Svar på remissen skall lämnas av avdelningar och rasklubbar senast den 31 mars 2002.

Till SSRK's
rasklubbar och
avdelningar

Remissförslag

Utredningen om championatsregler för retriever

Bakgrund

SSRK's fullmäktige år 2000 gav Huvudstyrelsen (Hs) i uppdrag att göra en översyn av gällande championatsregler för retriever. Hs utsåg en utredningskommitté bestående av en  grupp välrenommerade klubbmedlemmar som kan anses representera olika intresseinriktningar och kompetens. Kommittén har bestått av Ingemar Borelius (sammankallande), Willy Gustafsson, Lena Hägglund, Gun-Britt Klingberg och Gunnar Petersson. Utredningens rapport och slutliga förslag har utformats i samverkan med Hs.

Championatsystemet är tillkommet för att stödja avelsarbetet. Utredningen gavs därför i uppdrag av Hs att belysa championatsfrågan ur olika perspektiv och ge en bild av hur dagens regler fungerar i detta hänseende. Den gavs i uppdrag att föreslå förändringar om nuvarande regelverk inte har önskad effekt. Den gavs också i uppdrag att ta hänsyn till olika avelsinriktningars behov men samtidigt att sträva efter en gemensam struktur där hänsyn tas till SKK's krav på en grundläggande, enhetlig logik som knyter an till den som gäller för andra rasgrupper.

Slutligen betonades av Hs att ett förändringsförslag aldrig kan nå framgång utan ett grundligt remissarbete inom rasklubbar och avdelningar.

Fullmäktige gav Hs i uppdrag att utröna om det fanns förutsättningar att behandla frågan på  ett extra fullmäktigemöte under första halvåret 2001. Hs fann att detta inte var möjligt med tanke på kravet på en noggrann remissbehandling och en bred förankring av ett eventuellt nytt regelförslag.

Kommitténs ställningstagande

Detta förslag, som slutligen fastställts av SSRK Hs, stöds av den kommitté som genomfört utredningen då det gäller den grundläggande analysen och då det gäller slutsatsen att regelsystemet är i behov av förändring. Två av delegaterna, Lena Hägglund och Willy Gustafsson, vill dock anmäla en avvikande mening då det gäller det förslag till regelverk som SSRK Hs föreslår ska gälla.  

Utredningen gavs i uppdrag att beakta följande frågor:  

Varför utser vi champions? Varför finns nuvarande championatsystem?

I vilken omfattning uppnås syftet med nuvarande regler? Effekterna bör på något sätt kvantifieras.

Hur kan vi beskriva avelsmålen för olika väl identifierbara huvudinriktningar inom SSRK?

Vilka krav har uppfödare, medlemmar och olika rasklubbar på championatsystemet?

Kan ett förändrat regelverk medverka till en bättre måluppfyllelse och samtidigt få acceptans inom olika grupperingar i klubben.  

Kan olika regler tillämpas för olika raser inom SSRK? Vilka regler sätter SKK upp? Kan vi hitta tillräckligt tunga argument om vi vill att olika regelverk ska gälla?

Varför utses champions?

Det ursprungliga syftet har varit att identifiera hundar som motsvarar högt ställda krav på "rastypiskhet" till vägledning för avelsarbetet. Med andra ord skulle championtiteln göra en hund särskilt attraktiv, till en förebild för rasen och därigenom bidra till en successiv utveckling av de rastypiska egenskaperna hos rasen i stort. Denna princip har delvis förändrats genom att flera championat idag delas ut för SSRK's raser baserat på andra kriterier än kravet på rastypiskhet. Detta gäller för lydnadschampionat, brukschampionat och viltspårschampionat. Vår uppfattning är dock att utställningschampionat och jaktprovschampionat inom SSRK även i fortsättningen bör vara de centrala verktygen för avelsarbetet i syfte att ”identifiera hundar som motsvarar högt ställda krav på ’rastypiskhet’ till vägledning för avelsarbetet”.     

I vilken omfattning har syftet med championaten uppnåtts?

Inga principiella förändringar av championatsreglerna har skett sedan 1945 då klubben bildades. Sedan dess har konkurrensen både på utställning och jaktprov successivt lett till att kraven kraftigt stegrats inom respektive disciplin samtidigt som rasernas egenskaper genomgått en påtaglig förändring. De faktiska kraven för ett 2.a pris i öppenklass på dagens jaktprov kan jämställas med ett pris i elitklass på ett prov för 30 år sedan. En hund som fick certifikat på en utställning vid motsvarande tidpunkt skulle många gånger svårligen erövra ett 2:a pris på dagens utställningar. Under samma tidsrymd har utställningsaveln i de flesta  länder blivit alltmer specialiserad och stamtavlan för en utställningsvinnare har idag som regel mycket få individer med någon form av meriter från jaktprov. På motsvarande sätt har en hund från utpräglade jaktlinjer mycket sällan några näraliggande anfäder med synliga meriter från utställning. Detta gäller inte minst i Storbritannien som är hemland för de flesta av klubbens raser.

Inom vissa avelsinriktningar spelar championtiteln inte längre någon egentlig roll som stöd för avelsarbetet. Under de senaste tio åren har av de 25 mest använda avelshanarna, inom de tre stora retrieverraserna, endast 4 Golden, 7 Labradorer och 9 Flatcoats erövrat U-championatmeriterande pris på jaktprov. Om man ser till totalbilden har mindre än 20 procent av de använda avelsdjuren (åren 1996­–1998) inom flertalet raser någon form av jaktmerit. Flatcoaten utgör ett undantag med ca 70 procent hundar med någon jaktmerit. Om man ser till andelen födda valpar med pris på prov under samma år meriteras från ett par procent upp till ca 10 procent beroende på ras.

Den jaktinriktade aveln inom Labrador och Golden uppvisar en liknande bild. Många hundar som erövrat nödvändiga provmeriter lyckas visserligen också erövra det 2:a pris på utställning som erfordras för championat. Värdet av detta 2:a pris ifrågasätts dock i högsta grad. Ett mycket stort antal utställningsdomare skulle sannolikt aldrig dela ut dessa "tvåor". Priset erövras i stället många gånger efter en trägen jakt efter domare som är "snälla" eller som inte tolkar innebörden av bedömningskriterierna på samma sätt som majoriteten av domarna. De jaktinriktade uppfödarna i Sverige liksom i andra länder gör en annan tolkning av rasstandarderna än den som utställningsdomare premierar.      

En ras som avviker från den ovan givna bilden är Flatcoaten där framgångsrika utställningshundar i Sverige i relativt stor omfattning också lyckats erövra nödvändiga provmeriter. Det kan dock sägas att trenden i rasens hemland och i andra länder går mot att den utställningsinriktade aveln i allt mindre omfattning tar hänsyn till jaktliga kvaliteter. Rasklubben i Sverige har dock en uttalad vilja att bibehålla krav på jaktlig meritering av alla avelshundar och arbetar aktivt för att stödja detta mål.

Olika avelsinriktningars behov

Breddaveln/utställningsaveln

Det kan konstateras att retrieveraveln i dag delats upp i olika huvudinriktningar baserat på de olika egenskaper uppfödare och valpköpare letar efter. Det absoluta flertalet valpköpare liksom flertalet uppfödare söker i första hand efter en sällskapshund som kan fungera bra i vardagen, som är trygg, lätt att handskas med och fri från aggressivitet mot andra hundar och människor.

Bland de uppfödare och valpköpare i denna grupp som vill bedriva någon form av hundsport dominerar intresset för utställningar och i kombination med detta ofta ett intresse för t.ex. bruksprov, lydnadsprov och viltspårsprov. För många i denna grupp är jaktprov en form av hundsport som inte nödvändigtvis bedrivs i kombination med jakt. Dessa uppfödare/ valpköpare söker till stor del sitt material inom blodslinjer som främst avlats för sällskap och utställning. Konkurrensen i utställningsringen och det faktum att den stora majoriteten valpköpare idag är icke-jägare har gjort att denna avel blivit alltmer specialiserad och mer fokuserad på exteriör och på ett allmänt sunt temperament där grundläggande rastypiska karaktärsdrag som mjukhet, följsamhet och en allmänt god arbetslust bibehålls.

Dual purpose-aveln

Många av klubbens aktiva medlemmar bedriver en avel som syftar till att få fram hundar med förutsättningar att klara sig hyggligt både på utställning och jaktprov. En del av dessa uppfödare kombinerar blod från utställningslinjer och mer eller mindre utpräglade jaktlinjer.  Det finns inom denna grupp ett behov av att hitta hundar från jaktlinjer som har en tillräckligt bra exteriör för att avkommor efter dessa ska kunna uppfylla ovanstående kriterier. Dual Purposeinriktade uppfödare finns inom alla raser. Flatcoated Retrieverklubben är dock sannolikt den klubb där detta ideal har bredast stöd.

Den jaktinriktade aveln

Vid sidan om de ovan beskrivna avelsinriktningarna bedrivs främst inom Labrador- och Goldenraserna  en avel baserad på s.k. jakttyper. En avel baserad på specialiserade jaktlinjer har bedrivits under hela retrieverhistorien. En uppdelning efter olika exteriöra ideal har dock successivt blivit alltmer markant i takt med att konkurrensen inom utställningsaveln drivit fram en mer exteriört förädlad, mer kraftfull och större hundtyp än den som uppfödare av jakttyper inom Labrador- och Golden-aveln eftersträvar. Detta har lett till att jakttyper normalt inte motsvarar kraven för ett 2:a pris på utställning trots att de mycket väl motsvarar den exteriöra idealtyp som eftersträvas av den jaktinriktade aveln

Det kan för en utomstående betraktare förefalla som om jakttypsuppfödare inte har några tydliga exteriöra ideal. Faktum är dock att ledande uppfödare av dessa typer har en ambition att värna om en tydlig raskaraktär baserad på rasstandardens krav och en sund, funktionell kroppskonstitution formad efter de krav som ställs på den jakt och de jaktprov som hundarna prövas på. Enligt många bedömare med god kunskap om den engelska retrievervärlden har  jakttyperna inom Golden- och Labradorraserna bibehållit en i stort sett oförändrad exteriör alltsedan raserna etablerades i början av det förra seklet.

Behov av förändring

Vår slutsats av ovanstående analys är att nuvarande championatsystem inte är anpassat till dagens verklighet som en följd av de stora förändringar som retrieveraveln genomgått sedan reglerna skapades för mer än 50 år sedan. Reglerna stödjer bara i begränsad omfattning de dominerande avelsinriktningarna, de ger upphov till missnöje bland stora grupper medlemmar och underblåser en ökande splittring inom klubben.

Även om ett championat ska vara ett bevis på att en individ uppvisar högt ställda krav på "rastypiskhet" ligger inget värde i att lägga kraven så högt att ytterst få individer inom en avelsinriktning kan uppfylla dessa. Ledande genetiker anser att ett relativt stort antal individer inom varje generation bör komma till användning i aveln och ett "avelsmeriterande" championat bör därför kunna uppnås av ett rimligt antal av de bästa individerna i varje generation och inom varje inriktning.

Ett nytt championatsystem bör grundas på det faktum att olika avelsinriktningar har olika behov av stöd. Det bör därför rymma såväl den mer renodlat jaktinriktade aveln och den mer renodlat utställningsinriktade aveln som den dual purpose-inriktade aveln. Förekomsten av en bibehållen championatmodell med till viss del kopplade meriter bör också i fortsättningen medverka till att aveln i rimlig omfattning kan bedrivas med en helhetssyn på hunden.

De första erfarenheterna av den championatmodell som nyligen beslutats för spanielraserna pekar på att denna mycket väl kan tillgodose ovan beskrivna mångsidiga krav. Den stödjer olika avelsinriktningars behov och den har accepterats som modell av SKK.

Ett regelförslag med särbestämmelser för olika raser kan sannolikt inte vinna gehör hos SKK.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår SSRK Hs att följande förändringar görs i championatsreglerna för retriever:

Förslag om förändrade championatsbestämmelser för retriever

Följande två nya championat införs att gälla vid sidan om befintliga Jaktprovs- och Utställningschampionat:

Svenskt Jaktprovs (j) Championat  (SJ(j)Ch) - för hund som erövrat tre 1:a pris i elitklass på jaktprov och genomfört ett godkänt praktiskt jaktprov.

Svenskt Utställnings (u) Championat  (SU(u)Ch) - för hund som erövrat tre certifikat på utställning.

Följande championat bibehålls i enlighet med befintliga regler.

Svenskt Jaktprovs Championat  (SJCh)

Svenskt Utställnings Championat (SUCh)

Hund som tilldelats ett Svenskt Jaktprovs (j) Championat i enlighet med det nya förslaget får detta ersatt med ett Svenskt Jaktprovs Championat utan tillägget (j) om en kvalificerande utställningsmerit erövras och vice versa för Svenskt Utställnings (u) Championat. 

De nya reglerna föreslås införda att gälla fr o m den 1/7 år 2003.