Grepp mot Mobbing

Utdrag från mina dagboksanteckningar den 30/6-99.

Samtalade med en bekant igår om mobbing. Hennes ena dotter har det jobbigt i skolan då hon är utfryst och eftersom min dotter varit utsatt för såväl psykisk som fysisk mobbing sedan hon gick på dagis så har jag en hel del erfarenhet kring vad man själv kan göra åt saken och vilken hjälp man kan få från skolpersonalen. Det sistnämnda är snudd på obefintligt stöd då det verkar som att mobbing är ett ämne som är så prestigeladdat för skolpersonalen - ända upp till ledningen - att de helst inte ens vill se att det händer...! Genom de år min dotter gått i skolan, hon gick nu ut nionde klass, har jag stött på högst ett par personer som varit intresserade av hur hon har det i skolmiljön. Resten har istället satt igång med att försvara sig/skolan genom att lägga ansvaret på mig som förälder/andras ungar/taskiga resurser/etc., etc. Har också fått höra att jag är en hysterisk person som överdriver då jag återberättat det dottern talat om för mig sker i skolan. Överhuvudtaget verkar det inte som att lärare lever i samma verklighet som barnen/ungdomarna eftersom de tydligen inte ser och hör vad som sker?!

Kom i alla fall på ett grepp mot mobbing som jag tycker skolorna skulle prova på. Eftersom jag sett att diskussioner mellan skolpersonal och elever inte leder någon vart, mobbarna är huuuur trevliga som helst och lovar inför de vuxna i skolan att sluta med sina angrepp men så fort de vänt ryggen till fortsätter det som förut om inte värre till och med...., därför tycker jag att de mobbingteam som finns idag på många skolor och som består av "skötsamma" elever och lärare istället skulle bestå av dem som utför mobbingen. Ge dem i uppgift att se till att ingen blir utstött, att alla beter sig kamratligt så kanske mobbarna kan lägga sin aggressivitet, sin missnöjesenergi på något gott istället. Naturligtvis måste det lite list till från skolans sida för att få dessa elever att inse att de kan utföra något gott genom att få detta ansvar. Man ska naturligtvis få dem att tro/se att just de, med sin ledarförmåga, (mobbarna är ju oftast en slags ledare för klassen vilka resten, av rädsla mer eller mindre följer!), skulle kunna få skolan att bli trivsam för alla. De ska alltså känna att detta är ett privilegium och inte en bestraffning! Tror på att detta skulle kunna fungera faktiskt! Att anklaga och bestraffa mobbarna på olika vis får dem bara att bli värre, än mer trotsiga och rebelliska gentemot de vuxna och andra elever. Att ständigt påpeka deras brister tror jag ökar deras lust att handla destruktivt?!! Det handlar ju oftast om barn/ungdomar som på ett eller annat vis mår så dåligt att de inte kan hävda sig på annat sätt än genom att trycka ned andra så... att ge dem en meningsfull uppgift där de får känna att de faktiskt kan vara till nytta och åstadkomma något tror jag är en bättre väg till lugnare skolmiljö! De måste dessutom själva få utforma "regler" för hur lugnet ska komma till stånd. Det ska de få fundera ut detta själva utan att någon vuxen ger dem färdiga mallar att rätta sig efter. Tror inte att dessa ungdomar är några korkskallar egentligen utan är barn som blivit "störda" i sin uppväxt utifrån och därför inte kan agera på ett mer mänskligt sätt?! Jag försvarar inte deras mobbingbeteende men det finns ju säkert alltid en förklaring till varför de beter sig som de gör och då fungerar det inte med att vädja till deras förnuft genom bestraffning! Nej, lite mer komplicerat än så är det nog och det tycker jag att vi som vuxna måste kunna begripa?!! Eftersom jag har en son som till hösten börjar i andra klass är detta ännu ett högst viktigt ämne för mig och jag känner att vi som vuxna, föräldrar och skolpersonal, MÅSTE ta vårt ansvar för att skolmiljön ska fungera bra för ALLA elever och det gör vi inte genom att skylla på tidsbrist, dåliga resurser, andra föräldrars misslyckanden med uppfostran av sina barn eller vad det nu är vi åberopar. Barnen är allas ansvar, våra egna som andras och om det nu är så att vissa barn har bristande kontakt med "vettiga" vuxna så är det allas vår uppgift att hjälpa dem till rätta så att även de lugna, vekare barnen kan trivas i skolan!! Har vi skaffat barn får vi för tusan också se till att de mår bra och inte bli blinda och döva för hur de har det, såväl innanför som utanför hemmets väggar!!/©Tette.

<< Huvudindex!