Sri-Lanka, den päronformade ön sydöst om Indien är för många ett exotiskt paradis med tropiskt klimat, långa sandstränder, frukter och grönsaker av alla dess slag. Det är ett buddistiskt land med en intressant och spännande
historia. Den 4:e februari i år var det 51 år sedan Sri Lanka blev självständigt från Storbritannien.

Inbördeskrig
Men det är också ett land med mycket stora problem. I norra delen pågår ett inbördeskrig sedan mer än tio år tillbaka. De tamilska tigrarna kämpar mot regeringsstyrkorna för självständighet. Detta är ett krig nästan bortglömt av världsmedierna. Ca 100 personer dör dagligen i inbördeskriget. Många människor ser inget hopp och ingen framtid och det är anledningen till att Sri Lanka har väldigt många självmord.

En framtid och ett hopp
Till detta på ytan vackra, men djupare sett blödande land, kom vi för att predika evangelium och ge hopp. Josef åkte ner i början av januari för att vara med i uppstartandet av en ny bibelskola utanför Kandy. Det var 26 elever som var med från första början. Det finns ett enormt behov av bibelundervisning.
Joel kom ner för de två inplanerade kampanjerna. En kampanj var i Kaddugannawa, någon mil utanför den "religiösa huvudstaden" Kandy. Öppna utomhusmöten är väldigt ovanliga i detta område, eftersom det är väldigt starkt buddistiskt. Den andra kampanjen var i Badulla, en stad uppe i bergen 11 mil sydöst om Kandy.
Dagen efter att församlingen vi samordnade kampanjerna med hade satt upp affischer, såg vi att det fanns andra affischer uppsatta över våra affischer. Det var stora affischer med röd text som varnade folket att gå på kampanjmötena. Det stod att vi ville köpa människornas själar. Jag tror att buddistmunkarna missuppfattat en hel del. Det är Jesus som redan betalat för varje persons frälsning. Om buddistmunkarnas varningar hade någon verkan så var den nog positiv, genom att människors nyfikenhet väcks.
När kampanjen väl började hörde vi under lovsången att det var fler som hade stämt in. Buddistmunkarna hade ett extrainsatt bönepass. De brukar ropa ut "välsignelser" och buddistiska budskap genom högtalarsystem från bergstopparna så att det hördes över hela staden. Det var ett oväsen på ett språk som bara buddistmunkar förstår. Vanligtvis gör man detta på tidiga morgnar, men nu skedde det även under lovsången på kampanjmötena.

Många berörda av Gud
Men Gud verkade ändå. Under de två kampanjerna vi hade kom fler än 40 personer fram för att ta emot Jesus i sina liv. På kampanjen utanför Kandy var det uteslutande buddister som blev frälsta och på kampanjen i Badulla blev det mest hinduer frälsta.
Gud gjorde många konkreta under. Här är en del av vad som hände.
- En pojke som aldrig kunnat tala började att tala.
- En kvinna som lidit av ryggproblem i 1½ år kom till pastorsbostaden dagen efter kampanjen och berättade att hon var helad.
- En man kunde inte resa sin arm som han hade värk i. Värken försvann och han kunde lyfta sin arm.
- En pojke som inte kunnat gå själv blev helad och började gå utan hjälp.
- En man hade talsvårigheter men talade utan problem efter bön.
- En äldre man blev helad från knäproblem som gjorde att han hade svårt för att gå. Han blev också helad från andningsproblem.

Människors hjärtan är verkligen hungriga och öppna för att möta Gud i detta land.

Att vara redo för vad som helst
Efter sista kampanjen åkte vi tillbaka mot Kandy. Eftersom det var sent på
kvällen var den kortaste vägen stängd på grund av vilda elefanter på vägen.
Vi fick då lov att ta en annan lite längre väg. På slingriga bergsvägar med
bl a 18 U-svängar för att ta sig upp på ett av bergen kom vi fram till
Kandy klockan halv tre på söndagsmorgonen. Efter drygt tre timmars sömn tog Joel bussen till Colombo för att predika på ett möte klockan tio. Resan tar normalt 2½ timme, men bussen fick punktering och blev ståendes en bra stund. Halv elva var han framme "i tid" för att predika. Senare på eftermiddagen samma dag tog även Josef bussen till  Colombo. Också denna buss gick sönder. Denna gång var det växellådan som inte ville vara med
längre. Man ordnade en ny buss, men den fick Josef inte plats i så han fick försöka få tag i skjuts på något annat sätt. Man får vara beredd på det mesta och inte bli överraskad av något.

Colombo
Huvudstaden Colombo är en blandning av gammalt och nytt. Det märks att britterna har varit här. En del byggnader är kvar från den tiden. Järnvägen är något som de byggde. Forfarande använder man samma lok och vagnar.  Nätet sträcker sig till de större städerna och samhällena i landet. Åker man från Colombo upp mot Kandy och Nuwara-Eliya får man verkligen se Sri Lanka från dess bästa sida. Sakta tuffar tågen uppför de majestätiska bergen. Utsikten är bedårande.
Överallt byggs det i Colombo. Stora moderna hotell och banker reser sig upp mot himlen. Byggnadställningar av bambu ser man lite överallt.  Men framförallt är Colombo ett myller av bilar, minibussar, lastbilar och trehjulingar som sakta försöker ta sig fram i den fruktansvärda
trafiken. Livsfarliga omkörningar hör till vanligheterna. Människor springer över gatorna utan tanke på någon annan. En trafikregel gäller: "Jag först". Trehjulingarna, som är en billig taxi, åker där det finns plats. Inga regler med andra ord, utan omkörningar både till vänster och
till höger. Slalomåkning går fortast. Därför är det vid rusningstrafik på morgonen och eftermiddagen nästan hopplöst att ta sig fram. Många kör på diesel eller fotogen, eftersom det är så mycket billigare än bensin.

Buss
Att åka buss i Colombo är en upplevelse. Ibland undrar man varför man egentligen gör det. Oftast får man ingen plats utan man står ihopkrupen i minibussen ihållandes någonting så att man inte ramlar. Det finns ingen gräns för hur många passagerare man får ta. Det är så många som går in helt enkelt. Och får man inte plats inne kan man ju hänga sig i något utanför. Svett, armbågar och
närkontakt är något man inte får vara rädd för. 

Sammanfattningsvis
En underbar resa där vi fick se människor förvandlas
på grund av kraften i Guds ord.