Stockholm, Fasching, 19 maj 1998
Så här skrev Karolina Ramqvist om denna konsert i DN:

En rysning drar över mig.
Starka madagaskiska röster sjunger om kärlek, politik och andar.

År 1897 tog Frankrike med hjälp av senegalesiska soldater över Madagaskar ochskickade den sista drottningen i exil.

Femtio år senare gjorde madagaskerna uppror, och förra året var sålunda ett jubileumsår. Då hade Tarika turnerat länge (med rosade spelningar bland annat på Stockholms vattenfestival), och på ön hade sångerskan och låtskrivaren Hanitra intervjuat gamla som varit med vid revolutionen, döpt en skiva till "Son Egal" och sagt att senegaleser och madagasker måste förenas och beblanda sig.

Tarika lär vara kontroversiella. I Stockholm måste deras texter förklaras hela tiden. På måndagen spelade de på en liten lunchrestaurang i stan och kvällen efter är det inte mycket folk på Fasching. Men kvintetten gör två set och flera extranummer. På ett bord ligger rörcittror, taltrummor, stavar och kultrummor intill gitarrer och en fenderbas.

Hanitra säger att många band på Madagaskar använder moderna instrument från väst tillsammans med de traditionella, men att om man inte såg till att bevara sina traditioner vore det inte så kul att besöka varandras länder: "Och vi skulle inte ha något att säga varandra, egentligen."

Hon vill se lite traditionell svensk dans på golvet, men får vänta länge.

Den lilla publiken är sansad och lokalen upplyst, fast stämningen aldrig långtråkig. Alla toner är klart prononcerade och skarpt framskjutande i avancerade figurer kring snabbt smattrande rytmer som hela tiden byggs upp av flera små och stora slagverk. Trumslagaren Donné spelar på en sorts lång, elförstärkt jejy-cittra, och den extremt disciplinerade Ny Ony har en akustisk gitarr med ett obegripligt högt och klangfullt ljud.

Ändå är Tarika framför allt en sånggrupp. "It's a hell of a song, really", säger Hanitra om ett av de sista numren, och det är det. Donné leder, och när de andra fyra stämmer in på exakt rätt plats drar en rysning över mig.

Alla har starka, klara röster som ibland bara är viskande, gnolande och väsande - jämt på madagaskiska. Texterna handlar om klassiska ämnen: kärlek, sex, politik och om att åkalla andarna. "Vi vill att förfädernas spöken ska komma och straffa dåliga politiker. Det finns så många dåliga politiker."

Karolina Ramqvist