Fredag 21/5 - 09:44
Sedan ppåstod barnorskan att jag idag skulle vara i vecka 16+4 eller
16+5. Men jagfortsätter ihärdigt att kalla detta 16+0.
Söndag 23/5 - 11:39
Måndag 24/5 - 12:55
Tisdag 25/5 - 08:25
Onsdag 26/5 - 09:38
Torsdag 27/5 - 07:43
Overkligt. Denna graviditet är just nu overklig. Så är det.
Det är inte ett barn jag har i magen. Jag är numera helt övertygad
om att det är en häst. Det lät i alla fall som en galopperande häst
igår hos barnmorskan. Snabb häst var det med... 148 slag i minuten.
Det är något mer än mitt hjärta skulle fixa tror jag!
Med tanke på att barnmorskorna får räkna hur de vill måste jag få räkna
hur jag vill.
Hittade bilder på ett femtonveckor gammalt foster igår. Dvs, som mitt barn.
Det var fantastiskt att se. Det är faktiskt ingen alien längre, det ser verkligen
inte ut som en häst, nu är det ett barn. Väger som en chokladkaka, 100 gram,
och är ungefär 10 cm lång.
Fantastiskt!
Läser ganksa mycket just nu, det är på något vis enda sättet att få detta att
kännas något så när verkligt. Mamma pratade om rökningen igår. Men det blev
inte ett stressmoment, det var bara att konstatera att jag ännu inte slutat röka.
Fast om jag jämför konsumtionen idag mot den jag hade för ett år sedan... Jag
röker mindre än hälften av vad jag gjorde. Ja, jag har gjort framsteg. Inte tu tal om
det. Fast det är fortfarande en del kvar. Jag vet...
Nu är det så där totalt overkligt igen. Hjärtljuden hjälpte inte länge... Jag mår nog
lite för bra, lite för mycket som vanligt. Fast det är en välsignelse att jag inte mår
som många på föräldranätet verkar göra.
Läste om förlossningen igår. Det verkar som om det är en omständig procedur.
Åtminstone i "Att bänta och föda barn", fast den boken är väldigt amerikansk.
Men jag får en känsla av att om det ens är hälften så beskäftligt här så kommer
jag att föda hemma.
Vilket får mig att tänka på Ronnys reaktion om jag bestämmer mig för det. Han
har nog en skruv lös den mannen, eller så litar han allt för benhårt på mig (vilket
är ungefär samma sak som att ha en skruv lös). I vilket fall så säger han bara att
det är mitt beslut. Det är jag som får bestämma. Det är jag som ska föda barn.
Jag tror inte att han har insett att det förmodligen betyder att han själv är den
som får fungera som barnmorska...
Är jag med barn? Jag?
Märker jag inte.
Riktigt sannt är detta inte. För jag är fortfarande trött. Inte lika trött som för en
månad sedan, men tröttare än innan jag blev gravid. Och så känner jag gärna
efter på magen om det kanske eventuellt skulle kunna kännas något. Men det
är knappt jag känner vart magen är, än mindre något barn där...