Direkt från CD-pressarna kommer en raritet från Caprice, som härmed t.o.m. överträffar de förväntningar tidigare historisk utgivning på den högt renommerade etiketten ställt på detta svenska skivbolag. Carl-Gunnar Åhlén har sammanställt en box med fyra CD med den legendariske basbarytonen John Forsell (1868 – 1941). Detta är den sjätte volymen i Caprices historiska serie Collector’s Classics, som i sin helhet utgör en dyrbar skatt i den svenska skivutgivningen, och vars fortsättning vi med allt större spänning emotser. Vi har i Gränslöst 1998/3 skrivit om några av de tidigare boxarna i denna serie.

John Forsell var den förste manlige svenske operasångare som gjorde internationell karriär. Före honom finns bara Kristina Nilsson och Jenny Lind.

CD nr 1 i boxen innehåller klara och rena inspelningar av romanser och arior av bl.a. Wagner, Mozart, Geijer, Lindblad, Järnefelt och Sjögren. De första sju upptagningarna är gjorda på Hotell Rydberg i Stockholm i mars 1903 med Wilhelm Stenhammar som pianoackompanjatör, och föregås alla av inspelningsteknikerns entusiastiska utrop: ”sjungen i grammofon!”. Dessa dyrgripar är nyligen upptäckta, och presenteras här för första gången för en nutida publik! Man fascineras av den klarhet varmed Forsells röst och Stenhammars piano stiger ur dessa åldriga spår. Caprice har använt sig av CEDAR-teknik, men på ett sparsmakat sätt, så att man på intet vis inkräktar på det ljudande materialets äkthet. Tvärtom stiger nog dessa sonora artefakter nu med större autenticitet ur laserlådorna än de någonsin gjorde i trattgrammofonernas tidiga sekel.

Armas Järnefelt deltar som både dirigent och ackompanjerande pianist på en del spår på CD nr 1. Man var konsekvent när det gällde inspelningslokal i dessa tidiga grammofonår. Man höll sig till Hotell Rydberg när man spelade in under 1903, 1904, 1905, 1907 , 1908, och 1910. Man hyrde två rum. I det ena fanns apparaturen och teknikerna, i dörröppningen stod inspelningstratten, och i det andra rummet fanns alltså sångare och ackompanjatör etc. Man kan ju påminna om att detta var kutym på denna tid. Enrico Carusos första inspelningar från Milano 1902 gjordes ju på Grand Hotel därstädes. Nämnas kan också att Caruso och Forsell ibland nyttjade samme inspelningstekniker; Will C. Gaisberg. Det finns på CD 1 också några Stockholmsinspelningar utan angiven inspelningslokal, och en inspelning från Berlin 1913.

CD 2 innehåller akt 1 ur Mozarts Figaros Bröllop. Denna inspelning från Göteborgs Stadsteater är av betydligt senare datum; 9 maj 1937. Hela Figaros Bröllop ligger utspritt på de tre följande skivorna i boxen, och utgör den första kompletta svenska inspelningen av en opera. Man spelade in på lackskivor, vilka sedan 1937 legat i Sveriges Radios programarkiv och på Drottningholms Teatermuseum.

I samband med Figaros Bröllop har jag faktiskt ett klagomål. Det är en sak här som verkligen irriterar mig, men den har inget med ljudkvalitén eller det konstnärliga att göra; man har av outgrundlig anledning helt missat tidsangivelserna i texthäftet. Tidangivelserna på CD-skivorna, d.v.s. de riktiga tidsangivelserna, är helt och hållet annorlunda än de som anges i häftet. Det förefaller vara en ordentlig blunder som någon gjort, och sedan inte upptäckt. Detta är en liten fläck på en annars så perfekt utgåva. Notera att detta missförhållande bara gäller Figaros Bröllop. Övriga stycken har korrekt tidangivelse.

På CD 2 finns också romanser och arior av Pettersson-Berger, A. F. Lindblad, Stenhammar m.fl, inspelade på Hotel Continental i Stockholm 1916.

CD 3 fortsätter med Figaros Bröllop Akt 2, följd av romanser och arior av Ture Rangström, Emil Sjögren, Josef Eriksson m.fl., inspelade 1920 – 22 på Hotel Continental i Stockholm.

De sista spåren på CD 3 är riktiga dunderrariteter! Här kan vi höra den danske basen Peder Schram (1819 – 1895) i de första Mozartinspelningarna överhuvudtaget i världen; några takter ur Don Giovanni akt 1 ur Leporellos parti (Notte giorno faticar takt 10 – 70 och Listearian takt 2 – 37). Detta är fonografinspelningar från 1889, som fördes över till 78-varvare 1936, och nu till denna CD! Styckena är fullt lyssningsbara, vilket är ett under. Jag har en annan mycket gammal inspelning, från 1890, med Edwin Booth (brodern till den Booth som sköt President Lincoln), när han reciterar Shakespeare ur Othello, men den inspelningen är knappt lyssningsbar, varför dessa ett år äldre spår med Peder Schram framstår som så mycket mer osannolika. Dessa inspelningar är gjorda bara 98 år efter Wolfgang Amadeus Mozarts död, och kan förmedla en äldre tids Mozarttraditioner till oss. (Detta utvecklas in extenso i häftet). Peder Schram lärde känna svensken Julius Günther, som sedemera blev lärare på Musikaliska Akademin, där han bl.a. hade John Forsell som elev. Således fördes Peder Schrams Mozarttradition därmed vidare till Forsell.

Ytterligare en stor raritet finns på denna CD 3 i denna box. Det är Hjalmar Stolpe (1841 – 1905) som sjunger Bartolos aria ur Figaros Bröllop vid Iduns sammankomst på Hotel Phoenix 3 februari 1900.

CD 4 innehåller uteslutande Figaros Bröllop i inspelningen från Göteborgs Stadsteater 9 maj 1937. Här hör vi avslutande akterna 3 och 4.

Man står mållös inför denna Caprices och Carl-Gunnar Åhléns uppvisning i presentationen av historiskt och rart material. Man tappar hakan! Det går inflation i superlativen när man ska beskriva Caprices historiska utgåvor i Collector’s Classics-serien. Bättre kan det inte göras!