Tillsammans med UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn har Gösta Carlsson för några år sedan låtit publicera sina upplevelser i bokform och han har också låtit allmänheten se de föremål han hittade på landningsplatsen vid utställningar i Ängelholm. Många vill betrakta mötet som ett av de beviskraftigaste fallen för att vi är besökta av rymdskepp men hur är det med historiens trovärdighet? Kan den verkligen vara sann och är de föremål som återfanns utomjordiska. Det finns all anledning att ställa de frågorna.
Det är vid 23-tiden på kvällen den 18 maj 1946 när Gösta Carlsson cyklar hemåt genom ett skogsområde vid Skälderviken. Plötsligt upptäcker han ett ljussken bland träden som han beslutar sig för att undersöka. När Carlsson banat sig fram genom terrängen ställs han inför en fantastisk syn. En okänd farkost har landat i gläntan och dess besättning, som är klädda i vita overaller och består av både män och kvinnor, tycks vara sysselsatta med någon typ av reparation. En vaktpost gör ett stopptecken åt Carlsson som stannar ungefär 10 meter från tefatet. Medan han betraktar den märkliga maskinen kommer en mörklockig kvinna ut ur skeppet. Hon delar ut muggar med dryck till besättningen och kastar av någon anledning också ett avlångt blänkande föremål på marken.
Carlsson är nu så konfunderad och upplever hela scenen som så overklig att han vänder och går ner till stranden. Han överväger att smyga sig fram till farkosten från ett annat håll men i samma ögonblick fylls skogen av ett rött sken när den okända konstruktionen lyfter mot natthimlen och flyger bort. Nästa morgon beger sig Carlsson tillbaka till platsen för att leta efter spår. Han finner en bränd cirkel, ungefär 16 meter i diameter, där farkosten landade och han ser tydliga spår av landningsställen. Han hittar också de artefakter som sedermera ska bli berömda; en grön glänsande kvartsstav, en ring med en infattad grönvit sten och två av de muggar som besättningen drack ur.
Gösta Carlssons UFO-upplevelser tar inte slut i och med detta. Han började snart att få mystiska drömmar om nätterna, drömmar där han var ombord på rymdskeppet och fick information och kunskap av besökarna. Dessa drömmar, som han tolkade som paranormala kontakter och nedtecknade, har fortsatt fram till idag. Carlsson påstår att det var de utomjordiska vännerna som hjälpte honom att finna de pollenpreparat varmed han lade grunden till de läkemedelsföretag, Cernelle och Allergon, som gjorde honom till miljonär. På den plats där tefatet landade har Gösta Carlsson låtit uppföra ett monument i betong som visar hur föremålet såg ut. De brända ringarna har också fyllts i och minnestavlor talar om vad som hände här för drygt femtio år sedan.
Plastmuggarna som hittades i gläntan analyserades aldrig och förstördes senare i en brand. Staven och ringen finns dock bevarade i ett bankfack i USA. Enligt Carlsson är föremålens kemiska sammansättning sådan att de vittnar om ett utomjordiskt ursprung. De sägs också utsända någon form av strålning varför ingen får ta i föremålen eller studera dem alltför närgånget.
Det finns goda skäl att ifrågasätta stora delar av Gösta Carlssons berättelse. Clas Svahn har ägnat flera år åt att undersöka och dokumentera fallet, ett omfattande arbete som resulterade i den 300 sidor tjocka och definitivt läsvärda boken "Mötet i gläntan". Boken leder dock inte fram till några definitiva slutsatser utan är en saklig redogörelse av händelsen till stora delar berättad av Gösta Carlsson själv.
De föremål som Carlsson har i sin ägo, staven och ringen, skulle kunna styrka berättelsen men istället låter han dem av någon anledning rasera all hans trovärdighet när han nekar att låta analysera dem. Båda föremålen sägs vara undersökta på olika amerikanska laboratorier men Carlsson vägrar att precisera vilka! Ingen har egentligen fått titta närmare på föremålen och än mindre vidröra dem. När Clas Svahn efter många om och men skulle få se dem levererades de av en okänd kurir från USA som lämnade dem obevakade på Gösta Carlssons trappa! Artefakterna låg då i en plåtbehållare märkt med ordet "Dangerous" hur nu kuriren kunde få den genom tullen? Svahn fick inte tillåtelse att ta i föremålen utan skyddshandskar och han fick nöja sig med att fotografera föremålen på behörigt avstånd efter direktiv av Carlsson. Den påstådda strålningen skulle enligt utsago förstöra alla bilder i kameran men av detta märktes ingenting när filmen framkallades.
Staven liknar mest av allt ett vanligt bryne, med några slarvigt inristade tecken, och ringen skulle kunna vara innehållet i en lyckopåse från Barnens Dag. Märkvärdigare än så framstår inte de båda föremålen. Ringen packades inte ens upp ur plasten som den var inslagen i.
Pollenkungen Carlsson har under årens lopp både lagt till och dragit ifrån en mängd detaljer i sin berättelse. I en del fall har han farit med både osanningar och rena lögner. Han är inte samarbetsvillig med kritiskt granskande ufologer, även om han gjort ett undantag för Clas Svahn, men fläker gärna ut sin historia i veckotidningspressen. Det är både uppenbart och misstänkt att Carlsson till varje pris vill undvika en opartisk analys av ringen och staven. Om berättelsen vore sann skulle han väl snarare sträva efter att få händelsen bekräftad?
Många detaljer i de telepatiska drömmarna är helt enkelt lånade ur George Adamskis och andra mindre seriösa tefatsförfattares publikationer.En sådan enkel sak som besättningens namn avslöjar en hel del; Menji, Jurion, Luna (lat. måne), visst skulle andra berömda (och uppdiktade) utomjordingar som Orthon, Ramu och Semjase platsa mer än väl i Pollenkungens rymdgäng?
Andra delar i berättelsen är mer oroande. Man kan emellanåt skönja en rasistisk och fascistoid ideologi, exempelvis uttrycker Carlsson åsikten att den vita rasen är överlägsen "negrerna" eftersom den, till skillnad från färgade folkslag, härstammar från överlägsna rymdmänniskor! Antisemitisk propaganda förekommer ofta inom ufologisk kontaktlitteratur men den typen av inlindade politiska budskap förhöjer på intet sätt Gösta Carlssons trovärdighet - tvärtom!
Den information som Carlsson fått av befälhavaren är både otydlig och luddig, ofta stick i stäv med naturvetenskapliga fakta och mer eller mindre barnslig. Påverkan från UFO-litteratur, oseriösa journalister och ufologer är uppenbar och har förstärkts under årens lopp. De forskare och laboratorier som Carlsson påstår sig ha konsulterat vill han inte namnge, dokument har gömts undan och dagboken där han nedtecknat sina kontakter har ingen fått se. Ringarna i gläntan fanns dessutom enligt flera vittnens utsago på platsen redan i början av 40-talet vilket är ordentligt bestickande!
Gösta Carlsson påstås vara en ärlig och rättskaffens person men trots detta har han vid ett otal tillfällen förändrat sin historia när fakta inte passat in. Något motiv att ljuga har han dock inte. Carlsson är redan både rik och känd och har ingenting att vinna med en falsk UFO-historia. Mycket tyder dock på att han tagit berättelsen som intäkt för att marknadsföra sig själv och sina pollenpreparat. En tanke som kanske är lite ofin men som ändå tränger sig på, är varför de mer eller mindre allvetande rymdmänniskorna inte gav Gösta Carlsson receptet på något verkligt revolutionerande läkemedel. Sanningen är ju att Carlssons medicinska gärning trots allt är av tämligen begränsat värde.
Clas Svahn har lagt ner mycket tid och möda på att dokumentera fallet. Han började samla material om Pollenkungen för 10 år sedan och resultatet - "Mötet i gläntan" - är kanske den mest genomarbetade bok om UFO som publicerats i Sverige. Boken är underhållande och spännande men den som söker efter ett svar på gåtan letar förgäves, några slutsatser lyckas Svahn inte nå fram till även om man kan läsa mellan raderna att han tvivlar på historien.
Sammantaget finns det mer som talar mot Gösta Carlssons trovärdighet än som talar för den. Hans berättelse är på intet sätt unik, det finns hundratals liknande kontaktfall som inte heller kan styrkas. Carlsson är slarvig med fakta, detaljer ändras eller anpassas och han tycks vara komplett ointresserad av vetenskapliga arbetsmetoder och bevis. Pollenkungens observation skiljer sig på en avgörande punkt från andra liknande kontakter, han påstår sig kunna stödja berättelsen med fysiska föremål; Staven och ringen, analysresultat från såväl laboratorier som enskilda forskare, originalanteckningar och dagböcker från 40-talet osv. Men inga av dessa föremål och dokument kommer fram i ljuset och kvar finns bara Gösta Carlssons egna ord. Så länge han nekar att plocka fram sina påstådda bevis kan han således inte räkna med att bli trodd!
Detta bekymrar dock inte Gösta Carlsson själv, han anser att de verkliga bevisen består i de framgångsrika företag han kunnat etablera med hjälp av rymdvännernas hemliga kunskap. Rymdskeppet i Ängelholmsgläntan har blivit ett varumärke dit allmänhet och ufologer vallfärdar. Frågetecknen om vad som egentligen hände den där majkvällen för femtio år sedan kommer därför att bestå under överskådlig framtid.
Jörgen Bengtsson
(Denna artikel publicerades ursprungligen i UFO-Revyn nr. 3-1997)