Den Semantiska Webben är ibland ganska svår att greppa. Ofta tycks hela idén vara ganska diffus. Det finns ett antal frågor som uppstår när man börjar läsa om den Semantiska Webben och detta är ett försök till att underlätta introduktionen.
OBS! Denna sida kommer aldrig vara klar. Jag fyller på saker här när jag kommer på något. Finns det bara en rubrik så har jag inte mycket mer att säga om den saken.
Vi människor kommer inte "se" den Semantiska Webben. Den Semantiska Webben innehåller information för maskiner, mest i form av metadata, så all information behöver man inte skriva om. Det som kan behövas är att annotera information (dvs. lägga till metadata till den information man skapat). Det man behöver lägga ner mest tid på är den information som applikationer skapar. Denna information måste vara anpassad för den Semantiska Webben - informationen måste vara beskriven med ett speciellt språk ämnat direkt för maskiner. (se "För att skapa den Semantiska Webben behövs ett språk" nedan)
Vi behöver alltså inte "starta om" Webben. Övergången har redan börjat.
Just Semantiska i namnet är lite olyckligt. Ta inte det bokstavligt. Semantik betyder i vissa fall innehåll. Det är inte jag som hittat på namnet.
Om du mäter hur framgångsrik din Webbplats är genom att räkna träffar: sluta läsa här. Om du istället bryr dig om RÄTT användare når din sida: fortsätt läsa. Idag hittar inte användarna av Webben de sidor de söker och de sidor de besöker är ofta inte vad de sökte. Den Semantiska Webben kan rent av minska antalet "träffar" som din Webbplats får, men de som träffa är rätt användare. Dessutom hittar fler "rätta" användare dit.
Den Semantiska Webben är inte en standard. Det är en vision, en idé. Hypertext är också en idé som bygger på att man kan sammanlänka information. Hypertext kan implementeras av HTML men hypertext är inte beroende av HTML. På samma sätt finns det flera olika tekniker/standarder som kan implementera den Semantiska Webben, men dessa tekniker har inget med själva idén att göra. RDF är en standard som kan, tillsammans med flera andra tekniker, implementera/förverkliga den Semantiska Webben men om RDF misslyckas betyder det inte att den Semantiska Webben har misslyckats.
Den Semantiska Webben är ämnad direkt för maskiner. Det är maskiner som skall använda informationen på den Semantiska Webben för att producera information för oss människor.
XML är ett metaspråk, dvs ett språk som kan definiera "markuplanguages". (Att skapa en applikation som producerar/konsumerar XML-data som inte har något schema associerat är inte alls bra.) XML kan skapa strukturer - syntax - inte semantik. Med XML kan applikationer kommunicera syntax, inte semantik. Semantiken måste handkodas. Vad som behövs är ett format för att överföra information där meningen inte måste tolkas ur syntaxen. (Detta gäller applikationskommunikation.)
Applikationerna som använder den Semantiska Webben kommer dock kunna
använda beskrivningar av informationen för att kunna konsumera informationen.
Detta är mycket viktigt att hålla i minnet. Exempelvis när vi beskriver i ett
programmeringsspråk att int ålder = 100 förstår inte datorn
betydelsen av ålder (detta måste alltid tolkas av en människa),
men datorn kan nu använda värdet av ålder i beräkningar eftersom
den nu vet att den kan tolka värdet som ett heltal. Detsamma gäller för den
Semantiska Webben.
Hypertext (idén att länka samman relaterad information) kräver ett språk som kan hantera informationsmängder och länkar. HTML kan implementera hypertext. Den Semantiska Webben kräver ett språk som kan hantera informationsmängder, skapa koncept, relatera dessa (länka), etc. Ett komplett språk som implementera detta finns idag inte (men RDF, N3, CG, Metalog, DAML, OIL etc är en bra bit på väg).
Många anser att "metadataspammare" (dvs använda metadata som inte stämmer med innehåll) kommer att göra så att den Semantiska Webben inte lyckas, vilket jag med bestämdhet hävdar är fel, men det gör det dock svårare. Utveklingen av bilar går frammår även om några få människor missbrukar dem.
Även bättre behandlig av ljud, bilder, film mm. blir möjlig.
I grund och botten bygger den Semantiska Webben på idén om att vi ska vårda informationen bättre är idag. Alla som letar i stora informationsmängder, använder informationssystem, skapar applikationer som konsumerar information, etc. kommer att få nytta indirekt eller direkt av den Semantiska Webben. Eftersom det idag inte finns några direkta standarder för den Semantiska Webben så behöver ex. inte utvecklare inkludera stöd för den Semantiska Webben i sina applikationer, men de gör bäst i att fundera hur vår applikation behandlar information. Skapar applikationen ett XML dokument utan schema? Inte bra! Försök att beskriva informationen som applikationen skapar, vilken typ av data kan applikationen hantera. Om detta är gjort är det mycket enklare att porta detta till framtidens "Semantiska standarder". De direkta fördelarna är att integrationen mellan heterogena applikationer går mycket lättare.
Varför inte skapa mer generiska applikationer som kan hantera mer generell data - med metadata i form av RDF kanske?
Det är ganska svårt att illustrera hur den Semantiska Webben ser ut, men bilden nedan är ett försök. Skillnaden mellan Webben och den Semantiska Webben är tunn, abstrakt, och rentav konstig (se The difference in use eller The difference between the Web and the Semantic Web för en längre förklaring). Bilden nedan anger också att den Semantiska Webben kan ses som en metawebb, alltså en webb beskrivande en annan webb. Bilden kommer från min uppsats.
Om 20 år. Eller 10, 30, eller 3 år. Det är jättesvårt att säga. Troligen 6-23 år, om inte något händer.
