2002.09.18
Jag sågade kikaren "mitt av" på så sätt att jag fick högra delen (med okularinställningen) fri från centrumjusteringen (bild 2 och 3). Sedan tillverkade jag en hållare av en L-formad aluminiumprofil med måtten 25x25x2 mm, 93 mm lång (bild 6). I aluminiumprofilen borrade jag ett hål med diametern 6,5 mm och två hål med diametern 3 mm. I den del av centrumbryggan som satt kvar på kikaren borrade jag motsvarande två hål med diametern 2,5 mm och gängade dessa för 3 mm skruv. Här kan i stället frigående 3 mm hål och muttrar användas om inte gängtapp är tillgänglig.
Hållaren skruvades fast i kikardelen med två M3 skruvar och fästes i kamerans stativgänga med en 1/4 tum skruv. I stället för en skruv vill jag här rekommendera en räfflad 1/4 - 3/8 gängadapter för att fästa kikaren till kameran, det går då lätt att dra åt den utan skruvmejsel. Viktigt vid monteringen av kikaren till kameran är att kameraobjektivet kan röra sig fritt då det glider fram och in i kikarens ögonmussla. Spelet runt kameraobjetivet samt framför detta i utskjutet läge bör inte vara större än 0,1 - 0,3 mm.
Ett flertal justeringsmöjligheter finns:
En eller
flera brickor kan läggas mellan al-profilen och den kvarsittande biten av
centrumbryggan för att justera denna i horisontell led.
Gångjärnsfunktionen på kikaren finns kvar och gör att
denna kan justeras radiellt.
De två 3 mm hålen (eller 6,5
mm hålet) i al-profilen kan filas avlånga vertikalt och möjliggör då en
vertikall justering.
Kikarens centrumjustering flyttar normalt objektivet axiellt för att justera avståndet. Objektivet låste jag i ett mellanläge med en liten skruv och bricka (bild 9). Den s.k. dioptriinställningen, som flyttar okularet axiellt, användes ensamt för avståndsinställningen. Här måste man särskilt ge akt på att kameraobjetivet i sin rörelse framåt inte kommer i kontakt med och hindras av okularet på kikaren, då detta är inställt i sitt mest utskjutna läge. Det mest utskjutna läget inträffar vid korta avstånd då okularet är vridet maximalt medurs. Den totala förflyttningen axiellt av okularet vid justering från min till max avstånd är c:a 2 mm. Detta motsvarade en avståndsjustering från c:a 2 meter till oändlighet.
Vid fotografering med denna enkla teleadapter fungerar inte kamerans automatiska avståndsinställning. Enklast är att justera okularet manuellt till dess att en skarp bild erhålles på displayen. Den virtuella bild som alstras inuti kikaren, och som kameran "ser", måste vara skarp, är den suddig så kan inte en automatisk inställning, hur bra den än är, göra den skarp.
Den lilla kam som finns på kikarens undersida, och som begränsar dess rörelsefrihet (gångjärnsfunktionen) relativt centrumbryggan, kan filas ner med en smal fil eller sågas bort med en lövsåg eller liknande. Därefter har man möjlighet att vrida kikaren radiellt till önskat läge.
Bild 11 visar alla mått på den monteringsvinkel som jag använde och som
passar till Canon Digital IXUS kamera och den kikare som jag inköpte för något
över 100:-. En kikare i denna prisklass har inte den optiska kvalitet som man
skulle önska i detta sammanhang. Den tecknar inte skarpt och inte heller linjärt
ända ut i kanterna. Detta syns på bildexempel 3 där horisonten bakom stenen inte
är rak. Testbilderna gar en viss uppfattning om upplösningen men visar även de
att linjäriteten vid kanterna är mindre bra. För vanliga familjebilder är
arrangemanget ovan dock tillfyllest, en kikare i högre prisklass har troligen
bättre optisk kvalitet och ger då bättre bilder.
Bild 2. Kikaren har data 8x21 och har centrum- och okularinställning. |
Bild 3. Kikaren itusågad. . |
||
Bild 4. Kameran utan stativ. |
Bild 5. Teleadaptern/kikaren kan lätt vridas åt sidan. |
||
Bild 6. Två M3-skruvar sammanfogar kikaren och Al-profilen. |
Bild 7. Kikaren fastskruvad i al-profilen. |
||
Bild 8. Hålet för justering av avståndet (fokus). |
Bild 9. En skruv med en avkapad bricka låser objektivlinsen. |
Bild 10.
Skalstrecken syns bättre om de fylls i med t.ex
silverfärg.
Bild 11.