Jag körde ut på vägen, tog en
titt på min svärmor, och körde över vägrenen.
Jag körde över en karl, han
erkände att felet var hans, för han hade blivit överkörd förut.
Fotgängaren sprang hit och
dit över vägen, så jag körde på honom.
För att undvika kollision
körde jag på den andra bilen.
Sedan jag kört förbi Hotell
Kronan, kommer jag ingenting ihåg tills jag fick syn på Konstapel
Johansson.
Tre kvinnor stod och pratade
mitt på gatan. Två gick framåt och en gick bakåt, så olyckan var
oundviklig.
Vid kollisionstillfället
befann jag mig i sittande ställning på Doktor Lindgrens toalett, varför
jag inte kunde göra något för att avvärja skadan.
Damen med kundvagnen befann
sig över hela parkeringen. Jag var tvungen att väja ett antal gånger
innan jag träffade henne.
Den andra bilen kolliderade
med min bil utan att innan meddela sina avsikter.
Den andra föraren ändrade
sig plötsligt, så det fanns ingenting annat att göra än att köra på
honom.
Det fanns en mängd
åskådare, men inga vittnen.
Då det ej fanns något
tvistemål om vem som skulle köra, fortsatte undertecknad, vilket även
herr Rosén gjorde, med sammanstötning som följd.
En fotgängare kolliderade
med mej och for under min bil.
Jag kan inte betala
reparationskostnaderna, ty jag underhålles av min svärmor, eftersom min
hustru dog för tre år sedan.
Jag kastades ur min bil när
den körde av vägen, och blev senare upphittad av några kor i ett dike.
Kon gick emot bilen, efteråt
fick jag veta att hon inte var riktigt klok.
Lastbilen körde på min
bakdel så min fru fick ont i halsen.
Jag körde min lastbil över
Västerbron och skadade den kvinnliga mopedisten med en utstående lem.
Jag körde på en lyktstolpe
som jag inte blivit varse eftersom den skymdes av några karlar.
Jag girade för att undvika
en motorcykel men körde inte desto mindre vidare, varför jag, för att ej
åstadkomma ytterligare skadegörelse, körde omkull en lyktstolpe mot en
husvägg.
Jag hade köpt plantor hela
dagen. När jag närmade mej en korsning dök plötsligt en häck upp och
skymde sikten så att jag inte såg den andra bilen.
Jag hade kört bil i 40 år
när jag plötsligt råkade somna vid ratten.
Lastvagnen stoppade och jag
stoppade, lastvagnen startade och jag startade men så stoppade lastvagnen
utan att jag stoppade och då träffades den bakifrån.
Min bil var helt lagligt
parkerad då den backade in i den andra bilen.
Min fru har stortvätt på
tisdagarna och när jag återvände hem på kvällen fick jag vindrutan och
två tänder utslagna.
När jag närmade mej
korsning uppenbarade sej plötsligt en skylt där ingen skylt tidigare synts
till. Jag lyckades därför inte stanna i tid för att undvika olyckan.
Olyckshändelsen orsakades av
att vägen kröktes.
Motparten försökte hinna
före. Det gick inte.
Vittnet kallade sig själv
för gentleman, men jag tror att det är riktigare att kalla honom för
garageföreståndare.
Jag återvände hem, men tog
fel på hus och törnade emot ett träd som inte finns på min tomt.
Min man mådde illa, så det
gällde att få tag på en annan man.
Min passagerare uppförde sig
storartat. Han varken grep tag i mig eller yttrade ett ljud och förebyggde
därigenom en ännu större olyckshändelse.
Den döde kom cyklande från
vänster.
Den här fotgängaren visste
inte åt vilket håll han skulle springa, så jag körde över honom.
Den indirekta orsaken till
olyckan var en liten man i en liten bil med en stor käft.
Ett hjul åkte i diket, min
fot hoppade från fotbromsen till gaspedalen, for över vägen till andra
sidan och hamnade mot en trädstam.
Fotgängaren hade ingen aning
om vilket håll han skulle springa åt så jag cyklade på honom.
För att undvika köra på
bilens stötfångare körde jag över fotgängaren.
Den kvinnliga föraren fick
hela frampartiet intryckt. Lastbilsföraren erhöll små skador på lemmen.
En geting kom in i bilen och
när jag hade att försvara mig gick bilen i diket.
En lastbil backade genom
vindrutan och in i min hustrus ansikte.
Bilen skadades inte, vilket
bestyrkes av grindstolpen.
Han var överallt på vägen.
Jag fick väja flera gånger innan jag krockade med honom.
I det att jag försökte
avläsa en vägvisare som var otillbörligt otydlig körde jag emot en
telefonstolpe.
Jag sammanstötte med ett stationärt träd.
Jag somnade vid ratten och
vaknade på sjukhuset.
Jag stannade vid
övergångsstället då motparten körde in i stjärten på mej utan min
tillåtelse.
Jag såg en långsam äldre
gentleman med sorgsna ögon som studsade över taket på min bil.
Jag trodde rutan var
nedfälld, men jag märkte, när jag stack ut huvudet genom den, att den var
stängd.
Jag tutade, men bilhornet
gick inte, för det var stulet.
Mitt enda vittne är den som
körde på mig och hans historia stämmer inte med min.
Motorcyklisten avled av de
skador han tillfogades på Karlstads lasarett.
Jag var helt säker på att
gamlingen inte skulle hinna över vägen då jag körde på honom.
Jag vet inte vems felet var
att vi båda fumlade, tvekade och kolliderade.
I själva korsningen fanns en
spegel som jag tog för vägen och rände rakt in i förstås.
Jag anser att inget av
fordonen kan klandras, men om någotdera skall klandras, så var det det
andra.
Jag föll i vägbanan, min
man fortsatte med sin moped och körde sedan i diket. Om jag fick hjälp
eller om jag reste mig själv minns jag inte, men när min man kom tillbaka
och fick se att jag överlevt blev chocken för svår för honom så han
föll ner avsvimmad.
En lyktstolpe kom farande mot
min bil och skadade den på två ställen.
En osynlig bil uppenbarade
sig från ingenstans, körde på min bil och försvann.
Jag hörde en varningssignal
och träffades plötsligt bakifrån. En dam försökte uppenbarligen köra
om mig.
Jag kolliderade med en
stillastående spårvagn som kom från motsatt håll.
I ett försök att döda en
fluga, körde jag in i telefonstolpen.
Jag lämnade min Ford
utanför fastigheten. När jag kom ut igen fann jag till min förvåning en
Opel.
Jag sade till polisen att jag
inte var skadad, men när jag tog av mig hatten så upptäckte jag ett
svårt skallbensbrott.
Jag stannade men just då
slocknade ljuset, det tändes senare på Södersjukhuset.
|
