Korståget för hårdrocken har startat
Världsturnépremiär på hemmaplan. Ett svenskt hårdrocksband på sporthallsturné. Det är stort.
Och Hammerfall står på stort. Beloppet som läggs på effekter lär vara femsiffrigt. 


Bella Stenberg 
031-62 40 00

HAMMERFALL 
Lisebergshallen, onsdag
4 fyrar av 5 möjliga

Gruppen bygger vidare på riddartemat från skivomslagen. Scenmiljön är en medeltida borgruin.
När det pulserande, spänningshöjande intro till Templars of steel går igång tänder en man i
rustning facklorna på vardera sida av vindbryggan som fälls ner.
Eldar brinner under refrängen och fortsätter att vara den mest utnyttjade effekten när
göteborgarna under drygt 90 minuter spelar de flesta av låtarna man kan önska.
Måhända är sångaren Joacim Cans och den av stål blänkande gitarristen Oscar Dronjak de som
syns mest, men live visar även de andra varför de är viktiga. Magnus Rosén har en
enmanssshow med sin bas, Anders Johansson lägger svänget i grunden och hans eldfängda
trumsolo inleder den vasst Yngwie Malmsteen-inspirerade instrumentala Raise the hammer, där
gitarristen Stefan Elmgren får ta ett steg fram både spelmässigt och på scenen. 
I fredags gjorde Hammerfall en hemlig konsert på en krog i Lerum. Det behövdes nog, för att
gruppen som bara spelade live en gång förra året skulle få känna på materialet och på
publiken. Där var utrymmet så litet att en släng med gitarren kunde skadat en kollega. Här
rör kvartetten sig vant över en stor scen, inför 2500 personer i stället för 200. 
De svarta, blänkande kläderna får ännu större effekt med hjälp av klassiska hårdrocksposer
och simultana rörelser. Publikresponsen är överväldigande, och i flertalet av låtarna finns
något parti där åhörarna hjälper till. Något som kan behövas, då gruppens egna körinsatser
inte räcker till - vilket leder till att finessen med refrängen i till exempel The way of
the warrior försvinner. 
"Let your heart beat for the revolution - led by the templars of steel". Raderna från första
låten dröjer sig kvar. Hammerfalls texter är klichéfyllda, men de andas en ton av gemenskap
och ett hopp om hårdrockens framtid. 
Oscar Dronjak är förmodligen - efter Voxpop- och topplisteettor med all rätta - 
metalvärldens gladaste gitarrist, och hans leende smittar. Det finns inte ett uns moll i
Hammerfalls musik, och även om mer känslofylld musik egentligen berör mig djupare kan jag
inte låta bli att glädjas av och med Hammerfall. Och om deras framgång betyder att svensk
hårdrock kommer att synas och höras mer är det ännu bättre.