Livet för mig, handlar om att leva så lyckligt jag kan och att älska så många jag orkar. För att leva ett rikt liv måste jag fylla min tid med allt det jag vill göra. Hur jag gör detta kan du i viss mån få en inblick i på den här sidan. För att börja från början så har jag några punkter som jag tror på, som jag vill och också väljer att leva med.

Det betyder helt enkelt att jag måste leva nu. Mitt nu är den enda stund jag faktiskt kan leva i när jag tänker efter. Igår och alla andra dagar i mitt förflutna är borta. Jag kan inte på något vis ändra eller ta bort någon av dem. Spelar ingen roll hur mycket tid jag lägger på att fundera på huruvida jag gjorde rätt eller fel eller om det var precis så som jag gjorde som jag borde ha gjort. Det har hänt och det är historia. Mitt förflutna kan, rätt använt, lära mig saker, hjälpa mig att utvecklas och hjälpa mig att förstå mig själv. Men det är nu som jag kan använda den kunskapen.

Att fastna i det förflutna är ganska lätt. Det är bara att titta en stund på allt illa jag har gjort människor på vägen till idag så kan jag fastna i skuldkänslor. Känslan av att jag har gjort fel kan förlama mitt nu så till den milda grad att jag glömmer bort, eller undviker att leva nu.
Men vem blir gladare av det? De som jag gjorde fel mot? Jag?
Nej, ingen blir gladare! Kan något göras ogjort? Nej, allt det som har hänt har hänt och kommer att gå till historien som det var.

Det enda mitt förflutna kan ge mig är kunskap om mig själv. Att se tillbaks och se på de misstag jag har gjort kan lära mig att inte göra om det. Det förflutna står alltså som en erfarenhet i mitt liv. Det talar också om varifrån jag kommer så att jag har en aning om vart jag är.

En irländsk historia går ungefär så här:
En familj hade kört vilse på de små vägarna runt Kerry och funderade på hur de skulle hitta rätt. De fann en bonde längst med vägen och stannade vid vägkanten. De frågade honom om han viste vilken väg som var bäst för att komma till Dublin. Bonden svarade då "Om jag skulle åka till Dublin så skulle jag inte börja här..."

Men vi måste alltid börja där vi är. Idag, nu. För att kunna göra det är det bra att ha kontakt med sitt förflutna. Att ha insikt i vad det är som har hänt för att kunna se efter vad det är som har format mig till den jag i dag är. Allt för att kunna börja leva i nuet.

Framtiden är en annan fälla som ibland hakar tag i mitt nu. Att planera inför morgondagen, eller för det som ska hända när det eller det är gjort kan vara enormt nu-förlamande. Visst, en viss plan är inte alls fel att ha. Att dra upp riktlinjer och mål så att jag vet vart jag är på väg. Men som Karin Boye har sagt
"Visst finns det mål och mening med vår färd - men det är vägen, som är mödan värd".

Att fastna i en obestämda framtid är en enorm tids-slösare. Jag menar, vem vet vad som kommer att hända i morgon? För allt jag vet så kan jag bli överkörd och tappa kontrollen över mina ben. Hur ska jag då kunna göra den där promenaden i skogen som jag hade skjutit upp till i morgon? Hur ska jag kunna göra allt det jag vill göra i morgon om jag inte får någon morgondag alls?

Att ta ansvar för mitt nu är för mig att göra det jag vill göra, och göra det nu.

Allt jag gör är saker som jag väljer att göra. Allt jag inte gör är saker jag väljer att inte göra. I alla situationer finns det en valmöjlighet. I alla situationer finns det ett alternativ. Det jag känner känner jag för att jag väljer att känna det. Det jag inte känner känner jag inte för att jag väljer att inte känna det. I allt, precis allt, finns min egen möjlighet att påverka genom att välja.

Jag kan inte välja om solen ska gå upp i morgon eller inte, men jag kan välja om den ska gå upp över mig eller inte. Jag kan inte välja att en annan människa ska älska mig eller inte, men jag kan välja om jag ska älska honom eller henne.

Mitt liv styrs av mina val. Min dag, från morgon till kväll, styrs av mina val. Jag kan välja att leva som samhället förväntar sig av mig eller jag kan låta bli. Jag kan välja att låta människor runt om kring mig få träffa mina val åt mig, eller jag ska ta dom i min egen hand och leva som jag tycker är bäst. Jag har valt att låta mitt liv styras av mig.

Det finns människor som påstår att inget är ett val egentligen, utan allt är ödet, eller Gud, eller förutbestämt på något vis. Visst kan man kalla det ödet när man träffar en människa som man upptäcker att man gillar. Men man kan också kalla det ett val att man lärt känna dem.

Jag styr inte allt som händer mig, Men jag styr allt jag gör. Att lära känna människor, släppa dem nära mitt inre, det är ett val jag måste göra. Att besöka platser, att ta till sig platsen och kanske till och med återvända dit, det är ett val jag måste göra.
Livet är summan av olika val som Euskefurat så elegant utrycker det.

När jag gör mina val så väljer jag mellan olika saker. Det jag väljer bort har en prislapp och det jag väljer har en prislapp. Att välja vart man åker på semester har ofta med den ekonomiska prislappen att göra. Medan att välja i livets olika vägskäl har med den emotionella prislappen att göra. Vad gör mig lyckligast, vad gör människor runt mig lyckligast eller vad gör mig och omgivningen minst olycklig?

Ibland väljer vi mellan pest och kolera, ibland väljer vi mellan guld och gröna skogar. Det är de gångerna som valen är svåra att göra. De gånger vi ska välja mellan pest och guld är valet en smula enklare... =)
Men när vi träffar våra val tar vi med prislapparna på det vi väljer mellan i bedömningen.

I mitt liv är jag den viktigaste människan som finns. I det stora hela så är jag inte speciellt speciell eller orginell, men i mitt liv är jag den absoluta centralpunkten. Det betyder i princip att jag inte skulle saknas speciellt mycket om jag försvann från jorden, men jag skulle saknas väldigt mycket om jag försvann från mitt liv.

I allt jag gör måste jag ta hänsyn till mig. I vissa avseenden måste jag dessutom ta hänsyn till människor runt omkring mig som är viktiga för mig. Men mitt livsutrymme sträcker sig från långfinger till långfinger, från stortån till yttersta hårspetsen. Det är mitt utrymme, och bara mitt. Jag väljer vilka jag vill släppa in i mitt livsutrymme och dela, mycket eller lite, utrymme med.

Om jag börjar att ge till mig själv, börjar med att älska mig själv och ta hänsyn till mig så kommer jag också att ha att ge av till andra. Det gör mig till egoist i ordets mest positiva bemärkelse. Jag försöker att alltid se till att jag mår bra, för det är bara då som jag kan ge till min omgivning, och i förlängningen så kan de då ge tillbaks till mig.

Så ser jag på livets cirkel. Med mig mitt i min livscirkel, och förhoppningsvis dig mitt i din livscirkel.

Detta är de fyra hörnstolparna i min livsfilosofi. Med Bibelns ord vill jag avluta:
Prova allt och behåll det du finner är gott.