Wing Commander

Fult fult fult fult omslag, kass kass kass kass film!

(1999)

Ja herregud ibland gör man sina misstag här i livet. Att hyra den här skiten till exempel. Jag och Dennis borde kanske ha lyssnat på Kjell som prompt ville se den oerhört påkostade a-rullen Alien Cargo med de superkända Missie Crier och nån mer jävla tönt på det katastrofala omslaget. Men men gjort är gjort och vi tog filmen Wing Commander istället (den låg på Toppen) och nu måste vi försöka lära oss att leva med det och försöka att gå vidare i livet utan att vara skadade och trasiga i själen. En inte helt lätt uppgift.

För ett antal år sedan kom det ett dataspel med titeln Wing Commander, det dröjde dock ytterligare något år innan jag faktiskt inhandlade spelet Wing Commander 4 en regnig dag, faktum är att det var spelbart. Efter några år kom regissören Chris Robert på att man kanske skulle försöka att göra en film på temat. Hmm visst skulle det kanske kunnat bli hyfsat. Om man bara hade använt sig av följande:

1. en regissör som kan regissera.

2. skådespelare som kan agera.

3. om man hade ett manus som var användbart

4. effektmakare som kan något om effekter

5. sunt förnuft

Detta är en lista på 5 saker som fullständigt saknas i den slutliga produktionen. Jag skulle kunnat räkna upp runt 459 saker till men jag orkade inte. Skådespelarna är så förbannat usla så man tror inte att det är sant. Hur man lyckats med att få in Tcheky Karyo (Bad Boy´s, Nostradamus samt Crying Freeman) samt den duktige Jürgen Prochmow (Das Boot fl) i denna soppa är helt otroligt. Var de fulla när de skrev på kontrakten? Fick de svinmycket betalt? eller kom de med av misstag? Man bara undrar ju. Dessa frågor kommer vi kanske aldrig att få reda på. Det kommer att kräva stora prestationer att klara sig i skådespelar yrket med hedern i behåll om man medverkat i sån här skit det är säkert det.

Sällan har ca 100 min gått så sakta. Om en film är så usel som den här så brukar man ju kunna hitta en del att garva åt. Glöm det här finns ingen humor, bara mörker. Filmens fiender, de elaka Kilratherna får man se i knappt en minut. Under den scenen ser man konturerna av några kattliknande varelser som skymtar framför en sk greenscreen. Jävligt otäckt. Jag blir mer rädd när min katt ligger på sin gröna filt. Som ni kanske märkt har jag inte nämnt så mycket om handlingen, detta beror till stor del på att det inte existerar någon sådan. Nu ska jag försöka klistra ihop fodralet som jag slog sönder med stor tillfredsställelse.

Johan Åhlund