Fredag 12/3 - 07:09

Jag har så svårt att smälta detta. Att jag är med barn. Varannan tanke jag tänker handlar om att jag är gravid. Jag försöker iof frenetiskt att undvika tänka på det när jag röker. Men jag har i alla fall dragit ner på antalet...

Ronny, som brukar ta tid på sig innan han funderat klart på något har redan fullständigt accepterat och annamat att han ska bli far. Han tycker mest att det är häftigt och går runt i ett lyckorus.
Jag är också lycklig. Men jag är dessutom en smula skrämd. Tänk om...

Det som absolut måste ske snart är att jag måste ge mig själv utrymme för andra tankar än den jag går runt med nu. Jag kan inte tänka att jag är med barn i nio månader. Det kan tom jag inse vilket antiklimax det sedan skulle bli.

Lördag 13/3 - 08:16

Brösten spänner och värker. Det är allt utom skönt. Det blir inte skönare av att Ronny råkar få in armbågen i ett av dem.
Både Ronny och jag är våldsamma människor. Det är något som vi faktiskt har haft mycket roligt åt/med sedan vi blev tillsammans. Vi har slagits (inte på riktuigt utan på skoj) och vi har tagit i ordentligt. Men nu fungerar inte det. Jag är lite för ömtålig. Det är verkligen inte roligt.

Träffade Linda och Linus i går. Linus är född den 26:e februari och jätteliten och jättesöt. Men han väckte inget alls i mig. Jag är fortfarande lika likgiltig till småbarn som jag alltid har varit. Jag gillar inte barn.
Jag gillar människor men inte barn. Det som är turen i det hela är att även barn är människor, om än små människor, när man bara har lärt känna dem.

Söndag 14/3 - 07:08

Jag är så trött numera. Jag somnade vid elvatiden i går kväll. Jag fattar det inte! Jag som sällan eller aldrig går och lägger mig före tolv börjar kämpa emot sömnen redan vid åtta på kvällen! Jag tycker att det är mycket mystiskt.

Jag är dessutom konstant hungrig. Eller snrare, när jag tidigare ätit när det passar och hoppat över mat när det passat så kan jag inte göra det nu. När det är fem timmar sedan jag åt sist är jag hungrig. När hungern sliter i mig så mår jag illa. Ju hungrigare jag är desto mer illa mår jag.
Jag som inte gillar att planera sånna småsaker måste nu alltså planera precis sånna småsaker för att må bra. Och bra vill jag må.

I dag ska Ronny och jag åka hem till Ronnys föräldrar och berätta nyheten. Jag vet inte hur de kommer att ta det. De känner ju inte mig. Fast jag tror att de är lyckliga så länge Ronny är lycklig. Och det är han.

Måndag 15/3 - 07:35

Jodå, Siv och Sven tog det väl. Ronny däremot... Att bara slänge ur sig "Vi är med barn" utan minsta förberedande är inte snällt mot sina gamla föräldrar. Siv blev en smula överaskad. Och samtidigt glad. Jag tror att de där två nästan hade gett upp hoppet om barnbarn innan Sven lägger sig ner för den eviga vilan. Sven är ju ingen ungdom längre. Passerat 70 och det med viss marginal.

Mamma ringde i går kväll för att få säga "Vad var det jag sa?"
Hon sa ju i måndags att jag skulle lungna ner mig, att på en vecka han hormonerna göra sitt och jag skulle se fram emot det här barnet. Och det gör jag ju. Så hon fick rätt, det får min mamma oftast.

Tisdag 16/3 - 07:26

Pratade med Colette i går. Underbara härliga Colette. Mamma i min irländska familj. Pratade både länge och väl. Skrattade och förfasade oss. Jag önskar att hon bodde innom räckhåll, så att vi kunde ta en kopp te hos varandra utan att det tar timmar att åka fram och tillbaka. Men det är en bit till Killaloe.

Annars mår jag bra. Är konstant trött, men det hjälper att sova. En stund i alla fall. Inte sova en stund då utan med hjälp av sömn så håller jag tröttheten stången.

Onsdag 17/3 - 06:47

I gårkväll innan vi somnade frågade Ronny hur det var med mig. Jag vet inte vad han förväntade sig för svar, men förmodligen inte den harang han fick.
Det är inte lätt alla gånger att tänka på det monster som har invaderat min kropp och tagit över både kroppen och mitt humör. Jag har väldigt svårt att komma väl överens med någon som tar fram det värsta hos mig och ibland är det just vad det här barnet gör.
Jag är grinig, kinkig och gråter när något inte går som jag har tänkt mig det. Ja, inte allt för långt ifrån den jag var när jag var 14. Och jag har jobbat hårt för att inte vara sådan. Jag har kämpat ett tag för att bli en människa som jag kan komma överens med, som jag kan gilla. Just nu är det lite si och så med det. Dessutom har monstret tagit över min kropp, brösten ömmar, och inte så lite heler, mitt libido är i det närmaste obefintlig, jag sover som en gris och jag äter som en valross.
Låter kul va? Tvi vale för att vara med barn!

Så är det ju samtidigt så att jag, efte omständigheterna, mår bra, jag har inte ont mer än i brösten. Jag har i grund och botten ett glatt humör och oftast mår jag bra. Och då är det roligt att tänka mig att jag ska bli mamma, att det är ett liv jag bär i mitt sköte.

Håhåjaja! I dag ska jag i alla fall till Mödravårdscentralen hade jag tänkt mig. Jag har redan pinkat i en liten burk.

Pratade med Anna i går, en van mamma, och en van... Fifflare? Nej, allt ligger innom lagens råmärken, men inte mycket mer, jurist brukar det kallas då va? Anna är i alla fall kanon, jag fick så många goda råd att jag nog har glömt en del i alla fall.

Torsdag 18/3 - 07:24

I går kväll satt jag hos Elisabeth och fick kämpa som ett djur för att inte försäga mig. När Ronny sedan kom och skulle hämta mig så berättade vi. Elisabeths reaktion var obetalbar. Ungefär som min när hon berättade att hon var gravid.
Sedan började hon berätta om allt och inget och lite till. Jag ska inte äta skinka, inte opastoriserade ostar, inte fisk, inte... Jisses! Är det meningen att jag ska äta alls?

Jag tycker fortfarande att det är en ailien jag har i magen, ett monster. Samtidigt så är det nog inte ett så farligt monster... Ambivalent? Jag? Hur kan du tro något sådant?

Jag var aldrig på MVC i går. Det behövdes inte. De gav mig en tid i april. Den 23:e om jag inte missminner mig. Så då ska jag dit och ägna mig åt att få veta allt som inte Elisabeth redan har talat om.