Fredag 4/6 - 09:52 vecka 16,2
Lördag 5/6 - 10:31 vecka 16,3
Söndag 6/6 - 10:27 vecka 16,4
Måndag 7/6 - 08:03 vecka 16,5
Tisdag 8/6 - 08:36 vecka 16,6
Förutom att städa, verkligen städa, en toalett på en halv kvadratmeter (jaja,
att den är lite större än så märks verkligen inte när man städar). Det kan ha
med saken att göra alltså...
Onsdag 9/6 - 10:44 vecka 17,0
Torsdag 10/6 - 09:37 vecka 17,1
Ronny och jag var och skrev klart faderskapsbekräftelsen igår. På socialen var
de mycket förvånade. Det lät som om det var första gången någon använde sig av
rättet att skriva papperena innan barnet är fött.
Jag skulle inte heller ha vetat om att möjligheten funnits om jag inte hade läst
lite juridik för inte så länge sedan. Men när jag nu vet, och när barnet tänker
anlända i en så urbota dum tid som slutet på november. Ja, då är det lika bra
att få allt som går undanstökat i förväg.
I slutet på november så fyller mamma 50 år, då ska Värends Lucia öva sista
gångerna innan turnéen drar igång i början på december och så ska alltså barnet
födas. Tänker jag blanda in mer än nödvändigt i den här tiden? Knappast troligt!
Jag tänker rensa bort allt som möjligtvis går så att jag kan känna att det jag
inte är tillräckligt pigg för att göra ska vara det roliga!
Jag har funderat en del på vad det är jag vill ge det här barnet. Vad jag vill
föra vidare av mina tankar och idéer. Det är den lätta biten.
Självrespekt och självkärlek, respekt för andra och kärlek till människor,
livsglädje, livslust och förmågan att njuta av det livet ger.
Det svåra är hur... Sedan är frågan
Igår fick jag en sådan där plötslig och överaskande insikt igen. Jag är med barn.
Jag.
Jisses! Det är verkligen tur att det är så lång leveranstid på dem som det är...
Har upptäckt att jag nog är en smula överrörlig. Och att det inte bara är av
godo. Det händer ibland att jag gör rörelser som aldrig tidigare varit några
problem att göra, men nu hugger det till. Det gör
ont
runt livmodern. Att det gör ont brukar betyda att det man gör inte är så
nyttigt, dags att sluta. Men hur slutar man göra sånt som man mer eller
mindre alltid gjort utan problem?
Igår under min lunch fick jag en fruktansvärd värk i hela min högra sida. Jag
förstod ingenting och försökte slappna av och ignorera så gott det nu gick.
Men det var besvärligt.
När jag sedan kom hem hade det värsta gått över och bara själva kärnan
i allt det onda fanns kvar, min korsrygg gjorde så bedrövligt ont.
Jag gick och funderade över detta hela kvällen egentligen och tänkte på
andra som haft ont i ryggen men som berättat att det alltid var efter det gjort
mer än de egentligen klarar av.
Men jag hade ju inte gjort nått speciellt i går...
Såg igår i spegeln att jag nog har gått ner lite till i vikt. Kanske inte totalt,
men mitt ansikte håller på att tappa allt hull. Jag är inte säker på att jag
gillar det men jag kan inte heller riktigt ogilla det. Min barnmorska har ju
upplyst mig om att jag hellst inte ska lägga på mig något under graviditeten
då min kropp kommer att protestera å de grövsta mot en sådan behandling.
Samtidigt så vill jag inte att de ska märka att jag är gravid på jobbet.
Jag
vill ha
långtidsvikariatet som eventuellt kommer i augusti. Det ska jag ha och ingen
annan.
Å andra sidan så är det inte ens säkert att K verkligen kommer in på skolan,
så det kanske är tidigt att räkna med det jobbet ännu...
Igår frågade damen som har kiosken bredvid mitt jobb om jag var med barn.
Jag kunde inte gärna förneka det... Det har alltså börjat synas för den uppmärksamme.
När kommer de att se det på jobbet?