 Jag skulle kanske ljuga om jag sa att varenda sekund på en festival är underbar. Att stå och trängas med hundratals andra och andas syrefattig luft är inte alltid så skönt. Det är inte heller så nöjsamt att ramla mitt under en konsert och för någon sekund tro att man ska bli ihjältrampad. Att försöka somna till dunket av en bergsprängare som blandas med ljudet av prat, skratt och skrik långt in på småtimmarna måste vara bland det jobbigaste som finns. Att sova i tält är inte det mest bekväma precis, det är varken skönt eller trevligt att ligga på ett tunt liggunderlag och frysa. Det känns inte heller särskilt skojigt att vakna upp morgonen därpå med en genomvåt kudde och vattenfylld bandspelare då det regnat under hela natten. Hygienen under ett par festivaldagar brukar inte heller vara den bästa, om man nu inte bor i husvagn med dusch och toalett. Har man glömt hur äckligt det faktiskt luktar på exempelvis Hultsfred, kan jag påminna om att det över hela området doftar något som kan liknas med en härlig blandning av gammal filmjölk och avslagna punkisar.  Det är inte heller så smakligt att svälja ner snabbmakaroner med folköl, eller i bästa fall vin, fem dagar i rad. Nu är det ju inte så att man måste äta snabbmakaroner och dricka alkohol, men för mig blir det inte riktigt någon äkta festival utan dessa tillbehör. Trots alla negativa aspekter anser jag att festivaler är bland det bästa som existerar. Jag skulle helst av allt vilja åka runt på festivaler hela sommaren, men det inser snart var och en att det i stort sett är omöjligt om man nu inte har ett reskapital på tjugotusen kronor och all tid i världen. Om jag nu hade det skulle jag bege mig till Danmark och Roskilde i slutet av juni för att se Olivia Tremor Control, Smog, Flaming Lips och en massa andra bra band. Jag skulle besöka Quart-festivalen i Norge och njuta av band som Dipsomaniacs, Eels och Lambshop. På den tid som blev över skulle jag fara Sverige runt och besöka så många festivaler som möjligt. Nu har inte jag något reskapital på tjugotusen kronor så jag får helt enkelt nöja mig med det bästa Sverige har att erbjuda. Jag hoppas verkligen att ryktet om den lilla festivalen i Göteborg är sant. I sådana fall kommer jag i början av juli att befinna mig där för att se både Yo La Tengo och Elliott Smith. I mitten av augusti kommer jag hålla till någonstans i Rasslebygd. Då är det nämligen dags för Emmabodafestivalen som det här året går under namnet Hurmångabollarsomhelst. Jag kommer definitivt att befinna mig i publiken när Apples in Stereo, Gerbils, First Floor Power, Trembling Blue Stars, Pop Tarts, Songs of Soil och Harvey Williams spelar. Vad gör det om man måste sova i tält och frysa lite, leva på snabbmakaroner, trängas bland folk och lukta lite illa, när man i samma veva får stå och njuta av underbar musik och träffa människor man aldrig annars skulle ha träffat? Cecilia Magnusson |
