Fredag 25/6 - 11:27 vecka 19,2

Funderar mer och mer på att faktiskt föda hemma. Att vara gravid är ingen sjukdom, är inget som kvinnokroppen inte klarar själv. Jag tror på det, jag vill tro på det. Och jag blir mer och mer tveksam till att överlåta förlossningen på sjukvården.

Det är lika mysigt varje gång det sprattlar i magen. Kanonmysigt... =)

Lördag 26/6 - 12:24 vecka 19,3

Pratade en del om detta med att föda hemma igår. Fick frågan om varför. Men jag funderar mer och mer på varför föda på sjukhus. Vänder på frågan. Varför ska man föda på sjukhus? För alla eventuella komplikationers skull blir alltid svaret. Men de flesta komplikationer kommer inte som en överaskning. De mesta som kan gå snett vet man redan innan.
Sedan har jag läst om en undersökning som säger att det säkraste sättet att föda barn är hemma, med en barnmorska. Frågan är om jag kan hitta en barnmorska som kan och vill vara med när det händer.
Om detta måste jag verkligen läsa på.

Insåg igår att jag faktiskt är halvvägs i graviditeten nu. Har också insett att jag har gått in i sjätte månaden. Det rör på sig!

Söndag 27/6 - 11:58 vecka 19,4

Ska prata med barnmorskan nästa gång jag ska på mödravården. Om hemförlossning alltså. Funderar på hur hon kommer att svara. Negativt eller positivt. Om hon blir ett stöd eller ett hinder.

Måndag 28/6 - 07:47 vecka 19,5

I början av graviditeten var det ungefär det enda jag tänkte på. Det var första tanken på morgonen och sista på kvällen. Oftast så var det de flesta tankar där emellan också. Sedan gick det över, jag kunde börja använda huvudet till annat och så småning om så gick det nästan en hel dag utan att jag funderade på det.
Nu är jag tillbaks till att barnet är den första, och sista, tanken för dagen. Tack och lov så är det inte så illa att det är alla tankar däremellan, men det känns inte alls fel att jag börjat fundera över och känna in barnet på ett annat sätt.

Tisdag 29/6 - 09:23 vecka 19,6

Magen börjar på att vara lite ivägen. Inte nämnvärt egentligen, men så där så att jag märker av det. Jag kan inte böja mig på samma sätt som tidigare. Kanske dags att jag nu lär mig av det och lär om helt och hållet. Man ska ju egentligen böja sig i knäna och inte i midjan...

Onsdag 30/6 - 07:37 vecka 20,0

På väg till jobbet igår så slog mig tanken "Jag har lurat dem allihop (och mig med)! Som om jag skulle vara med barn"
Precis så känns det ibland. Finns inte en chans att jag skulle kunna vara med barn. Det enda som egentligen talat för det var ett extra streck på ett hemmatest. Så kom jag på att det fanns ett par saker till som talade för detta. Hjärtljuden och ultraljudet. Det går inte att förneka, jag hörde och såg själv mitt barn.

Igår kväll kände Ronny för första gången vårt barns rörelser. Ren slump egentligen. Han la handen på min mage när jag berättade att jag kunde känna rörelser. Hans hand hamnade långt ut i perifirin och jag flyttade på hans hand, tryckte den hårdare in mot livmodern och helt plötsligt så känner både jag och han hur något trycker till tre gånger. Jag frågar om det var pulsen (för min puls känns i hela min kropp på ett sätt som är irriterande tydligt när jag vill känna barnet) men Ronny förnekar. Då finns det bara ett alternativ kvar. Barnet.

Torsdag 1/7 - 09:31 vecka 20,1

Jag har just fått en kamin. Den sitter och eldar under hjärtat på mig så att blodet som far runt blir varmt och mysigt. Synd att det inte är vinter. Jag är så förbaskat varm hela tiden!