| Första sidan | Om mig | |
| Recept | Klokord | |
| Mitt examensarbete | Boktips | Länkar |
vid institutionen för
Matematik och Naturvetenskap
DATORN I SKOLAN
Kristina
Lärarhögskolan
i Stockholm
Svensk titel: Datorn i skolan
Engelsk titel: The computer
in school
Färdigställd år: 1999
Handledare: L E
Abstract:
Det har
satsats mycket pengar genom åren för att få in datorn i skolan. Projekten
har avlöst varandra. Mer än
tjugo år efter att den första datorn tog steget in i skolan kämpas det fortfarande
för att få den att stanna kvar.
Syftet med detta arbete är att
genom att göra en sammanställning av de större datorsatsningar som gjorts
i Sverige och resultaten av dessa, försöka se vad som gått fel och om nuvarande
projekt går samma öde till mötes. Har nyutexaminerade lärare någon datorutbildning i sin utbildning
och hur det kan påverka kvalitén av datorundervisningen i grundskolan jämfört
med undervisningen under 1980-talet?
Min undersökning
visar att det alla datorsatsningar missat är att utbilda sina lärare. Skolorna
har idag, genom projektet ITiS, en möjlighet att
utbilda sina lärare
i data. Lärarhögskolans datorundervisning bygger på att eleverna frivilligt
och på eget initiativ söker reda på kunskapen. Det lovas mycket från högskolans
sida, men jag tror att studenter fortfarande kan ta sin examen utan att
möta en dator i utbildningen.
Nyckelord: datorutveckling,
datorprojekt, utbildning, datorlära
1 Introduktion
3.4.2 Lärarhögskolan i Stockholm
När jag var sju år kom jag för
första gången i kontakt med en dator. Det var grannens son som hade en hemma
på sitt rum. Jag fick veta att han som läste på högstadiet höll i den datorundervisning
hans klass hade. Jag tyckte att detta var mycket märkligt. Varför hade de
inte någon lärare som undervisade?
Då jag sju år senare började i samma skola fanns datorerna
där, men fortfarande ingen lärare. Vår datakunskap på schemat blev en extra
lång lunchrast.
Det tog många år innan jag nästa gång fick se en dator.
Inte förrän andra året på gymnasiet, men då fick jag inte använda den, bara
titta på medan mina två klasskamrater som jag delade datorn med, löste uppgifterna
eftersom de ansåg att det skulle gå fortare. De hade ju dator hemma.
Mitt intresse växte trots det och några år senare fick
jag äntligen pröva själv. Jag tillbringade en hel sommar vid datorn. På hösten
började jag på Lärarhögskolan.
Jag är en av de många barn och ungdomar som är självlärda.
"Trial and error" och "learning by doing" är två uttryck
som passar bra in.
IT eller informationsteknologi
hör man överallt i dagens samhälle. De elever vi möter ute på skolorna idag
har vuxit upp med datorer. De möter dem på biblioteket, i affären, i skolan
o.s.v. Det blir allt vanligare med datorer i hemmen och ute på
arbetsplatserna. Skolan ska spegla samhället och vara en del i det, därför
är det viktigt att alla barn får kunskaper om och i datorer.
Det har satsats mycket pengar genom åren för att få
in datorn i skolan. Projekten har avlöst varandra. Mer än tjugo år efter att
den första datorn tog steget in i skolan kämpas det fortfarande för att få
den att stanna kvar. Det senaste är IT i Skolan (ITiS)
som ska ge lärarna och skolan den kunskap och inspiration som kanske saknats.
Datorn ska bli ett verktyg i undervisningen. När jag läser i skolans styrdokument
(Skolverket, 1994) nämns knappt datorn, varför måste vi då använda den?
Lärarhögskolorna utbildar nästa generations lärare.
Vi ska alla undervisa med hjälp av datorn, men hur kan vi göra det på ett
bra sätt när vi inte får lära oss att använda den?
Syftet med detta arbete är att
genom att göra en sammanställning av de större datorsatsningar som gjorts
i Sverige och resultaten av dessa, försöka se vad som gått fel och om nuvarande
projekt går samma öde till mötes. Har regeringen lärt sig av tidigare misstag
då nya projekt startats? Har nyutexaminerade lärare någon datorutbildning
i sin utbildning och hur det kan påverka kvalitén av datorundervisningen i
grundskolan jämfört med undervisningen under 1980-talet? Är det så att högskolan
inte erbjuder en adekvat utbildning i data till sina studenter?
Mitt arbete har för avsikt att
besvara följande fråga:
Hur har man anpassat ökningen av datorer i skolan och kravet på dess användning
med utbildningen av lärare i data ute på skolorna och på lärarutbildningarna?
För att få reda på mesta möjliga
har jag använt mig av olika undersökningsmetoder. Jag har studerat litteratur
som handlar om datorer i skolan, samt tagit del av utvärderingar som gjorts
av genomförda datorprojekt. Jag har även sökt efter information på Internet
om både datorhistoria och datorn i lärarutbildningen. Jag har också sökt på
Internet efter regeringspropositioner som behandlar IT.
Jag upptäckte snart att jag behövde mer information
om IT i lärarutbildningen. Jag tog då kontakt med ordföranden i IT-nämnden,
Ingemar
Korsell och några personer i Utbildnings- och forskningsnämnden per e-post.
Frågorna jag ställde var:
·
Varför tog man bort datorlärarutbildningen?
Finns det någon "kursplan" kvar som jag kan få läsa?
· Finns det någonstans beslutat hur mycket data som ska ingå i nuvarande utbildningar?
Jag fick inte svar på alla mina frågor och inte från alla de jag kontaktade. Jag tror att det kan bero på att det idag inte finns någon ”vett och etikett” då man skickar e-post. Det är enkelt att skicka brev till många personer, fler än som verkligen berörs av frågan. Det kan vara svårt att få tid att läsa all e-post som kommer, mycket post är bara skräp.
Jag fick inte svar på min första fråga för att Ingemar Korsell inte visste svaret.
1971 fick SÖ ett uppdrag från regering att göra en undersökning om förutsättningarna för en undervisning i datateknik.
Ett av de
projekt som startades var Project for Research on Interactiv
Computerbased Education
SystemS, PRINCESS. Man kom fram till att:
eleven ska stå i centrum, det är eleven som ska vara aktiv, dvs. eleven frågar och datorn svarar, inte tvärt om. Vidare visar projektet att … datorstöd förefaller vara speciellt fördelaktigt för elever som normalt har problem med motivation eller inlärning. (Jedeskog, 1996, s. 17)
Ett annat projekt 1974-1979 var Datorn I Skolan. SÖ fick till uppgift att utveckla förslag till studieplaner i dataundervisning med, om och av datorer. Detta resulterade i ett handlingsprogram, ”Datorn i skolan”.
Omkring 1980 startade projektet TeknikUpphandling Datorn I Skolan, TUDIS, finansierat av Styrelsen för Teknisk Utveckling och SÖ. Uppgiften var att ta fram en prototyp till en svensk skoldator. Detta gjordes och datorn började serietillverkas under några år av Esselte som döpte den till Compis.
Samtidigt som projektet startade i Sverige lanserade IBM PC:n, som använde ett annat operativsystem. PC:n blev näringslivets val, vilket gav den en stor marknad. I skolorna i USA och Storbritannien föll valet på Apples Macintosh. I Sverige ansågs dock Macken för dyr.
Kritiken mot
projektet var stor bl.a. eftersom Compis inte kunde hantera PC:ns
programvara som blev den dominerande på marknaden.
Projektet
som egentligen var dömt att misslyckas avslutades efter några år. Man hade
nått en återvändsgränd.
Jedeskog (1996,
s.17) menar att
intresset i projektet koncentrerades till datatekniken, datorer och programvaror.
Det man glömde var att fortbilda lärarna som skulle hålla i undervisningen.
Mellan 1984-1987 köpte alla högstadieskolor i landet in minst 8 datorer. Det finansierades av staten och kommunerna själva. Kravet var att de skulle användas i undervisningen.
Då LGR 80
kom 1982 fanns det nya ämnet datalära med i kursplanen som en del av matematiken.
Detta återkommer jag till i kap. 3.2.
Riksdagen beslutade 1988 att en satsning skulle göras med datorn som pedagogiskt hjälpmedel. Projektet skulle vara från 1988-1991. Ungefär 800 lärare deltog från 160 skolor över hela Sverige.
Anledningen till att DOS-projektet startades var enligt Jedeskog, (1995, s. 3): ”att informationstekniken påverkar alla delar av vårt samhälle. Det ställer krav på ny kunskap och ökad kompetens av två skäl:
· Näringslivet och förvaltningarna förutsätter kvalificerad arbetskraft.
· Det medborgerliga inflytandet över datateknikens utveckling och användning bör vila på kunskapens grund.”
Huvudsyftet var att öka intresset inom skolan för att använda datatekniken för att effektivisera den pedagogiska processen. Man ville även få en allmänt ökad erfarenhet bland alla inblandade lärare och elever. Projektet bestod av tre delar: försöksverksamhet ute på skolorna,
regionalt och centralt utvecklingsarbete. Då projektet hållit på ett tag svängde inriktningen till att bli mer riktad på mjukvara till datorerna. Detta berodde på att man kom fram till att det inte fanns någon bra programvara att använda i undervisningen. Många nya datorprogram utvecklades för skolbruk men de pedagogiska frågorna och lärarna, som varit huvudsyftet med projektet, glömdes bort.
Skolförsöket
utvärderades årligen av de inblandade lärarna. Vid utvärderingen visade det
sig att datorn användes av de inblandade lärarna i nästan alla ämnen men i
mycket varierande omfattning och sätt. Det fanns bara ett ämne i hela grundskolan
där datorn användes mycket, specialundervisningen. (Jedeskog,
1995, s. 5)
1991 utvärderades försöket och rekommendationen från utvärderingsgruppen blev bl.a. att ”det är viktigt att tillvarata och sprida den kompetens som projektet genererat hos de cirka 800 deltagande lärarna samtidigt som lärarutbildningarna måste skapa utrymme för en relevant undervisning med och om datorer.” (Jedeskog, 1995, s. 6)
Dvs. de frågor som gällde lärarnas kompetens och kunskaper om datorer hade blivit obearbetade.
1994 tillsatte regeringen en IT-kommission som hade till uppgift att ”främja en bred användning av informationsteknologin, IT, i Sverige”. (Jedeskog, 1996, s.30) De föreslog att en nationell aktion skulle genomföras för att öka IT-användningen. Varje kommun skulle utarbeta en IT-strategi. Det svenska skoldatanätet startas för att hjälpa lärarna att få idéer till sin undervisning.
Nästa stora projekt blev ITiS.
Mellan 1999 och 2001 kommer det att satsas 1 490 miljoner på projektet IT i Skolan. Det kommer att utbildas minst 60 000 lärare över hela landet. Målet är att alla elever som lämnar grundskolan ska ha kunskaper om hur de kan använda sig av IT. Det kan de få genom att använda IT som ett verktyg i sin inlärning.
I regeringens skrivelse ”1997/98:176 Lärandets verktyg – nationellt program för IT i skolan” (s. 14) står det:
Skolans
uppgift är att ge alla elever en likvärdig utbildning oavsett deras bakgrund
och erfarenheter. Därför har skolan en viktig uppgift i att kompensera elevernas
skilda förutsättningar. Eftersom kunskaper om IT är en nödvändig förberedelse
för den framtida arbetsmarknaden och ger en allmänt starkare position i samhället,
måste alla elever få goda kunskaper om IT. Det kräver att skolorna har god
tillgång till datorer och att lärarna har goda kunskaper om hur IT kan användas
i undervisningen. En satsning på IT i skolan är därför välmotiverad.
Det finns många anledningar till att skolan behöver utveckla användningen av informationsteknik. Några av dem är för att göra undervisningen mer elevaktiv, förbereda eleverna inför den IT som finns i samhället, ge alla elever samma förutsättningar att använda sig av IT oavsett vilken samhällsgrupp de tillhör och öppna klassrummet mot världen genom kontakter med barn i andra länder.
Det är kommunen
som har ansvaret för finansiering och genomförande av IT i Skolan.
Här
följer en sammanfattning av de sju delar som ITiS
består av (Regeringens skrivelse 1997/98:176):
·
Kompetensutveckling
och datorer till lärare
Lärare och
skolledare ska få erbjudande om IT-utbildning för att få kunskaper om hur IT kan användas
som ett pedagogiskt verktyg. Målet är att de ska få kunskaper i hur man använder
en dator, ha kännedom om, och kunna använda dess mjuk- och hårdvara samt hur
de kan använda datorn i sin undervisning i skolan.
Beroende på
lärarnas förkunskaper kommer utbildningen att motsvara 2-4 veckors heltidsstudier.
De lärare som uppfyller målen i utbildningsplanen kommer att få ett IT-certifikat
för lärare och få låna hem en dator.
·
Internet
i skolan
Målet är att
alla skolor ska vara fast anslutna till Internet från nästan varje klassrum.
·
E-postadress
till alla elever
Alla elever och lärare i grund- och gymnasieskolan ska ha en egen e-postadress för att öka möjligheten att kunna nå varandra.
·
IT för elever med funktionshinder
·
Det svenska Skoldatanätet
Skoldatanätet ska vara vägledande i arbetet med utvecklingen av IT-användning i undervisningen. Det är en webbplats där skolor ska kunna hämta information, publicera eget material och en plats där kontakter kan knytas mellan svenska och utländska skolor. Skoldatanätet består bl.a. av ett nationellt länkbibliotek, virtuellt lexikon, resurser för multimediaproduktion, informationsdatabaser och datorkurspaket för det europeiska datorkörkortet.
Sverige ska
hjälpa till att utveckla det europeiska skoldatanätet (EUN) ytterligare. EUN
är ett nätverk av nationella och andra skoldatanätverk.
I april 1984
gav regeringen SÖ uppdraget att utveckla en studieplan i datalära för grundskolans
högstadium. Studieplanens innehåll blev exempel på vad man kunde ta upp inom
de olika områdena av dataläran och förslag på hur undervisningen kunde läggas
upp. Efter tre år gjordes sedan en utvärdering om de erfarenheter man fått
angående innehåll, organisation och läromedel. I inledningen till studieplanen
i datalära för grundskolan framgår det att det är viktigt att alla grundskolor
försöker att ge sina elever en bra grund i datalära oavsett skolans resurser.
Under
ämnet matematik i Lgr 80 finner man att ett av huvudmomenten är datalära.
Alla elever bör orienteras om användningen av datorer i samhället och
om den snabba utvecklingen på området. Speciellt gäller det att eleverna inser
att datorn är ett tekniskt hjälpmedel som styrs av människor. ( Lgr 80, 1980, s. 107)
Alla
elever i ungdomsskolan ska ges sådana kunskaper att de kan, vill och vågar
påverka användningen av datorer i samhället. Denna grundläggande undervisning
måste därför i huvudsak förläggas till den obligatoriska skolan.(
Skolöverstyrelsen, 1984, s. 8)
I studieplanen står det att målet då man undervisar i datakunskap är förståelsen. Därför är det viktigt att göra undervisningen så konkret som möjligt. Datorn ska vara ett hjälpmedel i undervisningen då den är det bästa alternativet. Det är även viktigt att utforma undervisningen så att kvinnornas intresse för datatekniken ökar.
Ansvaret för genomförandet av dataundervisningen ligger hos lärarna i NO, SO och matematik, men lärarna uppmuntras att samarbeta och hjälpa varandra. Till exempel kan matematikläraren i början fungera som en resurs åt SO-läraren. De mer erfarna lärarna ska utbilda de lärare som vill lära sig.
Undervisningen i datalära bestod av följande delar:
· Att använda datorer genom bl.a. databashantering, ord- och textbehandling och kalkylering.
· Teknikutvecklingen i samhället.
· Automatisk databehandling.
· Samhällets datorisering – några utvecklingslinjer.
· Att påverka användningen av datorer.
1986 gjorde SÖ en kartläggning av grundskolans dataundervisning. Tjugotvå av de skolor som fick bidrag av staten till utrustning besöktes. Eleverna undervisades oftast endast i ord- och textbehandling, databaser och register. Skolorna hade ungefär åtta datorer som placerade i en datorsal. I genomsnitt fanns det åtta lärare på varje skola som hade minst två veckors utbildning i datalära, men det varierade mycket mellan skolorna. De flesta av lärarna var matematik- och NO-lärare och fungerade som resurs till de andra.
1987 gjorde ”tema Teknik och social förändring” på Lindköpings universitet, en egen utvärdering av treårssatsningen i datalära. Man undersökte sex skolor i olika kommuner. Man kom bl.a. fram till att de lärare som hade till uppgift att fortbilda skolans övriga lärare inte hann med det eftersom de också hade hand om skötseln av datorerna. De skolor som kommit igång med fortbildningen var tvungna att avbryta den p.g.a. tidsbrist. Utvärderingen resulterade i att det statliga anslaget ökade med 7,5 miljoner kronor/år.
I läroplanen
finns det inte några direkta mål om hur datorn och informationsteknik ska
användas. Läser man i kap 2.8 ”Rektorns ansvar” s. 36 står
det: ”- Utformningen av skolans arbetsmiljö så att eleverna får tillgång till
handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna
söka och utveckla kunskaper. Sådant stöd kan t ex vara bibliotek, datorer
och andra hjälpmedel.”
I ”Bildning
och kunskap – särtryck ur läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning
(SOU 1992:94)” s. 69 står däremot några exempel på
hur datorn kan användas i skolan:
·
Kommunikation mellan människor, skolor
och institutioner
·
Elektroniska konferenssystem
·
Sökningar i databaser
·
Samarbete med andra skolor och elever
·
Skapa modeller och simuleringar
·
Multimedia
I kursplanen
för grundskolan nämns datorn endast på ett fåtal ställen. I strävansmålen
för matematik står det: ”kan med förtrogenhet och omdöme utnyttja miniräknarens
och datorns möjligheter”. Om man läser vidare kommer man tillslut till strävansmålen
i slöjd där det står: ”utforma idéer till slöjdprodukter i olika material
och verbalt och visuellt gestalta dem, t ex med datorstöd”.
Läroplanskomitten
menar i ”Bildning och kunskap” att informationsteknologins utveckling skapar
förutsättningar för datorn som ett verktyg vid inlärning och undervisning
och behöver därför inte nämnas i läro- och kursplaner.
Ett problem vad
gäller datoranvändning i skolan har varit att datorer gjorts till något
som undervisas om. I sig kan detta vara viktigt, men viktigare är att datorer
kommer till användning som verktyg i skolarbetet, dvs. på i princip samma sätt som datorer
används i arbetslivet och i samhällslivet. (Skolverket, 1996, s. 67)
Ett
av problemen med att införa datorn och IT som ett verktyg i undervisningen
är att en stor del av lärarna ute på skolorna saknar den kunskap som krävs.
För att få lärare med den kunskapen är en väg att utbilda dem i IT redan på
högskolan. I regeringens skrivelse 1998/99:2 ”Informationssamhället
inför 2000-talet” står det under rubriken 4.2.5 ”Utveckling av IT-utbildning
i högskolan” (s. 30):
Lärarna har en nyckelroll
för utveckling av IT-användningen inom skolväsendet. Därför har regeringen
genom ett tillägg i examenskraven förordnat att samtliga studenter som fr.o.m.
år 1998 avlägger lärarexamen skall ha kunskaper om och egna erfarenheter av
hur informationstekniken används i undervisningen.
Hur stämmer detta överens med den utbildning som ges på
Lärarhögskolan i Stockholm?
I min utbildning på Lärarhögskolan i Stockholm har det inte ingått någon undervisning om hur vi som blivande lärare kan använda datorn i vår undervisning. Under mitt första år läste vi en kurs som heter ”Kultur och kommunikation”. I den fick vi två lektioner, var av den ena blev inställd, om programmet ”Hyperstudio”. Det ingick även en föreläsning om IT. Två unga killar stod på scenen med en dator kopplad till en overheadapparat och visade hur man skulle göra för att hitta hemsidor om Pamela Andersson. Hösten 1998 läste vi 5p ”Statistik och sannolikhetslära”. En av hemuppgifterna var att med hjälp av Excel lösa några uppgifter i statistik. En av skolans datorsalar var bokad, men ingen lärare fanns där att fråga om hjälp.
Den enda möjlighet jag som studerande har haft att få läsa data har varit att under min valbara termin välja någon sådan kurs.
På Lärarhögskolans hemsida finns det en beskrivning om IT och lärande i utbildningen:
I lärarutbildningen ingår att lära sig att använda den moderna informationstekniken. Du kommer som student att skaffa dig god förmåga att använda datorn eller utöka den förmåga du redan har; bland annat lär du dig hur datorn och IT kan användas som pedagogiskt hjälpmedel i undervisningen. (www.lhs.se)
För att få veta hur mycket data och IT vi studenter ska få med oss då vi tar examen, har jag tagit kontakt med LHS’s IT-nämnds ordförande Ingemar Korsell. Han berättade att lärarutbildningen kritiserats mycket vad avser kompetens om IT som vi studenter fått möjlighet att utveckla. Lärarhögskolan håller i nuläget på att ändra på det, bl.a. genom att ändra på examensordningarna. Där står det nu att ”läraren skall ha förmåga att använda datorer och informationstekniska hjälpmedel för egen inlärning och kunskap om hur dessa hjälpmedel kan användas i undervisningen av barn och ungdomar”. (fritt översatt ur examensordningen av Ingemar Korsell, 1999)
Han berättade också att Lärarhögskolan inte beslutat hur mycket IT-undervisning studenterna ska få (timmar eller poäng), men att den förra utbildnings- och forskningsnämnden beslutade en miniminivå på IT-kompetens. (Se bilaga 1)
På Lärarhögskolan finns nu (ht 1999) följande obligatoriska kurser:
· KK-kursen 1 poäng IT för 1-7 och 4-9
· Musikutbildning: DAMU-kurs
· Språk: Datalingus
· Bibliotekskurs
Frivilliga kurser:
· Basanvändarkurs för alla nyantagna studenter (grundläggande kunskaper i ordbehandling, grafik, e-post och Internetsökning)
Utöver detta finns även ett antal valbara kurser för studenterna att välja under sin valbara termin.
Ingemar Korsell berättade även att Lärarhögskolan just nu genomgår ett omfattande arbete med att ta fram nya utbildnings- och kursplaner inför den nya lärarutbildningen som planeras.
Jag har tagit del av ”Utvecklingsplan för Lärarhögskolans IT-verksamhet för perioden 1997-1999” skriven av IT-nämnden. Där står det att Lärarhögskolan i Stockholm utvecklar sin IT-strategi utifrån följande utvecklingsriktning:
…IT avlastar läraren vissa faktaförmedlande funktioner och ger möjlighet för denne/denna att ytterligare utveckla de mer handledande, processinriktade, kreativa och personlighetsutvecklande aspekterna i sitt arbete. (Korsell, 1997, s. 4)
Utvecklingsplanen består av följande punkter (se även bilaga 2):
· Kompetens och kunskap
· Studenter
· Informationsspridning och kommunikation
· Praktik
·
Lärarutbildningens utveckling
Genom mitt arbete har jag kommit fram till att alla satsningar som gjorts i skolan med datorer genom åren har glömt bort en viktig målgrupp, lärarna. Skolorna har köpt in datorer men inte haft några lärare som kunnat använda dem. Jag tror att det är anledningen till att projekt efter projekt misslyckats. Min undersökning visar att skolorna genom projektet ITiS har en möjlighet att utbilda sina lärare om datorer. Detta är positivt för de lärare som finns på skolorna idag.
Lärarhögskolans datorundervisning bygger på att eleverna frivilligt och på eget initiativ söker reda på kunskapen. Jag tror att lärarna på högskolan drabbats av samma problem som de övriga lärarna, de har inte fått någon utbildning. Det lovas mycket från högskolans sida vad gäller datorundervisning i utbildningen, men jag tror att studenter fortfarande kan ta sin examen utan att möta en dator i undervisningen.
Dataläran som ett eget ämne under 80-talet var bara ett försök. Det togs bort för att öka möjligheten att använda datorn i all skolans undervisning. Jag tycker att det finns för- och nackdelar med att inte ha data som ett ämne i kursplanen. Det är bra att visa lärare att datorn kan användas i vilket ämne som helst som en del i undervisningen. Däremot tror jag att datorkunskap som ett eget ämne också är bra. En sådan undervisning i en datorsal av en kunnig lärare, kan göra elevernas kunskaper lite djupare. De får möjlighet att lära sig lite mer än det som kan erbjudas i den vanliga undervisningen.
Skolan har ansvar att eleverna tar till sig kunskap och förbereda dem för vuxenlivet. Kunskaper om datorer är en viktig del i detta. Genom skolan kan vi ge alla barn den kunskapen och också minska klyftorna i samhället. Jag tycker att alla elever ska få tillgång till datorer och en möjlighet att lära sig att använda dem utifrån sin förmåga. Det är viktigt att datorn blir en naturlig del av elevernas vardag. Det målet borde kunna uppnås genom att datorn används som ett verktyg i undervisningen. Datorn bör vara lika vanlig i undervisningen som video och tv är idag.
Idag finns det inte ett ämne som heter datalära. Detta kan bero på att datorn inte ska vara något som det undervisas om, utan med. (se pkt. 3.3)
En grundläggande tanke jag fått med mig från min utbildning är att individanpassa undervisningen. Datorn och IT ger läraren möjlighet att tillfredställa högpresterande otåliga barn och finna stöd för svagpresterande barn. (Bolander, 1995, s. 84)
Det har funnits en rädsla för datorer som börjar försvinna. Påståendet ”Speciellt gäller det att eleverna inser att datorn är ett tekniskt hjälpmedel som styrs av människor.” ( Lgr 80, 1980, s. 107) tycker jag pekar på det. Rädslan kan bero på att datorer har varit dyrt och komplicerat med ett eget språk som endast få experter har förstått. (Bolander, 1995, s. 81)
Genom åren har en mängd datorsatsningar genomförts. När jag läst om dessa och vad man kommit fram till i utvärderingarna som gjorts kan man i de flesta fall sammanfatta med att det inte lyckats.
Projektet med att ta fram en svensk skoldator (Compis) i slutet av 1980-talet blev inte lyckat då man glömde att utbilda de lärare som skulle hålla i undervisningen. Datorn hade också ett annat operativsystem än vad som blev praxis. Engagemanget hos projektledarna var stort, men då det stod klart att skolorna inte hade några program till sina nya datorer var man tvungna att ordna det och målet svängde. (se pkt. 3.1)
Då jag gick på högstadiet hade vi en datorsal med Compisdatorer. Läraren som var ansvarig för den undervisningen flyttade till en annan skola med andra och bättre datorer. Kvar blev en sal som ingen kunde använda. Det tog många år för min skola innan de kunde köpa nya, bättre och modernare datorer. Men kom de ihåg att utbilda sina lärare?
Nästa stora satsning var DOS (1988). Syftet var att få igång en pedagogisk process hos lärarna och att öka erfarenheten av datorer. Detta projekt fick samma öde som Compis, programvaran blev viktigare än lärarnas utbildning.
Nästa stora projekt ute i skolan är ITiS som nu pågår. De kunskaper jag har dragit av de andra projekten är att utbildningen av lärarna ofta glömts bort. ITiS består till en stor del av lärarutbildning. Jag tror att regeringen har lärt sig något, men jag tycker att det är synd att det tagit så många år.
Jag tror att om en satsning på datorer ska lyckas måste den vara stor och bestå av många olika moment. Jag tror även att det är viktigt att ha syftet med projektet klart för sig hela tiden, annars är det lätt att allt glider iväg. Dessa problem tycker jag att ITiS har klarat sig ifrån.
Något som alla tidigare satsningar haft, men ITiS saknar är statliga bidrag. Ekonomin i kommunerna är inte den bästa och då de ska stå som ekonomiskt ansvariga är det inte säkert att pengarna kommer att räcka. Jag tror att fattiga kommuner inte har samma förutsättningar som rika och att det kan leda till ökade samhällsklyftor.
Jag tycker att högskolan har en stor del i att förbereda sina studenter för arbetslivet. Detta är inte minst viktigt på en lärarhögskola som har ansvaret att utbilda lärare. För att grundskolan ska kunna följa med i IT-utvecklingen och förbereda sina elever för informationssamhället med allt vad det innebär, tycker jag att det är viktigt att lärare och studenter har de kunskaper som krävs för att uppfylla det kravet. Regeringens krav på datorutbildning av nyutexaminerade lärare är stora (se pkt. 3.4.1), men mina erfarenheter av Lärarhögskolans utbildning uppfyller inte det. Målen finns, men det är få lärare som i praktiken följer dessa. Jag tror att en av orsakerna till det resultatet kan vara att:
Skälen
till det bristande engagemanget kan vara svåra att förstå men troligen bland
ursäkterna ”vi har inte fått några anslag”, ”det ingår inte i kursplanen”
eller ”det finns inget intresse” (Bolander, 1995, s. 86)
Jag tror även att följande kan vara en orsak:
För
läraren själv kan IT vara både ett hot och möjlighet. Hoten ligger i känslorna,
man kanske känner sig gammal, man är utbildad och har haft framgångar inom
ett visst undervisningssystem och känner sig osäker inför det som förestår
eller man misstror tekniska lösningar inom områden där relationer, samvaro
och samarbete känns avgörande för gott resultat. (Bolander,
1995, s. 80)
Vad som händer i framtiden är det ingen som vet, men om vi lär oss av gammalt och är öppna för ny kunskap och nya erfarenheter tror jag att allt ändå kommer att gå bra.
Bolander, L, ”IT i skolan”, Teldok rapport 100, Graphic Systems AB, Stockholm, 1995
Delegationen för IT i skolan, ”En nationell satsning på IT i skolan”, Västra Aros, Västerås, 1999
Jedeskog, G., ”Lärare vid datorn”, LJ Foto & Montage AB, Lindköping, 1996
Regeringens skrivelse 1997/98:176, ”Lärandets verktyg – nationellt program för IT i skolan”
Regeringens skrivelse 1998/99:2, ”Informationssamhället inför 2000-talet”
Skolverket, ”Bildning och kunskap – Särtryck ur Läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning”, Tryckeri Balder AB, Stockholm, 1996
Skolverket, ”Grundskolan, kursplaner, betygskriterier”, 1:1, Norsteds Tryckeri AB, Stockholm, 1996
Skolverket, Skolverkets rapport nr 98, ”Datorsatsning och sedan… - En uppföljning hösten 1995 av ett antal DOS-projekt”, Norsteds Tryckeri AB, Stockholm, 1996
Skolöverstyrelsen, ”Läroplan för grundskolan”, Axlings Tryckeri AB, Södertälje, 1980
Skolöverstyrelsen, ”Studieplan Lgr 80 – Datalära i grundskolan”, Liber UtbildningsFörlaget, 1984
Utbildningsdepartementet, ”Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna”, Stockholm, 1994
Wiedersheim, F., m fl, ”Att utreda, forska och rapportera”, 4:4, Liber-Hermods, 1991