Sista veckan i Juni börjar jag och Kjell vår semester med att jag blir upplockad på morgonen med bil för vidare resa västerut närmare bestämt till Göteborg. Vi kommer fram och har gått om tid innan båten skall gå. Vi tar då och öppnar våra matpaket som vi hade gjort tidigare eftersom vi åkte så tidigt. Vi kommer så småningom på båten och Kjell går ut och klistrar på ett klistermärke på varje framlykta på bilen så att vi inte kommer att blända mötande trafik i England eftersom de har vänstertrafik där. Vi låser bilen och går genast upp på soldäck och tar oss var sin solstol. När båten sedan startar står vi på däck och njuter i solskenet och den vackra Göteborgska skärgården. Jag tar några kort här. Vi sitter sedan en stund och solar och läser. Efter en stund har vi blivit tillräckligt varma och vi går in till en pup och köper var sin stor öl. Denna avnjuts sakta och man börjar känna sig riktigt väl till mods väl medveten om att semestern har börjat och att vi har flera intressanta upplevelser framför oss.

Vi går ner till våran koj och lägger oss och vilar ett slag. Ja vila blir det inte mycket av eftersom där finns några envetna småungar som far fram och tillbaka och väsnas hela tiden. Och i rummet bredvid kacklas det duktigt av några damer. Medan man ligger här känner man att det har börjat blåsa upp lite mer och det gungar och knakar.

Då infinner sig olustkänslorna över att inte ha kunnat få kojplatser ovanför vattenytan förrän på hemvägen. Detta med Estonia katastrofen i färskt minne. Vi bestämmer oss efter ett tag att gå upp till informationen igen och köpa biljetter till bion. Vi väljer att se Lejonkungen utan svenska röster eller textat. Men det går bra ändå. Då får man ju öva på engelskan istället och det kommer väl till pass. Efter bion går vi till restaurangen och får oss en rejäl matbit. Fortsätter sedan till puben igen och det är min runda så att jag går fram och köper en Carlsberg Hof till mig och en Guiness till Kjell. När jag kommer tillbaka till bordet och ställer ner glasen får Kjell en konstig blick och ett spjuverfullt leende och jag fattar ingenting.

-Jag tycker inte om Guiness säger Kjell förvånat.

-Det gör du väl säger jag lite frågande.

-Nej insisterar Kjell. Du måste förväxla mig med Mats. (Kjells bror)

-Ja det är möjligt, säger jag. Då finns det bara en sak att göra. Jag går fram och köper en ny öl till dig.

Sagt och gjort. Men eftersom vi är smålänningar bägge två så delar vi även på Guinessölen. Sedan går vi ner och slaggar några timmar och när vi vaknar kan vi se land. Vi är då trötta på att vara på sjön och tycker det skall bli skönt att komma iland.

Vi kör iland och närmar oss passkontrollen och vi lämnar fram passen. Jag frågar om man inte kan få en stämpel i passet. Han skrattar lite grann och säger bara.

-No. You´re one of us now.

Han menar naturligtvis att vi är med i EU nu och då är det fria gränser som gäller.

Vi vänjer oss annars ganska fort i att det är vänstertrafik. Vi tar oss snabbt igenom utkanterna av Newcastle och fortsätter norrut destination Edinburgh. Efter några mil tar vi av motorvägen och åker in på en mack och köper lite drickor och frukt samt tvättar av vindrutan. Första längre stopp på resan blir annars:

Vi stiger ur bilen och möter det typiska brittiska vädret. Molnigt och blåsigt men som tur är inget regn. Vi besöker denna imponerande borg under en tid. Att denna resa skulle betyda många slott skall det visa sig senare. Slutligen använder vi våra första engelska pengar och sätter oss och fikar på ett fik inne i borgen. Efter avverkat toalettbesök fortsätter vi mot utgången och går ner mot stranden och stannar i sanddynerna och tar några kort upp mot borgen.

Vi fortsätter kustvägen norrut och stannar nästa gång i en liten mysig fiskeby som heter:

Vi går och bekantar oss en stund med denna lilla mysiga stad. Vi går ner till hamnen och tar några kort. Fortsätter in i centrum igen och kommer till en gata som heter

Quality Street och Kjell blir nostalgisk och vill ta ett kort på denna gatuskylt. Är man kvalitetschef så är man. Vi fortsätter sedan till en liten pub och går in och beställer var sin öl. Klockan är halv fyra ungefär och de har precis öppnat. De ser ganska snart att vi inte är från stan men ingen misstänksamhet här inte utan istället nyfikenhet. Ägaren själv kommer fram och sätter sig och börjar prata med oss. Dörren öppnas och några ytterligare gäster kommer in. Vi samspråkar med de också och har rätt trevligt. Pubägaren undrar vart vi skall åka och vi berättar våran planerade rutt. Har ger oss då ett tips på ett ställe vi måste besöka längre norrut. Plötsligt försvinner han ut i köket och vi fortsätter att prata med en annan gäst som visar sig vara snickare. Han har precis slutat för dagen och går väl till puben på vägen hem. Pubägaren kommer så småningom tillbaka och ger oss var sitt whiskyglas med reklam om någon rugbyturnering på. När han sedan för höra att vi på hemvägen skall besöka Camilla i södra England spänner han blicken i oss och ryter till med glimten i ögat.

-Why shall you go to England. Scotland is enough.

Vi förstår då att det finns lite rivalitet mellan skottar och engelsmän. Skottarna som är ett frihetskämpande folk skall det visa sig senare. När vi ändå förklarar för honom att vi har en gemensam tjejkompis i England som vi vill besöka på hemvägen nickar han samförstående och önskar oss en bra resa. Vi lämnar puben med vårt första exempel på den skotska gästfriheten. Vi fortsätter och känner att vi behöver uppsöka en toalett vilket vi också gör. Döm av vår förvåning när vi kommer in på denna offentliga toalett. Där står det vackra blommor. Det hänger tavlor. Det luktar fräscht.

Det visar sig senare att denna toalett tydligen fått något pris för sin fräschhet. Något för andra städer att tänka på.

När vi så fortsätter norrut igen känner vi att vi börjar bli hungriga och vi stannar då i en förstad till Edinburgh som heter:

Vi hittar en pizzeria där vi tar var sin jättepizza och var sin öl. Vi fotar också en kyrka här. Annars inte mycket att se. Vi fortsätter in mot Edinburgh och eftersom vi inte har bokat något rum åker vi på måfå och tittar efter B & B men alla skyltar visar

No Vacancies. Vi åker då tillbaka samma väg som vi kommit och kommer så småningom till en stadsdel som heter Portobello där vi hittar ett rum där det står Vacancies. Vi går in här och möts av Mr Stewart Buchanan som ger oss nyckeln till vårt rum. Vi packar upp, duschar och byter om. Går sedan ut till nästa pub. Mr Buchanan´s förslag. En pub i ett hotell en bit bort. Vi dricker några stycken öl här och blir här på nytt bekant med en ung skotte som faktiskt erbjuder oss att guida oss nästa dag i Edinburgh eftersom det är Lördag och han ändå är ledig. Vi tackar för detta erbjudandet och skiljs sedan åt.

Dagen börjar med en riktig skotsk frukost med stekt ägg, bacon, korv, omelett, rostat bröd, juice, kaffe m.m. Här kan man äta så man står sig länge. Vi snålar därför med lunchen och äter ordentligt på kvällen istället. Vi tar sedan bussen in till centrum och det första vi får se på torget utanför turistförmedlingen är två personer som spelar säckpipa. Snabbt upp med kameran och plåta. Man vet ju aldrig när man får se sådant igen. Men ack vad vi bedrar oss. Överallt hör och ser man dessa. Och ärligt talat så låter det för jävligt. Vår kompis som vi skulle träffa på North Bridge väntar vi på en halvtimme ungefär. Men när han inte dyker upp misstänker vi att han har fått förhinder. Hursomhelst. Vår första anhalt blir Edinburgh Castle. Vårt andra slott hittils. Ett imponerande slott som ligger på en liten kulle i centrala stan. Här tillbringar vi hela förmiddagen. Vi går med en guidad tur och får anstränga oss för att förstå guiden som talar svår skotska. På taket ser man två flaggor. Dels den skotska. Blå med ett snett vitt kors. Och den engelska. Offentliga byggnader flaggar tydligen engelskt men annars såg man mest skotska flaggor. Den skotska patriotismen igen.

Efter Slottsbesöket fortsätter vi High Street ner några hundra meter och kommer då till "The Scottish Whisky Heritage Centre". Ett måste för två whiskyälskande grabbar. Väl inne här får man sätta sig i en whiskytunna som på räls tar en genom whiskyns historia. Väl framme stod det uppdukat lite olika sorter med maltwhisky respektive blended whisky. Detta ingick också i priset så man lät sig väl smaka. Att det skulle bli ett antal whisky under denna resan visste vi på förhand.

Whisky

Vi fortsätter sedan längre ner på High Street som sedan övergår i Cannon Gate för att till slut komma ner till Palace of Holyroodhouse. Ett slott som brittiska kungafamiljen bor i när de är i skottland. Sedan läser jag på kartan att det finns en gata som heter Lothian Road och som Marillionfrälst så måste jag ta ett kort på det.

Sedan kommer väl en av resans större tabbar och det var att följa med på något som kallades Ghost Tour. Att göra detta mitt på dan kändes efteråt ganska löjligt. Man får följa med en person med en svart lång rock som berättade medan han tog oss genom Edinburghs smala gränder historier sanna eller påhittade och ibland små överaskningar i form av att några utklädda vuxna sprang ut och skrämdes. Nej en riktig miss. Smällar man får ta. Vi åker hem senare på kvällen med taxi eftersom vi inte hittar någon buss som skall åt vårat håll.

Morgonen börjar med sedvanlig skotsk frukost. Vi tar det sedan lugnt någon timme och sedan lurar Kjell ut mig på en joggingrunda. Jag hänger med skapligt till en början men tröttheten smyger sig på och jag måste stanna. Kjell fortsätter en bra bit till och jag börjar stretcha lite så länge. Efter en tjugo minuter kommer Kjell tillbaka och vi joggar tillbaka igen. För mig var detta för långt konstaterar jag och jag känner senare att jag är sliten när vi fortsätter vår sightseeing i Edinburgh. Denna dag shoppar vi, skriver vykort bl.a. Sent på eftermiddagen äter vi på Pizza Hut. Där hinner jag lägga hela min pizza i knät och får smita ner på toaletten och byta om. Som tur har jag med mig ombyte. Detta var tur eftersom vi senare på kvällen bestämmer oss för att vara lite kulturella av oss. Vi gick då och lyssnade på en orgelkonsert i en kyrka som ligger på High Street. Detta var väldigt avkopplande. Hinner även besöka några pubar innan vi tar taxin hem igen.

Dagen börjar med skotsk frukost. Sedan packar vi ihop våra prylar och tar farväl av Mr Buchanan. Han förevigas dock på kort innan vi åker. Han hinner också tipsa oss om en avstickare som vi skall göra senare på vår resa.

Vi åker in till centrum med bilen och fortsätter tills vi kommer lite utanför stan till en hög kulle. Där har vi fin utsikt över slottet Holyroad House. Detta slott som den engelska kungafamiljen bor i när de är i Skottland. Vi tar några kort här. Vi kan också se att det har samlats en massa folk på slottsgården. Vakterna har ställt sig i två långa led. Vi märker då att där står några paparazzifotografer med jätteobjektiv. Vi frågar de vad som är på gång. Det visar sig då att Queen Elisabeth i egen hög person uppenbarar sig på slottsgården. Det var någon ceremoni att hon varje år tydligen tar emot nyckeln till Skottland denna tid på året. Vi får titta i fotografernas kameror och ser då drottningen tydligt. Vi går sedan tillbaka till bilen och fortsätter norrut till nästa stopp som blir The Forth Bridge. Denna järnvägsbro är mycket speciell i formen som vi naturligtvis plåtar. Det är bukten Firth Of Forth som flyter in här från Nordsjön. Vi fortsätter nordväst till en gammal fin stad som heter Stirling.

Vårt mål är slottet som ligger uppe på en höjd. Ett imponerande medeltidsslott som många delar står intakta sedan medeltiden. Vädret visar sig nu från den bästa sidan och eftersom det går lite uppför så svettas man rätt bra. När vi närmar oss ingången ser vi att en biljett för att komma in kostar 5 pund och vi tycker det är lite mycket. Precis då möter vi ett amerikanskt par som frågar om vi skall gå in. Vi nickar och då lämnar de varsin biljett som de påstår att de ej kontrollerade. Vi får på detta sätt varsin gratisbiljett och knallar in. Vi stannar här några timmar och fortsätter sedan till

vårt första Whiskydestilleri.

Vi parkerar bilen och går in mot ingången. Vi kommer in i receptionen och köper biljett till en guidad tur i fabriken. Vi är ett femtontal turister som får anstränga oss väldigt för att förstå vad guiden säger. Hon pratar en svår skotsk dialekt. Vi följer henne genom fabriken och kommer in till stora gäskar. Kjell och jag böjer ner våra huvuden för att lukta och man kan då redan känna härliga whiskyångor trots att processen inte börjat på allvar. Rundvandringen fortsätter sedan och hela gruppen följer intresserat med. Slutligen kommer vi fram till slutet där det står små snapsglas med whisky som vi bjuds på. Kjell och jag går sedan in i souvenirbutiken och köper en souvenirflaska Glenturret och fyra stycken fina whiskyglas. Sedan sätter vi oss i bilen igen efter sedvanlig fotografering och fortsätter till ytterligare ett slott. Det var ju ett tag sedan vi besökte ett slott ju.

Vi kommer hit precis när de hålle på att stänga. Men vi smiter in utan att de märker det och får uppleva en bedårande vacker slottsträdgård. Vi går här och filosiferar en stund och tar lite kort. Slottet är fortfarande bebott så där kommer man inte in men trädgården räcker. Vi fortsätter vidare nordost och slutmålet denna dag blir.

Vi kommer till Perth sen eftermiddag och tar oss till turistförmedlingen för att höra med dem om de kan hjälpa oss med övernattning. För en liten kostnad får vi så ett rum lite utanför stan. På väg dit stannar vi på ett värdshus och äter middag med öl.

Vi fortsätter sedan dit vi skall bo och blir där väl omhändertagna av ett äldre par i pensionsåldern. Vi installerar oss på vårat rum och åker sedan in till centrum av Perth. Perth var inte mycket att se men vi strosade omkring lite grann och kom till en vacker park där vi slappade en stund. Åkte sedan tillbaka till vårat rum.

Vi lämnar Perth efter att ha åkt in till stan och jag fått mina solglasögon fixade hos en optiker och Kjell köpt linsvätska till sina linser. Vi fortsätter norrut. Målet denna dag är Inverness men vi skall hinna med mycket innan dess. Strax norr om Perth ligger en liten mysig stad som heter Dunkeld.

Denna lilla plats hade vi aldrig hittat om vi inte hade haft en bra guidebok om sevärdheter i Skottland med oss. Vi parkerar bilen och sätter oss vid ett café precis vid floden Tay. Landskapet påminner här mycket om Alperna fast i liten mindre skala. Vi sitter ett tag på cafét och passar på att skriva lite fler vykort. Vi fortsätter sedan till en skogsvandring längs floden Tay med vattenfall och höga stup. Stället heter Birnam Circular Walk & Birnam Hill. När vi har strövat här en stund fortsätter vi tillbaka till bilen för vidare färd mot nästa lilla mysiga stad Pitlochry.

Här är det dags för nästa destilleribesök. Det heter Blair Athol Destillery. Här tillverkar de bl.a. det kända whiskymärket Bells. Efter sedvanlig rundvandring här får vi veta att de här gör ett alldeles eget maltwhisky som heter just Highland Single Malt Scotch Whisky BLAIR ATHOL. Denna whisky säljs endast här på destilleriet och på några andra få platser i byn. Inget på export. En sådan här flaska var man ju tvungen att ha. Så vi köpte var sin. Efter provsmakning även här går vi vidare till en kraftstation där de har dammar och slussar för fisk. Vi fortsätter sedan in i den gemytliga lilla staden och sätter oss på gräset i en fin park. Eftersom vi är lite trötta slumrar vi bägge till en stund i det fina vädret. Vi fortsätter sedan norrut igen tills vi kommer till nästa slott som heter:

Ett mycket vackert slott helt i vitt säte för hertigen av Atholl. Det kommer till vår kännedom att detta är en mycket rik herre som äger stora delar av Skottland. Han har tydligen till och med en egen armé hur konstigt det än kan låta. Härifrån åker vi tillbaka en bit för att inte missa nästa sevärdhet som är:

Det är en helt fantastisk utsikt och kallas därför inte för inte The Queens View myntat av drottning Victoria som tyckte att detta var den vackraste platsen i hela Skottland. Man är benägen att hålla med. Här är verkligen naturskönt. Vi tar en del bilder här och köper även lite vykort för att få så bra bilder som möjligt.

Vi åker sedan ut på A9 motorvägen för att fortsätta norrut mot Inverness. Vi kommer fram till Inverness sent på kvällen.

Själva staden Inverness är inte mycket att se. Däremot att ha som bas för att ta sig till utflyktsmål i närheten. Vi hittar ett bra rum i centrala stan. Första dagen här åker vi ut till ett ställe som heter:

Detta är ett stenröse med gamla gravar från svunnen tid. Har också använts som offerplats för hedniska riter.

Vi fortsätter till:

På denna hed drabbades skottarna av ett svidande nederlag mot engelsmännen i sin strävan efter självständighet. På denna hed stod det slutliga slaget om Skottland

den 6 april 1746 där William Augustus hertigen av Cumberland besegrade de skotska jakobiterna under ledning av Bonnie Prince Charles (Karl Edward Stuart) Slaget var över på 40 minuter men över 1000 st skottar stupade medan endast ett femtiotal engelsmän stupade. Bonnie Prince Charles flydde till fots till Frankrike. Kjell går även ut på fältet en lång runda men jag stannar kvar inomhus eftersom det är svinkallt ute. Jag läser istället om slaget på skyltar i museet och tittar på uniformer, vapen och annat som hittats på heden. Vi åker sedan ett tiotal mil nordväst för att bese nästa slott som heter:

Detta slott som de som vanligt också tar hutlöst betalt för att komma in i struntar vi i att gå in i utan fortsätter ner mot stranden för att få en bra bild upp mot slottet. Men både jag och Kjell känner oss lite besvikna eftersom det har börjat att regna. Så vi beslutar oss för att åka in till byn Golspie istället. Vi hittar en mysig pub där vi köper var sin öl och macka. Sedan tar vi en omväg på hemvägen eftersom Kjell vill ta några kort från en utsiktplats. Jag struntar i att ta något kort här för att det är så mulet tyvärr. Vi kommer tillbaka till Inverness och köper med oss några öl på vägen hem.

Vi slappar sedan några timmar. Duschar byter om och går ut på en pubrunda samt äter en bit. Vi fotograferar även lite inne i Inverness.

Idag skall vi åka ner och hälsa på "Nessie". Ja hon kallas så i folkmun. Sjöodjuret i Loch Ness. Vi åker söderut på den västra sidan av sjön. Kommer såsmåningom till en välkänd vy från Skottland. Det är:

Urquhart Castle som ligger ungefär i mitten av Loch Ness. Det är här som de flesta iaktagelser på sjöodjuret har gjorts. Vi letar länge efter någonstans att parkera men konstaterar snabbt att vi får ställa oss bakom sista bil som står längs med vägen. Ungefär 2 kilometer att gå. Vi har dessförinnan hunnit besöka en videopresentation i utställningsmuseet i Drumnadrochit.

Vi stannar här några timmar och går runt och tittar. Vi sätter oss i gräset och lunchar på lite "Varma Koppen", kex, bröd & frukt. På vägen ut får vi åter höra oväsen i form av säckpipsmusik. Vi går tillbaka till bilen och fortsätter sedan söderut tills vi kommer till södra änden av Loch Ness till en stad som heter.

Här tittar vi på den kaledonska kanalen. Ett slussbygge som förbinder sjön Loch Ness med Firth Of Lorne som är viken in från Atlanten. Vi strosar omkring här en stund och hinner även att besöka ett kloster. På återvägen till Inverness tar vi en liten avstickare västerut till vandringsleder där man kan se snöklädda fjäll och annan fjäll-

vegetation. Vi går ganska långt här så det sliter på min dåliga kondition. Vi är åter hemma i Inverness sent på kvällen där vi gör oss i ordning och går ut och äter sista kvällen här. Det är höstlikt. Kallt och blåsigt.

Vi lämnar Inverness i nytankad bil för att ta oss västerut till hamnstaden Kyle Of Lochalsh. På vägen har vi omväxlande väder. Vi passerar snöklädda fjäll som vi går ut och fotograferar. Då är det tröja på som gäller. Men ju närmare kusten vi kommer desto varmare och bättre väder blir det. Vi kommer fram till färjan och får vänta 30 minuter c:a innan båten kommer. Vi kommer så småningom på "Caledonian Mac Brayne" som är färjans namn. Den skall ta oss till resans höjdpunkt ön Isle Of Skye.

Under överfarten kan man se ett maffigt brobygge som skall förse ö och fastland i framtiden. Hade vi varit här bara några månader senare skulle bron ha varit färdig.

Vi fortsätter norrut tills vi kommer halvvägs på ön och kommer då till huvudorten som heter:

Vi är lite bekväma idag och åker till turistförmedlingen och ber de fixa ett rum åt oss.

När vi kommit tillrätta där promenerar vi ner i byn och bekantar oss med den. En liten mysig fiskeby. Vi äter en bit och går sedan hemåt igen. Vi tar igen oss lite på rummet. Och lite senare är det dags att ta på sig löparskorna igen. Kjell springer en lång runda som tar en timma ungefär. Jag nöjer mig med 20 minuter. Kjell kommer tillbaka när jag står i duschen. Annars tar vi det lugnt resten av denna dagen. Middag på kvällen och sedvanliga pubbesök. Denna kväll spelar ett litet skotskt band.

Efter frukost beger vi oss norrut med bilen till ett ställe som heter The Old Man Of Storr som är slang och där sista ordet står för det heligaste mannen har i direkt översättning. Av landskapet att döma förstår man att namnet är ganska lämpligt.

Här börjar vi en brant klättring uppåt i oländig terräng. Men det är värt mödan eftersom man har en bedårande utsikt när man kommit ända upp. Här tar vi igen oss med medhavd matsäck och vatten. Var sträckan upp hit jobbig så var det inte lättare nerför på tillbakavägen eftersom det var lerigt och halt och en massa rötter och väldigt smalt. Men vi tar oss ner. Sedan fortsätter vi i bilen tillbaka på ön tills vi kommer till nästa destilleri. Talisker Destillery. Studiebesök här också. Sedan fortsätter vi ett mycket naturskönt landskap och svänger in på en enkelriktad väldigt smal grusväg som är väldigt svårt att hitta eftersom ingen skyltning förekommer. Vi kör här några kilometer och kommer slutligen fram till stället Point Nest där vi finner en välkänd fyr som vi sett på många vykort fast då utifrån havet. Vi går ner för en smal stig och ser branta klippor som sticker rakt ner i havet. Vädret är strålande. Klarblå himmel och 20-25 grader så vi beslutar oss för att sola lite här. Vi gör det och fikar lite senare. Vi kommer hem denna kväll mycket nöjda och har i och med detta bestämt oss för att vi någon gång skall tillbaka till denna plats. Resans absoluta höjdpunkt.

Vi fortsätter också till nästa slott som heter:

Vi går dock inte in på detta slott utan vi tar några avståndsbilder från andra sidan sjön.

Vi åker återigen norrut på ön. Målet är ett ruinslott som ligger högst upp på ön och heter Duntulm Castle. Vi får syn på en skylt som pekar in på en liten smal väg till höger. Vägen blir dock smalare och smalare och till slut kommer vi till en återvändsgränd framme vid ett äldre hus. Det sitter en gammal man i 80-års åldern utanför på en stol. Så vi vänder bilen för att köra tillbaka. Då reser sig den gamla mannen och kommer emot oss och jag vevar ner rutan. Jag frågar efter vägen till Duntulm Castle och får då till svar att vi inte skulle svängt av den stora vägen så tidigt utan lite senare. Han talar om för oss hur vi istället skall åka och precis när jag skall dra upp rutan igen för att åka vidare frågar han om vi inte vill komma in på en kopp te. Jag och Kjell tittar på varandra och inser att denne gamle man inte utgör något hot i form av att bli rånad eller på annat sätt lurad. Så vi tackar för inbjudan och följer med honom in i huset. Han erbjuder oss att sätta oss ner i var sin fåtölj medan han själv går ut i köket för att fixa till teet. När han slutligen kommer tillbaka sitter vi och samspråkar med denne gamle man som visar sig heta William Mac Leod. Han är mycket intresserad av oss och frågar mycket om var vi varit och vart vi skall. Vi förstår när han visar alla brev och kort som han får under året. Bara julkorten varje år var hundratals. Det går då upp för oss att vi inte är de första som kört fel eftersom just som vi sitter och pratar som mest kommer det en engelsk hyrbil med ett tyskt par i som vi känner igen från The Old Man Of Storr där vi varit tidigare. Vi vinkar till de genom fönstret att de också skall komma in. Men de vill inte utan åker vidare. Vi måste till slut ta farväl av vår nyvunne skotske vän som lever av att föda upp får. Något som det finns gott om på denna ö. Det visar sig också att William inte varit utanför skottlands gränser och bara ett fåtal gånger utanför Isle Of Skye. Vi ber att få ta var sitt kort på honom innan vi åker och växlar även adresser. Jag skickar sedan ett brev till honom när jag kommit hem. Och har fått brev tillbaka också. Detta var en mycket speciell upplevelse. Vi besöker sedan ruinslottet och en gammal bondby som är uppbyggd som ett museum i naturlig storlek där man kan gå in i husen och se hur de levde på den tiden. Vi fortsätter sedan till Portree på kvällen och på vår väg hem träffar vi ett ugnt par från Linköping som har hamnat i problem eftersom de har krockat med sin hyrbil och inte lyckats få någon ny bil. Vi erbjuder de att åka med oss söderut vilket de tacksamt tar emot. Vi kommer överens om att plocka upp dem morgonen därpå.

Efter att vi plockat upp våra Linköpingsvänner åker vi till banken eftersom bankautomaten några dagar tidigare hade tagit mitt kort. Eftersom jag har fått leva på Kjell var det nu min tur att betala igen. Jag får tillbaka mitt kort så att jag kan fylla på reskassan. Efter diverse omstuvningar av packningen när ytterligare två personers packning skall med tar detta en stund. Våra vänner får sitta med en del väskor mellan sig i baksätet. När färjan kommer i hamn till Kyle Of Lochalch igen fortsätter vi några kilometer söder ut tills vi kommer till:

Slottet ligger i sjön Loch Duich i närheten av Dornie. Vi parkerar bilen en bit ifrån huvudparkeringen för att få några bra avståndsbilder. Sedan parkerar vi framme vid slottet och går in efter att först ha passerat en bro som går ut till slottet. Detta slott är magnifikt där det ligger mitt i sjön. Jag har sedan sett detta slott i ett par filmer bl.a

Rob Roy och Braveheart. Efter att ha stannat här en stund fortsätter vi söderut och målet är:

Fort William som ligger vid foten av Storbrittaniens högsta berg Ben Nevis.

På vägen hit passerar vi Invergarry, Invergloy & Spean Bridge. Vi går till turistförmedlingen för att försöka hitta rum för natten. För jag och Kjell har tänkt att vi skall vandra upp till Ben Nevis men när det visar sig att vädret dagen efter skall bli dåligt ändrar vi oss. Vi har då redan sagt farväl till våra medpassagerare eftersom de ville åka vidare direkt. När våra planer ändras erbjuder vi dem att fortsätta söderut.

Vi tar det dock lugnt ett tag och går ner till kajen och köper oss var sin glass eftersom det för stunden är riktigt fint väder.

Vi fortsätter sedan söderut längs med Loch Linnhe. På kvällen kommer vi till en mycket fin stad som heter:

Vi hittar ett ställe att bo på. Vi går tillsammans ut på kvällen för att äta. Vi går upp på berget och fotograferar utsikten ner över staden. Vi äter sedan på en pannkaksbar. Vi besöker några pubar och går sedan hemåt.

Denna dag är både Kjell och jag ganska reströtta och har dålig fantasi vad vi skall göra. Vi bestämmer oss för att åka till ett havsakvarium några mil norrut och titta på fiskar, hajar, sälar o.d. Vi stannar här några timmar och lunchar även här. Vi åker tillbaka och väntar på våra Linköpingvänner som idag har varit på ön Isle Of Mull istället. När de kommer hem går vi ner på stan och stannar till i centrala Oban och lyssnar på Oban Pipe Band där vår rumsuthyrares man är med och spelar. Med oss nu är även två tyska killar som bor på samma ställe som vi. Vi äter sedan en bit och fortsätter kvällen på Ceilidh Bar där de har en Scottish Night med levande musik.

En tjej som sjunger och spelar tamburin och en kille som sjunger och spelar gitarr.

Här blir det ett antal öl och vi har väldigt trevligt. Vi vinglar hem fram på småtimmarna.

Morgonen därpå äter vi frukost med våra tyska vänner och paret från Linköping. Vi växlar adresser och skils senare. Våra svenska vänner har fått tag på en ny hyrbil. De skall till Manchester där killens mormor bor. Vi fortsätter också söderut genom ett ganska tråkigt landskap. Vi börjar ju närma oss södra Skottland. Vi åker igenom Glasgows stadskärna men stannar inte här för staden verkar inte så intressant utan vi fortsätter söderut och in i England i ett skånelikt landskap. Inget att titta på. Vi kommer till slut fram till:

Vi är ganska trötta så vi orkar inte leta upp något B & B utan vi tar in på Linden Lodge Hotel. Vi skaffar oss en karta och börjar bekanta oss med staden som har en imponerande katedral som tyvärr restaureras just nu och heter York Minster så det står en massa byggnadsställningar framför. Vi går ner till de smala gränderna som är mysiga och sätter oss nere vid The River Ouse på en pup som ligger precis vid floden.

Runt hela gamla York går det också en gammal ringmur.

Dagen börjar med att vi besöker Yorks Dungeon. Ett skräckmuseum. Vi vandrar återigen i de gamla mysiga gränderna. Vi shoppar, äter och kopplar allmänt av. Vid middagstid är vi tillbaka vid hotellet och åker vidare söderut. Vi passerar Leeds, Sheffield, Nottingham, Leicester, Northampton, Oxford. När vi så småningom kör av motorvägen och in på en mindre landsväg är det flera mil kö och vi kan inte förstå varför. det klarnar dock när vi kommer fram till en liten by som heter Silverstone. Englands största och kändaste motorbana. Vi kan då läsa på skyltar att en VM-deltävling i roadracing skall gå av stapeln dagen därpå. Men varför då denna kö redan nu. Jo. Tidsträningen inför morgondagen håller på nu. Så trots att det inte är någon tävling så är det ett fantastiskt intresse för detta. Vi är dock ganska ointresserade efter att ha suttit i kö timmavis. När sedan flaskhalsen har släppt går det betydligt smidigare och vi närmar oss till sist:

Vi hittar efter en stund rätt och parkerar bilen och tar vår packning upp till Camillas lägenhet. Vi gör oss i ordning och äter middag hos Camilla. Går sedan ut och besöker några pubar. Swindon är väl inte världens roligaste stad så vi får roa varandra. Vi har emellertid trevligt och Camilla trivs tydligen bra på sitt jobb på Intel.

Eftersom det är Fredag idag så skall Camilla arbeta och vi sover därför ut och när vi vaknar är Camilla redan på jobbet. Vi käkar lite frukost och bestämmer oss sedan för att åka och besöka universitetsstaden:

Denna dag har reströttheten åter kommit tillbaka. Vi går därför omkring och tittar lite förstrött omkring på denna kända stad. Men eftersom vi inte är så pålästa vad vi vill se blir det bara oorganiserat promenerande. Inga kort tages heller. Vi fikar lite. Köper lite glass. Sitter och tittar på folk i största allmänhet. Och när parkeringtiden för bilen håller på att ta slut är vi ganska nöjda och far tillbaka till Swindon igen.

När vi kommer tillbaka har Camilla redan slutat arbeta. Vi gör oss därför i ordning och går senare på kvällen ut och äter på en indisk restaurang som Camilla tipsat om. Vi får vänta ganska länge på maten så vi hinner ta var sin öl först. Sedan frågar kyparen om jag vill ha svag, medel eller stark sås. Och kaxig som man är så tar jag naturligtvis stark sås. Det brukar vara gått.

Denna gång var det dock ett stort misstag. Efter några tuggor brann det i käften och det kändes som om jag hade 40 graders feber för det bara rann på mig. Mera öl, vatten för att mildra det hela. Som tur var var portionerna väldigt stora så Camilla orkade inte hela sin måltid så jag fick rycka in och behövde inte gå hungrig därifrån.

Jag och Kjell var sedan överens om att vi skulle bjuda Camilla på denna kvällen. Så blev också fallet. Vi hann också med ytterligare några pubar efter.

Eftersom det är Lördag idag och även Camilla var ledig så åker vi alla tre sydväst och kommer först till en intressant stensättning där vi går och tittar en stund men eftersom regnet hänger i luften går vi tillbaka till bilen och fortsätter sedan till:

Detta märkliga monument som i sin nuvarande form härstammar från 1900-1400 f.Kr

och med delar av tre tidigare om- och tillbyggnadsfaser finns kvar från c:a 3500-2000 f.Kr. Man tror att denna plats haft funktion som en offerplats men på senare år har man kunnat fastslå att monumentet använts för avancerade astronomiska observationer. Man får dock inte komma nära stenarna utan man får stå en bit ifrån bakom ett rep. De har löst guidningen på ett mycket praktiskt sätt. När man väl betalat inträde får man en liten bandspelare som ser ut som en walkie-talkie. Man kan här ställa in olika språk och gå stationsvis i egen takt och lyssna på bandet. Här fotograferas det en del och vi fortsätter sedan västerut tills vi kommer till en mycket vacker stad som heter:

Här besöker vi det romerska badhuset som hittats på senare år. Av någon konstig anledning så har Bath stad byggts ovanpå. Badhuset är annars mycket väl bevarat och man förstår att romarna var tidigt ute med saker man normalt förknippar som relativt sentida uppfinningar. Här finns väl utvecklade toaletter bl.a. Vi besöker också katedralen som ligger i anslutning till badhuset. Vi strosar sedan omkring i de centrala delarna av Bath och njuter av det fina vädret eftersom det har spruckit upp och blivit riktigt varmt. Vi åker hem och när vi kommer hem så plockar Kjell och Camilla fram jordgubbar och mouserande vin som jag förstår att de måste ha köpt på morgonen när jag låg och sov. Vi sitter sedan uppe länge och pratar. Vi visar Camilla hur vi åkt under vår resa och vi ger henne lite litteratur som hon kan använda sig av.

Hon skall ju nämligen också åka till Skottland senare i sommar med Henrik och Ulrika som kommer över någon vecka efter oss.

Vi käkar frukost ihop med Camilla och säger sedan adjö och tackar för oss och beger oss till bilen igen för att ta oss till färjan. Vi hinner dock besöka Windsor Castle på ditvägen men när de skall ha 6 pund för att komma in i slottet börjar jag och Kjell bli lite trötta på slott för denna gången. Vi kommer fram till Harwish på eftermiddagen och kör på färjan som skall ta oss till Sverige igen. Vi har nu många samlade intryck och är mycket nöjda med våran resa. Vi vet bägge två att vi vill återvända hit snarast.

Samtidigt känns det nu skönt att ha kojplats ovan vattenytan med fönster och egen dusch o.s.v. Båtresan hem känns annars seg. Det var lättare att åka åt andra hållet.

Vi ser på bio, vi äter, några pubbesök, handlar i taxfreeshopen bl.a.

Vi vaknar på färjan och går upp och äter riktig svensk frukost. Tillbringar sedan förmiddagen på soldäck. Vi kommer fram till Göteborg på eftermiddagen. Vi kör av färjan och fortsätter hem till Värnamo och är åter hemma sent på kvällen.

En resa jag sent skall glömma är över.