En dag i Slemmys tjänstemannaliv börjar vanligen med att väckarklockan ringer. Det som händer därnäst är att Slemmy stänger av densamma. Detta upprepas sedan ett antal gånger, tills Slemmy får ont om tid. Då beger han sig till badrummet för varierande slag av personliga ärenden som innefattar, men inte inskränker sig till dusch och kamning.

Därefter vidtager påklädning och frukost. Slipsen (som på grund av någon typ av outtalat grupptryck snörs åt i stort sett varje morgon) får dock vänta till efter frukosterandet. Sedan är det avfärd till fots f v b med tunnelbanan in till den centralaste av stationer, åtminstone av namnet att döma. Efter en kort men rask (om klockan är lite för mycket, väldigt rask) promenad är han så framme och kan få sin första kopp automatkaffe för dagen.

Därefter vidtager allehanda aktiviteter, som för en utomstående iakttagare troligen skulle te sig ganska oinspirerande att betrakta. Exempel på sådant kan vara telefonerande, stirrande på datorskärm kombinerat med tangent- respektive musknappsklickande samt huvudkliande och ibland stirrande rakt ut i luften med ett ansiktsuttryck som antingen kan tyda på djup koncentration eller total mental frånvaro. Ibland sker också till synes spontana uppbrott för att besöka andra människor som beter sig på samma sätt. En del av dessa uppbrott är emellertid långt ifrån spontana, utan styrs av ett påhitt som kallas kalender, där man i förväg talar om för sig själv vad man ska göra senare. Om de inte redan fanns, skulle nog uppfinnaren av en sådan tingest bemötas med befolkningens spott, såväl som spe.

Det uttryck som stundom intar Slemmys ansikte. Här demonstrerat med hjälp av en lermodell.

 

Gatubild från ett av de ställen med andra språk som Slemmy stundom besöker. Själva motivet har dock inget med det hela att göra.

Det händer också att Slemmy i stället besöker människor med andra språk som uppvisar ett liknande beteende. Då beger han sig till den sk flygplatsen. Detta är egentligen en mycket missvisande benämning, eftersom det inte utförs något egentligt flygande där. Start- och landningsplats vore ett bättre namn för området i fråga. När vi ändå är inne på det språkliga, kan det vara på sin plats att nämna att Slemmy aldrig har flugit - däremot har han vid ett flertal tillfällen åkt flygplan. Nåväl, i övrigt ter sig även en sådan dag tämligen lik det som beskrivits ovan. Det är själva flygplansåkandet som är det som skiljer en sådan dag från normen, samt att det förekommer betydligt mindre skärmtittande vid sådana tillfällen.

Eftersom var och en kan se att Slemmy inte producerar någon påtaglig nytta för mänskligheten, kan det verka märkligt att han ändå får betalt. Dessutom i tillräcklig mängd för att bedriva de aktiviteter som övriga sidor beskriver, samt ett antal som inte fått plats här. Ännu märkligare kan det te sig att inte heller det företag, där Slemmy gör det han gör, tycks göra någon nytta. Det finns inga fabriker, inga lager, inga varuleveranser, ingen vård, skola eller omsorg. Det hela måste helt enkelt förklaras med att företaget som sådant hjälper till att skapa förutsättningar för nyttig produktion. Slemmy i sin tur hjälper i någon mån företaget att skapa dessa förutsättningar. Det är denna oerhört indirekta nytta för befolkningen som genererar de betalningsströmmar som gör att företaget kan fortsätta sin verksamhet och dessutom lämna över en del av sina intäkter till Slemmy och den ganska stora mängd människor som beter sig på ett liknande sätt.