Kåserier!

Föregående Kåsör Medlem av
Svenska Kåseri Ringen
Kåserier på löpande band!
Alla Kåsörer i Ringen
Slumpvis Vald Kåsör
Nästa Kåsör

Smultron

Jag har alltid tyckt att det är kul att skriva. I skolan blev det många sagor om prinsar och prinsessor. Jag har inte skrivit på ett bra tag men sen när jag började att jobba på tidningen så blev jag inspirerad av de som skrev kåserierna i tidningen. Det har blivit ett par stycken som publicerats. Jag har här ett par stycken som jag skrivit när det blir fler så kommer jag att lägga in dem på denna sida.

"Hujeda mig sånt barn jag var"

Alla barn hittar alltid på små dumheter och hyss. Skyldiga som oskyldiga. Även jag, jag har rannsakat mitt minne och hittat en del grejer som jag gjorde som barn. Håll i er här kommer ett par bekännelser, en del kanske inte ens mina föräldrar vet om .Jag har en gång i tiden bott på landet och där har man lantbrevbärare. I postlådorna fanns det plastklämmor som hängdes på brevlådorna, gjorde man detta så betydde det att vederbörande ville att brevbäraren skulle göra hembesök. En gång så hängde jag och min dåvarande lekkamrat Ronny på alla klämmorna på respektive låda. Snacka om att brevbäraren fick göra hembesök den dagen. Han var inte glad när han kom hem till oss då förstod han vilka som låg bakom det hela. Själv stod jag bakom en dörr och darrade av skräck för jag var ett fegt barn som inte riktigt kunde stå för mina handlingar.

Man ska inte slicka på kalla metallprylar ute, det har jag lärt mig efter ett par gånger. Men det är jättekul att lura lillasyster genom att säga att en grävskopa smakar hallon, "jag looovar". Syster slickar på skopan och fastnar med tungan. Hoppsan dags att lägga benen på ryggen och springa. Syster grips av panik och sliter sig loss och springer blödande in till mamma. Jag var övertygad om att jag dödat syster. Men som tur var så överlevde hon. Lillasyster har råkat illa ut för mina elakheter många gånger. En annan gång stod jag bakom en dörr och hon kommer förbi, vad hon inte vet är att jag har vitpeppar i handen som jag slänger mot henne. Min tanke var att det skulle hamna i näsan men i själva verket så kom det i ögonen och det gjorde rätt ont för hon skrek och tjöt en bra stund efteråt. Jag stod där och fick en utskällning av mamma. Jag försökte stammande och med gråten i halsen förklara att det inte var meningen jag ville ju bara skämta.Det var också roligt att lura syster den gången vi var på det enormt trista stället Biltema. Går uttråkad bland raderna med prylar och hittar rätt som det är en flaska med båtvax. Jag säger åt syster att om man klämmer på flaskan så får man ut en stor segelbåt, varpå syster springer till mamma och med andan i halsen och säger att hon vill att vi ska köpa denna flaska. Kvar står jag och fnissar lite elakt.

Jag hade en liten grej för mig när jag var barn en psykolog skulle säkert klassa det som en neuros. Om jag stod på en bro eller vid vatten så stod jag alltid och sparkade med fötterna ut mot vattnet bara för att se hur lång tid det tog innan skon skulle fara iväg. Jodå mycket riktigt efter ett tag så plumsade den i vattnet och jag begrep helt plötsligt att detta var ju dumt. Sprang hem storgråtande och någon vuxen fick försöka att plocka upp den blöta dojjan .

En hel del äpplen har jag pallat i mina dar, men vilka ungar har inte gjort det. Okända hästar som stod i hagar var jätteroliga att klättra upp på. Nu när man tänker efter var inte det så himla smart, tänk om de hade börjat att skena. Men sånt tänkte man inte på då. Hur många gånger har jag inte rymt hemifrån och legat och tryckt bakom något jordhög och hört mina föräldrar ropat oroligt efter mig medan jag fnissade lite elakt och tyckte att livet var jättekul, mina föräldrar kunde gott få våndas lite så dumma och orättvisa som de varit mot mig.

Att brännässlor svider till rätt ordentligt blev jag nog varse om en gång. Jag var ute och lekte och kände att det trängde på men det var långt hem minst 100 meter. När man är ca 5 år är det en lång sträcka för småkrumma barnsben och dessutom är kissnödig. Jag såg ett " buskage" och tänkte inte på vad det var förrens jag satte mig ner och det brände till. Jag hade just hukat mig ner i ett gäng med lömska brännässlor. Sen kunde inte jag sitta mer den dagen. Jag lärdemig dock av det misstaget och har aldrig mer satt mig bland nässlorna.

Jag har inga egna barn i dagsläget och när jag tänker efter hur elak jag kunde vara som barn så är jag högst tveksam till om jag någonsin kommer att skaffa några. Jag kan tänka mig att vara barnvakt för jag vet med mig själv att jag tröttnar efter ett tag på dem, så då kan det vara skönt att få lämna iväg dem till den rätta ägaren. Så jag är ledsen mamma men du får nog vänta ett tag till på dina barnbarn. Men hur är det dom säger: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge…

Tillbaks till förstasida Nästa kåseri