Livet på två sidor.
Tornedalsbyn Turtola finns nämnd i skattelängderna sedan 1500-talet.
Det fanns sammanlagt 13 skattehemman, och av dessa låg 3 på älvens västra sida.
De i Tornedalens Historia omtalade Pääkkölä fynden , talar om att på Jäivaaras
sydsluttning, vid stranden av Kuittasjärvi har funnits bebyggelse sedan tidig
stenålder. fortsättningsvis talar samma historia om att Svanstein/ Pääkkölä har fått
nyckelrollen i Tornedalens förhistoria.Den nutida människan känner sig här trampa historisk mark.
Pääkkölä området började en ny tid och ett nytt liv, då tysk-svenske
industrimannen Abraham Steinholtz år 1754 enligt urkund på Pääkkölä hemman vid Kuittasjokis mynning grundade Svansteins Bruk, med masugn och stång-järnshammare.Hänsyftande till sitt eget namn gav han denna del av Turtola namnet Svanstein. Boende i denna del av Turtola ville dock behålla det ursprungliga namnet.
Som en följd av detta bär fastighetsbeteckningarna fortfarande namnet Turtola.
Hemmanen på älvens östra sida hade sina betesmarker och fäbodar(kentät) runt
Kuittasjärvi fram till freden i Hamina år 1809. Därav benämningen på området, som än i dag kallas Kentänpää. Även om freden år 1809 skilde befolkningen åt med älven som gräns, bevarades samhörigheten på många sätt. Svanstein benämndes som "brukssidan".
Här hade man arbetat på bruket, hit hade bönderna från östra sidan, fraktat
sitt i milor brända kol.
Efter att bruket lade ner verksamheten 1803, började en kraftfull satsning
på jordbruk, jämnsides med kvarn och sågindustri, vilket efter brukets
nedläggning, åter gav arbete till boende på båda sidor om älven.
Umgänget över älven var dagligt. På brukssidan fanns byns första lanthandel
och telefon.
Anmärkningsvärt var att Svansteinsborna och kringboende fortsatte använda
kyrkan i Turtola på den "ryska" sidan. Svenskarna hade ju sin kyrka i Övertorneå
men avståndet till kyrkan var lång, och vägen obefintlig.
Än i dag kan man se stigen över Kyrkberget, som brukssidan trampat vid sina
kyrkobesök. Här vigdes brudparen, här på Turtola gamla begravningsplats
jordfäste man sina döda. Härav följde också att byborna bidrog till underhållet
av kyrkogården och förskönandet av kyrkobyggnaden.
Som en naturlig följd blev också parbildningarna över älven vanliga.
I Svanstein och Turtola tändes dom första elektriska glödlamporna år 1919
som ett resultat av samarbetet över älven, där älvens pärla Myrholmen/Muurassaari fick bära stolparna för elledningen över älven.
Älven sågs så värdefull att den avgudades. Holmen och bergen vilka reste sej
på båda sidor om älven, var de första högre berg som mötte resande från
Torneå norrut, inte förvånande att historieböckerna benämner denna plats
som "tornedalens pärla".
Efter att Sverige och Finland blivit medlemmar i EU har tullformaliteterna
försvunnit, och man kan konstatera att kontakterna över älven ökar för varje dag.
För vinterhalvåret "bygger " byborna med gemensamma krafter en isväg
över älven.
Idrottsanläggningen vid Kynsivaaras fot, nyttjas gemensamt av idrottsmän
och motionärer från båda sidor älven. Helt nytt är anläggningen vid Pullinki, som vintertid nyttjas för utförsåkning. Barmarksperioden tar va drare och turister möjligheten att från Pullinkis topp med utsiktstorn få njuta av den storslagna utsikten över älvdalen.
Där kan man också se "pyramiden" som minner om franska gradmätningsexpeditionen från år 1736. Vid Kuittasjokis mynning befintliga Brukstorpet och Muséet, minner om
svunna tider. Vid Jäivaaras sydsluttning ligger Hälsans Centrum vackert med sin friskvårdsanläggning med simhall och motionshall. Här vårdas både kropp
och själ till hälsa och välbefinnande.
I alla tider har befolkningen saknat en fast förbindelse över älven sommartid.
Myrholmen har setts som en färdig bropelare, utöver vad den med sin natur bjuder besökaren. Den ökande aktiviteten i gränsbyarna har ökat kraven på en fast förbindelse över älven. Vägförbindelserna från Svanstein inåt landet har förbättrats, likaså från Turtola till Rovaniemi.
Byaföreningarna i Svanstein och Turtola finner det ökande samarbetet utvecklande. Skolornas kontakter över älven har historiska rötter och utvecklas fortlöpande.
Allt detta har rötter i vår historia.
Eero Aska
Turtolas i drift varande trähusfabriks
numera pensionerade verkställande Direktör.
Översättning: Olle Tjärner
Gösta Grimholm berättar
Något om Svanstein på –80 och 90-talet.
1985 startade företagaren Allan Lehto med ursprung i Pello ett hälsohem i Svanstein som fick namnet Hälsans Centrum. Alla lokaler som tidigare hade ingått i det Idrotts-och Lägercentrum, som hade varit igång några år men gått i konkurs, övertogs av hälsohemmet. Huvudbyggnaden, den gamla men renoverade och utbyggda Arbetsstugan, samt ett tjugotal stugor och en sporthall erbjöd besökarna fina lokaler. Sporthallen kompletterades med bl.a. en simbassäng och bubbelpool. Senare har också en hotellbyggnad med alla bekvämligheter byggts. F.n. finns endast tre av Socialstyrelsen godkända hälsohem och Hälsans Centrum är ett av dem. Bl.a. detta och de många nöjda besökarna har gjort att Svanstein har blivit ganska känt i riket.
Ett annat företag som sedan några år gör god reklam för Svanstein är Pullinki Ski, som i början av 90-talet startades av en annan företagare i trakten, nämligen Armas Kristo från finska Pello. Ett visst samarbete förekom med Allan Lehto genom dennes företag Pellohallen AB. Så Pello-bor , från båda sidor av gränsen, har betytt och betyder mycket för Svanstein! Pullinki Ski bjuder på 6 liftar och 16 nedfarter. Där finns 90 rum med 200 bäddar och platser för 150 husvagnar. Restaurang och andra serveringslokaler finns också. 1997 arrangerade man VM i Speed Skiing och i den grenen blir det 1998 och –99 tävlingar som ingår i svenska och finska cupen. Pullinki har blivit ett mycket populärt beöksmål för svenska och finska utförsåkare. De senaste åren är det särskilt snow-boardåkningen som har dragit ungdomar till backarna.
I mitten av 90-talet restes ett minnesmärke på Pullinki efter den franska gradmätningsexpeditionen 1736-37. Kungen skulle förrätta invigningen men han kom inte p.g.a. problem med helikoptern som skulle skjutsa honom. Men kungen har dock varit till Svanstein. Då var han på sin Eriks-gata i Norrbotten och i Svanstein invigde han Idrotts- och Lägercentrum och skrev sitt namn på en minnessten. Drottningen var förstås med på resan. Detta hände i september 1980.
Genom den i februari 1998 bortgångne Rolf Suups initiativkraft fick Svanstein i början av 90-talet en verklig turistattraktion i Dränglängan med dess konstverk i form av träskulpturer och hantverksprodukter av olika slag. Förutom huvudbyggnaden Dränglängan, som är en äldre byggnad som tidigare har stått på Plantings-gården i Övertorneå, finns på området också en gammal s.k. saltbod, som har hämtats från Finland, närmare bestämt Röyttä hamn vid Torneå. Så finns där också ett äldre, mindre bostadshus kallat Pikku Niku från Juoksengi och en nybyggd rökbastu, kallad Ragnarök. Då flera medlemmar av familjen Suup är konstnärligt begåvade finns också de representerade på Dränglängan med konstverk av olika slag.
Ytterligare ett företag har varit igång några år i Svanstein, nämligen Svanrek AB som drivs av Jan Rova. Det företaget kan erbjuda naturupplevelser av olika slag – jakt, fiske, kanotpaddling, skoteråkning m.m.I företaget ingår stora skogsmarker runt om Svanstein och fiskevatten.
Så har Svanstein på 90-talet fått en byastuga som står vid älvstranden nära prästgården och alltså intill det som på sin tid var brukspatronens hus. Det är byaföreningen som köpte ett äldre, mindre hus som under –98 kommer att byggas lite större. Stugan har fått namnet Brukstorpet. En rejäl bakugn har installerats och i den bakas det goda rieskor. En modell som Hannes Lindberg gjorde av det för ganska länge sedan nedlagda sågverket har fått sin plats i en egen liten byggnad, som en Svansteins-vän i Turtola skänkte.
När detta skrivs är byaföreningen starkt engagerad i projektet att försöka få en cykel-och gångbro byggd över älven via Myrholmen-Muurassaari. Den isväg som har funnits några vintrar har varit mycket populär inom grannbyarna på båda sidor om älven.
Man kan väl då sammanfattningsvis säga att framtiden inför 2000-talet inte ser så dyster ut för Svanstein. Det som nuförtiden kallas besöksnäringen är nog det som framför allt skall bidra till en god utveckling för Tornedalens pärla! Förhoppningsvis skall befolkningsminskningen då upphöra. 1980 var antalet bybor c:a 300 men i slutet av 1997 var dom inte flera än 250. I början av 80-talet byggdes dock ett tiotal hus på den soliga sluttningen av Jäivaara och där finns sedan dess ett antal barnfamiljer.