Hur vuxen måste man bli egentligen? Jag är med på en mejlinglista som har väldigt högt i tak. Där brukar vara väldigt mycket bra diskussioner men också en del tjafs. En hel del tjafs emellanåt om jag ska vara ärlig. Men det är en av orsakerna till att jag har valt att vara med på den. Många mejl är bara ett skratt och inget mer. Vad mer kan man egentligen begära av något här i livet?

Hur som haver så kom det här om dagen ett mejl till listan. En av listmedlemmarna ifrågasatte nivån och innehållet i dessa mejl. Tyckte att vi var som tonåringar och att mejlen helt saknade substans och också berättigande. Då började jag fundera. Hur vuxen måste jag bli egentligen? Jag är 28 år och lever ett liv som jag själv valt. Visst finns det saker som jag inte gillar (mitt jobb tex) men det mesta är jag väldigt nöjd med.

Jag vill inte vara mer vuxen än jag i dag är. Jag har utmärkt kontakt med barnet i mig och leker ofta och gärna. Jag tar dessutom ansvar för allt jag gör och tänker (oftast) redan i förväg vad det jag gör kan tänkas få för konsekvenser. Men jag vill vara pubertal emellanåt. Jag gillar att se på "En fyra för tre" tex. Ett typiskt pubertalt program. Det är jag.
Det betyder ju inte att jag per automatik inte är en mogen människa. För det är jag. Också.

Ibland funderar jag. Är det mig det är fel på eller är det så att människor överlag är dumma i huvudet? Inget ont om människan som skrev mejlet, det finns dagar då jag tycker att den här listan är väl blarrig om saker som är totalt ovidkommande. Men det finns en så underbar lösning på det problemet, det är att ta bort alla mejl med rubrikerna som spårat ur. Värre är det inte.

Tonåringars nivå... Ja, gärna det, bara jag får vara mogen också. Gärna en mogen nivå för all del, bara jag får vara tonåring med. Varför förutsätter "riktigt" vuxna människor att livet handlar om att välja bort när det är så mycket roligare att leva när man får välja till?