader var bostäderna. Bostäderna på den tiden var kalla och väldigt dåligt isolerade. På den tiden förstod jag inte min mormor som betalde hela sin pension på 35 kr (över 3 månader) för att köpa ved att elda med. Det räckte inte till något annat. Hon fick leva på sitt eget jordbruk och det var inte mycket. Jag förstår inte hur hon klarade sig.

- Vad tycker du om moderniseringen i samhället idag?
Jag förstår inget av IT världen. Jag är för gammal för att sätta mig in i det. Jag undrar om det behövs människor i framtiden. Jag tycker det är synd att alla människor dras till storstäderna. Det är så fint på landsbygden. Men jag förstår även att ungdomarna dras till städerna för där finns jobben och pengar att tjäna.

- När fick ni er första TV?
Oj du det glömmer jag aldrig 1959, sånt tjat det var om denna Tv.

- Köpte ni någon bil?
Jodå en PV den köpte vi samma år som TVn. Radion köpte vi mycke tidigare. 1939 av korvasandbegs. Den skulle vi sparat, den hade säkert varit antik idag. Jag kom ihåg hur jag lyssnade på radion när tyskarna ockuperade Norge och Danmark. Jag hade på radion hela dagen. När kriget var slut så ringde fredsklockorna på Älmhults kyrka en hel timme, då var vi ute och dansade och skrek "Gå hem tysk jävlar".

- Vad tycker du om att Sverige var så neutrala som de var?
Först när jag tänker på det så blir jag rädd. Men jag tror det var tur att Per Albin Hansson lät de gå igenom annars hade de förmodligen gått fram med våld. Då tror jag inte jag hade levt i dag. Kungen (Gustav 5) Ville ju gå med tyskarna.

- Det verkar som att andra världskriget har betytt väldigt mycket i ditt liv!
Jo den tiden var väldigt jobbig. Några pengar hade vi inte jag fick 75 öre i månaden att leva för, min dotter som var 8 månader hade 50 öre att leva för. Men för att kunna äta smugglade vi mat och slaktade grisar i smyg. Det var tur att det inte kom oss. Krig vill vi aldrig ha igen. Jag blir så ledsen när jag ser att folk krigar nere vid balkan mm. Sen förstår jag inte hur någon kan bli nazist i dag.

- Är det något som du vill säga till oss mer som vi inte tagit upp?
Att det var ett väldigt uppdelat samhälle på under den här tiden. Jag hoppas att ni som läser detta får uppleva lika mycket som jag har fått göra under det seklet som jag levt, men jag tror ni kommer få uppleva saker på en helt annan nivå.

Där avbröt vi allt, jag har försökt att sammanfatta det viktigaste. Jag vet att jag aldrig kan få er läsare att uppleva och höra samma saker som jag hört under den här Intervjun. Det är logiskt omöjligt att kunna berätta det jag hört i ord.
Petter Johansson