Vad är scouting?
Idén scouting
Scouting grundades av Lord Robert Baden-Powell of Gilwell 1907 i Storbritannien. Baden-Powell var yrkesmilitär och hade tjänstgjort inom den brittiska armén under krigen i både Sydafrika och i Indien. Där utmärkte han sig kraftigt och han tyckte om sitt arbete.
Trots att Baden-Powell var en stor militär, skapade han inte scouting till ett plagiat av det militära livet. Redan från begynnelsen av scouting talat Baden-Powell om "fredsscouting". I skriften Scouting for Boys, som Baden-Powell började ge ut 1908, skriver han så här: "Vår träning är inte militärrisk", "Det finns ingen militärrisk baktanke med scouting" och "Scouting utbildar inte pojkarna till soldater och lär dem inte att slå ihjäl folk." (Baden-Powell 1990 s 175). Scoutorganisationens grundare gör det alltså mycket klart för oss att scouting tar avstånd från alla likheter med den militära organisationen. Dock finns det en del moment i scoutmetoden som liknar de militära, t ex scoutdräkten, fanorna och scouthälsningen. Samhället har alltid kritiserat scoutingen för dess likheter med försvarsmakten. Enligt resultatet av en genomför SIFO-undersökning 1978 anser totalt 36% av de tillfrågade att scoutrörelsen har alltför många militära drag. Samma undersökning visar också att majoriteten av de människor som inte tycker om scouting anser att verksamheten är auktoritärt uppbyggd och att det finns för många lagar. Dessa drag har ända sedan 1907 ogillats av samhället. "...och eventuella militära tendenser ogillades av många" (Baden-Powell 1990 s 16).
Scouting for Boys är det första samlade verket där det omnämns hur en scout skall vara. Baden-Powell (1990 s 172) skriver så här om scoutverksamheten: "Den vill ju målmedvetet fostra pojken till att göra sin plikt och vara andra till nytta och hjälp. Den vill få honom att se sitt ansvar inför framtiden..". Idén var att ge pojkarna något som de saknade (ridderlighet, sparsamhet, medborgaranda och fosterlandskärlek) genom praktisk fostran. Dessa ting skulle de lärs sig genom företagsamhet, uthållighet, rådighet, pålitligthet och ridderlighet. Detta är vad vi kallar fostran inom scouting, och det är ett av momenten som allmänheten finner som viktigast inom scouting (SSR I:1978). Baden-Powell grundade scoutrörelsen för att fostra pojkarna i England, vilket spred sig över hela världen.
Ledaren skall dock ej undervisa scouterna, men få dem att lära sig själva. Alltså måste det aktuella ämnet göras intressant och lockande. Det leder oss till en mycket viktig komponent inom scouting, som ej tycks ha nått ut till allmänheten (SSR I:1978), inlärningsmetoden "learning-by-doing". Alla moment skall anpassas efter denna metod eftersom scouting skall skilja sig från skolans läxläsning. Även detta införde Baden-Powell, men det var den amerikanske pedagogen John Dewey som först introducerade den i samhället. John Dewey ville på 1890-talet protestera mot att de teoretiska studierna blev allt mer viktiga. "Learning-by-doing" fungerar, såsom namnet antyder, att man lär sig genom praktisk övning. Ett villkor för att detta skall fungera är att den grupp man skall arbeta med är relativt liten, max 7-8 personer (Baden-Powell 1990, Ek 1985). Baden-Powell skriver också (1990) att ett säkert sätt att misslyckas med scouting är att ta emot för många medlemmar.
Nästa viktiga del av scoutmetoden är patrullsystemet. Patrullen är en grupp om just 7-8 jämngamla personer som arbetar tillsammans. Avdelningsledaren skall välja en patrulledare, som är ansvarig för sin patrull. Det är patrulledarens ansvar att vidareutveckla varje patrullkamrats goda egenskaper. Ledaren skall kräva mycket av sina patrulledare för att få bästa resultat. Om man ej ställer krav på dem kommer de aldrig att börja ta egna initiativ, enligt Baden-Powell.
För Baden-Powell var inte scouting en organisation som man tillhörde mellan klockan 18.30 och 20.30 på torsdagskvällar, tvärt om var scouting en livsstil. "Det viktigaste inom scouting är själva andan.", skriver Baden-Powell (1990 s 173). Vidare skriver han: "...och nyckeln till denna anda är romantiken i woodcraft och naturstudier.". Naturen har alltid varit en mycket viktig del av scoutverksamheten.
Scouting i dagens Sverige
Scoutorganisationerna i Sverige är uppbyggda ungefär som andra nationella organisationer. Överst är scouten medlem i ett förbund, varav det finns fem stycken i Sverige; Svenska Scoutförbundet (SSF), KFUK-KFUM, Svenska Missionsförbundets Ungdom (SMU), Frälsningsarmén (FA) och Nykterhetsrörelsens Scoutförbund (NSF). Det finns också ett samarbetsorgan mellan förbunden, Svenska Scoutrådet (SSR). Förbunden är indelade i regioner, distrikt, kårer, avdelningar och till sist patruller. En avdelning består av ett mindre antal patruller och har oftast en eller två ledare. Till kåren hör ett antal avdelningar, kårens storlek är varierande.
Scouterna är vidare indelade efter ålder i följande grupper: bäver (7 år), minior (8-9 år), junior (10-11 år), patrull (12-14 år) och senior/rover (15 och över).
Scouting i Sverige och scouting i övriga världen är inte exakt identiska, även om huvuddragen är dem samma. Till och börja med så har vi i Sverige inte längre delade förbund för flickor och pojkar och som nyss sagt är svensk scouting indelat i fem olika förbund. Vidare är den svenska scoutens roll i samhället annorlunda än i många andra länder, där scouterna oftare har en aktivare funktion. En annan sak är att i Sverige håller scoutrörelsen på att bli en barnorganisation, vilket 40 procent av de tillfrågade i den SIFO-undersökning som genomfördes på slutet av 70-talet ansåg (SSR II:1978).
Scoutorganisationen i Sverige har flera olikheter med scoutingen som Baden-Powell grundade. Mycket av detta beror på att scoutrörelsen, liksom nästan alla rörelser, har utvecklats i takt med samhällsutvecklingen.
Scoutrörelsens situation idag
Medlemsminskningen
Under senaste 17 åren har medlemsantalet minskat med cirka 18 procent totalt för alla svenska scoutförbund (SSR:s årsrapporter 1980, 1997). Den största minskningen har skett för flickor i åldern 12-14, där scoutrörelsen tappat nära hälften av medlemmarna.
Medlemssiffrorna behandlas noggrannare i kapitel 4.
Medlemmarnas inställning
Större delen av de scouter som är kvar inom organisationen har en annorlunda än vad man hade för 20 år sedan och bakåt. Sommaren 1998 reste jag till Grekland med ett 40-tal scouter. Då fick jag möjlighet att både diskutera vad som händer inom svensk scouting samt att se hur scoutrörelsen fungerar i Grekland. Tillsammans med ett tiotal scoutledare från Sverige i min egen ålder försökte vi komma fram till några punkter som vi kunde konstatera var genomgripande för hela landet. Det bör sägas att de scouter som jag talade med endast representerade tre av de fem svenska scoutförbunden: SSF, SMU och KFUK-KFUM. VI kom fram till att följande saker händer inom svensk scouting idag:
> få äldre scouter åker på hajk
> det råder brist på ledare
> låg aktivitet inom roverscoutingen
> scouterna är för bekväma idag
> grundidén om att scouting är för att fostra har glömts bort
> scouterna kan inte sin historia
I SIFO-undersökningen som gjordes i slutet på 70-talet svarade totalt 40% (övervägande delen pojkar) av de tillfrågade att scoutverksamheten passar bäst barn på låg- och mellanstadiet. Man ser även i undersökningen att det är fler personer som själva varit, eller är, medlemmar i scoutrörelsen, som anser att scouting lämpar sig bäst för barn. En fjärdedel av de tillfrågade tror inte att de flesta av deras vänner tycker scouting är positivt. Inte heller helt överraskande kommer det även fram att det är främst de som är 14-15 år som tror att deras vänner inte är positiva till verksamheten. Det är även inom denna ålder som de flesta scouterna hoppar av. Dessutom är det främst kring denna ålder, samt några år över, som barn anser att det idag är "ute" att vara med i scouterna.
Samhällets syn på scouting
Samhällets syn på scouting har också förändrats. Tidigare blev man respekterad om man var scout och en scout var stolt och visade sig i sin dräkt. Idag får man skämmas över scoutdräkten, och som Malmöscouten Claes G Ljungstrand utrycker sig i tidningen SCOUTING (1.98 s 18): "Man har dragit ytterplaggen noggrant över dräkten och tätat ordentligt med en tjock yllehalsduk.".
I SIFO-undersökningen (SSR I:1978) som jag tidigare refererat till ställde man frågan om vad man tyckte var positivt med scoutverksamheten. Av svaren kan man se att de äldre oftare framhåller "scoutandan" och "fostrande" som viktigt, medan de yngre anser att det är "gemenskapen" och "umgänget med naturen" som är viktigast. Detta visar tydligt vad scouting idag utvecklas till. Tidigare var scouting en livsstil, scoutandan var viktigast. Så är det fortfarande i många länder, men i Sverige är scouting en vanlig ungdomsorganisation, precis som idrottsorganisationerna. Enligt författaren Gerd Ek (1985) visar en undersökning som gjordes vid Göteborgs Universitet 1985 att det är inte förrän efter tre till fyra år inom scoutorganisationen som ungdomarna definitivt tagit åt sig av scoutidealen.
Den viktigaste organiserade fritidssysselsättningen, enligt svaren på SIFO-undersökningen, är att ungdomarna är medlemmar i en idrottsklubb. Mer än en tredjedel svarade idrottsklubbar och det är inte förvånande. Idrotten syns mer i samhället och den sysselsätter fler ungdomar än scoutverksamheten. Hela 60% av de tillfrågade anser att det finns fritidssysselsättningar som passar bättre än scouting för barn och ungdom. Däremot anser lika många tillfrågade att scouting är en av de bästa friluftsrörelserna för barn. 50% anser att scouter borde vara mer aktiva i samhällsfrågor, vilket scouter tidigare var. Jag vågar påstå att det var länge sedan scoutrörelsen aktivt arbetade i samhällsfrågor.
Denna text är kopierad från Morgan Kejerhags arbete om Svensk Scoutings Framtid. Du som vill läsa mera om hans arbete kan gå till http://home4.swipnet.se/%7Ew-40510/spec/index.htm
Klicka gärna på mina sponsorer som ger pengar per klick av ny användare:
bilradiolagret bol.com iBazar incirco kvick Mr-Ticket Thorn TradeDoubler moreSALE fanglobeTillbaka till Bromma Scouterna eller till Jannes Scoutsida