Barnen i Peeteli

1998 besökte jag ett område i Tallinn som heter Kopli, särskilt en mycket nedgången del med sönderfallande gamla arbetarbostäder. Där fick Mati Sinisaar, kyrkorådets ordförande i Peeteli församling kontakt med ett antal gatubarn och lyckades med tiden skapa ett förtroende. De fick lite mat och började bli nyfikna. Runtom barnen bodde drogmissbrukare, i några fall föräldrar till barnen.

Saniteten var inget att tala om. Det fanns inte något frånflöde från huset, varför ett rum på bottenvåningen tjänstgjorde som torrdass. På vintern blev barnen tvungna att krypa nära varandra och dra täcket över huvudet för att kunna behålla värmen lite bättre. Elledningar hängde fritt från taket och i husen uppstod regelbundet brand.

Så småningom kom barnen att fråga efter var Mati kom ifrån och om de kunde få komma till kyrkan. Det fick de, och så skapades Tänavalaste Päevakeskus, ungefär Gatubarnens dagcenter. Under eftermiddagarna kom de till kyrkan, fick äta lagad mat tillsammans med bland annat Inge och andra vuxna som började att arbeta för barnen. De gjorde detta i hög grad frivilligt för barnen. Man lärde dem att duscha mm. Först var det bekymmer, för de ville inte. Sedan ville de, men varmvattenberedaren räckte endast till tre barn åt gången. Kläderna fick de bära så länge det gick, sedan slängdes de och barnen fick ta nya. Det saknades en tvättmaskin.

På olika sätt har församlingen steg för steg renoverat lokalerna och skapat möjligheter för barnen att bo på andra våningen i kyrkan. Saniteten är i gott skick, och numer bor 17 barn, några av dem sedan begynnelsen för 2 år sedan. I källaren bodde tidigare några äldre pojkar. Källaren har under 2000 börjat renoveras rejält, med nya och isolerade golv med mera. Där är nu dusch- och toalettutrymmen samt matsal och vissa sovplatser. Arbetet i Peeteli till förmån för många som är illa utsatta har utvecklats mycket på en kort tid!

Det är stor skillnad på källaren förut och nu i januari 2001.

Men varför blev det såhär?

Kyrkan var från 1960-talet biosalong och inte i församlingens ägo. Församlingen fick tillbaka kyrkan först 1994. Kyrkans fönster öppnades först sommaren 1999, bland annat med arbetsinsatser av några av de äldre pojkarna. Underhållet var det lite si och så med när församlingen inte ägde fastigheten, så det var mycket att ta tag i. Och så är det fortfarande, men kyrkorummet är idag också det fullt användbart.

Kolarängsskolan

i Kallhäll i Järfälla har under ett antal år i oktober haft insamlingar till olika hjälpändamål. Sedan 1998 har de fokuserat på att stödja gatubarnsarbetet i Peeteli församling. Första året köptes en ny torktumlare för pengarna. När den skulle servas en gång blev reparatören förvånad, för i maskinen såg den ut att ha gått i över tio år. Men den tickaroch går vidare, näranog 20 timmar om dygnet. Den gör stor nytta, när 17 barns kläder skall torkas!!!

Men även om församlingen har kommit långt och kämpat för att detta med barnens existens skall lyftas fram i samhället samt att arbetet idag till skillnad från i början får ett visst stöd från myndigheterna i Estland på olika nivåer, finns mycket kvar att göra där de får förlita sig på frivilliga bidrag. Att bo i Peeteli kyrka är faktiskt dessa barns hopp om ett rimligt liv! Behoven är enorma, varför det också ställs krav på barnen. De måste vara beredda att fungera gentemot reglerna. Vill de leva med den "frihet" som de förut hade, säger ledarna till dem att då kan de ge sig iväg direkt. Det finns många barn som vill inget hellre än att ha ett alternativ till att leva på gatan.