Fredag 10/9 - 08:06 vecka 30,2
Lördag 11/9 - 08:41 vecka 30,3
Söndag 12/9 - 09:20 vecka 30,4
Måndag 13/9 - 08:00 vecka 30,5
Tisdag 14/9 - 09:24 vecka 30,6
Onsdag 15/9 - 08:07 vecka 31,0
Torsdag 16/9 - 09:26 vecka 31,1
Igår såg jag hur hela resten av mitt liv kom att präglas av oro
och kärlek till mitt barn. Insikt. Samtidigt så handlar det om
sekundsnabba insikter. Jag tror inte att jag skulle orka ta in det
till fullo...
Det rör sig i min mage. Sprattlar inte på samma sätt som förut, men
rör sig gör det. Tror att det har blivit en smula trängre, det kan vara
svårt att få in den rätta kicken i trånga utrymmen. Det har jag faktiskt
förståelse för.
Hur kommer jag att bli som förälder...?
Jag har kommit in i en period av trötthet igen. Natten mellan
lördag och söndag sov jag lite över åtta timmar. I går eftermiddag
sov jag ytterligare två, och i natt har jag sovit åtta timmar till.
Jag vill inte reducera livet till att äta och sova igen. Å andra sidan
är det det kroppen kräver så är det det enda jag vill...
Lagen om alltings maximala jävlighet stipulerar det iof. Men måste
barnet sluta röra på sig
varje
gång Ronny lägger handen på min mage?
Försäkringskassan har börjat skicka brev. SGI, arbetsgivarintyg och en
bunt med papper som ingen människa förstår sig på. Utom de som har
många års utbildning.
Och jag brukar ändå inte ha svårt för sånna papper...
Hormonerna sprätte runt för fullt. Igårkväll så satte jag igång att gråta över
ingenting. Eller, riktigt ingenting var det inte, det var något som blev enormt
för mig just då. Gråten var i alla fall ett faktum.
Hormonsvägningarna känner jag igen, jag hade dem när jag var tonåring
med. Fast då var det svårare att leva med dem, då visste jag ju inte alls
vad det var...