AFTONBLADET

Magiskt, men vad märkligt
Betyg: 4/5
Industri
(Island)

Det är inte och har väl aldrig varit helt lätt att förstå vad Trent Reznor håller på med. Som när gitarrerna på "The art of selfdestruction - part one" låter som en korsning mellan en vansinnig elefant, en gnisslande dörr och en motorsåg. Eller när allting bara blir kaos på avslutande "Self destruction". Fast det gör inte så mycket, man kan nämligen bli förtrollad av Nine Inch Nails i alla fall. Och det är just vad jag blir. Ganska besinningslöst till och med. För kan man göra något annat när gitarrerna går till attack på "Eraser" eller när den med indiska sången blandas med maskinljuden till ren magi i "Heresy". Då känns det ganska likgiltigt att man inte förstår eller fattar allt. En sak är i alla fall säker, Nine Inch Nails berör och väcker känslor. Och det är ju trots allt det viktigaste.
Elisabet Wahl
(C)Aftonbladet

Något av det populäraste bland artister just nu är att släppa remixplattor. Skivor där olika individer ges fria händer att omstrukturera existerande låtar efter eget huvud. Här är det Trent Reznors skötebarn Nine Inch Nails som lyfts upp från industrirockens jämmerdal för att sänkas ner i diverse andra jämmerdalar. Undantaget en livelåt handlar det om remixar signerade Foetus, Rick Rubin, och några Nine Inch-kumpaner. Tämligen umbärligt. Bäst fungerar det när herr Reznor avlägsnas ur mixen så gott som helt och hållet. Det är Aphex Twin och Coil som lyckas med det mästarstycket.
Timo Kangas
(C)Göteborgs-Posten