Målet med SIVUS arbete är att de utvecklingsstörd skall utvecklas till en sådan social mognad att de kan välja det bästa sättet att ta itu med något. Ibland kan det vara bäst att göra något ensam, ibland är det bättre att arbeta två och två, eller att vara en grupp eller att ingå i en grupp som arbetar med andra grupper, eller som arbetar med olika grupper i samhället.

Eftersom många av de utvecklingsstörda, inte på ett naturligt sätt får tillfälle att samarbeta med andra, pga de förhållanden de har levat och lever under, (det är alltid någon personal som rycker in, tar över, rättar till...) har vi i vårt praktiska arbete i den dagliga verksamheten försökt medverka till att samarbete blir en naturlig erfarenhet.

När den utvecklingsstörd  sedan har en erfarenhet av att samarbeta (som de flesta av de normal begåvade har) kan han/hon ta itu med frågor på ett mer konstruktiv sätt.

I detta sammanhang har vi försökt betona fyra viktiga aspekter (faktorer), nämligen:

• socialaspekten 
• planeringsaspekten 
• arbetsaspekten 
• bedömningsaspekten 

Socialaspekten (S-faktorn)

Redan från början är medarbetarna indelade i grupper. Indelningen sker till stor del med utgångspunkt från arbetstagarnas intressen för olika slags verksamhet och eftersom de gärna vill syssla med samma sak har de ofta starka motiv för att utföra verksamheten tillsamans i grupp.

Gruppverksamheten kan här fungera som ett medel för att utveckla individens egenskaper, liksom självförtroende, självständighet, arbetsförmåga och samarbetsförmåga.

Det spelar en viktig roll att gruppdeltagarna har goda kontakter med varandra när de skall samarbeta. Genom att man lär känna varandra och har gemensamma intressen/problem är det lättare att fungera bra tillsammans. Detta kallar vi för den socialaspekten (S-faktorn)

Planeringsaspekten (P-faktorn)

Man måste ha en plan för vad som skall prioriteras att göra i en viss situation. Det är ibland bra att göra en gemensam arbetsplan för att finna en lösning på gemensamma problem. Till en början rör det sig kring saker som inte har direkt med arbetet att göra (t ex kaffekokning, inköp, hämtning av matkuponger).

Senare kommer samplaneringen att gälla det gemensamma arbetet. I planeringen ingår två viktiga punkter, nämligen att komma med sin egen idé om vad man vill göra och om hur man skall förverkliga idén.

Arbetsaspekten (A-faktorn)

Med arbets-aspekten menar vi genomförandet av planen och att känna ansvar för det man gör. Att utföra en arbetsplan som man själv har varit med om att planera är roligare och man är mer motiverad än om man skall utföra andras planer. 

Detta gör att chansen till förverkligande av planen är större än om man skall göra någon arbetsuppgift enligt andras krav och villkor. 
Även om man har varit med om att planera, kam man behöva hjälp från sina arbetskarater eller handledaren vid vissa moment.

Bedömningsaspekten (B-faktorn)

Med bedömningsaspekten menar vi att utvärdera det man har gjort. Detta är en viktig förutsättning för att veta vad som är bra/dåligt. I och med att man tänker efter vet man också vad man bör tänka på till nästa gång man skall göra samma sak. Vi bedömer alla vad vi gjort, både i stort och smått. Att själv göra en bedömning är en förutsättning för att kunna vidareutveckla det man kan men också viktigt för självförtroendet. Det är t ex skönt att veta att man klarar vissa saker.

Det är klart att ett eget arbete och ett eget resultat är goda förutsättningar för en egen bedömning och en egen plan kan lätt motivera ett eget arbete och ett eget resultat. Med denna bedömning som bakgrund lägger man sedan upp en ny plan för vad man skall göra i fortsättningen. Man lär sig jämföra resultatet med planen. Om resultaten inte motsvarar planen får man analysera orsaken, t ex varför det blev så, och planera om hur man skall nå ett bättre resultat vid nästa försök.

På så sätt kan man lära sig att acceptera el misslyckande, utan att tappa självförtroendet. Det är alltså så att något utförs, resultat bedöms och detta leder till en förnyad handling. Det nya resultatet föder åter nya idéer.

Man kan formulera det på följande sätt:

"Från egen idé till eget resultat och från eget resultat till egna nya idéer".