Fredag 16/7 - 08:30 vecka 22,2

Nu ser jag verkligen gravid ut. Det finns inget sätt att dölja det längre. Så nu döljer jag det inte ens på jobbet. Får se hur lång tid det tar för dem att se det. Och att kommentera det...
Samtidigt är jag så miljöskadad. Jag har "alltid" varit stormagad, och då försökt klä bort det så att det inte skulle vara så uppenbart. Men nu går det inte att klä bort magen, hur jag än försöker.
Mest besvärligt är det iof i huvudet.

Lördag 17/7 - 10:16 vecka 22,3

Just nu händer det väldigt lite. Ok, magen växer, men det ser inte jag som ser den varje dag. Det sparkar i magen, men det händer varje dag och är en smula tjatigt att upprepa här varje dag.
Annars tänker jag inte så mycket på att jag är gravid. Skulle iof vilja ha Ronny hemma så att vi kunde bolla tankar med varandra. Men önsketänkande är så fruktlöst att det inte känns som någon större mening i att hänge sig åt det.

Just nu känns det mesta som en axelryckning och kommentaren: Så jag är gravid, och?

Söndag 18/7 - 10:42 vecka 22,4

Intet nytt.

Tisdag 20/7 - 08:14 vecka 22,6

Berättade för Ronny hur jag kände och han förstod. Det är det inte alla som gör. Det finns de som försöker ge mig dåligt samvete för att jag inte vill ha barn. Det tänker jag inte acceptera.
Jag trivs enormt bra med att vara gravid, speciellt när jag får dela det med Ronny. (Han fick känna på en del sparkar när han var hemma.)
Jag håller också på att försöka få ihop detta med gravid och bebis på olika sätt. Jag håller på att inse att det är ett barn som kommer att bli resultatet av detta. Just nu vill jag inte ha det barnet, precis som jag tidigare vägrade förlossning (vilket jag nu kan tänka mig). Det är ett steg i den process jag är mitt i. Jag förnekar, skjuter bort och vägrar att vara med. Då jag vet att jag inte kan säga upp mig utan måste ta detta hela vägen så kommer jag dock att acceptera så småning om.
Däremot hade jag hoppats att jag skulle kunna få vräka ur mig allt till mina vänner och till min dagbok. Men tydligen inte. Då är jag en dålig människa.

Bra, då är jag gärna en dålig människa!

Onsdag 21/7 - 09:20 vecka 23,0

Inatt födde jag mitt barn. Det tog ungefär fyra timmar från det att värkarna började tills barnet var fött. Under den största delen av den tiden sov jag. Jag tittade aldrig på vilket kön barnet hade, funderade aldrig på längd eller vikt, såg till att få sova efteråt och mitt i allt så kommer en god vän till mig och säger att jag planerat att allt skulle gå så snabbt så att jag inte skulle hinna in på sjukhuset, för jag ville ju föda hemma.
Att vakna från den här drömmen var knepigt. Jag sökte mitt barn. När jag tillslut hittade det i magen så kändes det både väldigt rätt och fel.

Torsdag 22/7 - 07:53 vecka 23,1

I hela mitt liv har jag föredragit att sova på min rygg eller på sidan. Nu har jag plötsligt börja sova på mage! Det är lite konstigt. Jag har fått för mig att de flesta som brukar sova på mage övergår till rygg när magen börjar visa sig och ta plats. Inte jag. Det kan iof hänga ihop med att jag har en vattensäng att sova i... =)
Jag tror att det hänger ihop med den avlastning på ryggen som jag upplever när jag får lägga ner magen först i sängen. Får känna att magen bär sig själv istället för att jag ska ha all tyngd på ryggraden hela tiden.
Hur som haver så har jag en känsla av att jag kommer att vara tvungen att lära om igen när barnet väl är fött. Mjölkstinna bröst är nog inte det bästa att lägga min tyngd mot.