Fredag 30/4 - 08:31

Tolv veckor har gått. Tre månader har passerat. Idag går jag in i fjärde månaden. Det känns...
Fånigt egentligen. Men det känns verkligen ganska stort idag.

Kände rent fysiskt på min mage i duschen. Den känns också... Kanske är det det som gör allt så mycket större idag. Nu när jag är i fjärde månaden...

Lördag 1/5 - 11:14

Elisabeth kände på min mage i går. Då insåg jag att det inte är bara precis ovanför blygdbenet man kan känna min bebismage. Det kan man även under min fetmage...
Annars händer det inte så påtagliga saker just nu. Ronny och jag kommer iof närmre och närmre varandra. Vi går ofta och bara mys-ler till varandra och bara mår bra.
På tal om att må bra så mår jag nu kanon. Mår inte illa, knappt i samband med mat ens en gång. Ok, jag är fortfarande ganska trött, men sover jag bara ordentligt så klarar jag det med.
Jag mår kanon helt enkelt. Det tycker jag verkar bra inför framtiden. =)

Söndag 2/5 - 09:05

Cigaretterna håller på att vara väldigt svårat att kämpa mot. Jag måste ta mig i kragen! Men det är svårt, väldigt svårt. Jag är trots allt nikotinist. Jag har rökt i ungefär 15 år och även om jag kan jobba med nikotinsuget så är vanan svår att bryta. Och när vanan är lätt att undvika blir nikotinsuget svårt...
Dessutom blir det inte lättare när alla frågar mig, "Hur går det med rökningen?" Inte så att alla tjatar, men eftersom det är mig alla frågar så blir det ett jädra tjat. Och då blir jag obstinat. Jag är 28 år gammal och hemfaller rakt ner i obstinatiteten. Jisses! Men så är det. Jag vill funderar, jobba, härja med mig själv. Inte att andra ska lägga sig i.
*suck*
Som gravid tror alla andra att de har rätt att lägga sig i.

Måndag 3/5 - 07:55

Jag är med barn. Förstår inte världen det? Allt borde stå stilla, allt borde stanna av. Detta är ju så ofantligt stort! Jag är med barn!

Istället går allt sin gilla gång, dagarna fortsätter att gå, en efter en. Ingen tar någon speciell notis om mig. Att jag är gravid är inget som syns utanpå och då är det absolut inget för andra att stanna och fundera på.

Men världen borde stanna.

Tisdag 4/5 - 09:20

Jaha. Och vad ska jag skriva om i dag? Jag känner mig fortfarande obstinat. Jag känner mig fortfarande som den första gravida kvinnan i världshistorien.
*ler* Jag känner fortfarande min mage...

Onsdag 5/5 - 07:59

Igår ringde min barnmorska och funderade på hur det går med rökningen. Jag höll på att säga till henne att det är en jädra tur för mig att inte min mamma bor här nere med.
Två respektingivande kvinnor som var på mig om rökningen mer eller mindre konstant skulle ha skapat en stress som inte är av denna värld. Stress är förmodligen mycket värre för barnet än vad lite nikotin är.
Skulle det inte vara så så har jag i alla fall bestämt att det är så. Tack Tiina =)

Torsdag 6/5 - 09:01

Igår lagade jag maten. Det var första gången på länge som jag kunde stå i matoset utan att det vände sig i magen på mig. Jag hoppas att det håller i sig.

Jag vet att jag varit ganska kort i dagboken sista tiden. Detta för att det är så enormt svårt att i ord beskriva hur jag känner det.
Det är så stort. Samtidigt så vet jag att jag är varken den första eller sista som går igenom det jag går igenom. Det är på intet sätt unikt. Ändå kännes det så enormt unikt.

Varje dag brukar jag tala om för Ronny, flera gånger, att jag väntar barn. Som om han inte viste... Men jag har ett behov av att utrycka det. Inte för att jag på något vis kan tala om vad jag känner. Känner nog lite för mycket för det. Är inte ens säker själv på vad jag känner.
Ovanligt.