Instrumentbyte

Focke Wulfen har utrustas med nya Navmottagare eftersom nya bestämmelser gäller från den 1:e November 2001 för instrumentflygning. En Nav/com KX155A och en GPS med comradio GNC300XL .

För att citera en god vän så är principen vid instrumentbyte " ut med de gamla instrumenten , gör iordning kabelstammar och sätt in skiten"

Det tog 6 månader.

- Visserligen passade jag på att göra lite modifieringar i panelen , ta ut gamla kabelstammar och så vidare . Återigen bekräftades att allting tar tre gånger så lång tid att göra som man tror.

Först tar man ut lite... sedan ger man upp och demonterar allt som går att demontera !

Först och främst hade de gamla radioapparaterna inte samma mått som de nya , så hålen i panelen måste modifieras. Dessutom ville jag göra en installation enligt konstens alla regler , det vill säga följa direktiven i AC 43.13-1B/2A , Aircraft Inspection repair and alterations. I del 2A av denna förträffliga skrift, finns anvisningar om installation av ny utrustning för flygplan i olika kategorier.

Eftersom Focke Wulfen är tillåten för avanceflygning så blir maximal lastfaktor 9 g ( det skiljer dock i olika riktningar, i sidled krävs endast 1.5 g) .

Hur provar man det i flygplanet ? Efter viss fundering så kom jag fram till att det gör man inte alls. Man bygger istället en kopia av installationen och provar på den. Sagt och gjort , burkar som motsvarade radioapparaterna bockades i aluminiumplåt, en modella av panelen byggdes och en extra uppsättning av hållare och monteringsvinklar fanns ändå från kasserade bitar.

Provbelastningen gjordes enligt maximal lastfaktor utan minsta deformering . Eftersom jag ville se vad installationen tålde så ställde jag mig till slut på "radiolådan". Det hela höll utan vidare , belastningen motsvarar väl ungefär 40 g .... Jag har således överdimensionerat rejält, Men nu vet jag att installationen håller , vilket är en viss skillnad mot att gissa.Om inget annat håller så kommer åtminstonde radioinstallationen att göra det!

Annunciatorbox , monteringsvinklar och kylluftdetaljer till radio och GPS

Installationsarbetet i ett flygplan är för övrigt ett kapitel för sig .Trångt och otillgängligt är uppenbarligen en viktig del av kriterierna när man konstruerar flygplan. Installation i ett äldre flygplan erbjuder dessutom ytterligare utmaningar. Jag har en hel del teknisk dokumentation till flygplanet, bland annat elektriska schemor på ledningsdragningen när flygplanet lämnade fabriken.

Gissa hur många ledningar som tillkommit sedan 1960 , när en gedigen radioinstallation ansågs bestå av en COM radio och en ADF ?. Sedan dess har ny utrustning tillkommit, utgått , modifierats och ändrats till förb...

Dessutom sitter allt gammalt kablage kvar vid varje ny installation eller förändring, man klipper helt enkelt av ledningsändarna och viker in i isolerade kabelstammar.Efter att jag hade slitit ut ett batteri i kabeltestaren och slängt ut ca 5 kg gammal kabel hade jag nästan koll på läget. Så pass att det nu var dags att göra nya kopplingsschemor för min installation.

....flera kg skärmad kabel från antika radioinstallationer.

För KX155 nav/com var det ganska enkelt , en ny indikator KI204 var bara att koppla in enligt tillverkaren Kings anvisningar. Det svåraste var att få tag i kontakten till indikatorn , den tog nästan 2 månader att få fram. Stort tack till Christer på Scanavionics som hjälpte mig. Har man ett flygplan från 1960 , tillverkat i ca 200 exemplar så är man i och för sig van vid jaga delar över halva jordklotet.

Lite mer besvär var det med GNC300. Denna GPS är godkänd för IFR under förutsättning att man har en CDI installerad. Det är dock inte alla typer av CDI som kan kopplas in eftersom GPS:en behöver information från resolvern på CDI:n. Det krävs naturligtvis att man kommer åt anslutningarna till resolvern, och det gör man inte på alla indikatorer.Indikatorer som är avsedda för installationer där convertern är inbyggd i navradion har anslutningarna till resolvern åtkomliga . Naturligtvis gäller inte detta KI204 så den går inte att använda.

Nu var det inte så stort problem , den gamla Becker NAV radion som jag hade tidigare var kopplad till en CDI av den gamla hederliga typen med resolveranslutningar i kontakten. Denna indikator har dessutom inbyggda MARKER lampor och är ansluten till en extern marker-mottagare .På så sätt får jag GPS+CDI , Marker och en extra GS indikator kopplad till KX155A i ett och samma instrumet.Tre önskningar i en, som ett kinder-ägg ungefär.

Antennen placerades på huven , inte så estetiskt men det är avgjort den bästa placeringen ur radiosynpunkt. Frekvensen på GPS signalerna ligger så högt att det krävs "fri sikt" till satelliterna för säker mottagning. Placerar man antennen så att den delvis skyms av exempelvis en människa så skärmas signalen till oanvändbara nivåer. Det krävs ett jordplan under antennen, och det finns tillgängligt på främre delen av FockeWulfens huv.

Jag är nöjd med mina nya radioapparater och GPS. Hittills har allt fungerat utan problem. En liten kommentar kan ju nämnas angående val av koaxialkabel. Jag valde att använda koaxialkabel med typbeteckning RG400 en kable godkänd för installation i flygplan med teflon i manteln.

Under utprovningen med installationen kortslöts höljet på en koaxialkontakt till + 28 V strömskenan. Dessutom på den heta sidan av huvudströmbrytaren , före säkringarna.

En kraftig kortslutning genom koaxialkabelns skärm gav omedelbart en kraftig upphettning av kabeln.Om inget tar emot så kommer ju all energi att förbrukas i den resistans som finns i skärmen, varvid värme utvecklas. Det blir dessutom väldigt varmt , för att inte säga glödhett.

Nu satt jag där i cockpit, slog till strömmen och hörde det omisskännliga ljudet av en kortslutning. Många års träning och många kortslutningar har ju satt sina spår i det avseendet , man får lära sig att spetsa öronen rejält, för när det börjar lukta rök är det alldeles för sent.

Vanlig PVC isolering utvecklar en kraftig rök när den värms upp tillräckligt , dessutom smälter PVC-isoleringen bort och i värsta fall kan man ha en kortslutning som inte går att stoppa med mindre än att koppla ur batteriet. ( jag har upplevt det i en bil en morgon när jag kom till arbetet och precis hade parkerat, att slita ur samtliga säkringar räckte inte !).

I detta fall var dock kabelns isolering av teflon, vilket räddade situationen. Inspektion av koaxialkabeln visade att skärmen var rejält överhettad under det korta ögonblick som kortslutningen varade. Teflon tål mer än 400 °C och isoleringen var hel trots att den var rejält "bubblig".

Man kan tycka att RG400 är svindyr , och det stämmer ju för all del. Men sitter man på några tusen fots höjd och får en kortslutning så kan det nog vara en d-t klok investering...