Fredag 13/8 - 10:19 vecka 26,2
Händer det något så är det föresten ganska stor överlevnadschans nu.
Från vecka 28 blir barnet dessutom juridiskt ett barn. Juridik är kul. Bakvänd
men kul...
Lördag 14/8 - 08:47 vecka 26,3
Jaha... Det är med andra ord fullt legitimt att kapa mig jäms med fotknölarna
för att jag är en gravid rökare? Dessutom funderar jag på vad människor
tror om mig. Att jag medvetet går in för att plåga mitt barn så mycket som
möjligt? Att jag inte har några kännslor över huvud taget?
Måndag 16/8 - 12:03 vecka 26,5
Tisdag 17/8 - 10:15 vecka 26,6
Onsdag 18/8 - 14:06 vecka 27,0
Torsdag 19/8 - 14:37 vecka 27,1
Fick kommentarer igår om att jag handlat barnkläder redan. Tänk om något
händer. Tänk om något går fel!
Om något går fel så kommer några barnplagg och en skötväska inte
göra något till eller från. Det kommer att vara jobbigt, självklart. Men det
blir inte mer eller mindre jobbigt för att jag har några plagg i garderoben
som barnet skulle ha haft. Eller för att det bland alla våra väskor står en
skötväska.
"Det är inte bara dig du har att ta hänsyn till längre!"
"Det är inte du som gäller längre!
"Klart att barnets bästa måste komma i första hand!"
"Fattar du inte hur dum du är!"
Som gravid rökare har man tydligen inget större människovärde.
Jag mår bra. Fortfarande. Det är fortfarande en välsignelse varje dag att
vara gravid och må så bra som jag gör. Jag mår helt enkelt kanonbra. =)
En av mina äldsta och bästa vänner ringde i morse och funderade på
om jag fortfarande hade ett barn i magen. (Det var länge sedan vi pratade
med varandra.) Svaret är ju ja, jag är fortfarande gravid. Sedan berättade
hon lite mellan raderna om kompisar som väntat barn men förlorat det på
vägen...
Jag är verkligen tacksam att allt flyter så bra för mig. Tanken på ett missfall
eller en snabb död för barnet när det väl är fött skrämmer mig. Jag tvingar
mig ibland att inse att risken för det finns. Att det kankse går så för mig. Men
jag tror inte det. Jag kan inte tro det.
Det är som med allt annat, det händer inte mig...
Ronny träffade en knappt två månader gammal Lovisa igår. Han blev
förälskad. Detta trots att Lovisa var kinkig som attan. (Lovisa gör så,
när jag är med så kinkar hon.) Ronny gick och bar och gullade, gjorde
roliga ljud och var allmänt söt mot henne. Han fick dessutom för sig att
han vill att vårt barn ska födas snart!
Fast det är inte så långt kvar nu...
Ungefär tre månader till beräknad ankomst och jag börjar på att fundera
på hur vårt hem bäst kan anpassas till en person till. Vårt kontor skall flyttas
in i sovrummet, datorn ska ut i hallen, allt bråte som står i hyllorna här borde
slängas (fast där tror jag att jag får mothugg av han som samlat på sig allt
som står där), väggarna ska målas om...
Listan kan göras lång. Men första steget, att börja fundera på allt detta, är
gjort i alla fall. Nu är det bara handling som återstår. Och Ronny är i detta nu
på väg till sina verktyg, elkablarna i hallen ska dras runt en bit så att vi får en
dator med ström på en gång! =)