Fredag 3/9 - 09:55 vecka 29,2
Lördag 4/9 - 08:31 vecka 29,3
Söndag 5/9 - 13:32 vecka 29,4
Måndag 6/9 - 09:55 vecka 29,5
Jag mår fortfarande bra. Aldeles utmärkt. Känner mig fortfarande
priviligerad av den anledingen. Jag har en underbar graviditet där
det enda som avslöjjar mitt tillstånd är en mage som går till världshistorien,
ryggont emellanåt, domningarna över mitt vänstra knä och detta med
att springa på toaletten.
Tisdag 7/9 - 07:52 vecka 29,6
Onsdag 8/9 - 08:59 vecka 30,0
Ja, självklart ska jag tänka på barnet. Självklart! Men alla sånna där
saker, äta, röka, lyfta osv, det skulle jag kunna sköta med tanke på
mig.
Torsdag 9/9 - 07:58 vecka 30,1
Sökte efter uppgifter på ungefär hur stort barnet är nu. Det väger
tydligen ungefär ett kilo och är ca 45 cm långt. Det är alltså nästan
färdigt på längden men ska öka nästan tre kilo i vikt.
På tio veckor dessutom...
Tio veckor... Det är tv´och en halv månad. Det är snart!
Ibland får jag en smula panik av den tanken. Det händer sanart.
Jag som inte ens fått i ordning med sängen, sängkläder, kudde
och sånt. Sedan inser jag att jag hinner. Tror jag...
Ibland drabbas jag av insikt. Jag ska bli mor. Ta hand om ett litet
barn, se det växa upp, lära barnet mod, integritet, självinsikt, allt.
Det är då jag känner mig oerhört liten.
Sex timmar är gränsen. Sedan
måste
jag vakna och gå på toaletten. Ibland somnar jag om direkt men
oftast tar det i alla fall en halvtimme innan jag sover igen. Det är
ingen höjdare att få nattsömnen splittrad på det viset. Å andra sidan
så har jag inga hemorojder, så jag ska kanske inte klaga?
Det kan jag leva med.
Det jag glömde säga igår är att jag känner mig otymplig. Jag har alltid
varit väldigt vig, haft lätt att röa på mig i de mest underliga ledder.
Det går inte längre. Jag kan påbörja en rörelse och mitt i den så
skriker jag rätt ut. Jag inser också att jag skulle kunna tvinga mig
igenom rörelsen, men med den smärta som uppstår så kan jag inte
uppbåda lusten till det.
Rörelsefriheten begränsad alltså...
Nu när det syns så väl att jag är gravid, upphör jag då att vara jag, att
vara människa för att helt och hållet övergå till att vara kontainer?
Är jag bara en bebisförpackning?
Självklart inte. Men många människor tycks tro det. Vanliga repliker jag
får höra är :
Ät nu ordentliget, tänk på barnet!
Men inte ska du röka, tänk på barnet!
Inte lyfta tungt, tänk på barnet!
Eller är det bara jag som är ego och inte tänker på barnet nu igen?
MVC igår. Både jag och barnet mår bra.