I begynnelsen var mörker. Då sade Slemmy "varde ljus", men inte vart det ljus för det. Något senare dök en annan figur upp, som med hjälp av samma replik lyckades skilja ljuset från mörkret. Redan där kunde man ana det som med tiden skulle visa sig bli något av Slemmys öde, nämligen att komma med lysande idéer, bara för att se någon mindre nogräknad individ kapa åt sig äran och berömmelsen.

Elden och hjulet lyckades ingen annan ta åt sig. Å andra sidan fick inte heller Slemmy den royalty som det väl utbredda användandet av dessa uppfinningar motiverat.

Listan över stulna uppfinningar skulle kunna bli lång. Det kan här räcka med att nämna cykeln, kokospalmen, Smoke on the Water, sommartid och barréackorden. Redan denna korta lista bör kunna ge en uppfattning om vidden av Slemmys obelönade skaparkraft.

En av Slemmys uppfinningar.

Klicka på bilden för en klarare uppfattning.

Paul Weller under en av Jams spelningar

på Olympen i Lund typ 1980 eller 81.

Klicka så syns Rick Buckler lite bättre

Trots den tidiga starten dröjde det en bra bit in på 1970-talet innan Slemmy blev tonåring, gymnasist, tågluffare och värnpliktig i nu nämnd ordning. Under den första delen av följande decennium hann Slemmy med relativt korta men oerhört bejublade karriärer som popartist, turare, student, spexförfattare och nr VI i det illustra sällskapet S.

Slemmy var inte bara popartist, utan också en ivrig betraktare av andra, ibland något mer berömda och -ryktade dylika. Bl a torde han vara en av landets flitigare betraktare av Ebba Grön, Docenterna, Jam, Elvis Costello, (jodå, Slemmy var med på den oerhörda spelningen i Lund 1979, när det blev 4-5 inropningar, det, eller möjligen de, sista efter det att lamporna tänts och de flesta gått därifrån - det under den tiden när Elvis Costello and the Attractions var kända för att aldig ge extranummer) Wilmer X m fl. Han har vid mer enstaka tillfällen också setts beskåda och -höra storheter som t ex Frank Zappa, Alex Harvey och Johnny Thunders.

På tal om avlidna hjältar, så glömmer Slemmy aldrig den gång han och några kamrater stod i mittcirkeln på den tidens rockarena nummer 1, Olympen i Lund, och hörde Joey Ramone räkna in sina bröder med ett hurtigt one-two-three-four hela 28 gånger under den på minuten en timme långa spelningen (Av någon anledning klockade hr Hedström det hela). Och ändå hann Dee Dee med att slå av en sträng på basen två gånger, med efterföljande instrumentbyte. Inga överdrivna utvikningar, solon eller annat trams där inte!