| |
Tre hundar sitter i väntrummet hos
veterinären. Det är alldeles tyst då en av hundarna försöker lätta upp
stämningen genom att fråga en annan hund:
- Varför är du här?
Den andra hunden svarar bestört:
- Min matte står inte ut med att jag käkar upp DN varje morgon, så nu
tänker hon låta avliva mig.
Den första hunden beklagar djupt omständigheterna. Sedan vänder sig samma
hund till den tredje hunden:
- Varför är du här?
- Min matte står inte ut med att jag dricker vatten ur toaletten, så
nu ska jag avlivas.
Den första och andra hunden beklagar djupt den tredje hundens öde. Det blir åter tyst i lokalen. Den andra och tredje hunden känner att det
är deras tur att ställa en fråga så de frågar den första hunden:
- Varför är du här?
- När min matte kom ut ur duschen tappade hon handduken och när hon
böjde sig fram för att plocka upp den kunde jag inte kontrollera mig, så
jag hoppade på henne bakifrån och pressade pålen djupt in i hennes
mumindal!
De två andra hundarna stirrar förskräckt på den första:
- Oouuups! Då förstår vi att du ska avlivas...
Den första hunden vänder sig och säger:
- Nej för fasen! Jag ska inte avlivas. Jag är här för att klippa klorna!
En gammal skrynklig dam klev in på en av de
allra finaste bankerna. Hon gick fram till kassan och slängde upp en
turkoslila bag fylld med 2 miljoner kronor i vikta 100-lappar. Kassörskan
stirrade häpet på den turkoslila bagen som var märkt med en annan banks
emblem.
- Jag vill göra en liten insättning under förutsättning att jag får
tala med bankdirektören!, sa den gamla skrynkliga damen.
Kassörskan stirrade på den gamla damen.
- Varifrån har du fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på vadslagning och nu vill jag prata med
bankdirektören!, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankkassörskan försvann iväg och efter ett tag fick den gamla skrynkliga
damen komma in på bankdirektörens kontor. Bankdirektören tittade först
på den gamla skrynkliga damen och sedan på den turkoslila bagen, märkt
med en annan banks emblem.
- Varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på en vadslagning!, sa den gamla skrynkliga
damen.
- Vadslagning!?
- Vadslagning är min största hobby!, sa den gamla skrynkliga
damen.
Bankdirektören grabbade en näve hundralappar och studerade dem ingående.
Den gamla skrynkliga damen fortsatte:
- Som sagt... Vadslagning är min största hobby. Jag slår vad om att
dina sädeskulor är fyrkantiga!
Bankdirektören upphörde snabbt att studera hundralapparna. Han stirrade
på den gamla skrynkliga damen.
- Förlåt, men vad sa ni?, sa han förvånat.
- Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!, upprepade
den gamla skrynkliga damen. Bankdirektören släppte hundralapparna
okontrollerat och lät dem falla mot golvet.
- Fyrkantiga? Du menar att mina... kulor skulle vara fyrkantiga?
- En halv miljon på att de är fyrkantiga!, sa den gamla
skrynkliga damen självsäkert.
Bankdirektören var chockad. Var detta ett skämt? Fyrkantiga - vilket
otroligt vansinnigt påstående. Om detta var en seriös vadslagning så var
ju saken biff! En halv miljon i fickan så där rakt av bara... Tveksamt
frågade han den gamla skrynkliga damen:
- Hur vet jag att detta är en seriös vadslagning?
- Jag kommer att ta med mig en advokat i morgon klockan tio för att
regelrätt kontrollera formen på dina sädeskulor. Om de inte är
fyrkantiga så erhåller du en halv miljon kronor kontant. Om de är
fyrkantiga så sätter du in en halv miljon på mitt bankkonto.
Bankdirektören var stum. Den gamla skrynkliga damen var ju helt vansinnigt.
I vilket fall som helst så var han bergsäker på sin sak - hans kulor var inte
fyrkantiga, möjligtvis lite håriga men absolut inte fyrkantiga. Det här
kunde bara inte gå fel!
- Okej! Jag sätter emot!
Den gamla skrynkliga damen log brett, sträckte fram näven och sa:
- Då ses vi i morgon klockan 10.00!
Dagen efter vaknade bankdirektören tidigt. Det första han gjorde var att
naken ställa sig framför spegeln för att en sista gång kontrollera
kulorna. Snabbt kunde han, innan han drog på sig byxorna, konstatera att
kulorna inte visade ens den minsta tendens till att vara fyrkantiga. Prick
klockan 10.00 anlände den gamla skrynkliga damen och en advokat till
bankdirektörens kontor. Den gamla skrynkliga damen, bankdirektören och
advokaten såg alla tre mycket nöjda ut. Efter diverse artighetsfloskler
sade den gamla skrynkliga damen till sist:
- Dra ner byxorna!
- Jaså, det är dags nu... svarade bankdirektören.
Bankdirektören knäppte upp knapparna och drog ned gylfen för att sedan
dra ned byxor och kalsonger. Ogenerat stod nu bankdirektören där med hela
härligheten blottad. Den gamla skrynkliga damen studerade nu
bankdirektörens kulor på avstånd från alla möjliga håll, häpet
iakttagen av advokaten. Försiktigt kröp hon närmare för att studerade
kulorna in i minsta detalj.
- De ser inte fyrkantiga ut, men för att vara på den säkra sidan så
måste jag få känna med handen, sa den gamla skrynkliga damen.
- Go ahead!, svarade bankdirektören självsäkert.
Försiktigt
placerade den gamla skrynkliga damen handen runt bankdirektörens kulor. I
samma stund började advokaten att dunka sitt huvud mot väggen och skrika:
- Åh NEJ, NEJ, NEJ!
Bankdirektören stirrade förvånat på
advokaten.
- Vad har det tagit åt honom?, frågade han den gamla skrynkliga
damen.
Den gamla skrynkliga damen släppte kulorna och svarade bankdirektören:
- Jag slog vad om en miljon med advokaten att jag före klockan 10.30 skulle
ha bankdirektörens kulor i min hand!
Lille Pelle var ute och gick med en död groda i
ett snöre efter sig. Han gick in på den lokala bordellen och fram till disken.
- Jag vill ha en flicka!
Damen svarade:
- Ledsen, men du är alldeles för ung.
Pelle slängde upp en femhundrakronorssedel på disken. Damen högg den snabbt och sa:
- Tredje dörren på höger sida.
Pelle gick uppför trapporna och den döda grodan släpades med. Plötsligt vände han om och sprang
tillbaka.
- Vänta! Hon ska ha herpes också!
- Sånt har ingen av våra flickor.
Pelle slängde upp en ny femhundrakronorssedel.
- Andra dörren till vänster.
Pelle gick tillbaka uppför trappan med grodan. Dunk. Dunk. Dunk. Efter en halvtimme kom han ner igen med grodan
fortfarande släpandes efter sig, vinkade när han passerade disken och gick mot
utgången när damen ropade på honom.
- Jag förstår att man kan vara nyfiken i din ålder... men varför var hon tvungen att ha
herpes?
Pelle svarade:
- Nu har jag fått herpes, och när jag kommer hem sätter jag på min barnvakt så hon får
herpes. När pappa sen kör hem henne, sätter han på henne i baksätet i
bilen och får herpes. När han kommer hem tar han mamma i sovrummet, och då får hon det.
Sedan, i morgon, när pappa åkt till jobbet kommer mjölkbudet och sätter på mamma i köket och då får han
det. Och den djäveln har kört över min groda!
En manlig och en kvinnlig doktor möttes på en
läkarkonferens. De fattade ett visst tycke för varandra, så den manliga
doktorn bjöd ut den kvinnliga doktorn på restaurang, vilket hon tackade ja
till. Under måltiden på restaurangen sa den kvinnliga doktorn:
- Ursäkta mig ett slag, jag måste gå och tvätta händerna.
Hon
gick iväg, var borta någon minut och kom sedan tillbaka. Efter middagen
utvecklade sig det hela på så sätt att de hamnade på den kvinnliga läkarens
hotellrum. Väl på rummet hamnade de i sängen. När det just skulle till
att bli som sexuellast sa den kvinnliga doktorn:
- Ursäkta mig ett slag, jag måste gå och tvätta händerna.
Hon kilade iväg till toaletten och kom strax tillbaka. Och så körde de
igång. Efter akten låg de båda flåsande och svettiga på sängen. Då sa den
kvinnliga läkaren:
- Ursäkta mig ett slag, jag måste gå och tvätta händerna.
När hon kom tillbaka sa den manlige läkaren:
- Jag slår vad om att du är kirurg.
- Det stämmer, svarade hon. Hur visste du det?
- Du tvättar dina händer ofta.
- Jag slår vad om att du är narkosläkare, sa hon.
- Stämmer. Hur visste du det?
- Jag kände inte ett dugg!
Östgötasnickaren Karl Svensson hade inte bara
en stor näsa, utan även ett otroligt luktsinne - påstod han åtminstone
själv. Byborna var ganska trötta på hans eviga skryt om luktsinnet och
beslöt sig en dag för att sätta dit honom rejält. De lyckades övertala
honom om att ställa upp på en tillställning i Folkets hus där han på
stora scenen skulle, med en bindel för ögonen, identifiera diverse olika
prylar med enbart sitt luktsinne till hjälp.
Tillställningen började med att snickaren fick lukta på ett yxskaft.
- Det är en Vigg, modell A2 från Herkules, fastslog snickaren och lade till att han
också kände igen Sven Karlssons handsvett.
Publiken tappade hakan - beskrivningen stämde exakt! Sedan fick han sniffa
på en statyett.
- Jakaranda som vuxit nära Kilimanjaro, förkunnade han.
Han kända också att den var impregnerad av Lotta Björkmans parfym. Inte
heller en australiensisk bumerang av eukalyptus var någon större match
för snickaren, som dessutom kände att Albin Larssons tax burit den i
munnen!
Postmästare Larsson hade dock ej gett upp ännu. Medveten om att snickaren
hade varit ungkarl i hela sitt liv hämtade han nu in sin fru och klädde av
henne naken. Snickaren ombads att lukta på objektet, både framifrån och
bakifrån. Med näsan placerad i damens midjehöjd började han så sakta
sniffa in dofterna från Larssons fru. För första gången verkade
snickaren lite tveksam. Efter långa och många djupa insug sade han till
sist:
- Om detta är trä, så gissar jag på en skithusdörr från Bohuslän. Det
luktar skit på ena sidan och fisk på den andra!
Det var en neger som kom in på en bar,
där det bara fanns rasister. Han ställde sig i ena hörnet av bardisken,
och sörplade lite förstrött på sin öl. En rasist klev fram till honom
och frågade:
- Vet du varför du är vit under fötterna?
- Nej...
- Därför att du stod på marken när gud målade dig!
Rasisten gick skrattande tillbaka till sina vänner igen, men återvänder
efter en liten stund till negern igen, eftersom hans skämt inte verkar ha
fått avsedd effekt.
- Vet du varför du har vita handflator då?
- Nej...
- Därför att du fick luta dig emot en vägg när gud målade dig!
Rasisten märkte fortfarande ingen reaktion på negern, så han klev fram en
tredje gång.
- Och vet du varför du har vita tänder?
- Nej...
- Därför att gud sade till dig att hålla käft medan han målade dig!
Nu börjar negern känna sej en smula irriterad och replikerar:
- Vet du varför du är svart i skitan?
- Eh... nej?
- Därför att jag satte på dig där när jag var nymålad!
Cirkusen hade anlänt till stan för att visa
upp sina talanger. I ena uppvisningsnumret har en man en krokodil med enorma käftar med sig
in. Mannen drar ned sina byxor och tar fram sin lem.
- Nu, mina damer och herrar, skall jag
stoppa in min lem i krokodilens gap. Jag kommer sedan att slå till krokodilen i nacken, så att han med ett hugg
stänger sina käftar.
Alla i publiken håller andan och stirrar förväntansfulla. Mannen stoppar in lemmen och slår till krokodilen i nacken.
Krokodilen smäller igen sina käftar med en enorm kraft. Efter en stund drar mannen
ut sin lem och visar publiken att den är absolut oskadd. Publiken applåderar, visslar
och tjuter högljutt.
- Är det någon i publiken som vill
göra om det här?
En yngre kvinna reser sig då upp och säger försynt:
- Ja, om du lovar att inte slå mig så hårt i nacken.
Det är en vanlig lördagskväll. Stålmannen
sitter ensam hemma och har det allmänt tråkigt. På tv:n är det Skilda
världar, Glamour och Kulturtimmen - inget som hetsar upp en stålman precis. Det
pulserande nattlivet lockar mer, så Stålmannen kammar sig, greppar ett
sexpack folköl och flyger in till city.
På väg in mot stan inser Stålmannen brådraskt att det ju minsann skulle
vara roligare om någon polare hade lust att hänga med. Den första han
kommer att tänka på är Fantomen. Bangelibang på dörren och Fantomen
öppnar, endast iklädd kalsongerna:
- Tjänare!, säger Stålmannen. Har du lust att följa med
ner på stan?
- Njaa... Det är lite känsligt! Diana har köpt Bingolotter, så det är nog bäst att jag stannar
hemma.
Besviken flyger Stålmannen vidare. Vilken tråkmåns! Kolla på Bingolotto när det finns fräscha brudar nere på stan. Nattlivet hägrar och
Stålmannen flyger vidare för att knacka på hemma hos Osynliga mannen. Det
visar sig dock att Osynliga mannen inte är hemma. Inte heller lyckas han
få med vare sig Läderlappen eller Bamse. Bamse förresten... Lika bra det,
han är ju så tråkig - dricker bara honungsvatten... Då grabbarna tydligen bangar allihopa så tänkte Stålmannen:
- Spindelkvinnan! Hon är inte den som bangar!
Stålmannen flyger iväg mot huset där Spindelkvinnan bor. Innan han
knackar på bestämmer han sig för att flyga några varv runt huset för
att kolla läget och se efter så att inte Spindelmannen är där. Genom ett
sovrumsfönster ser han då hur Spindelkvinnan ligger naken på sin säng
och smeker sig själv över hela kroppen. Hon verkar vara rejält upphetsad och ju mer Stålmannen ser på, desto mer upphetsad blir
även han. Fönstret är öppet och Stålmannen kan inte låta bli. Under
loppet av en tiondels sekund har Stålmannen flugit in genom fönstret, satt
på Spindelkvinnan och flugit ut igen. Det enda Spindelkvinnan märkte var
att gardinerna fladdrade till, och det plötsligt bara sa 'swisch'. Hon säger
då högt, och något förvånad:
- Vad var det där?
- Ja, inte vet jag, svarade Osynliga mannen. Men det gjorde jäkligt ont i röven!
|
|
