Innan jag visste lite grann om dos och datorer hade jag respekt för vad operativsystem var, och vågade knappt göra någonting själv på en dator. Min kompis hade en 386-40 mhz med hela 8 i internminne, och det var första gången jag fick kontakt med en dator. Detta var på hösten 1994 och jag hade ingen aning om att utvecklingen skulle gå så pass framåt dom kommande åren. För sisådär 1½ år sedan skaffade jag själv en dator, en (Pentium 150 mhz 16 ram) och det var då som jag började min jakt på mer och mer fakta angående operativsystemet i dos och hur en data i det stora hela fungerar. Jag har lärt mig att ju mer man får reda på desto mer frågor ställs man inför. Man kan dock inte ignorera den framtid som väntar oss med större informationsflöde, och att vi med stormsteg närmar oss ett samhälle där vi snart har datorer var vi än vänder oss i vår tillvaro. Jag har varit tvungen att inse att man inte klarar sig utan att veta grunderna i en dator, och i framtiden är det en fördel om man kan lite om datorer, eftersom datorn kommer att bli mer och mer vanligt både på jobbet och på ens fritid, och man vill ju inte komma hem en kväll och märka att sin 10-åriga son eller dotter kan mer om datorer än man själv har lärt sig på 20 år. Klockan tickar, och datavärden väntar inte på dom skeptiska. Den tar bara dom som ser det nya samhället komma och som vågar ta steget ut, hur svårt det än är för vissa kan vi inte blunda för vad som väntar oss.

1980 behövde ett förtag i Seattle, Washington, Seattle Computer Products ett operativsystem till sin nya dator (S-100) med Intels nya 16-bitars processor, Intel 8086. Det var den sommaren som förfadern till Pc-dos döptes. Den man som skrev operativsystemet heter Tim Paterson och eftersom Tim dessutom var begåvad med en viss humor döptes operativsystemet till QDOS, där dom två första bokstäverna står för "Quick and dirty". På svenska betyder det ungefär "snabbt och därför inte helt perfekt". I slutet av 1980 döptes dock QDOS om till 86-DOS, dels för att humor inte alltid är det bästa försäljningsargument och dels för att programmet då förbättrats avsevärt. Det är nu som IBM kommer in i bilden. När IBM kom med sin första persondator 1980 och 1981 vände man sig till en underleverantör för att framställa operativsystemet. Denna underleverantör hette Microsoft, och dessa hade redan köpt rätten till 86-DOS av Seattle Computer Products och beslöt att vidareutveckla detta operativsystem, eftersom det var det första som var baserat på den nya 16 bits processorn. Tim Paterson följde med Microsoft och stannade där till April 1982, då han återvände till sitt gamla jobb. IBM köpte alla rättigheter och 86-DOS döptes om till PC-DOS (Personal Computer Disk Operating System). IBM skötte sedan hela utvecklingen av dos, men man vände sig ibland till Microsoft för hjälp och råd av nya dosversioner. Det finns också ett version av dos som heter MS-DOS och det är Microsofts egna version av dos, vilket är i stort sett samma operativsystem som säljs parallellt med IBM.

Vad är då ett operativsystem? Ett operativsystem är datorns reception, dess interna övervakningssystem som försöker att hjälpa all gäster att hitta rätt. Det är dennes sträva att hela tiden se till att ge bästa möjliga stöd, till dom som har blivigt anlitade och hindra dom som bara klampar in där det står "Privat. Endast personal".

Till en början fanns inga operativsystem. Varje ny bearbetning på en dator sköttes manuellt av en kompetent operatör. Han var den som övervakade programmet, och att varje fas av programmet flöt så skickligt som möjligt. Resultatet av datorn sköttes manuellt, blev ju dock att den stod och tuggade hela natten, och man kunde inte bestämma hastigheten av arbetet. Men med tiden blev datorerna snabbare, och det började uppstå ett behov att automatisera övervakningen. Man skrev styrprogram till datorn så att datorn började övervaka sig själv och operatören fick annat att göra.

Styrprogrammen förbättrades med tiden, och det var dels för att möta kraven på dom att snabbare bearbetning, och dels för att andvändarna började att bli allt fler. Det började också bli så att kunskapen bland andvändarna blev allt mer oförutsägbar och man kände att det blev viktigare att ge datorerna ett "ansikte", att skapa en miljö där andvändaren kunde känna sig någorlunda hemma. Det blev en hel samling av olika styr- och hjälpprogram, vilka sammanfattades under beteckningen operativsystem.

Operativsystemet gjorde programmerarens arbete betydligt enklare. Nu hade varje dator en kontaktyta som programmeraren kunde anpassa sitt program efter. Och programmet han skrev behövde inte styra datorns innersta delar, utan detta sköttes nu av operativsystemet. Operativsystemet har nu med åren blivigt alltmer anpassad till andvändarnas rättmätiga behov av begriplighet och smidighet.

Här skall jag nu försöka att beskriva skillnaden mellan PC-DOS "Personal Computer Disk Operating System" och MS-DOS "Microsoft Disk Operating System" . Min uppfattning angående skillnaden dom i mellan är att den inte är så stor. Det var ju så att IBM kom med sin mikroprocessorn intel 8088 CPU "Computer Processing Unit", och dess operativsystem hade en modifierad version av PC-DOS 1.0. Microsoft började strax själva ge ut operativsystem, men under namnet MS-DOS. MS-DOS såldes till tillverkarna av de kompatibla PC som började dyka upp strax efter IBM:s introduktion av Pc-datorn. Faktum är att dessa två operativsystem är i stort sett likadana, och så har det varit från det att dom kom till idag. Under ytan har de skiljt sig åt, men aldrig på ett sätt som har varit märkbart för andvändaren. Det har också varit så att dessa operativsystem har kommit ut nästan samtidigt med varandra, och för varje ny version som har kommit, har också likadana kommando tillkommit i båda operativsystemen.

Den stora skillnaden på dom båda är egentligen att MS-DOS är inbakat i Windows, medan PC-DOS är ett fristående system, som inte är påverkad av Windows i bakgrunden, även om det gör samma förändringar i Windows.

Jag själv tycker det är bättre med PC-DOS. För om det händer något med systemet i datorn så kan man i många fall trycka F8 innan datorn startar upp och på så sätt gå in i datorn och göra dom ändringar som har gjort Windows instabilt. Med MS-DOS finns inte den möjligheten på grund av att denna är mer beroende av Windows. Fast i dom flesta fall är det dock möjligt att ta MS-DOS av den anledningen att felen inte är så allvarliga. Min personliga uppfattning är att det är bra att ha båda vers i sin dator, och det är nog vad dom flesta också har i sin dator idag.

1980 startade IBM sin utveckling av persondatorn som kom att bli standard och man vände sig då till ett nystartat företag som hette Microsoft för att få utvecklat ett operativsystem.

Startrutinen eller (bootloader) som den också heter är den grundläggande informationen som behövs för att överhuvudtaget kunna starta datorn. Det kan kännas som en hel evighet innan datorn startar, men under dessa sekunder kollar datorn att allt är som det ska. Detta har man inte lyckats att göra mycket snabbare med tiden, utan det tar den tid som det nästan alltid har gjort. För att få en inblick i hur ett operativsystem fungerar måste man också veta vad det är som startar en dator och vilka filer det är som sätter igång att skicka information, därför har jag försökt att sammanställa dom filer som är viktiga för datorns existens i dos.

Io.sys anser jag i särklass vara den absolut viktigaste filen i hela datorn. Io.sys laddas in före den annars viktiga Msdos.sys, men som ändå hämtar instruktioner från Msdos.sys. Io.sys tolkar instruktionerna från Msdos.sys för användning på microprocessornivå, vilket innebär att detta styr skärm och tangentbordet. Utan Io.sys kommer ingenting att kunna fungera, det är en av dom filer som är själva hjärtat i datorn. Io.sys är en fil som inte syns på skärmen, utan är en gömd fil. Så vill man komma åt denna fil så får man veta vad man sysslar med, annars kan det gå riktigt illa. Ofta behövs där inte göras några förändringar i denna fil, så det finns ingen andledning att ändra i denna fil.

Jag läste i en bok att Msdos.sys är regissören i datorn, vilket jag tycker är väldigt poetiskt sagt, om man nu kan vara det i datasammanhang. En regissör berättar vad som finns i en film t.ex., och det är vad Msdos.sys i stora drag gör. Msdos.sys är en fil som är identiskt lika i alla datorer, under förutsättning att du har samma version. Därför är det lätt att ändra i denna fil, eftersom den är samma på alla datorer som har den versionen. Och skulle man göra fel så kan man hämta samma fil från en annan dator och lägga över den gamla filen. Dom som rör i dessa filer bör veta vad dom sysslar med, annars lär det gå illa. Nu till den tredje fil som är viktig för datorns uppstartande.

Ofta tror man inte att Command.com (C.c) är en viktig fil, men dom av er som en gång har tagit bort en C.c fil vet hur viktig den är. Man brukar säga att den utgör själva toppen av isberget, och att det ofta är den fil som användaren normalt har direkt kontakt med i sin dator. C.c brukar jag kalla "tolken" för att det är den som översätter språket så att datorn förstår vad det är vi vill med dom olika kommandon. Den residenta delen av C.c (vilket betyder den är kvarstannande och att den alltid finns i beredskap i datorns arbetsminne) innehåller de program som gör det möjligt att ladda in kommandofiler, läsa kommandofiler, och visa kommandosymbolen i Dos = C:/>. Den minnesresidenta delen sköter också om felhantering och körning av kommandofiler i datorn. Denna del stannar alltid kvar i datorn, men kan skrivas över om man behöver mer minne, vilket jag dock inte skulle ge mig på om jag var en nybörjare.

Den flytiga delen (vilket betyder att den inte är resident) av C.c ligger i det högre delen av minnet och innehåller DOS kommandon som DIR, CLS, PATH, COPY. Dom försvinner var gång du stänger av datorn, och måste kännas av var gång du sätter på datorn igen.

En av dom viktiga saker som jag tycker man skall prata om är vad som händer under starten av en dator, och det tycker jag berör dos i allra högsta grad med tanke på att det är här som viktiga dosfiler sätter igång. Här försöker jag nu att beskriva vad som händer steg för steg i en dator när man startar den.

1. Starten börjar ganska självklart när användaren slår på strömmen eller trycker på Crlt+Alt+Del.
2. Startrutinen kopieras till minnet och styrningen överförs till den.
3. Startrutiner kopierar Io-sys och Msdos-sys till minnet och överför styrningen till Io-sys.
4. Io-sys initierar (startar) enheter i datorn och kan också återställa skrivaren eller den enhet som är styrd av parallellporten.
5. Msdos-sys initieras (Startar) därefter. Det är nu som dosens versionsnummer och copyrightmeddelande visas.
6. Systemet letar nu efter filen Config.sys på hårddisken, och om den påträffas så ändrar den på Msdos-sys i enlighet med kommandona i filen.
7. Systemet letar efter filen Command.com och kör dom kommando som den har i sig.
8. Systemet letar efter filen Autoexec.bat och om den finns körs kommandofilen. Om den inte finns utförs kommandona Date, Time och Doskommandosymbolen C:\> visas.

Om nu starten av datorn lyckades visas Doskommandosymbol på skärmen. Följande händer i datorn om man skriver någonting.

1. Command.com tar mot kommandot som skrivs.
2. Command.com kontrollerar att det inte finns fel på kommandoraden och kollar så att det inte är felstavat på något vis. Den kollar t.ex. också om kommandona Dir och Copy finns i dos.
3. Om det angivna kommandot finns i minnet utförs det omedelbart. Msdos-sys tar mot kommandot och skickar lämpliga instruktioner till Io-sys om det är fråga om in eller utmatning av datan.
4. Om det nu är så att det angivna kommandot inte finns undersöker Command.com katalogerna på hårddisken i aktuell enhet som anges i kommandot.
5. Om inget som motsvarar kommandot påträffas eller om det skrivs fel kommer följande visas: Felaktigt kommando eller filnamn.
6. Detta är vad som händer från att du startar datorn till det att du har utfört ett kommando.

Typer av minne

Det kan vara svårt att förstå varför man bara gjorde så att man

hade 640 Kb i Konventionellt minne, men man trodde väl att man inte skulle få behov av mer minne när man byggde Pc-datorn. IBM:s första Pc hade dock bara 64 Kb i minne, men IBM fick snabbt höjt det till 1024Kb (1.024Mb). Men dom gjorde det misstaget att man inte kan ändra på detta minne och får därför numera dras med detta, eftersom det skulle innebära alldeles för stora förändringar för hela systemet. Detta minne finns överallt, i alla sorters maskiner och datorer och det skulle innebära ett smärre kaos över hela värden om man skulle få för sig att ändra på systemet nu.

Det Konventionella minnet utgör dessutom bara

640 Kb av dessa 1024 Kb som finns tillgängligt. När man får problem i en data beror det många gånger på att det är detta minne som klagar, det räcker helt enkelt inte till för dom allt mer krävande funktionerna i datorn. IBM gjorde det stora misstaget, som dom nu får betala dyrt för. Man försöker numera att utöka minnet med att man sätter in extra RAM-minnen, men det är inte samma minne på något vis, och det hjälper inte datan att få mer av det minne som sitter i själva hjärtat av operativsystemet.

Begreppet Expanderat minne kan vara lite förvirrande för vissa, så även för mig. Det jag vet om det är att det är det minne som är över det Konventionella minnet. Där det konventionella minnet tar slut börjar det Expanderade minnet och sträcker sig till 1024 KB. Detta minne (mellan 640kb till 1024 KB) kan man kalla ett reservminne med information som inte får plats i det Konventionella minnet, men som ändån behöver adresseras vid pogramkörning. Det menas med att det Expanderade minnet alltid används och är då det minne som man inte kan göra någonting åt. När ett program behöver information som ligger i det utökade minnet (utökat minne förklaras nedan) så flyttas den med in i den adresserbara, Expanderbara minnet.

Det är det minne som är möjligt att bygga ut, och i dagens datorer kan man ha ända upp till 128 i internminne, men vanligast idag är nog 16 till 64 i internminne beroende på andvändarmiljön. Mer av detta minne påverkar inte det konventionella minnet, men gör det möjligt att ha mer igång på datorn samtidigt utan att det går långsamt. Man kan säga att den lyssnar och kommer ihåg mer av den information som den får av dig. Många program och spel kommer i framtiden att kräva mer och mer av det utökade minnet.

Den första av Microsofts versioner kom att heta Pc-Dos 1.0. Dos 1.0 var dock väldigt liten och hade bara några få kommando att arbeta med. Systemet kunde hantera enkelsidiga diskettstationer med en kapacitet på 160 KB. Hårddisk var inte att tänka på. Det finns många aspekter på när Pc versionen kom ut, men den som låter mest trovärdig, är nog den 4 aug 1981. Ms-Dos versionen kom ut samtidigt, men så kom det inte alltid att bli i framtiden. Det var ibland att Ms vers kom ut före Pc vers och tvärtom, men det var som oftast att dom kom ut väldigt nära efter varandra.

Den stora skillnaden i denne versionen var att man kunde hantera tvåsidiga disketter. Nu fanns det programvara som möjliggjorde hårddiskkörning, men det fanns fortfarande inga hårddiskar. Pc vers kom den 7 maj 82, men Microsoft brydde sig inte om att göra en version av denna, varför vet jag inte. Det kan ha varit för att dom inte tyckte att det var nödvändigt då.

Denna version hade mer än dubbelt så många commando än 1.0. Denna version hade t.o.m. support för hårddisken, som kom vid samma tidpunkt. Då var det mycket om man hade en hårddisk på 5 mb. Woow, det är ju nästan så man går vilse i dessa enorma hårddiskar. Bägge vers kom ut den 8 mars 83.

När version 2.1 kom, blev också PC-jr allt vanligare och denna dator var vänd till dom som ville ha en hemmadator, om där nu var någon som var så dum. Denna version stödde PC-jr, vilket inte 2.0 gjorde. Denna version var också självklart förbättrad jämfört med 2.0.Pc vers kom i ytterligare en vers, nämligen 2.11. Det finns dock inget att säga om denna version som är av stort intresse, det var nog bara en liten finputsning av 2.1. Pc vers. kom ut den 20 okt 83 och Ms vers. den 17 nov 83.

Dom tidiga datorerna på 80 talet var verkligen långsamma. Dom hade en hastighet på ca 4.7 till 6 mhz, och i början av –84 kom Intels nya processor 80286. Dessa kraftpaket hade möjlighet att köra från 8mhz till 10 mhz och stödde också den nya "High density floppy disk driven". Dos 3.0 släpptes av den orsaken att den hade stöd för denna nya hårdvaran. Pc vers kom ut den 14 aug 84, samtidigt med Ms vers.

Dos 3.1 släpptes av den enkla orsaken att den hade stöd för Lokalt Nätverk eller som det också heter "LAN". Dos 3.0 hade visserligen visst stöd för nätverk, men det var ganska lite och ostabilt. Dos 3.1 fixade detta. Bägge vers kom ut samtidigt, den 7 mars 85.

I slutet av 1985 kom den så äntligen, den som ännu används idag, nämligen 3½ tums disketten, och även om den bara innehöll 720 kb så var detta ett enormt framsteg. Denna gjorde det möjligt att byta stora mängder data med varandra. Detta medförde också att alla som hade den gamla 5.25 inch driven blev så illa tvungen att byta ut alla dessa, eftersom dom inte passade i den "Nya Datorn" som man skulle inhandla. Det var nog så att dom flesta Pc ägarna satte in sin 5.25 tummare bredvid 3½ tummaren, för att fortfarande kunna använda sina gamla disketter. Det tog ju ändå en viss tid att övergå till 3½, det hela skedde ju inte på en natt precis. Det är ju vida känt att 3½ tum senare blev förbättrad så att det kunde få plats dubbelt så mycket, 1.44 mb istället för 720 kb. Ms vers kom ut den 7 juli 86, men hade även en liten förbättrad version som hette 3.21, som kom ut den 1 maj 87. Någon Pc vers kom aldrig, man satsade på 3.3 versionen.

Denna version stödde den nya disketten som nu kunde innehålla 1.44 mb data. Detta var starten för en version som kom att andvändas i 17 länder. Detta var helt klart en succé för IBM`s operativsystem. Pc vers kom ut först den 17 mars 87, sedan kom Ms vers 24 juli 87. Microsoft kom även med en vers som hette 3.3a, men det är väl bara för att det hela skall bli mer ännu mer komplicerat än vad det redan är. 3.3a kom ut den 2 feb 88.

Det finns många som anser att 4.0 var en miss. Om det var en miss eller ej vill jag inte uttala mig för mycket om, men jag vet att den tog mer plats och minne än 3.3, och att den inte var en version som var så populär. Jag tänker i alla fall berätta vad som kom till i 4.0 av vad jag har fått tag i. Dos 4.0 hade som nyhet ett såkallat EMS-system som betyder Expanded Memory! Då var det ett stort framsteg för teknologin som då gjorde det möjligt att installera upp till 32 mb i utökat minne.

Det var nu möjligt att köra flera dos program samtidigt, något som kallades för multi-körning. Lotus 1-2-3, som var ett populärt ekonomiprogram på den tiden kunde då köras fullt ut med dessa minnen. Detta var dock bara möjligt om man hade ett system som hade utrymme för sådana. Dagens datorer kan dock ta mot 128 mb i interminne. Man skall för guds skull inte förväxla detta med det Konventionella minnet i datorn, vilket är 640 kb… och det som ligger mellan (640 kb till 1024 kb) som heter Expanderat minne. Detta har jag dock förklarat vid ett tidigare tillfälle under rubriken "Typer av minne". Det som också kom med 4.0 var ett försök till att skapa något som kan likna dagens Windows fönster, och den kallades DOS-SHELL och hade som uppgift att underlätta kataloghanteringen i dos. Man hade då möjlighet att använda både mus och tangentbordet vilket underlättade översikten på sin hårddisk, men den kom dock snart att bli en misslyckat försök till vad som senare kom att bli det riktiga grafiska användargränssnittet, nämligen Windows 3.11 och Windows 95 som dock hade, och har sina brister men är väldigt mycket mer arbetarvänligt och många fler inställningsmöjligheter än vad DOS-SHELL någonsin hade kunna förmå. Egentligen var DOS-SHELL bara en prototyp av vad som skulle komma, och ett försök att göra ett grafiskt fönster till dos. Microsoft kom med denna vers den 6 okt 88. Det blev ingen Pc vers av 4.0 vad jag vet, men det var nog ingen större förlust för Pc-dos.

Ja får nog svaret bli på den frågan, eller till en viss del i alla fall. Både Ms och Pc vers kom, Ms vers kom den 30 nov 88, och Pc vers den 3 april 89. Microsoft släppte även här en extra version som hette 4.01a, den 7 april 89, och det var väl dels för att uppdatera sin version så att den var lika med Pc versionens. Versionen hade ändrats en del, men man skulle få vänta till nästa vers. om man skulle känna den stora skillnaden.

1991 var datumet som dos 5.0 släpptes. Den är än idag en väldigt populär version och det finns nog många som än idag kör denna version. IBM hade lärt sig av sina misstag från 4.0 och plockade fram en vinnare på många sätt och vis. Det bästa med denna version var nog det nya systemet med minnet. Nu fanns det en fil som hette memmaker, vilket gjorde att man kunde frigöra mer konventionellt minne, vilket var en stort dragplåstret på det annars så misslyckade dosminnet. Dosskalet hade också förbättrats (om det är någon som bryr sig). Det fanns också ett nytt kommando som hette Ms-dos editor, och var ett högst användbart textredigerare som gjorde det lättare att ändra filer i dos. Man hade ett fönster framför sig och fick därför en större inblick i filen som man skulle ändra. Innan detta fick man ju skriva en massa ute i dosprompten C:\>. Det blev också ökad datasäkerhet när 5.0 kom ut. Det kom nämligen ett kommando som hette Unformat, och det gjorde att du fick en andra chans att rädda dina filer om du hade tagit bort dem av misstag.

Självklart att senare versioner blev förfinade, men den stora skillnaden kom med 5.0, och senare har man nog inte vågat att göra så stora skillnader som det blev mellan 4.0 och 5.0. Ms vers av 5.0 kom den 9 april 91. Pc vers kom ut i tre utförande. Först ut var grundvers 5.0…9 maj 91, sedan 5.001a…28 feb 92, och sedan en som hette 5.02 den 1 sept. 92. Jag förstår om dom som läser detta tycker att det låter väldigt komplicerat, och jag kan bara hålla med er.???Det finns säkert vissa vers som jag har glömt, men det är nog vers som inte har den stora betydelsen i det stora hela.

När vers 6.0 kom ut så tyckte man väl att det skulle bli stora förändringar, och visst blev det vissa förändringar som gjorde att man kunde möta framtidens krav. Memmaker som redan fanns på 5.0 var avsevärt mycket lättare att gå igenom. Datorn fixade det hela automatiskt.

Det kom även till ett program som hette Smartdrive, med vilket jag förklarar på version 6.22.

Dos-shell som egentligen var en ganska dålig nyhet på 5.0 togs nu bort. Det var väl så att Windows kom att ta över den grafiska delen.

Denna vers var som sagt nog bara ett mellanslag. Det var inte någon större skillnad mot sin föregångare. Den vet jag inte så mycket om, och därför kan jag inte uttala mig om den. Skillnaden på denna vers. och 6.0 var nog inte så stor.

Det jag kan säga är att 6.22 kom lite senare och gjorde 6.1 betydelselös.

Den version som trots allt används mest idag är ju ändå 6.22. Det är nog så att detta är en version som alla andra har förbättrats från sin föregångare, 6.0. Nu hade man ökat säkerheten i systemet ytterligare, och även satt in en del nyheter och förbättringar i systemet. Dom viktigaste är kort sammanfattade här nedan:

*ScanDisk var ett nytt program som gjorde det lättare att undersöka diskar, förr behövde man dyra program som kollade hur bra systemet i datorn fungerade och hur bra diskarna i datorn fungerade. Programmet söker upp fel på din disk och korrigerar såväl logiska fel (t ex korslänkningar och förlorade grupper) som fysiska diskfel. Reparation innebär att vissa ändringar utförs på disken, men man kan i efterhand ångra sig och återställa disken i sitt ursprungliga skick.

*Doublespace som också innehåller en DoubleGuard, en utökad säkerhetskontroll i arbetsminnet. Om någon fel inträffar i minnesinformationen så stänger DoubleGuard omedelbart av datorn för en förhindring av att skador i informationen används.

*Himem är ett program som testar om minneskretsarna vid start fungerar tillförlitligt, om inte kan information gå förlorad, eller hela systemet instabilt.

*Smartdrive som egentligen redan kom i 6.0 förbättrades och den skapar ett köminne för diskhantering i det utökade minnet, med andra ord, det går snabbare att komma åt data på hårddisken. Detta kommando skall dock inte användas i Windows.

Det finns ju varianter av dos, som jag tyvärr inte kommer att gå så mycket längre in på denna gång, men jag vet att det t.ex. finns DR-DOS (tillverkat av novell) , Q-DOS, 4DOS som har allt vad vanliga dos inte har, men jag själv litar mer på originalet så länge man inte vet betydligt mer om dessa varianter än vad man gör idag.

Vad kommer att ske framöver för dos? Tja det operativsystem som slog igenom så stort i början på 80-talet håller ju klart på väg att dö ut. Nu är det ju så att den nya Win95b inte vill samarbeta med den gamla Pc-dosen mer, utan vill man gå ut i dos så får man göra detta i Ms-dos. Jag upptäckte detta till min förvåning när jag provade att gå ut i föregående dos, och den bara totalvägrade och sa:

Ej tillgänglig dosversion, startar win95.

Jag tycker att dos är ett bra system, även om det kan finnas stora brister i systemet som skulle ha varit fixade för länge sedan. Ta bara det här med minnesbiten, 640 kb…skrattretande eller hur. Problemet finns fortfarande, vilket jag tycker är dåligt. Fördelarna är ju att det är ett system som tar lite plats, (men detta skall dock inte förväxlas med minnesplats) och att det är ett system som är relativt lätt att gå in och ändra i. Jag själv tycker om att ha grunddos i min hemmadata, för om det händer någonting så kan man ju i dom flesta lägen gå ut i dos och ändra i filerna. Jag tycker inte Windows är så säkert att man bara kör detta. Men jag tror att Microsoft vill att man skall gå över till Windows och mer och mer (det ser man ju i Windows 98 ) och att i slutändan bara köra Windows helt och hållet. Det känns därför viktigt för mig att skriva denna uppsatsen, för att påminna oss alla hur viktigt dos har varit för datorns utveckling. Det tål att ge en eftertanke tycker jag.