Varför låta sej roas av dikt och förbannad lögn, när verkligheten visar sej vara ännu mera roande? Här nedanför radar vi upp en mängd bevis på detta påstående, i form av sanna historier hopskrapade från världens alla hörn...

 





En äldre dam i Amerika hade besökt stormarknaden och inhandlat en del varor. Då hon kom ut på parkeringen upptäckte hon att det satt fyra unga män i hennes bil. Hon släppte varukassarna, tog upp sin pistol ur handväskan och skrek så högt hon kunde åt männen att hon hade en pistol och hon visste hur hon skulle använda den om de inte försvann ut ur hennes bil ögona böj. De fyra männen väntade inte en sekund utan klev ut ur bilen och sprang därifrån som om de vore skjutna ur en kanon. Damen samlade ihop sina kassar, ställde dem i bilens baksäte och satte sig bakom ratten.
Nu uppträdde ett litet problem med bilnyckeln. Den passade inte. Det visade sig nu att bilen som den äldre damen satt i var identisk med den bil som hon själv ägde, och som stod fem parkeringsfickor längre ner.
Hon lastade över kassarna till sin egen bil, och körde iväg till närmaste polisstation. Konstapeln höll på att krevera av skratt då han fick höra hennes historia, och pekade mot den andra änden av disken, där fyra mycket bleka män höll på att göra en anmälan om en bilkapning under pistolhot av en gammal dam.
Inga anmälningar gjordes.



Då brandmyndigheterna i Kalifornien höll på att fastställa skadorna efter en skogsbrand hittade de ett lik som gjorde dem lite konfunderade. Det var inte det faktum att de hittade ett lik mitt i den utbrända skogen som var förbryllande, för om någon hade befunnit sig i skogen under branden skulle de också med stor säkerhet ha omkommit. Det som gjorde detta lik annorlunda var det faktum att mannen var iklädd dykarutrustning, komplett med våtdräkt, syrgastub, simfötter och cyklop. Samtliga visste också mycket väl att havet låg mer än tre mil bort.
Mysteriet med den vilsne dykaren ökade då det visade sig att personen inte hade avlidit av brännskador, utan från svåra invärtes skador.
Tack vare dykarens tänder kunde en identifiering göras. Utredarna satte sedan igång med att försöka komma fram till hur en dykare med komplett utrustning lyckats hamna mitt i en skogsbrand. De lyckades efter ett tag lista ut att den dag som skogsbranden härjade åkte dykaren iväg till havet för att dyka.
Samtidigt med dessa dykningar så försökte brandmännen som bäst att släcka skogsbranden på det mest effektiva sättet, varpå de kallade in en mängd helikoptrar som bar på stora hinkar under sig. Dessa helikoptrar flög till havet, drygt tre mil bort, doppade hinkarna i havet för att snabbt fylla dem med vatten och sedan flög de tillbaks till skogsbranden och tömde hinkarnas innehåll över elden.
Du har vid det här laget säkert gissat hur det hela gick till. Ena stunden simmar vår dykare runt i havet i godan ro, och i nästa stund så simmar han bröstsim i en stor brandhink en kilometer upp i luften. Såvitt man kan förstå så släckte vår olycklige dykare uppskattningsvis ett par kvadratmeter eld.



På ett flygplan som lyfte från Johannesburg i Sydafrika hade en medelålders välbärgad vit kvinna fått en plats bredvid en färgad man. Omedelbart efter starten påkallade hon flygvärdinnans uppmärksamhet för att klaga på sin plats i flygplanet.
- Vad kan jag hjälpa till med?, frågade värdinnan den vita kvinnan.
- Kan du inte se det?, svarade hon. Ni har satt mig bredvid en svarting! Jag kan inte sitta bredvid den här vämjeliga människan. Ni får minsann hitta en ny plats till mig!
- Var snäll och lugna ner er, sa värdinnan och fortsatte: Planet är väldigt fullt, men jag ska se om det inte finns någon ledig stol i ekonomi eller första klass.
Kvinnan tittade nedlåtande på den svarta mannen bredvid henne, och även på många av de omkringsittande passagerarna. Några minuter senare kom flygvärdinnan tillbaka med goda nyheter.
- Som jag misstänkte är ekonomiklassen fullbokad, men jag har upptäckt att vi faktiskt har en ledig plats i första klass.
Innan damen fick en chans att svara fortsatte värdinnan:
- Det är dock väldigt ovanligt att vi gör sådana här byten då planet har lyft, och jag var tvungen att få ett specialtillstånd från vår flygkapten. Men under dessa förhållanden så var det inga problem. Han tyckte att det var upprörande att någon skulle behöva sitta bredvid en sådan avskyvärd person.
Då värdinnan sagt detta vände hon sig sålunda mot den färgade mannen och sa:
- Så om ni plockar ihop era saker och följer med mig så har vi en plats i första klass åt er.
Vid denna tidpunkt ställde sig de övriga passagerarna upp och gav en stående ovation medan mannen plockade ihop sina tillhörigheter och följde flygvärdinnan in i första klass.



Följande säger en hel del om kvalitén på japanska produkter och japanernas synsätt på kvalitetsstandard. De skrattar fortfarande åt det här på IBM. Tydligen så bestämde sig datorjätten för att låta producera några datorkomponenter i Japan som ett försöksprojekt. I orderspecifikationen skrev de att de accepterade endast tre defekta delar per 10.000 komponenter. När leveransen från Japan slutligen kom, så fanns där även ett medföljande brev:
"Vi, det japanska folket, har svårt att förstå nordamerikanskt affärssätt. Men de tre defekta delarna per 10.000 komponenter har blivit producerade separat och är inkluderade i denna leverans. Hoppas detta tillfredsställer er."



När Apolloastronauten Neil Armstrong tog sitt första steg på månen så sade han inte enbart de bevingade orden: "Ett litet steg för en människa, ett jättekliv för mänskligheten" utan han följde även upp orden med flera andra kommentarer, vanlig konversation mellan honom och NASA's kommunikationscentral. Men när Armstrong återvände till landaren efter sin första månpromenad sade han något väldigt enigmatiskt:
- Lycka till, herr Gorsky.
Många på NASA tog detta uttalande för ett, i förbigående, uttalande riktat mot någon sovjetisk kosmonaut, men vid närmare kontroll visade det sig att ingen kosmonaut med det namnet existerade i det ryska rymdprogrammet.
Under åren har det varit många som ställt sig frågande till vad Armstrong egentligen menade med sitt uttalande: "Lycka till, herr Gorsky".
Den 5 juli, 25 år efter händelsen, råkade Neil vara i Tampa Bay, Florida. Efter ett tal gavs det plats för frågor, och en reporter ställde frågan om Armstrongs gåtfulla uttalande efter månpromenaden. Eftersom herr Gorsky nu hade avlidit fann Armstrong att det inte längre förelåg något hinder för att besvara frågan, varpå han äntligen gav sitt svar:
När han var en ung grabb hade han och hans bror spelat boll på den egna bakgården. Hans bror fick in en fullträff och bollen seglade över till grannens hus och landade just utanför deras sovrumsfönster. Grannarna var herr och fru Gorsky. När Neil böjde sig ned för att plocka upp bollen utanför deras fönster kunde han tydligt höra fru Gorsky upprört utbrista till sin man:
- Oralsex!? Vill du ha oralsex? Det lär du inte få förrän grannens unge promenerar omkring på månen!



En förstaårselev vid Eagle Rock Junior High vann första pris på en mässa, där han i ett arbete påvisade hur naiva vi människor har blivit av extremisternas alarmeringar och varningar då det gäller kemikalier som återfinns i vår absoluta närhet. Han uppmanade personer att skriva på en namnlista för att få fram ett totalförbud av kemikalien 'diväteoxid'. På frågan varför den borde förbjudas räknade eleven upp följande skäl:
1. Den kan framkalla svettningar och kräkningar.
2. Den är en av grunddelarna i surt regn.
3. Den kan orsaka svåra brännskador i sin gasform.
4. Oavsiktlig inandning kan döda dig.
5. Den bidrar till erosionen.
6. Den försämrar bromsarnas effektivitet på bilar avsevärt.
7. Den har hittats i cancertumörer hos avlidna patienter.
Han frågade femtio personer om de stödde ett totalförbud av kemikalien. Fyrtiotre svarade att de stödde ett sådant förbud, sex tvekade, och endast en person visste att diväteoxid är vatten. Titeln på elevens arbete var: "Hur lättlurade är vi?"
Svaret talar för sig självt.



Läkarna på ett sjukhus i Sydafrika hade fått ett underligt fall på halsen. Av rapporterna att döma så fanns det på sjukhuset en patient som dog i samma säng varje fredag vid samma tidpunkt. Detta förbryllade doktorerna och de började till och med att undra om det fanns övernaturliga krafter med i spelet.
En tid senare så bestämde doktorerna sig för att en fredagsmorgon gå ner till avdelningen där den omtalade patienten fanns för att se om det skulle hända när de befanns sig i rummet.
Fredagen kom och doktorerna infann sig i rummet och stod och väntade på att det underliga fenomenet skulle inträffa. Strax innan den vanliga tidpunkten öppnas dörren, in kommer städerskan och går helt sonika fram och drar ur kontakten till patientens livsuppehållande system för att kunna sätta i kontakten till dammsugaren.
Vad som hände med städerskan förtäljer inte historien, men patienten fortsatte att leva under sin fortsatta sjukhusvistelse, och det även på fredagarna.



En tentamen i ämnet filosofi innehöll endast en fråga, nämligen:
'Är detta en fråga?'
En student gav då det mycket kortfattade svaret:
'Ja, om detta är ett svar.'
Studenten fick betyget VG på tentamen



En 18-årig man från Stettler, USA, försökte äta upp sina kalsonger i hopp om att bomullen i dem skulle absorbera alkoholen i hans kropp innan han skulle alkoholtestas av en polisman. Mannen blev senare friad från anklagelsen för rattonykterhet eftersom promillehalten visade sig ligga inom de tillåtna gränserna. Men vittnesmålet lättade verkligen upp stämningen i domare David MacNaughtons domstol den torsdagseftermiddagen.
Mannen hade blivit fängslad med handklovar av trafikpolisen Bill Robinson eftersom han hade sprungit ifrån sitt fordon, som han vinglande hade framfört på motorvägen.
- Då han satt i baksätet på polisbilen försökte mannen äta sina kalsonger, berättade Robinson.
Mannen förklarade för domstolen att han slet bort grenen på kalsongerna, stoppade tyget i munnen och försökte tugga det i sej.
En lärare valde att lämna rättsalen med sin klass juridikstuderande när vittnesmålet förklarade sitt beteende för rätten. Eleverna hade svårigheter att behålla sitt lugn.
- Folket lämnade salen med tårar i ögonen, och försökte in i det längsta att hålla sej för skratt, berättade poliskonstapeln Peter McFarlane.



Vi befinner oss i Ohio State University, i början av 1990-talet, i en enorm skrivsal som rymmer ungefär tusen studenter. Det ska bli tentamen i matematik.
Tydligen var just den här matematikläraren inte särskilt omtyckt, han var en sån där som gillar att stå mitt framför klassen och ropa ut hur mycket tid som återstår mot slutet av tentamenspassen - en riktigt älskvärd person som ni förstår.
Eftersom han var så upptagen med att ränna runt i salen för att kolla så att inget fusk förekom, lät han studenterna stapla sina färdiga tentor på det enorma podiet längst fram i salen. Detta medförde en hiskelig röra, glöm inte att studenterna var tusen till antalet.
Nå, i alla fall, på just denna tentamen fanns det en kille som behövde skriva "Godkänt" för att klara hela kursen. Det enda problemet var att hans matematikkunskaper oftast svek honom i stressiga situationer, och denna enerverande varelse stående längst fram i salen gapandes ut återstående tid hjälpte inte alls.
Eleven hade bestämt sig för att klara provet, så han blinkade inte ens när läraren ropade:
- Lägg ifrån er pennorna och lägg era papper i högarna längst fram.
Eleven satt ändå kvar och arbetade i sin egen takt. Fem minuter blev till tio, som blev tjugo, som blev fyrtio... Nästan en timme hade förflutit sedan den "officiella" provtiden var slut, när vår vän slutligen lade ner sin penna, samlade ihop sina papper och begav sig fram till katedern för att lämna in. Under hela denna tid hade läraren suttit där och väntat på att studenten skulle bli färdig.
- Vad tror du att du håller på med?, frågade läraren när studenten stod framför honom, redo att lägga ifrån sig papperen på en av de ordentliga högarna. Läraren hade haft gott om tid att organisera pappersbergen medan han väntade. Det var uppenbart att han hade sett fram emot att trakassera vår vän.
- Lämnar in min tenta, svarade eleven med stort självförtroende.
- Jag har lite dåliga nyheter, sa läraren förnöjt. Din tenta är en timme försenad. Du är underkänd. Med andra ord - vi ses igen nästa termin när du går om den här kursen.
Eleven log slugt och frågade, Vet du vem jag är?
- Vafalls?, svarade läraren ilsket, klart irriterad över att eleven inte visade någon ledsamhet.
Eleven ställde frågan på ett något annorlunda sätt:
- Vet du vad jag heter?
- Nej!, morrade läraren. 
Eleven tittade läraren rätt i ögonen, och sa långsamt:
- Precis vad jag trodde, samtidigt som han lyfte en av papperstravarna på mitten, och stoppade in sitt prov snyggt och prydligt, väl gömd bland alla andra prov. Sedan vände han sig om, och promenerade lugnt ut ur aulan.

 


Har du hittat den här sidan via en sökmotor och saknar ramar? Klicka då HÄR!