Nytt:

Nytt år och nya konfirmander på Stiftsgården. Livet går vidare. Nästa gång ni kommer till gården kommer ni inte längre att vara konfirmander utan helgarbetare, diskare, lillägerledare eller något annat. Er sista tid som konfirmander är slutligen avklarad och ni är nu nästan Stiftgårdsungdomar. Det kanske kan kännas stort, farligt, främmande och skrämmande att lämna den trygga konfirmandvärlden och ge sig ut i det riktigt Stiftgårdslivet, livet där man kan dricka te i matsalen mellan måltiderna (fast man ju inte får det) och oftast inte få skäll för det (om inte kökstanterna kommer ut och säger att "nu ska vi faktiskt städa" på rungande Rättviksmål), det livet där man kan sitta uppe efter läggdax, det livet där man kan använda en massa kända och hemliga genvägar och framför allt det livet där man inte blir majsad i Bengtbollskön! Det ni! (Vet ni inte vad Bengtboll är så kommer ni nog inte bli Stiftgårdsungomar än på ett tag...) Men ni ska inte vara rädda! Ni kommer att klara det fint!
I sommar när ni kommer tillbaka och kikar på de nya konfirmanderna kommer ni tycka "Nä, gud va små de är. Sådär små var då inte vi!" Och i matsalen kommer ni sucka och säga "förstår de ingenting?" när de börjar gå innan de får Dalahästar (jag kan speciellt tänka mig Stina sucka lite irriterat och säga något i stil med "men kan dom vänta någon gång då" till Lollo över bordet)
Livet är inte över för att konfirmandåret är slut, se bara hur lyckade alla era kära ledare har blivit fast vi inte längre är konfirmander. Och inte är vi överdrivet vuxna heller (skiftar väl lite från person till person då i och för sig) så det behöver ni inte heller oroa er för att bli på ett tag.
Hoppas verkligen att så många som möjligt av er kommer tillbaka i sommar!

Saknar er!
Kramar
/Johannes Ehinger, blivande diskpappa och webmaster

Gammalt Nytt