Torsdag 22/2

Homosexualitet, en social formation eller en genetisk bestämdhet?

Formas vi, fostras vi till vår sexualitet eller är det något medfött likt ögonfärg och längd? Jag har inga vetenskapliga svar men som vanligt har jag massor av tankar.
Jag ser på Paula, detta utsökta lilla barn som lever i total harmoni med sig själv. Hon kontrollerar inga lustar och inte heller några olustar. Hon njuter ohämmat av alla smekningar oavsett om det är jag, hennes farmor eller hennes faddrar som kramar och rör henne. Hon pussar pojkar och flickor på dagis utan att det är ett utryck för något annat än hennes lust. Hon utrycker sig inte sexuellt på något vis och när hon själv rör vid sig, oavsett om det är tårna eller om det är blygläpparna som får utstå hennes fingrar, så gör hon det för att känna hur det känns, för att se hur hon själv reagerar, med lust eller med olust. Hon repeterar dessutom beröringarna många gånger, hon tänker inte döma ut något som olustigt, eller acceptera något som lustfyllt utan ordentligt beslutsunderlag.
Paula är asexuell om än luststyrd. Hon är ointresserad av någon annan än sig själv och vilka känslor hon själv kan känna. Så långt genetik tror jag.

Om någr år kommer Paula att inse att samhället reagerar på hennes pussande som sött och kärvänligt när hon pussar pojkar och som kamratligt och trevligt när hon pussar flickor. Gissa vad det hade blivit för reaktion om hon hade varit pojke? Just de! Äckligt att pussa pojkar och gulligt när han pussar flickor.
Vad är det barnen lär sig av oss vuxna? Jo, vad som är socialt acceptabelt och vad som är gångbart. Varför blir då en del homosexuella? Öh... Här haltar min teori... =)
Enkelt skulle jag kunna säga att det nog beror på att de, under tidiga år fått lika stor acceptans, eller större, när de vänslats, på barns vis, med någon av samma kön, eller att de upplevt större grad av lust, när de provat sig fram, tillsammans med någon av det egna könet.
Jag vågar inte spekulera i det allt för mycket. Jag vet bara att jag inte håller med Sven-Olof Dahlgren när han klassar homosexualitet som en sjukdom.

Genetiskt då?
Jag tror inte på det, jag tror inte att vi bestämmer vems hand det är som ska kännas skönast mot vår kropp, eller vems kropp som ska locka ögat innan vi ens vet vad lockelse är. Det rimmar inte.

Måndag 19/2

Jag är urless. Nätet suger. Jag orkar inte surfa, jag ids inte skriva dagbok och jag giter inte leta efter någonstans att lägga upp hemsidan.

Nåja, jag återkommer när lusten faller på.

Måndag 12/2

Oprah och dr Phil talade i morse med par där ena parten dominerade och den andra parten undergivet gick med på allt. Så sorgligt. Insåg att manipulation och kontroll av andra förmodligen beror på känslan av bristande kontroll i sitt eget liv.
Jag har varit där...

Söndag 11/2

Want to be my Valentine?
Buy your perfeckt Valentinewhatever here!

Världen sprakar till och plötsligt ska man komma ihåg sin käre/a på ett speciellt sätt. Nu den 14:e februari blir din partner en smula besviken om du inte kommer ihåg honom/henne. Själv vet jag att Ronny inte glömmer mig. Han kom nämligen hem med rosor åt mig en dag i förra veckan. Dessa rosor, helt oframmanipulerade från mig eller kapitalet står ännu och minner om att jag är viktig för min livskamrat.
De säger mig att Valentin må vara, det är de spontana manifestationerna som betyder mest för mig.

Fredag 9/2

Bilen är besiktigad och befunnen helt i sin ordning. Barnet är också besiktigat och befunnet helt ok. Kanske handlar det bara om drömmar som tränger sig på - inatt höll de sig dock undan.

Tänk den som finge vara hemma med familjen idag, eller i morgon... Så oerhört härligt det hade varit! Men men, saltgruvan är det som gäller.

Torsdag 8/2

Igår kväll vaknade Paula en gång i timmen från det att hon somnade vid sju fram till klockan tre inatt. Mycket frustrerande då hon vaknade med ett tjut. Hon skrek av sina lungors kraft, ett skrik i panik och ångest.
Vi har tid på vårdcentralen 15:15 idag. Hoppas att de kan hitta "felet".

Onsdag 7/2

Jag och Paula skrattade tillsammans igår. Jag passade på att räkna hennes små tänder som vid senaste räkningen uppgick till sex framtänder, två uppe resten nere och tre oxeltänder, två uppe och en nere. Igår kunde jag hitta ännu en oxeltand nere, en framtand till uppe och en hörntand på gång (minns inte om det var uppe eller nere). Många tänder blir det...

Känns riktigt roligt på jobbet, har trevliga arbetskamrater (om man jämför med hur det var sist på samma arbetsplats), men det är inte odelat positivt. Paula går på dagis och älskar det, men inte heller det är odelat bra. Hon tycker att det är rätt jobbigt att vi lämnar henne (även om det är mer av en markering än någon egentlig protest) och hon blir enormt kramig och go när vi hämtar henne.
Största nackdelen är dock att både hon och jag är kanonslut när vi kommer hem på eftermiddagen. Ge mig semester! =)

Måndag 5/2

Det var länge sedan jag mådde så dåligt som jag gjorde igår. För att ta historien från början så åkte jag i lördagsmorse till Norrköping för att, tillsammans med utbildningsutskottet, sammanträda hela helgen. När så dagen var över gick vi ut och åt en mullig massa mat. Gott var det och mycket blev det. Sedan var det dags för sängen vilken jag med stor glädje uppsökte på detta eminenta hotell.
Fram emot morgonkvisten vaknade jag tidigt som få och kände att min mage var inte riktigt så som jag önskar att min mage ska vara. När jag sedan insåg att den var i värre olag än så bokade jag om min eftermiddagsbiljett på tåget till en förmiddags dito.
Väl på tåget ägnade jag mig omväxlande åt att sova och åt toaletten. När jag så till slut kom hem stöp jag i min säng och mitt stackars barn som längtat så efter sin mamma kunde på intet vis förstå varför jag inte ville leka järnet med henne.

Idag mår jag bättre om än inte bra. Idag mår Ronny sämre... Jag hoppas innerligen att Paula slipper eländet!

Fredag 2/2

Ronny köpte Les Misserables åt mig igår. En konsertversion på video. Oh så jag älskar den musikalen! Den har allt! Spänning, dramatik, orättvisa, kärlek, död, uppvaknanden och dessutom oehört vacker, medtagande och njutningsfull musik. När den dessutom framförs av talanger bortom allt förnuft - då finns det inte mycket mer att begära.
Paula och jag har sett den nu på morgonen. Jag grät och hon klappade mig på kinden som för att tala om för mig att det bara var film...

Torsdag 1/2

Utredningen är klar, de har kommit fram till att homosexuella borde få rätt att prövas för att bli adoptivföräldrar. Motståndarna rasar och anser att ingen lyssnat på dem under utredningens gång. De adopterade själva är emot, psykologer och andra vilar sig tungt mot att det hela måste ses ur ett barnperspektiv.
De stöder sig så på barnperspektiv argumentet att de missar barnen. Barnen som inte har några föräldrar, barnen som inga möjligheter har och barnen som ingen bryr sig om. Ur det barnents perspektiv vore det bästa att få stanna hos sin mamma. Men det är inte ett tillgängligt alternativ. Det bästa vore då om barnet fick komma till mig. Men inte heller det är ett tillgängligt alternativ. Då kvarstår verkligheten. Då kvarstår de alternativ som står till buds.

Äh, jag blir arg, upprörd och irriterad när jag tänker på homofoberna. Jag blir ledsen och frustrerad när jag tänker på hur debatten förs och jag blir sorgsen över att insikterna inte är större här i världen.
Jag anser att den debatt som förs nu angående homosexuella kommer att, av framtiden, jämställas med diskussionerna runt kvinnans rösträtt. Den kommer att läggas i facket för saker vi helst glömmer.