Bakgrund

När Sophian Walujo kom från Indonesien till Sverige i början på 1970-talet, låg fältet därför öppet för hans nyskapande idéer. Sophian är leg. psykolog och doktor i pedagogik. Han hade utvecklat en social-pedagogisk inlärningsmetod för vuxenstuderande i Indonesien.

I Sverige anställdes Sophian av FUB’s forskningsstiftelse ALA (Anpassning till Liv och Arbete), med uppgift att söka utveckla en inlärningsmetod för personal som arbetar med vuxna utvecklingsstörda. Vid samma tid utvecklades också de idag så självklara principerna om normalisering och integrering.

Eftersom även detta arbete leddes av ALA påverkades Sophians arbete av dessa idéer som då var revolutionerande. Den nya metoden fick i sin första version namnet SIVUS (Inlärning hos Vuxna Utvecklingsstörda).

Efter en tid övertog Socialstyrelsen ansvaret från ALA för en vidare utveckling av Sophian Walujos idéer. Under de följande åren, fram till början av 1990-talet, spreds metoden till allt flera dagcenter och snart även till gruppbostäder och inackorderingshem.

Metoden utvecklades och döptes snart om till SIVUS (Social Inlärning hos Vuxna UtvecklingsStörda). Genom att metoden efterhand även började tillämpas inom särskolan och på gruppbostäder ändrades förkortningens betydelse till den ännu gällande, Social Individ Via Utveckling i Samverkan, SIVUS .